Kyrkopolitiker

Jag noterar intressanta reaktioner på min förra blogg. De är intressanta därför att jag undrar hur vi tänker kring detta med Svenska kyrkan, fortsättningsvis endast kallad kyrkan. Hur ser synen på kyrkan ut?

När jag 2010 blev inkryssad i kyrkomötet möttes jag av gratulationer från vissa och med hån från andra. Några gratulerade därför att ... ja, man kan undra. Andra menade att nu har du också blivit en kyrkopolitiker. Du som egentligen är emot. OK, låt oss försöka reda ut detta något.

Frimodig kyrka (FK) har som första punkt i sitt valmanifest att arbeta för att partipolitiken ska ut ur kyrkan. Är det bra att lägga kraft på det? Är det meningsfullt? Det är inte självklart.

1. Det finns de som menar att vi ska arbeta för att visa på och hålla oss till Bibeln och Bekännelsen. Att bråka om och med kyrkopolitiker är sekundärt. Dem får Gud ta hand om. Vi ska vara profetiska i kyrkomötet men framför allt utveckla församlingslivet lokalt. Indirekt accepterar man med andra ord status quo. Det går inte att göra någonting, säger man. Några säger att det är ingen idé att rösta alls. Än mindre att verka kyrkopolitiskt. Jag tror jag förstår även om jag inte håller med.

2. Det finns de som tror att det går att förändra kyrkan inifrån med hjälp av kyrkopolitik. Det tror jag inte heller. Det går i bästa fall att ändra organisationen till det bättre, men det i sig förändrar inte det andliga klimatet i Sverige. Vi kan be och arbeta på det men bara Gud kan ändra på det, göra så att människor kommer till tro på Kristus. Därmed har jag antytt en medelväg på så sätt att vi ska be och arbeta, Gud ska svara på bön och verka genom vår goda vilja.

3, Jag menar att det finns olika kallelser för oss alla och det är sannolikt att några har kallelsen att arbeta politiskt och andra inte. När jag har ställt mig till förfogande och kliver in i kyrkomötet kommer jag emellertid in på en spelplan där det spelas efter vissa regler. Även om jag inte tycker om spelet kan jag inte verka utanför det. Plötsligt sitter jag i samma båt som de kyrkopolitiker jag anser ska verka för ett annat system, en förändrad organisation. Reglerna är desamma för var och en och det krävs många och långa processer för att ändra i systemet. Det går inte med protester utan bara genom samverkan och/eller genom att komma i majoritet. Är det otydligt? Har någon några andra förslag?

Egentligen är det väl inte bara vi som valts in som förtroendevalda som uppehåller systemet. Det gör alla präster, diakoner och andra anställda. Om man nu protesterar går det bra att lämna kyrkan eller på andra sätt verka för förändringar. I en kommentar till förra bloggen talas det om underjordiska rörelser? Vilka är de om jag får fråga. Jag har i många år arbetat inom kyrkan genom att bilda celler som samlas i hemmen. Det är det sätt jag tror på och om detta har jag mycket att skriva. Samtidigt måste vi arbeta på alla sätt vi kan för att synliggöra enheten i Kristus, menar jag.

Finns det statskyrkovänner inom FK? Nej, det vill jag inte påstå, men det finns de som menar att relationen till staten utgör ett skydd och legitimerar oss i relation till folket, som önskar att med fortsatt god relation till staten också fortsättningsvis kunna leva efter Bibel och Bekännelse. Själv tror jag att staten vill gynna ofarlig religiös mångfald, kanske också se en utveckling av civilreligionen.

När OAS-rörelsen  växte sig stark talade man ofta om kyrkans förnyelse i meningen att Svenska kyrkan skulle kunna reformeras inifrån om jag förstod det rätt. Jag tror inte på det. Det finns väl ingenting inom organisationen Svenska kyrkan att förnya. Ska vi tillbaka till 1600-talet? Nej, det som ska förnyas är Guds närvaro i Ord och Sakrament. Och det sker knappast genom kyrkopolitik. Nej, jag tror inte på någon förnyelse av Svenska kyrkan, men jag vill tro på förändring om så genom lidande och kors. Ungefär där befinner vi oss. En god vän påminde om orden: "Ju sämre desto bättre." De som nu representerar FK i kyrkomötet har att försöka göra det bästa för att förändra kyrkan inifrån och om någon frågar vad som ska förändras får jag väl hänvisa till valplattformen och dess tio punkter. Den första handlar om att få ut partipolitiken ur kyrkan. Jag tror det går, men vad kommer sedan ...

