Olycka i Nepal

Torsdagen den 15/5 råkade pappa ut för en bilolycka.
En av passagerarna omkom, de andra tre skadades svårt.
Pappa vårdas nu på sjukhus i Katmandu.
Information kring pappa finns fortlöpande på sunnliden.se

Tack för era böner och tankar!


I Jesus
/Kari, Victor, Jacob och Elisabet

ps. Vi har ingen möjlighet att i dagsläget hälsa personligen från var och en av er. Men vi sparar hälsningarna och kommentarerna. Så när pappa har möjlighet kommer han att kunna läsa dem. ds

Håkan Sunnliden Seriously Injured in Traffic Accident in Nepal

During a trip to Nepal, Thursday May 15, Håkan Sunnliden was involved in a traffic accident, between Kathmandu and Hetauda.

It is not clear what caused the accident but the car, a jeep, fell down from the mountain road.

In the car was also another Swedish man, a 30 year old youth pastor from Götene, who later died in the hospital. The Nepali driver interpreter was also critically injured and are undergoing treatments, the conditions are currently unclear. Håkan is currently being treated at a hospital in Katmandu.

He underwent neck surgery on Monday May 19, and according to the doctors, the surgery, in which the neck was stabilized, went well and he is out of danger for life.

We still cannot say what it means that the surgery went well, we hope to learn during the day. But we are of good courage. The fact that the surgery went well released a lot of the worry. He is out of danger now.

Håkan also damaged the face and broke the left arm in two places. If the coming operations are to take place in Sweden, Nepal or elsewhere is unclear .

We wish of course to get him home as soon as possible, but we have confidence in the medical treatment in Nepal and that it is managed in the best way .

Håkans oldest son Victor arrived in Nepal on Sunday May 18. He and Håkan have talked a lot with each other.

Håkan remembers the accident clearly. Håkan told Victor that he crawled the 50 meters back up the slope.

Since Håkan came to the hospital, he has been conscious and in good spirits. Håkan was in Nepal along with other Swedes to, among other things keep pastor training.

Rapport från Nepal

I lördags gjorde vi en utflykt till Chitwan National Park. Det är knappt två timmars bilresa dit. Parken har varit reservat sedan 1973. Egentligen vill de att man ska komma över ett dygn men vi lät oss nöja med en dag. Väl där i 35 gradets värme eller mer skulle vi nu rida på elefanter. Sagt och gjort. Elefanter är stora djur kan jag meddela. Vi var fyra stycken som satt på en elefant plus föraren, sammanlagt fem personer.Men det verkade inte vara något större besvär för detta väldiga djur. Vi hann inte särskilt långt förrän vi skulle ta oss över en flod och kanske hundra meter därifrån såg jag en jättekrokodil. Den låg stilla på flodbädden med öppna käftar. När vi red genom djungeln som sträcker sig söderut och in i Indien fick vi se påfåglar, apor, gaseller och andra djur som jag inte kan namnen på. I Indien heter djungeln Bengalen och här lever också de vilda tigrarna. Är det inte här Fantomen bor? Fast honom såg vi aldrig och om vi hade gjort det skulle ni inte tro mig. Vi hann också se uppfödningen av elenfanter och höra om de väldiga mängder mat de äter.

Så kom solnedgången. Fantasisk. Jag fick ett bra kort på solen när den går ner över djungeln samtidigt som den speglar sig i floden. Men det kan jag inte på grund av teknisk valhänthet inte lägga ut här. Tyvärr. Sedan gick vi på stadens bästa restaurang. Där fanns sju-åtta kockar som serverade den mest fantastiska mat med helt otroliga kryddor. Kvällen avslutades med en dansuppvisning som heter duga. Mest imponerande var männens krigsdanser. Sedan var det två timmars mörkerkörning tillbaka till hotellet.

Igår var jag till frisören. Där fick jag klippning, rakning, ansikts- och ryggmassage. Det tog sin tid och kostade mig knappt 30 kronor. Jag gav lika mycket i dricks. Han trodde först inte jag menade allvar men det gjorde jag i denna orättvisa värld.

