God fortsättning på det nya året 2008!
Det har just idag startat en ny diskussion på www.missionxp.webblogg.se/posttraditional.html
Strax innan jul fastnade en diskussin om cellens relation till hierarkin eller inte. Diskussionen slutade med att debattörerna hamnade i varsitt dike. För eller emot. Victor har nu startat om genom att ange ett nytt perspektiv. Han talar om enhet eller splittring.
Det kan finnas många olika modeller. Man kan som kristen vara vara för eller emot hierarkier - tydligen, men kan man vara gå åt olika håll? Kan kristna vara splittrade. JA, på skapelsens plan. Nej, på frälsningens plan.
Under senare år har det blivit mer och mer klart för mig att cellen ÄR Kyrkan i mini-format. Den lilla gemenskapen ÄR hel, fri och helt självständig i Kristus. Bara med det synsättet kan den relatera till hierarkierna! Detta är skälet till att cellkyrkan kan relatera och verka inom vilken kyrka eller vilket samfund som helst. Cellen behåller sin frihet i Kristus!
Vi kan använda tre kända begrepp för att visa detta
En helig allmännelig Kyrka (kristenheten)
De heligas gemenskap (församlingen)
Cellen (små gruppen)
Dessa tre nivåer lever var för sig, samtdigt som de inkluderar varandra (eller just för att de inkluderar varandra). Vi måste i alla lägen bejaka cellen som Kyrkan i miniformat!
11 kommentarer:
varför göra skillnad på de heligas gemenskap och cellen? "där två el tre är församlade i mitt namn..."
olof
Bra fråga. Skillnaden ligger i antalet personer. En cell består av 3, 4, 5 personer upp till högst 14 eller 15. Men när två, tre eller upp till fem, sex celler kommer tillsammans kalar jag det för en zon, en församling eller som här en helig gemenskap.
Men i sak är naturligtvis cellen också en helig gemenskap på samma sätt som den är Kyrkan.
finns det ngn biblisk förankring för dessa tankar med cellen kontra helig gemenskap?
mvh
olof
för som jag förstår finns ändå ngn distinktion? kan man fira eukaristin i cellen ex?
olof
Det finns säkert några verar man kan använda, men det viktiga är att förstå detta på skapelsens plan. Det är sociologiskt nödvändigt att skilja mellan små grupper och stora grupper och sammanhang. Dynamiken blir helt olika. En liten grupp upphör att vara en liten grupp vid ungefär 15 personer.
Nästa sociologiska gräns sägs gå vid ungefär 70 personer. Det är en gemenskap. Blir vi fler än så försvinner mycket av gemskapskänslan. Vi blir ett sammanhang.
Den enkla sanningen är att Kristi kyrka uppträder på alla nivåer. Och visst kan man fira nattvard där Kristus är.
ok
men jag förstår fortfarande inte distinktionen... om den lilla gruppen är oberoende och fri varför skulle då den större gemenskapen lyda under andra struktutrer el hierarkier? (om cellen är kyrkan i miniformat..?) Och blir det inte utifrån ett svensk-kyrkligt perspektiv problematiskt om alla celler ex skulle vilja fira eukaristin (det innebär väl ett himla flängande för prästen;)
går det i realitet förverkliga husförsamlingsmodellen med en hierarkisk ämbetssyn?
olof
Jo, vi måste tänka biotiskt. Ta bilden av ett bröd. Brödet är 100 % bröd. Om vi sedan delar det är varje bit ... 100% bröd. Tänk på nattvarden. Du får inte en del av Kristus utan hela Kristus.
Hela Kristus är i cellen, även om den bara är en del av den stora gemenskapen. Hela kyrkan är i cellen. Den klarar sig själv. Men den ingår i den stora Kyrkan eftersom den inte klarar sig själv. Krångligt? Det blir inte lättare a om vi använder bilden av Treenigheten?
I princip kan nattvarden firas i cellen, MEN vi har inte den ordningen i Svenska kyrkan. Vi utgör en gemenskap och har den regeln att prästen celebrerar mässan.
Fast i ett annat kyrkosamfund kan andra ordningar gälla.
tack Håkan
Jag förstår bilden med brödet.
Guds välsignelse i arbetet
olof
Nattvarden kan väl inte vara nattvard i ett sammanhang men inte i ett annat. Antingen är det väl nattvard eller så är det inte nattvard, eller?
/cobi
Nej, nattvarden är nattvarden. Men det går att anlägga olika perspektiv. Du anlade ett dogmatiskt perspektiv. Vad säger dogamtiken om nattvardens giltighet? Det beror på vilken dogmatik du läser. Hos oss är
1) bröd och vin
2 instiftelseorden
Frågan är om ämbetet ska vara nummer 3. Det finns delade meningar om det. Jag tror personligen inte att det är nödvändigt. Det är snarast en ordningsfråga hos oss i Svenska kyrkan. En bra ordning tycker jag.
jag ser det som en skillnad att bryta brödet (en handling som visar samhörighet som man kan göra när man vill hur man vill) och att fira nattvard, något som kräver ett ämbete.
Skicka en kommentar