Självklart inser jag att en blogg som denna inte kan vara heltäckande men kan väcka nya frågor. Jag tar den risken.

En särskild mening

Det blev tillägg till det betänkande kyrkorättsutskottet lämnar till kyrkomötet för beslut i november. Först skrevs en reservation från och POSK och M. Därefter anslöt någon från FISK och Hans W och jag från FK genom att bifoga en särskild mening med samma ordalydelse som den i reservationen. Utkastet till texten blev som följer:

Vi instämmer i utskottets förslag om avslag på motion 2013:77 på grund av att frågan är av sådan dignitet att den kräver ytterligare beredning. En sådan översyn kan komma att beröra många områden vad gäller Svenska Kyrkans relation till staten. Däremot anser vi att Svenska Kyrkan aktivt måste förbereda sig på en utveckling där dess offentligrättsliga ställning blir liknande den som gäller för andra registrerade trossamfund. Under de år som gått sedan relationerna mellan Svenska Kyrkan och staten förändrades har staten ensidigt fattat beslut som i ett längre perspektiv riskerar att göra lagen om svenska kyrkan obsolet. Exempel på detta är frågorna kring folkbokföring, nationellt enhetlig begravningsavgift och rätten till tjänstledighet i samband med kyrkliga förtroendeuppdrag. Vidare anser vi att Svenska Kyrkan bör välkomna och eftersträva en utveckling där den utan inblandning från staten själv får definiera sig som kyrka och trossamfund. Svenska Kyrkan måste få bestämma över sina egna inre angelägenheter och stå på egna ben. 

Som ni ser är vi alla med i beslutet om att inte verka för att lagen avskaffas, men vi vi har en mening som vi vill ska vara med. Den är helt enkelt den att vi inser att det för närvarande inte går och att följderna av ett sådant avskaffande, som för övrigt bara riksdagen kan ta, blir stora. MEN på sikt menar vi att utvecklingen går åt det hållet och att vi alla behöver förbereda oss inför de förändringar staten redan har genomfört och som talar för att det kommer att fortsätta i samma riktning. Till sist står vi avklädda.

Det är särskilt två tunga skäl som talar emot. Det ena är att svenska folket förlorar "sin" kyrka. Många menar att det i sig är förödande. "Vi" ska inte överge vårt folk. Det andra skälet är att vi ska låta staten sköta avvecklingen och inte själva bjuda på den. Jag förstår dessa argument. Kristi kyrka är inte heller detsamma som Svenska kyrkan. Vi kan bygga Kristi kyrka inom ramarna för organisationen Svenska kyrkan, eller kan vi det ...?

Jag menar att vi inte ska lura oss. Som det är nu gör (S) och (C) om den kristna tron i Svenska kyrkan till en ren civilreligion. Detta kan inte vara det pris vi som kristna ska betala för att hålla kvar vår särställning och ekumeniskt är det en katastrof. Tiden arbetar därför mot oss eller för oss beroende på hur man ser det. FK lämnade särskild mening i några andra frågor också som jag kanske kan återkomma till. Det är bara ordinarie ledamöter som kan reservera oss, men vi som är ersättare har förmånen, för det är en förmån, att få en särskild mening antecknad till protokollet. Och det är vad som sker nu. 