I fredags undervisade jag också om det nya förbundet i Kristi blod och dess villkor och idag kom frågorna. Det visade sig nämligen att om en kristen syndar, det vill säga gör fel, måste hon göra bättring för att inte komma till helvetet. Jag ägnade säkert två hela timmar åt att förklara saken igen. Men jag förstod hur de tänkte precis som många svenska kristna. När vi inte ser Kristi verk utan börjar blicka in i Lagen och börjar bruka vår egen kraft är det kört. I Sverige försöker vi bortse från synderna.  De finns liksom inte längre. I Nepal försöker man övervinna dem genom sitt moraliska yttre. Tänk att det ska vara så svårt att kämpa den goda kampen, det vill säga förtrösta på Kristus. Självklart är jag glad för att samtalet kom upp. Här pratar vi väsentligheter.

Nu ska jag undervisa i fyra dagar. Jag börjar undervisningen kl 07 och håller på till kl 11 eller 12. Sedan är det alldeles för varmt.

Internet är fantastiskt i sådana här lägen. Det går att kommunicera med dem därhemma och att läsa svenska tidningar. Till min glädje såg jag att Hammarby besegrade Ljungskile. I kväll får jag återigen hålla mig vaken eftersom Bajen möter Huskvarna.  Här slutar matchen kl 01.

Under ett plåttak

Det är fredagkväll i Hetauda. Jag har just kommit från middagen och en längre konversation med bröderna. Maten är bra, både ute på skolan och här på hotel Avocado. Men det känns ovant att äta på plåtallrikar och att bara ha en sked. De flesta äter med händerna.

Idag började jag undervisa. Jag kommer att ha gjort 20 föreläsningar innan jag är klar, fyra om dagen. Vi försöker börja tidigt på morgonen eftersom det redan vid 11-12 är mycket varmt. Undervisningen sker under ett plåttak och idag dröjde det till 11-tiden innan elektriciteten kom, det vill säga innan vi kunde få ström till fläkten. Jag står upp och undervisar. Det är svettigt , men fantastiskt roligt. Jag känner igen ett tiotal av dem från förra gången jag var här så det har varit en viss rotation på deltagandet och vi har inte koll på hur multiplicerandet av kunskaperna fungerar. Den ursprungliga tanken var att pastorerna skulle utgöra en homogen grupp som i sin tur ger vidare. I Nepal, ett nästan totalt oorganiserat land bland de fattigaste i världen har det visat sig vara lättare sagt än gjort. Men vi jobbar på det och jag tycker det går framåt.

De första kristnas tro pch även senare kristnas är att Jesus är Herren, grekiska kyrios. Jag berättade att det ordet används i Septuaginta, en översättning från hebreiskan till grekiska på 200-talet före Kristus om Gud. Det betyder att de första kristna jämställde Jesus med Gud. Problemet vara bara det att inte kan finnas två gudar. Mitt ämne för den här gången är The early Chuch och den här dagen ägnade jag åt kristologin. Hinduer har inga problem med att Jesus är Gud. Här finns miljoner gudar och en mer eller mindre gör ingen skillnad.  Men problemet är att Jesus är Herren och den enda sanna och fullkomliga uppenbarelsen av Gud. Ja, mer än så. Han är Gud kommen i köttet. Jag tror inte detta är något problem här. Jag har snarare problematiserat eftersom jag tror mig veta att det endast är en tidsfråga innan de på allvar stöter på problemet och då ska de vara förberedda.

Imorgon är det lördag, dagen då nepaleserna vilar. Det betyder att då firas gudstjänster ute i byarna. På eftermiddagen gör vi fyra svenskar en liten utflykt,  men det får jag berätta om i nästa blogg.

Kathmandu och Hetauda

Sitter på Hotel Avocado i staden Hetauda i Nepal. Det är varmt. Innan gårdagens  resa från Kathmandu var vi runt och turistade lite. Jodå. Vi besökte gudinnan Kumari. Det var en märklig stund, men innan jag berättar om det ska jag berätta om vad  vi gjorde mer. Vi, tilö en början, är de nya vännerna Johnny fra Bergen och Samuel från Götene.

