Några reflektoner

Varje kristen kyrka och församling med självaktning vill se människor komma till tro på Jesus, växa i denna tro och utveckla ett lärjungaskap. Men få församlingar får se människor komma till kristen tro eller växa till sin inre människa. De flesta församlingar har gett upp sådana ambitioner. Församlingarnas verksamhet vänder sig sällan till dem som ännu inte har kommit till tro och ofta till dem som redan tror. Några reflektioner.

För det första har inte en ny Bibelöversättning eller en ny psalmbok gjort att människor kommit till tro. Inte heller har 30 års experimenterande med gudstjänstformerna gjort att människor växt i sin tro. I många sammanhang har man till och med försökt anpassa själva evangeliets budskap utan att nå framgång. Det händer att kända personligheter och fina musikgudstjänster samlar mycket folk, men sedan då? Om målet är att människor ska finna vägen till kristen tro tycks inte dessa väl beprövade metoder vara de rätta. Vi behöver finna andra metoder.

För det andra anar vi att det någonstans föreligger ett systemfel. Hur vi än vrider och vänder på våra metoder och försöker hitta nya sätt att arbeta på tycks det inte hjälpa. Vi anar att det nuvarande systemet där prästen eller pastorn ofta oförtjänt står i centrum och där ”vanliga” kristna passiviseras måste ändras. Inom Svenska kyrkan talar de ledande allt oftare om vikten av att ”mobilisera lekmännen”, men hur ska det gå till? Mobiliseras för vad? Och vad händer då med våra gudstjänster och annan programverksamhet. Vi har ju det vi har. Finns det någon som i dag tror att våra församlingar kommer att leva upp om vi lägger till lärjungagrupper av olika slag? Och vem ska leda dem i sådana fall?

För det tredje är Kyrkans budskap fortfarande detsamma. Gud och uppenbarelsen i och genom Jesus Kristus är den samma och kan inte förändras. Det är just den levande tron på Jesus Kristus och gemenskapen med hans apostlar som gjort att kyrkan genom sina lärjungar nått ut till praktiskt hela mänskligheten. Under mer än 2 000 år har budskapet trängt in i alla kulturer, förankrats i dessa, förvandlat dem och överlevt dem. Kristenheten har överlevt alla typer av hot och trakasserier, irrläror och rena förföljelser. Det mesta talar med andra ord för att vi också kommer att ta oss igenom den materialism, sekulariseringen, konsumism och narcissism som präglar vårt samhälle. Men det som nu har sekulariseringen och tidens förändringar slagit tillbaka och denna världens kultur trängt djupt in också i kristenheten. Kristenheten kämpar ännu en gång för sin överlevnad. Kyrkan frestas att anpassa sitt budskap till denna världen, men budskapet är och förblir ett motbudskap.

Cellen ÄR Kyrkan i mini-format

God fortsättning på det nya året 2008!

Det har just idag startat en ny diskussion på www.missionxp.webblogg.se/posttraditional.html
Strax innan jul fastnade en diskussin om cellens relation till hierarkin eller inte. Diskussionen slutade med att debattörerna hamnade i varsitt dike. För eller emot. Victor har nu startat om genom att ange ett nytt perspektiv. Han talar om enhet eller splittring.

Det kan finnas många olika modeller. Man kan som kristen vara vara för eller emot hierarkier - tydligen, men kan man vara gå åt olika håll? Kan kristna vara splittrade. JA, på skapelsens plan. Nej, på frälsningens plan.

Under senare år har det blivit mer och mer klart för mig att cellen ÄR Kyrkan i mini-format. Den lilla gemenskapen ÄR hel, fri och helt självständig i Kristus. Bara med det synsättet kan den relatera till hierarkierna! Detta är skälet till att cellkyrkan kan relatera och verka inom vilken kyrka eller vilket samfund som helst. Cellen behåller sin frihet i Kristus!

Vi kan använda tre kända begrepp för att visa detta

En helig allmännelig Kyrka (kristenheten)
De heligas gemenskap (församlingen)
Cellen (små gruppen)

Dessa tre nivåer lever var för sig, samtdigt som de inkluderar varandra (eller just för att de inkluderar varandra). Vi måste i alla lägen bejaka cellen som Kyrkan i miniformat!

God Jul

Det är Julafton och med dessa rader vill jag önska er alla en riktigt God Jul, en god Kristi Födelses Fest!