Kyrkomötets sista dag

Nu går första sessionen mot sitt slut. Återstår endast en frivillig föreläsning med chefsideologen Christina Grenholm och avslutningsmötet. Jag hoppar föreläsningen. Den handlar om projektet: Dela liv - dela tro. Svenska kyrkan beslutade förra året att satsa på undervisning till "folket". Kostnad 60 miljoner. En storstilad satsning med andra ord - ur ett ekonomiskt perspektiv. Satsningen kan anses som en del av de påtryckningar bland annat Frimodig kyrka gjort om mission i Sverige. Men om den läggs upp som jag anar blir jag bara ledsen om jag lyssnar till föreläsningen. Hellre avstår jag. De vänner som går på föreläsningen får berätta för mig vad den innehöll. Min fördom är att satsningen vänder sig till stiftskanslierna och handlar om hur viktig skapelsen är. Vi får väl se om jag får rätt.

Det är allmänt svårt att Svenska kyrkan mer och mer rör sig på skapelsens plan, det vill säga har värnandet om miljön, mänskliga rättigheter och religionsdialog i centrum. Det är naturligtvis inte alls fel men sker på bekostnade av frälsningens perspektiv. Det är ända så att den första kallelsen delar vi med alla människor av god vilja. De må sedan vara judar, muslimer, agnostiker eller till och med ateister. Vi har alla en förpliktelse att vårda, förvalta och förmera skapelsen. Likaså att vi ska arbeta för fred och försoning. Men det finns en andra kallelse som bara Kyrkan kan arbeta med och det är att sprida evangeliet om Jesus Kristsus. Det skulle förvåna mig om den för oss kristna särskilda kallelsen ens berörs i föreläsningen och ändå är det just den som särskilt vi ska stå till svars för på domens dag. Om jag har fel blir jag glad och tacksam.

Avslutningsmötet innebär i stort sett att vi ajournerar oss till novembersessionen då vi ska diskutera i plenum och fatta beslut. Den andra sessionen äger rum 19-21 november. Som jag redan har antytt hoppas Frimodig kyrka att bli delaktiga i två beslut som går vår väg. Kanske inte de viktigaste motionerna men ändå. Vi kommer att vara med i viktigare diskussioner, som den om Lagen om Svenska kyrkan eller den om begravningsverksamheten. Andra motioner som förmodligen går oss emot, är den om att också arbetsledande komministrar ska skriva på ett papper där de lovar att tjänstgöra med andra oavsett kön, den om att församlingarna ska HBT certifieras eller den om solidaritet med det ofödda barnet. Den här typen av motioner, liksom den om ytterligare 100 miljoner eller så, till gemensam IT-plattform (GIP) tycks gå igenom utan att ledamöterna hinner blinka. En expert på GIP berättade för mig att den teknik Svenska kyrkan redan investerat mer än 300 miljoner i sannolikt kommer att kosta lika mycket till innan den fungerar och är på plats redan är på väg ut. Tekniken går så fort framåt att allt naturligtvis skulle ha lagts i det så kallade molnet, det vill säga trådlöst. Det är lätt att bli uppgiven. En av de våra hävdar att inte ens djävulen skulle kunna ta bättre beslut i syfte att förskingra arvet.

Kl 17.11 sätter jag mig på tåget hem till Värnamo. Jag är ledig lördag-söndag och det kan behövas. Vi har dessutom börjat renovera i lägenheten så det bli till att ägna sig åt helt andra saker i helgen. Jag ber att få återkomma.

FK räddar Svenska kyrkan

Väl hemma kunde jag infoga bildbeviset, bilden som visar hur Frimodig kyrka räddar Svenska kyrkan. Det var nämligen så att Svenska kyrkans flagga hade lämnat flaggstången och landat på marken. När vi kom ut från universitetet och stod på trappan hade Svenska kyrkans flagga hamnat på marken. Då ryckte några av Frimodigas kyrkas representanter ut och räddade flaggan och såg till att den åter kom på plats. Rubriken blev: Frimodig kyrka räddar Svenska kyrkan. Kanske lite övermodigt men ändå.

Jag kan inte närmare beskriva våra framgångar i kyrkomötet, men de är inte obetydliga. Förhandlingarna pågår för fullt och jag har inte tillåtelse att beskriva dem. Jag kan inte för närvarande berätta från utskottet mer än att vi idag tillsammans med POSK, Moderaterna och några från FISK har skrivit en framgångsrik reservation vad gäller Lagen om Svenska kyrkan. När det är justerat och klart får jag återkomma.

