Här om dagen var jag i Eksjö och undervisade med anledning av boken Roten som bär dig. Även om jag hade två timmar på mig fick jag naturligtvis begränsa mig. När jag bad inför dagen tyckte jag mig få en angelägen infallsvinkel. Jag skulle betona att Herren inte skiljer mellan judar och hedningar. Jag blev lite överraskad eftersom det vanliga är att man lyfter fram sådant som ersättnings-teologi eller, som jag gör lika ofta, två-vägs-teologin även om jag själv mest förlitar mig på den eskatologiska modellen.

Inledningsvis ställde jag frågan vad som menas med roten? Roten är Guds ord och löften till Abraham! Och Abrahams barn är alla dem som tror och bekänner. Om de är judar eller hedningar spelar mindre roll. En vanlig fråga är om israeliterna kunde bli frälsta och jag svara med ett obetingat ja. Även om de inte tror på Jesus? Nja, det tror på och håller sig till Guds ord och löften. De väntade på Messias! Finns det bibelord på detta? Ja, till exempel Hebr 11 som kryllar av vittnen.

Sedan visade jag på tidslinjen. Evangeliet finns fördolt i Skriften redan från Adam och Eva. Det, ordet och löftena, bärs genom tiderna av Guds folk, det etniska Israel. När Jesus föds förverkligas löftena, Gud själv kommer till oss och fullbordar (det gamla) förbundet. Men det är viktigt att påminna sig om att det vi kallar för (det nya) förbundet funnits från tidernas begynnelse. Paulus är mån om att visa att alla de som tror på och bekänner Jesus som Herren är Abrahams barn. De utgör Guds Israel, inte i etisk mening utan i eskatologisk mening. Plötsligt har vi två definitioner av Israel.

Bilden är tagen i samband med en resa
till landet där Gud uppenbarade sig

Jag kan förstå att det kan vara svårt för vanliga bibelläsare att dels förstå de tre tankemodellerna, dels att det finns två definitioner av Israel. Det är angeläget att vi alla hjälps åt att bringa klarhet i den bibliska tankegången. Inte minst eftersom det gärna blir lite rörigt när man lyssnar till undervisning om Israel.

Avslutningsvis ber jag att få hänvisa till två verkligt viktiga dokument. Det första antogs av Svenska kyrkans så kallade kyrkomöte år 2001. Tyvärr har det inte fått den uppmärksamhet det borde ha fått. Det beror på att Svenska kyrkan ofta agerar partipolitiskt, särskilt i relation till Israel, men det är ett utmärkt dokument som du hittar genom att klicka här.

Det andra dokumentet hittade jag när jag förberedde undervisningen i Eksjö och det var minst lika intressant. Det är en föreläsning Jesper Svartvik höll inför Sällskapet av judaistisk forskning 1998. Du kan ta del av det genom att klicka här.