Kan en kristen misslyckas?

 I förstone verkar frågan befängd. Det är klart att en kristen kan misslyckas. Nja, beror inte det mycket på vad som menas, förväntningar och resultat? I går hade jag en dålig dag mänskligt sätt. Först fick jag vara med om mitt första mässfall. Ingen kom till högmässan. Jag fick packa ner vin och bröd. Det kom aldrig till användning. Och predikan som jag hade förberett fick jag aldrig hålla.

Som om det inte räckte förlorade Hammarby sin allsvenska match borta mot Värnamo. Det var en match som de skulle vinna, men Värnamo överpresterade och Bajen underpresterade. Mer behövs inte. 1-0 till Värnamo och Bajen halkade ner i tabellen. Kvällen fick avslutas med lite självrannsakan. 

Vad gäller mässfallet var det onekligen en motgång mänskligt sett, men hur var det med Guds ögon mätt? I Guds rike finns inga misslyckanden - bara erfarenheter fick jag lära mig en gång. Aposteln skriver att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Men så underbart! Efter Kristi Himmelsfärd och efter Pingst regerar Jesus under alla omständigheter. Han förändras inte och gemenskapen mellan honom och hans folk påverkas inte av ett mässfall. Han fortsätter att sträcka ut sina armar och bjuda oss till sig. Med det sagt är jag medveten om att det finns mycket vi inte förstår, men än se´n?

Allt som har en framsida har också en framsida. Efter matchen i går fick kära hustrun ta ett kort på Värnamos vänsterback Francis de Vries och vårt barnbarn Elliot. Han var så glad Elliot, ja Francis verkar också glad, så jag kan glädjas med dem båda. 

Paulus talade frekvent om sina motgångar, svagheter och tillkortakommanden, men skriver " i allt detta vinna vi en härlig seger". I det perspektivet verkar en kristen aldrig kunna misslyckas.

Spontan-församlingar

Det är några veckor sedan jag undervisade i Templet som är Frälsningsarméns moderkyrka i Stockholm. Där kom jag att prata med en gentleman om Kyrka, kyrka och församling, likheter och skillnader. Då berättade han att han fått lära sig detsamma, men med en annan vokabulär. Han hade fått lära sig om 

den universella Kyrkan

den lokala församlingen  

den spontana församlingen

Men i sak menade vi detsamma. I går på Kristi Himmelsfärds dag firade vi en fantastisk högmässa i Roseniuskyrkan i Stockholm. Vi var ett 60-tal församlade från olika delar av Sverige. De flesta ungdomar. Bara det var mäktigt och annorlunda. Det var en spontan-församling och kanske inget märkvärdigt i sig. Det är vanligt med spontana församlingar, MEN tänk om detta är en framtidsmodell?! Varför inte?

Kristi Kyrka, den lokala kyrkan och de många församlingarna ska självklart inte spelas ut mot varandra. Min poäng är bara den att den spontana församlingen är kraftigt underskattad OCH kangända en framtidsmodell. 

Det är tveklöst så, vilket jag ska återkomma till gång efter annan detta år, att samfunds-kristendomen minskar stadigt, medan omvändelse-kristendomen är stigande. Det finns en hel del som talar för att vi snart har fler kristna utanför våra kyrkor och samfund än i!

Under senare år har jag kommit att tro att Gud vill låta många nya församlingar bli till. Guds folk har alltid samlats och människor kommer alltid att organisera sig på olika sätt. Min övertygelse är att vi kommer att få se många små församlingar bli till. Och förmodligen kommer många av dessa att vara tidsbundna, antingen spontana eller levande för en kortare eller längre tid. Allt detta kan komma att ske inom befintliga kyrkor och samfund. 

Många jag möter blir lätt skrämda jag talar om saken, men då är det viktigt att minnas att de tre, Kyrkan, kyrkan och församlingarna, hör samman. De ligger i linje med varandra, förenade i Guds Ord (Kristus) och av sakramentsförvaltningen. Sannerligen en spännande tid vi lever i.

Små lokala församlingar (i Värnamo)

 Svensk Pastoraltidskrift (SPT) har i några nummer intervjuat biskoparna om läget i Svenska kyrkan och om hur de ser på sin roll som biskopar och vad de tänker om framtiden. Lite positivt kan jag tycka. 

Flera av biskoparna vill väl. Biskop Martin Modéus säger till exempel i senaste numret (10/22):

Med nuvarande kyrkoordning går det att möjliggöra små lokala församlingar inom ramarna för starka pastorat som tar hand om de administrativa stödfunktionerna, där syftet är just att bejaka mångfalden mellan och inom församlingarna.

Om detta används rätt, och vi undviker centraliseringens frestelser, så finns goda möjligheter att olika församlingar tar lite olika vägar i fromhetslandskapet. Det är till glädje för kyrkan och underlättar för människor att hitta kristna gemenskaper där deras egna uttryck kan komma till sin rätt.

Eftersom jag var med när beslutet togs i kyrkomötet och kommer ihåg argumentationen kan jag intyga att just detta också var tanken när beslutet om stordriften togs. 

SPT kommenterar biskop Martins inlägg med följande ord:

Tanken är god, men i praktiken ser vi det sällan. De flesta storpastoratsledningar tycks inte dela biskopens uppfattning uppfattning om mångfald mellan och inom församlingarna. Avsikten är att pastoraten ska vara en stödfunktion till församlingarna men erfarenheten visar att församlingarna likriktas med mycket detaljstyrning. Det vore önskvärt att Modéus tankar fick större genomslag.

I Värnamo har det skrivits motioner om att få bilda en ny mindre församling, både genom att det förra distriktet, Maria-distriktet, skulle kunna bli egen församling och att EFS-gruppen skulle få tillgång till kyrkan. Det har funnits underlag, men tyvärr kraftigt motarbetats av kyrkoherden.

Jag tror ändå att det finns goda möjligheter att bilda nya mindre församlingar. Det har framtiden för sig!

Kyrka, kyrka och församling

 Ett syfte med att jag har återupptagit bloggandet är att fästa den process på papper det innebär att bilda en ny församling. Jag vet inte om det lyckas. Kanske är det onödigt? Kanske retar det upp folk? Kanske kommer jag att beskriva ett misslyckande i slutänden? Jag vet inte, men det är väl en del av poängen med skrivandet just nu.

När jag här hemma på onsdagar, när jag samtalar med andra, när jag undervisar om saken eller försöker kommunicera på nätet inser jag att de flesta (sic) inte har någon större förståelse för vad en församling är i ett bibliskt perspektiv. Tala om förförståelse och fördomar. I mina närmaste lutherska kretsar tror jag de flesta tänker dels på CA VII, dels på territorial församlingen. Kanske blir det anledning att återkomma till det. Men varför talas det så lite om alls om församlingen i ett bibliskt perspektiv.

I helgen som nu ligger bakom oss undervisade jag om qahal, synagoge och ekklesia. Det är de bibliska begrepp vi har att studera. Det är från dem alla möjliga och omöjliga kyrkosyner kom att växa fram. Om dessa inte är uppdiktade. Uppdiktade är de om inte Jesus är i centrum. I bland behöver det självklara sägas. Om inte Jesus får vara i centrum är ekklesiologin meningslös.  

När jag tog upp saken i Betlehemskyrkan började med 2 Sam 7 där kung David vill bygga ett hus åt HERREN. Men i stället får han höra att det är HERREN som ska bygga ett hus åt honom. Är det inte underbart? Dessa ord kan jämföras med Jesu ord i Matt 16:18: "och på dig ska jag bygga min församling".

På samma sätt som jag gör i kommentarerna jag skriver Kyrkan, kyrkan eller församlingen. Jag väljer ett av dessa ord för att översätta grekiskans ekklesia beroende av sammanhanget Eller som min kollega och vapendragare Leif Andersson påpekar: det finns bara en (K)kyrka, men många församlingar.

Kyrkan är till sitt väsen en enda. Hon är osynlig. Det är Kyrkan med stort K. Denna kyrka uppträder som de heligas gemenskap, det vill säga alla kristna på en ort. I den syns även ogudaktiga och syndiga människor. Tretton gånger talas det om kyrkan på en ort och då står ordet ekklesia alltid i singularis. Det finns bara en kyrka på orten, men den består i sin tur av många församlingar. Kalla det för hus-församlingar eller vad du vill.

Om jag knyter an till ett utomordentligt föredrag jag lyssnade till av professor Mats Eskhult för några veckor sedan som skulle handla om synagogans ursprung och framväxt. Han sa: Synagoge betyder att samlas och Guds folk har alltid kommit samman.

Att det ska vara så svårt att förstå att Guds folk behöver få komma samman, behöver få vara för-samlade. Människor i alla sammanhang organiserar sig. Varför inte då också de kristna? Inte ska de väl skymfas för att de samlas? 

Hoppas detta väcker några tankar hos dig. Så återkommer jag i saken.

Att bygga Kristi kropp?

 Vilken härlig dag! I dag har jag fått det första exemplaret av kommentaren till Filipperbrevet och Brevet till Filemon. Det måste vara svårt för den som aldrig skrivit en bok att förstå känslan när man håller resultatet av mödan i sin hand. Det var med frimodighet jag skickade ut informationen till min vänkrets.

I morgon reser jag till Stockholm igen. Då är det dags för bibelundervisning i Betlehemskyrkan.

 

 Betlehemskyrkan har av flera skäl legat mig varmt om hjärtat under många år. Inte minst därför att där finns en stark anknytning till CREDO och från tiden som skolpräst även om det är längesedan. Jag känner personligen flera av dem som varit föreståndare där och nuvarande har jag träffat. Det blir ett digert schema, men jag känner mig förberedd efter nästan tre dagars förberedelser. 

På söndag blir det predikan och på eftermiddagen Höägmässa med St Filippus på Gotlandsgatan. Ser fram emot helgen.