När det gäller förhandlingarna inför den kommande mandatperioden blir det som jag trodde att vi gör framsteg i form av samverkan med andra. Som det ser ut nu förändras maktbalansen i kyrkomötet och det måste betraktas som en framgång för oss opolitiska.

Annars har dagen förlupit bra. Det verkar som att två av våra motioner kommer att gå igenom, den om hur valsedlarna ska disturibueras fortsättningsvis och den om prästernas titlar. Det kommer inte att beslutas förrän i novembersessionen så vi ska inte ta ut någopt i förskott, men det verkar lovande. Jag räknade på det hela och kunde konstatera att en dag i kyrkomötet kostar ungefär 1 miljon. Om vi delar det på 251 ledamöter blir det 4 000;- per person och dag. Varje år samlas vi under åtta dagar det vill säga kostar varje ledamot 4 x 8 = 32 000;-. Om vi sedan tänker oss att vi har arbetat i fyra år blir det 32 000;- x 4 det vill säga 128 000;- per person. Men vi är 13 ledamöter så vi måste ta 128 000;- x 13 och det är cirka 1,6 miljoner. Har jag räknat rätt? Det har alltså kostat 1,6 miljoner att få igenom vår första motion den om hur valsedlarna ska distribueras från tryckeriet till vallokalen. Det är som en broder sa: "Demokrati måste få kosta".

Det stör mig att jag inte kunnat få ut kortet jag tog på bröderna som räddade flaggan, en stark symbolik.

Detär möjligt att några läsare av denna blogg tycker att jag övertolkar vår betydelse, men det bjuder jag på.

För övrigt vill jag meddela mina läsare att jag nu fått veta att portalen Dagens kyrka genom vilken många av mina läsare når denna blogg inte kommer att förlänga min närvaro på portalen, någon annan för mig okänd kommer att ta min plats. Jag är tacksam för att jag har funnits med under 1,5 år men hoppas nu att ni fortsätter att läsa min blogg. Jag kan faktiskt följa hur många som läser vad jag skriver. Den har ungefär 150-200 läsare varje dag så¨nu får vi se om ni hänger med fortsättningsvis. Självklart är jag medveten om att kvaliten på det jag skriver har viss betydelse. Nu har det varit lite svajigt de senaste månaderna men jag hoppas kunna skriva i ungefär samma takt under resten av året. Välkommen tillbaka.

Lagen om Svenska kyrkan

Så har det gått ännu en dag och det har blivit sent. Ikväll var det nämligen dags för stiftsmiddagarna. Det är tydligen en gammal god sed att ledamöterna från ett och samma stift samlas till gemensam middag en kväll. Vi var på en restaurang som heter Kött, kök och bar. När jag berättade att vi skulle dit kommenterade någon att då blir det väl knappast något vegetariskt. (Det finns nämligen en motion som handlar om att vi ska äta mer vegetariskt. Den lär inte gå igenom.)

I kyrkorättsutskottet, varifrån jag inte får berätta något, hade vi särskilt två intressanta betänkanden, det vill säga slutförslag till nästa sessions plenum. Det första handlar om att den gamle riksdagskvinnan Berit Friggebo skrivit en motion som går ut på att vi ska verka för att Lagen om Svenska kyrkan upphör. Denna lag stiftades av riksdagen i samband med att kyrkan skulle skiljas från staten. Den anger vissa ramar inom vilka vi har att verka. Vi är med andra ord inte fria, utan styrda, av staten.

Eftersom jag inte kan utelämna alltför mycket vill jag bara skriva följande. Det fanns dem som menade att riksdagen redan har börjat tumma på lagen, på den överenskommelse som gjordes när skiljandet ägde rum och att mycket talar för att det även i framtiden kommer att tummas. Som exempel kan nämnas att riksdagen ensidigt bestämt att ta ifrån Svenska kyrkan folkbokföringen och att det nu beslutats om en gemensam begravningsavgift för hela riket trots att Svenska kyrkan satt sig emot detta. Det verkar som att riksdagen inte bryr sig om vare sig överenskommelsen eller våra remissvar. Så är det säkert. Motionen går ut på att Svenska kyrkan själv måste ta initiativ för att inte hamna i ett all sämre förhandlingsläge. Här protesterar naturligtvis främst (S) och (C). De ondgör sig över att vi ifrågasätter staten. De vill bevara Svenska kyrkans särställning och tycker absolut inte att vi sk ta några initiativ. Tvärtom ska vi låta staten sköta det. Staten är snäll, generös och utgör inget hot mot Svenska kyrkan, menar man. Det är bra som det är.

