Sex veckor

Idag är det sex veckor sedan olyckan inträffade. Jag har varit på sjukhuset och fått såren omlagda. Nu är jag trött och är tacksam för att Kari skriver så jag bara behöver diktera. Läkningen går sakta med säkert åt rätt håll. Kanske orkar jag fungera normalt om ytterligare sex veckor. Det är gott att våra liv ligger i Guds händer.

Jag har haft ett, högst två besök var dag - enligt schema. Häromveckan var Dag Sandahl och hälsade på. Han hade med sig sin senaste bok Inget för någon till mig, som uppmuntran enligt dedikationen. Nu har vi läst färdigt boken. Jag skriver vi, därför att Kari har läst högt och jag har lyssnat. Högläsning är en närmast bortglömd konst värd att återuppliva.

Den som följer Dag på hans blogg känner igen mycket därifrån i boken. För egen del blev den stora behållningen att Dag sätter in kyrkokritiken i sitt historiska sammanhang. Dag är inte den förste kyrkokritikern, utan en i en lång rad. Han berättar om biskop Ullmann (1837-1930), biskop J.A. Eklund (1863-1945), kyrkoherden Gunnar Rosendal (1897-1988) och biskop John Cullberg (1895-1983)  och hur dessa framförde en väl genomtänkt kritik mot den politiska utvecklingen inom Svenska Kyrkan. Denna kritik syftade naturligtvis till att varna, bistå och bidraga till en bättre utveckling inom Svenska Kyrkan. Det är djupt tragiskt att se hur denna kritik konsekvent nonchalerades. Jag visste sedan tidigare att socialdemokraterna bestämt sig för att med politiska medel göra om SvK inifrån. Detta kyrkopolitiska program är väl dokumenterat,men jag visste inte att kritiken och försöken att bevara SvK varit intensiva och ständigt pågående. Här är Dags bok ett värdefullt bidrag till förståelsen av vad som skett och sker inom SvK. Andra kyrkokritiker var Olof Hartman (1906-1982), den kyrkorättsligt lärde Carl Strandberg (1926-2013) och varför inte biskop Bo Giertz (1905-1988).

Dag Sandahl är verkligen inte den ende kyrkokritikern. Tyvärr har de alla det gemensamt att de aldrig togs på allvar. Dag berättar vidare ingående om hur kritikerna marginaliserades med syftet att tystas för alltid. Det är ingen rolig läsning,men det är angeläget att "segrarna" inte ensamma tillåts skriva SvK:s historia.

Så går en dag i taget, ibland långsamt, ofta eftertänksamt. Jag har nyss haft goda vänner på besök, har kunnat vila mig igenom denna blogg och framåt kvällen väntar troligen någon VM match i fotboll. Men den bästa matchen sändes aldrig på TV. Igår kväll vann nämligen Hammarby med 4-0 över Jönköping S. Sådant piggar upp.