Det kan inte ha undgått någon att Socialdemokraterna befinner sig i blåsväder. Nej, bättre än blåsväder är det nog att tala om jordbävning för det är grundvalarna som skakar. Jag gläds något över det och ska förklara varför.
Socialdemokratin som för övrigt bildades på långfredagen för att till dels markera mot Svenska kyrkan är ett 1900-talsparti. Men 1900-talet är numera historia. Vi kan förvisso till stora delar tacka Socialdemokratin för den välfärd vi lever i. Det tycker jag inte vi ska ta ifrån dem även om deras kyrkopolitik samtidigt varit ful och förrädisk. De har starkt medverkat inte bara till "folkhemmet" utan också till att kidnappa "folkkyrkan" vilket har fått förrödande konsekvenser för Svenska kyrkan. Men låt oss lägga det åt sidan för en stund. Det jag vill påminna om är ordet paradigmskifte. Para betyder vid sidan om och digm betyder mönster eller karta. 1900-talets mönster var att ett kollektiv, ett folk och en nation som skulle erövra välfärden, medan 2000-talets mönster är ett annat. Vi ska leva tillsammans med andra folk i en globaliserad värld. Sverige ska integreras i Europa och övriga världen. Dessa två olika paradigm fordrar helt olika värderingar och strategier. De två tänke- och handlingssätten går inte att förena. Det går inte att arbeta för mer välfärd än vi redan har. Nu gäller det att om möjligt hjälpa andra folk till välfärd och om möjligt behålla det vi har.
Jag läser gärna PJ Anders Linder i SvD. Han skrev igår om turbulensen inom Socialdemokratin:
Årtionden av ökad välfärd har faktiskt gjort skillnad. De flesta människor har större resurser än förut och är vana vid livet som aktiva konsumenter. De vill fortfarande ha en välfärdspolitik men de litar mer till sig själva och mindre till staten; de räds inte företag och egna val. Då håller det inte att tala om dem som stackare i ständigt behov av politikernas hjälp. Då fungerar det inte att konsekvent beskriva höjda socialersättningar som välfärd och sänkt inkomstskatt som slöseri med allmänna medel. Då skapar det inte trovärdighet att sitta i knät på LO samtidigt som allt fler på arbetsmarknaden blir tjänstemän eller företagare eller helt enkelt avstår från fackligt medlemskap.
Kort och gott; 1900-talet är historia och Socialdemokratin hör hemma på 1900-talet. Jag kan inte se hur de ska kunna omforma sin politik till 2000-talet, utan att partiet blir något helt annat än vad det faktiskt är. Tiden får visa vad som sker.
Varför denna inlaga? Jo, därför att Socialdemokratin tillsammans med Centerpartiet fortfarande håller Svenska kyrkan i ett järngrepp. Jag har sett det med egna ögon. Tänk om det sönderfall vi nu ser inom Socialdemokratin kunde ske också i kyrkomötet?! Jag tror det. Kanske tar det 4, 8 eller 12 år till, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Tänk vad pardoxalt livet kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar