Apg 3:13-16

3 ¹³ Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom. ¹⁴ Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! ¹⁵ Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till. ¹⁶ Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser.

V 13 Jesus kallas för tjänare endast fyra gånger i NT, alla fyra gångerna i Apostlagärningarna, 4:30. Uttrycket för tankarna till Jes 52:13 där det sägs att denne ska bli upphöjd. Den upphöjelsen kan här förstås på två sätt. Dels syftar upphöjelsen på Jesus död, begravning, uppståndelse och himmelsfärd och dels blir han upphöjd, bemäktigad och ärad genom det under det just blivit vittnen till. Nu anklagar Petrus folket för att de blundar för detta faktum.

V 14-15 Han gör det trefaldigt. Först har de utlämnat och förnekat Jesus, medan Pilatus försökte fria honom. Sedan har de förnekat ”den helige och rättfärdige” och i stället har de begärt en mördares frigivning. För det tredje har de genom detta dräpt ”vägvisaren till livet”, grekiska archegos. Det grekiska ordet kan också översättas med ord som upphovsman, furste eller anförare, se Hebr 2:10 och 12:2.

Men mot folkets orättfärdiga handlande står att Gud uppväckt honom. Uppståndelsen från de döda blir här beviset på att Jesus var oskyldig, helig och rättfärdig.

V 16 säger två gånger att undret skett genom tron. Här måste vi tolka ordet tro. Det kan förvisso handla om den lames tro, men också om apostlarnas tro. Avgörande är emellertid att det är en tro på Gud för det är Han som botar den lame.