Så har jag varit hemma en vecka. Det är fem veckor sedan olyckan inträffade och mycket har hänt i kroppen under dessa veckor även om jag tycker att det går sakta. Det räcker med att jag konstaterar att jag ätit cirka 400 tabletter sedan dess. Just nu har jag 14 tabletter om dagen, mest smärtstillande, tror jag. Men det blir långa dagar även om jag har börjat ta emot besök. Några dagar hade jag två besök per dag, men nu har vi justerat till ett. De dagliga rutinerna tar mycket kraft och några reserver har jag inte, Ändå har Jönköpings radio, P 4, tillåtits vara här en timme och vill du kan du lyssna här (Eftermiddag, tisdag 17/6) men du måste spola 1 tim 10 min in i programmet för att komma till inslaget.
Jag får gott om tid till tankar och bön och jag försöker ta vara på dessa inte alltid så långa stunderna. Det är djupt mänskligt att fråga: Varför? Hur kunde Gud tillåta? Var är Gud när vi bäst behöver Honom? Jag har också lagt märke till kommentarer på mail och blogg som upprört frågar detsamma. Några menar att jag har haft änglaskydd, men det kunde jag inte ta till mig eftersom Samuel förolyckades.
Det finns många bibeltexter på temat och påståenden som knappast hjälper oss. Jag har också funderat på frågan som inte kan få något svar. Kan det vara så att frågan i sig är fel? Man kan helt enkelt inte ställa Gud mot väggen, inte få kontakt, inte avkräva Honom på svar om sådant vi ändå inte kan förstå i alla fall inte med den frågan eller kanske ska vi låta bli att fråga? I Rom 9 rör Paulus vid något liknande. Paulus lägger ut texten i v 14ff. Paulus gör klart för oss att vi aldrig kan ifrågasätta Gud. Aldrig ens antyda att Gud skulle vara orättfärdig. Lika lite som lerkärlet kan beklaga sig över det utseende krukmakaren gett det.
Kanske består en del av problemet av vår reducerade världsbild. Sedan Upplysningen har naturvetenskapen brett ut sig på filosofins och religionens bekostnad. Inom naturvetenskapen har allt orsak och verkan och här hör frågan varför hemma. Gott så långt, men naturvetenskapen kan aldrig nå fram till den yttersta verkligheten. I länder som Nepal och Indien där hinduismen och buddhismen är förhärskande får man kontakt med den yttersta verkligheten genom filosofi/etik eller genom religion/meditation. Det finns ingen motsägelse mellan dem utan de utgör bara två olika sätt eller vägar till den yttersta verkligheten. Nu tänker jag bort frågan varför, orsak och verkan och närmar mig Gud genom meditation och bön. Jag går med tacksamhet och frimodighet fram till nådens tron. Han talar till mig: Håkan, jag är med dig alla dagar. Jag har dig kär och kommer aldrig att överge dig. Genom det nya förbundet, beseglat med Kristi blod, är vi för evigt förenade med varandra och här finns plats för alla! Eftersom jag fortfarande har olyckan i färskt minne säger jag trevande: Men Samuel då ... och Han säger helt självklart: Det gäller honom och hans familj också.
Jag får gott om tid till tankar och bön och jag försöker ta vara på dessa inte alltid så långa stunderna. Det är djupt mänskligt att fråga: Varför? Hur kunde Gud tillåta? Var är Gud när vi bäst behöver Honom? Jag har också lagt märke till kommentarer på mail och blogg som upprört frågar detsamma. Några menar att jag har haft änglaskydd, men det kunde jag inte ta till mig eftersom Samuel förolyckades.
Det finns många bibeltexter på temat och påståenden som knappast hjälper oss. Jag har också funderat på frågan som inte kan få något svar. Kan det vara så att frågan i sig är fel? Man kan helt enkelt inte ställa Gud mot väggen, inte få kontakt, inte avkräva Honom på svar om sådant vi ändå inte kan förstå i alla fall inte med den frågan eller kanske ska vi låta bli att fråga? I Rom 9 rör Paulus vid något liknande. Paulus lägger ut texten i v 14ff. Paulus gör klart för oss att vi aldrig kan ifrågasätta Gud. Aldrig ens antyda att Gud skulle vara orättfärdig. Lika lite som lerkärlet kan beklaga sig över det utseende krukmakaren gett det.
Kanske består en del av problemet av vår reducerade världsbild. Sedan Upplysningen har naturvetenskapen brett ut sig på filosofins och religionens bekostnad. Inom naturvetenskapen har allt orsak och verkan och här hör frågan varför hemma. Gott så långt, men naturvetenskapen kan aldrig nå fram till den yttersta verkligheten. I länder som Nepal och Indien där hinduismen och buddhismen är förhärskande får man kontakt med den yttersta verkligheten genom filosofi/etik eller genom religion/meditation. Det finns ingen motsägelse mellan dem utan de utgör bara två olika sätt eller vägar till den yttersta verkligheten. Nu tänker jag bort frågan varför, orsak och verkan och närmar mig Gud genom meditation och bön. Jag går med tacksamhet och frimodighet fram till nådens tron. Han talar till mig: Håkan, jag är med dig alla dagar. Jag har dig kär och kommer aldrig att överge dig. Genom det nya förbundet, beseglat med Kristi blod, är vi för evigt förenade med varandra och här finns plats för alla! Eftersom jag fortfarande har olyckan i färskt minne säger jag trevande: Men Samuel då ... och Han säger helt självklart: Det gäller honom och hans familj också.
4 kommentarer:
Tänker på Dig och din familj.
Kara Broder, jag ar sa glad att du ar nu hemma och laker i Jesus. Du har helt ratt, det ar bara for Guds nad att vi finns och leva. Har precis nu fatt internet i det nya huset i de blue mountains och hoppas att vi snart kan fa hora mer av din god fortsattning. Din australiensk/svenska van i Jesus.
James
Att vara allsmäktig innebär inte att man samtidigt är primus motor till allt. Anledningen till olyckan är inte Gud, och er olycka var varken mer eller mindre viktig för Gud än alla andra ca trafikolyckor i Nepal som varje år dödar ca 2500.
Däremot kan denna olycka likt andra lära oss att fundera på våra prioriteringar i ex bistånd.
Men mest viktigt: att Gud kan ge livet ytterligare meningar även när vi drabbas av obegriplig sorg, att Gud kan förändra oss utan att vi tappar fotfäste, när vi annars skulle tappat det.
Att förklara och bortförklara Samuels död är onödigt. Att andra plötsligt upptäckt honom (för två månader sen visste jag inte att han fanns) ger oss andra möjlighet att fortsätta något han och du startat. Men det är givetvis inget i Guds plan utan något vi människor styr. Vi kan uppmärksamma sammanhang efter er olycka och vända det till något gott istället för att fastna och där stödjer oss Gud.
Anonyman
Tack anonym för din goda kommentar.
Skicka en kommentar