I måndags besökte vi några av flickhemmen. Ni känner till hur just Badifolket i Nepal sedan hhundratals år tillbaka säljer och prostituerar sina döttrar. Pastor Raju har tiöösammans med inte minst svensken Mikael Alven inlett en räddningsaktion. De erbjuder familjernas döttrar skolgång istället. Sedan bara några år tillbaka driver de sju flickhem och en egen skola. Nu har vi bara det lilla problemet att Nepal har som enda land i världen hinduismen som statsreligion. Här råder inte relgionsfrihet. När pastor Raju gav skolan namnet Christian Community School blev det ett ärende för regeringen. Nu är det förbjudet att använda namnet Christian på officiella skolor. Men eftersom namnet redan var på plats fick de behålla det. Det är därför den enda skolan med namnet Christian i Nepal. Hit förs några av de flickor som räddats ur prostitutionen och hit nbjuds nu små Badiflickorna i förekommande syften.  Här finns 750 flickor. Hörde just att några av dem är i Sverige för att berätta och samla pengar. Detta är inte populärt här i Nepal och har föranlett en begynnande förföljelse. Flickhemmen anklagas i hinduiska tidningar för religiös påverkan.
Detta är och kan bli svårt för pastor Raju och flickorna. Bed för honom och flickorna.

På tisdagen gjorde vi stan. Staden myllrar av tempel och gudabilder. Var du en går går du på dem. Här finns buddor och buddhistiska stupor, hinduiska gudar, goda och onda omvartannat. Vi gick genom gamla stan, besökte Hanum Doka det kungliga palatset och museet där. Kungen är avsatt och landet är politiskt oroligt för att uttrycka sig milt. Inne på palatsets gård såg vi en hemsk gudabild.  Jag tror det är gudinnan Kali som sitter på en tron och äter en människa som ligger med sönderriven buk i hennes knä. Men det går att undvika henne genom att offra till henne.

Så gick vi vidare för att åtminstone se det hus där det bor en levande gudinna, som jag berättade om i förra bloggen. Vi kom in på den lilla gården och blickade upp emot hennes fönster. Vår gode vän Samir, född och uppvuxen i Kathmandu av buddistiska föräldrar hade aldrig sett henne. Och tro det eller ej men plötsligt ser vi henne sitta och se ner på oss. Avståndet är inte särskilt långt så vi ser henne tydligt, kan möta henne med blicken men vi förblir stumma. Vi är kanske 10 stycken som får se henne under en minut. Det är naturligtvis strängt förbjudet att fotografera henne och några av de 10 är civilklädda säkerhetsvakter fick vi erfara.

Samirs föräldrar blev kristna när Samir var 6 eller sju år gammal. Nu är han en av pastor Rajus närmaste. Han guidade oss under två dagar.

Igår onsdag reste vi hela dagen för att ta oss till Hetauda. Jag har idag auttit nwr mwd Samuel och diskuterat undervisningen vi ska ha. Hans Sundberg och Johnny är hos pastor erna och går igenom Lukas. Johnny som i vanliga fall är affärsman är också musiker och undervisar om lovsångens plats och betydelse.

Det verkar som att vi för tillfället har el och att internet fungerar. Det hör också till nåden en dag som denna.