 Här om dagen var jag i Eksjö och undervisade med anledning av boken Roten som bär dig. Även om jag hade två timmar på mig fick jag naturligtvis begränsa mig. När jag bad inför dagen tyckte jag mig få en angelägen infallsvinkel. Jag skulle betona att Herren inte skiljer mellan judar och hedningar. Jag blev lite överraskad eftersom det vanliga är att man lyfter fram sådant som ersättnings-teologi eller, som jag gör lika ofta, två-vägs-teologin även om jag själv mest förlitar mig på den eskatologiska modellen.

Inledningsvis ställde jag frågan vad som menas med roten? Roten är Guds ord och löften till Abraham! Och Abrahams barn är alla dem som tror och bekänner. Om de är judar eller hedningar spelar mindre roll. En vanlig fråga är om israeliterna kunde bli frälsta och jag svara med ett obetingat ja. Även om de inte tror på Jesus? Nja, det tror på och håller sig till Guds ord och löften. De väntade på Messias! Finns det bibelord på detta? Ja, till exempel Hebr 11 som kryllar av vittnen.

Sedan visade jag på tidslinjen. Evangeliet finns fördolt i Skriften redan från Adam och Eva. Det, ordet och löftena, bärs genom tiderna av Guds folk, det etniska Israel. När Jesus föds förverkligas löftena, Gud själv kommer till oss och fullbordar (det gamla) förbundet. Men det är viktigt att påminna sig om att det vi kallar för (det nya) förbundet funnits från tidernas begynnelse. Paulus är mån om att visa att alla de som tror på och bekänner Jesus som Herren är Abrahams barn. De utgör Guds Israel, inte i etisk mening utan i eskatologisk mening. Plötsligt har vi två definitioner av Israel.

Bilden är tagen i samband med en resa
till landet där Gud uppenbarade sig

Jag kan förstå att det kan vara svårt för vanliga bibelläsare att dels förstå de tre tankemodellerna, dels att det finns två definitioner av Israel. Det är angeläget att vi alla hjälps åt att bringa klarhet i den bibliska tankegången. Inte minst eftersom det gärna blir lite rörigt när man lyssnar till undervisning om Israel.

Avslutningsvis ber jag att få hänvisa till två verkligt viktiga dokument. Det första antogs av Svenska kyrkans så kallade kyrkomöte år 2001. Tyvärr har det inte fått den uppmärksamhet det borde ha fått. Det beror på att Svenska kyrkan ofta agerar partipolitiskt, särskilt i relation till Israel, men det är ett utmärkt dokument som du hittar genom att klicka här.

Det andra dokumentet hittade jag när jag förberedde undervisningen i Eksjö och det var minst lika intressant. Det är en föreläsning Jesper Svartvik höll inför Sällskapet av judaistisk forskning 1998. Du kan ta del av det genom att klicka här.

Nya församlingsmodeller

 Vi lever verkligen i en brytningstid, men det är märkligt att få uppleva en sådan på så nära håll som vår kristenhet gör just nu. I helgen som nu ligger bakom oss hade jag förmånen att få fira högmässan först i Linköping och sedan i Stockholm. På den första högmässan närvarade fjorton personer och i den andra fyra. Det är i och för sig ingenting märkvärdigt. Människor står inte längre i kö för att lyssna till Herrens ord eller för att ta emot honom i brödet och vinet. 

Forskarna har sedan länge talat om att den konstantinska eran i det närmaste är slut. Jag vet, men det är ändå en mycket märklig upplevelse när man har varit med om andra tider - om än för trettio år sedan.

Vi är ganska många som som samtalar om läget, har synpunkter och olika förslag. Victor som själv är en bekännande kristen, men inte regelbundet firar gudstjänst menar att nya tider kommer. Numera är jag böjd att tro honom. Kanske är det så att å ena sidan ljusstaken är flyttad (från våra kyrkor och samfund) och å andra sida allt fler finner nya former. Då menar jag nya former, sådana som vi aldrig tidigare har sett.

Ser det inte lite ensamt ut?

En tanke som verkar alltmer realistisk är att bekännare möts på nätet. Jag hinner inte skriva meningen förrän jag hör stora protester eller åtminstone en rad invändningar. Kan det vara så att unga kristna kommer att föredra att ta del av evangeliet via nätet framför att "gå till kyrkan"? Att de helt enkelt tänker sig andra modeller. Inte nödvändigtvis ett annat budskap, andra sätt att ta emot Guds ord eller en annat sätt att be, men allt via nätet i stället för att traska i väg till eller vara lojal mot något kyrkosamfund? 

Victor berättade om att det nu går att ladda ner en app vid namn Hallow. Jag har inte studerat den särskilt ingående, men där lär allt finnas som en kristen behöver. Enkelt och lättillgängligt dygnet runt. Gå till kyrkan när helst det passar!

Nu har jag funderat vidare på detta och förstått att gemenskapen kan vara lika ärlig och uppriktig på nätet som i en kyrkolokal. Under pandemin lärde vi oss att ha gudstjänster på zoom. och när jag tänker efter på församlingsplanteringen i Stockholm så har vi träffats på nätet varje tisdag i mer än två år! Sedan har vi möts i Stockholm varannan vecka för högmässa. I regel har vi varit fler på nätet än IRL.

Slutsats: Församlingen St Filippus är redan  nu nätbaserad.

Hur ska jag gå vidare med den insikten?