Det finns några argument som är värda att lyfta fram. Det påminns till exempel om att staten ger oss 480 miljoner för att sköta om kyrkbyggnaderna. Lagen om Svenska kyrkan ålägger oss att sköta om kyrkorna och därför är det rimligt att vi också får pengar till det. Nu sägs det att om vi verkar för att lagen ska upphöra kommer dessa miljoner att försvinna och då kommer vi inte att kunna underhålla våra kyrkor. Alltså måste vi stå på god fot med staten. Ett annat exempel är att staten i och för sig vill föra över huvudmannaskapet för begravningsverksamheten till kommunerna, men att kommunerna inte vill ha det ansvaret. Då är vi i Svenska kyrkan räddaren i nöden. Vi sköter detta perfekt och nu ska det fortsätta så. Att vi tjänar som nyttiga idioter är det ingen som säger, men faktum är att vi gör det ingen annan vill göra. Så varför ska staten bråka med oss? Låt det därför vara som det är, lyder argumentet. Men få tänker sig att det kanske kan ändra sig inom en snar framtid,  till exempel förändras begravningssederna. Jag kan förstå att staten är nöjda med att Svenska kyrkan som en lydig tjänare tar hand om möglande kyrkbyggnader och perfekt sköter begravningsverksamheten. Det kan väl vara så, men samtidigt kommer Svenska kyrkan att utvecklas till ett redskap i statens hand och civilreligionen bli förhärskande.

Några i utskottet framhärdade och menade att vi ändå kunde initiera ett samtal med staten. Kanske kunde vi öppna för en diskussion med staten om nästa steg. Men icke. Majoriteten verkar vara livrädda för förändringar. Svenska kyrkan kommer att rasa samman om vi inte får behålla vår särställning. Jag bara undrar; hur naiva får vi vara? Ska vi fortsätta att agera som en statskyrka B, skild från övriga trossamfund? Hur realistiskt är det på en skala? Sedan inser jag att samma (S) och (C) som sitter i riksdagen sitter i kyrkomötet. Lite jobbigt med andra ord.

I morgon tar vi ett steg närmare mot nästa periods mandatfördelning. Tänk om vi kunde ta lite mer plats? När det gällde motionen om Lagen om Svenska kyrkan gick det till votering. Utfallet blev 10-5. Om någon tillsammans med FK får ytterligare två mandat skulle siffrorna blivt 8-7. Det kommer att med andra ord att kunna svänga inom en rimlig framtid.

Valanalys - 10 argument

Av någon anledning blev det inget skrivet igår. Jag tror jag var för trött. Men nu är det en ny dag. Igår ägnade Frimodig kyrka (FK) någon eller några timmar åt valanalys. Valresultatet blev ju sämre än väntat. Och idag har vi gått igeneom de 76 reciter vi ska behandla under veckan. För den som inte vet kan jag säga att de 100 motionerna fördelas på åtta olika utskott. Arbetet i utskottet är förberett genom att det har skrivits ett antal utkast, så kallade reciter, som vi sedan diskuterar. Tanken är att artbetet ska leda fram till ett förslag som ska läggas fram för kyrkomötet i november. Den andra sessionen äger rum mellan 19-22 november. Då läggs förslagen fram och vi diskuterar i plenum.

När vi diskuterade valresultatet kom det fram en rad förslag till hur vi ska agera inför nästa val, 1917. Detta år förlorade vi ungefär 1300 röster. För mig personligen betyder det att jag knappast kommer att vara med nästa period. Samtidigt, även om det inte är någon tröst, ska sägas att vi bara hade 44 röster färre än Kristdemokraterna, (Kr). Kr gick från 18 mandat i kyrkomötet (av 251) till 12. FK gick från 13 till 12. FK fick ungefär 34-35 000 röster i hela landet. Någon i gruppen tänkte att det är ungefär vad vi kan räkna med. Det går kanske inte att få fler ...