Religionen i demokratin

Tyvärr missade jag Bengt Westerbergs föreläsning om religion och demokratin. Han avslutade den alldeles nyss på Axcess TV. Jag visste inte att han var styrelseledamot i Humanisterna, men så presenterades han i alla fall. Jag hann i alla fall höra att han är för religionsfrihet, men under en förutsättning. Om religionsutövningen kommer i strid med staten, demokratin och de mänskliga rättigheterna sätter riksdagen gränserna. Där fanns ingen tvekan. Nu är inte detta någon nyhet i sig som jag förstår. Kanske är det just denna visshet som sätter sin prägel också på Svenska kyrkan. Som jag konstaterat tidigare är det just den svenska staten som reglerar Svenska kyrkan. Nu gäller det bara för alla oss, 6,5 miljoner svenskar, att fatta det, - en gång för alla och anpassa oss till det så vi inte blir illojala. För det vill ingen vara eller om vi ska vara det i värderingsavseende måste vi organisera oss på annat sätt än som statskyrka. Illojala är vi nämligen om vi följer Jesus som inte var någon vän av den här världen.

Jag håller på att packa för min resa till Nepal. Grejerna ligger på sängen och ska ner i resväskan innan natten. På måndag (jag gör ett dygns uppehåll i Doha, Qatar) ska jag turista i Kathmandu. Förutom de omtalade flickhemmen, där andra svenskar är engagerade, har jag tänkt besöka Durbar Square och Kumari Bahal. I Nepal finns hundratals gudar, gudinnor, boddhisattvas, Buddhas, avartaris och andra gudomligheter, men där finns också en livs levande gudinna, kallad Kumari Devi. Det är en flicka i ålder 4-12 år som utnämnts till gudinna och som finns för allmän beskådan och tillbedjan. Hur kommer det sig?

Det finns några olika förklaringar. Den första förklaringen är att en av kungarna i Malla-dynastin som går tillbaka till 1100-talet var pedofil. Inget konstigt med det. Men så hade han samlag med en minderårig flicka och det bar sig inte bättre än att hon dog. Då fick han dåligt samvete och införde att just ett sådant flickebarn ska fortsättningsvis utnämnas till gudinna. En annan förklaring är att en av kungarna spelade tärning med en gudinna och vann så till den grad att gudinnan hotade honom med olyckor. Då blev han rädd och kompenserade genom att fortsättningsvis utnämna ett flickebarn till gudinna. Det är svårt att veta vad som orsakat denna flera hundraåriga tradition. Men den lever fortfarande. Vem väljs och hur utnämns hon?

Hon ska vara barn inom Newari-kasten, en silver- och guldsmedskast. Hon måste vara fyllda fyra år och får inte ha nått puberteten. Hon ska genomgå 32 olika fysiska tester. Det handlar om färgen på ögonen, formen på tänderna, rösten och så vidare. Hennes horoskop ska anses gynnsamt och slutligen innan invigningen ska hon utsättas för män som dansar iklädda skrämmande masker i ett mörkt rum med 108 ko-huvuden. De ska väsnas så mycket de kan och försöka skrämma det lilla flickebarnet. Om barnet då kan bevara sinnesfriden är hon den utvalda. Då får hon tillsammans med sin familj flytta in i Kumari Bahal. Hon bärs med jämna mellanrum genom staden i procession, men när hon får sin första menstruation upphör hon att vara gudinna och återgår till att vara en normal människa. Det sägs att man ska undvika henne och att gifta sig med henne innebär att man drar olycka över sig.

Jag har läst hinduism och buddism under det senaste året. Kursböckerna är skrivna av Knut A. Jakobsen, en norsk religionsvetare född 1956 som numera är professor i Kalifornien. Han är väl troligen uppväxt i en kristen tradition, men när man läser hans läroböcker är det tydligt att han är positivt inställd till hinduismen. Han menar att hindusimen är en framtidsreligion eftersom den är synkretistisk och därför att vi västerlänningar tycker om mångfald. Han har också vistats i Indien under långa perioder. Men det är väl inte bara han som är positiv till andra religioner. Det är väl också vårt folk i Sverige, ett demokratisk, tolerant och förstående folk.

Det där med religionen i en demokrati kan nog bli intressant framöver, inte minst med vår blivande ärkebiskop som lyckats få in religionsdialogen i Kyrkoordningen. Vi får väl se hur långt toleransen sträcker sig. Kanske ska vi bjuda gudinnan Kumari Devi till Svenska kyrkan? Hon kunde få vara gäst på kyrkomötet.