Det finns de som inte firar jul därför att Jesus inte föddes på julnatten, utan någon gång i april eller någon annan månad. Det stora är emellertid inte datumet utan att Gud har blivit en av oss, människa född av människa. Det är svårt att överskatta inkarnationen. Tänk att Gud trätt in under den begränsning det innebär att vara människa, att Han fötts som du och jag. Tänk att Han är närvarande hos varje människa, att Han identifierar sig med varje människa. Tänk att Han alltid är hos oss.

Jag hoppar över vidare ord, går i stället till nattens mässa och faller ner på mina knän i tillbedjan.

Ny dator!

Nu har jag äntligen fått ordning på min dator! Den är jättebra och funkar jättesnabbt!

Om någon av er tidigare har haft mailkontakt med mig kan ni veta att min adress INTE längre är telia.com utan hakan.sunnliden@svenskakyrkan.se.

Jag hoppas nu också kunna återuppta Veckobreven till er celledare med utkast för veckans cellmöte.

Jo, en sak till! Bill Beckhams bok har kommit! En utmärkt julklapp till den som följer vad som sker med kristenheten. Eller som tänker radikalt i allmänhet! Du kan beställa den på www.corvita.se.

På återhörande.

Den nya äktenskapsbalken

Kyrkostyrelsen har nu äntligen fattat sitt beslut eller rättare sagt svarat på remissen angående den nya äktenskapsbalken. De säger JA till en könsneutral äktenskapslagstiftning (vad annat var att vänta), men NEJ till att ordet äktenskap kan omfatta två personer av samma kön. Jag måste säga att jag är något lättad. En ny utredning hade knappast ändrat saken.

Att denna världen säger ja till tvåkönade relationer är inte mycket att göra åt. Vi i kyrkan kommer emellertid att drabbas av problemet på så sätt att Ärkebiskopen vill att vi ska "välsigna" samkönade partnerskap. Det gör att Sveriges Kristna Råd inte kommer att uttala sig. Det finns ingen ekumenisk enighet om något sådant "välsignande".

En annan svårighet är att vi präster "måste" ställa upp. Men jag har hört att det finns förslag om att varje präst enskilt fortsättningsvis måste anhålla om vigselrätt. Vi får se var det tar vägen.

Om Göran Hägglund hörde av sig? Nej, det gjorde han inte. Det är kanske ingen viktigt fråga för honom.

Ideal och hierarkier

Det var gott att läsa de senaste inläggen av flera skäl. Jag uppskattar mycket de radikala bloggarna, men tycker mig också se farorna med att vara så emot det jag kallat ideal. Jag skrev ett inlägg till Jonas men det måste ha försvunnit ut i etern.. Har haft problem med datorn några veckor, men beställt en ny. Den kommer innan jul. Sedan blir det fart på nätet igen.

Det jag minns var i allafall att ett ideal inte behöver vara ouppnåeligt. Vi har redan tagit emot idealet i våra hjärtan genom tron. Det heter Jesus med allt vad han är och har gjort. Vi kan genom nåden få se något av detta ideal förverkligat i vårt eget sammanhang. Vi ber och handlar efter förmåga för att så ska ske. Men saken är att vi aldrig blir fullkomliga.

Hierkarier är i sig inte syndiga. De hör till skapelseordningen och begränsar det onda. Det är förvisso sant att de ständigt missbrukas. Det är också sant att vi kallats att lyda Herren Jesus och ingen annan. Ja, vägen är smal. Men den finns och den är härlig att gå.

Ideal och verklighet

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Min leverantör har fortfarande inte fått ordning på hemdatorn. Kanske i morgon.

Det har varit intressant att följa diskussionerna på de olika bloggarna. Jag tror att detta med de små grupperna (vilken variant du än åsyftar) har framtiden för sig. Ett argument jag fått emot mig är att skilja mellan ideal och verklighet. Jag har lite svårt att förstå det. Det är väl närmast en självklarhet att vi vill att saker och ting ska fungera på ett idealt sätt, att vi strävar åt det hållet och att förändringar görs åt rätt håll. När Jesus talar om Guds rike talar han om ett ideal, till exempel i Bergspredikan. Vi ska inte ens tänka fel, säger Jesus. Bra, men orealistiskt ur ett rent mänskligt perspektiv. Om vi människor kan göra idealet, det vill säga om idealet i den meningen blir verklighet, hade inte Jesus behövt försona oss med Gud. Jesus korsdöd och uppståndelse sker därför att vi inte kan leva upp till idealet, det fullkomliga.

När Paulus förmanar oss sker det för att vi ska ändra oss. Verkligheten ska ändras mot idealet. Bli vad du är, sa Luther, även om vi aldrig blir fulländade.

Jag äår glad att jag har ett ideal, ett mål att sträva emot.