Hur såg då analysen ut?

1. Det första som kom upp var vigselfrågan och vigselförordnandet. Kanske var det så att detta bottennapp gjorde att många tappade modet., att modet helt enkelt gick ur oss. Är det någon idé att röästa i en kyrka som är så helt ute och cyklar?

2. Vi har förlorat många röster genom att våra väljare har lämnat Svenska kyrkan. De har konverterat till Romersk-katolska kyrkan eller något annat samfund. Det går lätt att konvertera om man har relationer.

3. Vi har inte satsat på lokala grupper. I Värnamo till exempel argumenterade jag för att vi inte skulle ha någon lokal grupp därför att vi inte ville splittra gruppen Gladare församlingsliv. Resultatet blev att det gick bra för dem, men FK finns inte alls med, Vi kan knappast jobba på det sättet nästa gång. Om vi har fler lokala grupper får vi helt enkelt flera röster eftersom de röstande känner till dem som representerar FK.

4. Vi drev för lite att vi representerar Svenska kyrkan. Som ett exempel angavs att den bilaga som skickades ut från oss sändes med tidningen DAGEN och Världen Idag, inte med Kyrkans Tidning. Varför blev det så?

5. Valrörelsen innehöll inga sakdiskussioner. Vi tror nämligen att vi i princip kan vinna alla teologiska sakdiskussioner. Men ingen vill just därför ha sådana, allra minst (S), knappast hellet (C). Om de driver att Svenska kyrkan ska vara öppen för alla och att kyrkbyggnaderna ska ha solceller på taket är det svårt för oss att vara emot och svårt att framstå som ett alternativ. Men finns det då ingen som har intresser för de teologiska skälen att rösta, frågar jag?

6. Jo, det finns det. Vi fick ändå 34-35 000 röster och eftersom vi fick ungefär lika många förra gången kan det sägas att vi har befäst oss på den nivån. Det är inte dåligt. Om så många människor kunde vinna en eller två personer ytterligare skulle det betyda enormt mycket i nästa val.

7. Vi insåg dessutom att ungdomarna inte bara okunniga utan också ointresserade. Om vi kunde satsa på att berätta för ungdomarna om vårt program att hålla evangeliet levande och föra det vidare till nya generationer skulle det kunna betyda mycket. Samma argumentation kanske kan tillämpas på alla de dubbelanslutna, frikyrkliga väljare vi har. Ja tror att vi kan öka betydligt i nästa val.

8. När vi sedan talade om valsamverkan med Kr, POSK eller ÖKA föreslog någon att vi helt enkelt skulle fundera på att inte samverka, att hålla oss utanför! Därför att då kunde vi, precis som Sverigedemokraterna, ägna fyra veckor, på betald kyrkomötestid, åt att förbereda nästa val. Tänk om vi skulle ägna all denna betalda tid åt att starta lokala grupper, informera ungdomar och på andra sätt driva valkampanj - då skulle vi fördubbla eller tre dubbla oss!!!

9. Ytterligare en ledamot menade att valresultatet "är av Gud" på så sätt att här finns en "fördold välsignelse". När vi idag hade morgonbön pekade Berit S på det mänskliga perspektivet. Det som handlar om klagan, rop till Gud och så vidare och på det gudomliga perspektivet. Det att Gud hörde Israels böner och vände allt till det bästa. Där befinner vi oss. Jag tänkte; Så rätt. Vi kan stå för en Frimodig kyrka!

10. Tänk att vi skulle satsa mer på gudstjänstfirarna. De är ungefär 50-60 000 varje söndag. Är de inte människor som längtar efter en avpolitiserad kyrka?

Om vi härmed lämnar analysen är det så att det som händer nu är diskussionerna om samverkan. Det finns en rad olika möjligheter och det ska bli spännande att se vart det slutar. Kr, POSK och ÖKA är dem som är mest intressanta för oss. Genom samverkan kan vi få än bättre positioner trots att vi har gått bakåt. Och andra skulle tjäna på att få oss med i sitt tåg.

I kyrkorättsutskottet där jag sitter med ska vi imorgon tala om begravningsverksamheten, en jätte-fråga och om Berit Friggebos motion om att vi ska klippa navelsträngen till staten, Lagen om Svenska kyrkan, som anger de ramar inom vilka vi har att leva. Det bllir en spännande dag. Vi hörs i morgon.





 

Kyrkomötet nästa

Nu är det dags igen för kyrkomötet. Då ska jag försöka ta upp bloggandet igen. En blogg per dag borde jag väl klara även om vi inte får blogga om vad som sker i utskotten. Lite svårt att veta var gränserna går. Och jag som brukar lägga mig nära dem?!

Frimodig kyrka hade hoppats på 16 mandat till nästa fyra-års period, men i stället förlorade vi ett och gick från 13 till 12. Vad jag förstår är det mitt mandat som går förlorat. Jag beklagar, men är jag ledsen? Knappast. Det är roligt att folk har röstat på mig även om rösterna inte räcker till, men jag kommer inte att sakna kyrkomötet. Det bästa med kyrkomötet är att få träffa vännerna i Frimodig kyrka. Vi är den grupp som har roligast var det någon som menade. Det tror jag är sant. Emellanåt har vi hejdlöst roligt. Detta avbrott i vardagsarbetet kommer jag att sakna, men jag har andra avbrott så egentligen är det rätt bra att jag slipper kyrkomötet. Jag hade tänkt hoppa av styrelseplatsen i Hela Människan, men nu blir jag kvar där i stället.

Men är det inte tråkigt att vi förlorar ett mandat? Nej, inte nödvändigtvis. Det är tråkigt att vi inte når upp till 16 mandat, men att förlora ett spelar ingen större roll. Vi har inga ordinarie platser i utskotten och det får vi inte nu heller. När det är så behöver vi samverka med andra och genom sådan samverkan kan vi till och med ta mer plats än nu. Om vi till exempel samverkar med POSK får vi sammanlagt 50 mandat vilket innebär tre ordinarie platser i kyrkostyrelsen, tror jag, och i samtliga utskott. Det tycker jag är ett steg framåt i eländet. Men vill POSK samverka med oss? Vill Kristdemokraterna samverka med oss? Vill någon samverka med oss när vi av somliga utmålas som motståndare till allt gott?

Kyrkomötet har lyckats hålla Sverigedemokraterna utanför under den gångna mandatperioden. Nu har SD mer än dubblat sina mandat. de har 15, men som sagt de hade behövt 16. Det ska bli intressant att se vad som sker med dem nu. Kan det vara så illa att kyrkomötet håller SD utanför igen? Trots att de har 15 mandat OCH Frimodig kyrka utanför också med våra 12 mandat, det vill säga sammanlagt 27 mandat! 27 personer som gör ingenting i fyra år! Om Socialdemokraterna får bestämma blir det kanske så. Det är nog vad dem vill. De kanske inte vill att någon ska vara med förutom de själva? De har ju inte visat prov på någon generositet hittills. Tvärtom har de bedrivit en valkampanj inte för Svenska kyrkan utan för sig själva och emot oss andra. Med vissa här onämnda personer. Den som vill veta mer kan läsa om överstarna Salander och Olovsson på Dags blogg.

Jag såg att Stockholms stiftschef Eva Brunne aktivt förtalat oss och att det ledde till en anmälan till Biskoparnas ansvarsnämnd. Där lär hon bli frikänd eftersom man inom systemet håller varandra om ryggen. När fälldes en biskop senast? Det värsta tycker jag med att Brunne frikänns är att det därmed står klart att det är tillåtet för biskopar inom Svenska kyrkan att använda sig av förtal mot bröder och systrar.

Nej, nu ska jag snart iväg till Rydaholm. Min gode vän Thomas Gustafsson, han som gav mig boken om Nelson Mandela, ska tas emot av biskop Johansson kl 18 och jag har lovat att assistera. Sedan blir hem och packa. Kanske hörs vi igen i morogn?

Nelson Mandela

Igår avslutade jag läsningen av en mycket intressant och lärorik bok Nelson Mandela - samtal med mig själv. Den är att betrakta som en komplettering till hans biografi Long walk to freedom. Finns den på svenska? Jag vill inte påstå att jag kunde särskilt mycket om denne av hela världen hyllade man, men nu vet jag en del. Och jag får nog revidera min bild av Nelson Mandela. Han har ju närmast framställts som ett helgon och tilldelats Nobels fredspris. I själva verket har han åtminstone varit en rebell. Det var därför han fängslades och dömdes till livstids fängelse. Han svarade för ANC:s beväpnade gren och måste hållas ansvarig för mer än ett våldsdåd. Han skriver också själv att han inte är något helgon.

Den Sverigeaktuelle presidenten Barack Obama har skrivit förordet till boken och där heter det bland annat:

Detta porträtt i helfigur påminner oss om att Nelson Mandela inte är en fullkomlig människa. Han har sina brister liksom alla vi andra.

Denne ofullkomlige man föddes 1918 och eftersom fadern dör när Nelson är nio år tas han om hand av stammens hövding. Han sätts i internatskola (sic!), ansluter sig till African National Congress (ANC) och utbildar sig till advokat. Gifter sig 1944 med Evelyn Ntoko Mase och får fyra barn med henne. 1952 blir han vice ordförande i ANC där han förordar våld och får myndigheternas ögon på sig. Samma år arresteras han och döms villkorligt. 1956 åtalas han för förräderi och två år senare skiljer han sig från sin hustru och gifter sig en andra gång. Denna gång med Nomzamo Winifred Madikizela. De får två döttrar tillsammans. 1961 går Nelson Mandela under jorden och den väpnade grenen av ANC bildas. Mandela blir dess förste befälhavare och ansvarar för en rad bombattentat. Året därefter skaffar han sig en militär utbildning och 1962 arresteras han igen och döms till fem års fängelse för att ha lämnat landet utan pass och för att ha uppmanat till strejker. 1964 döms han till livstids fängelse. Han kommer att sitta fängslad i sammanlagt 27 år. Han erbjuds amnesti av president P.W. Botha 1985 om han lovar att avstå från våld men Mandela tackar nej. Fem år senare upphävs förbudet mot ANC och Mandela friges och året därefter får han Nobels fredspris?!

Den här boken utgår från Mandelas personliga arkiv och består av dagböcker, brev, tal, intervjuer och andra källor. Han står med andra ord för materialet även om det är andra som har skrivit och redigerat. Ett sådant material ger läsaren del av Mandelas personliga tankar och häri ligger nog värdet av boken. Och även om han inte berättar sådant som anses privat så berättar han ändå att han skilde sig från Winnie Mandela 1996 och gifte sig en tredje gång 1998. Då med Graca Machel som tidigare var gift med Moçambiques förre president. Han berättar också om motgångar som att han inte fick tillåtelse att gå på sin mors begravning och om barn som dött av olika orsaker. Boken är försedd med appendix och utförliga register.

Men mitt nya intryck är att människor främst inom ANC gjorde Nelson Mandela till sin symbol. Mandela själv satt ju i fängelse och kunde inte bidra särskilt mycket till kampen, men han blev som sagt en symbol för kampen. Så kan det gå till. Nelson Mandela verkar inte själv alltid vara helt bekväm i den rollen.

Det är inte så att jag nedvärderar hans betydelse. Tvärtom. Han var som president Obama också påpekar beredd att "offra sitt eget liv för det som han trodde på och han ansträngde sig för att leva så att han kunde bidra till att världen förbättrades." Det blir tydligt när han tackar nej till president Bothas erbjudande 1985. Och sedan det som kanske är mest imponerande: "När hämnden framstod som en frestelse såg han behovet av försoning och av principens seger över den råa styrkan", för att åter citera president Obama.

Boken var inte helt lättläst men jag är glad för att ha läst den. Tack Thomas för att jag fick den på min födelsedag!