Hälsning från Nepal

Jag befinner mig i Nepal tillsammans med min gode vän Hans Sundberg. Hans har vänligen ångat mig sin I-Pad så jag kan skriva Nina blogg i väntan på middagen. Klockan är  19.25 Nepalesisk tid. Vi befinner oss 5 timmar och en kvart (!) före er därhemma. Hans har just varit hos frisören och klipp sig. Det kostade 6 skr, så jag passade på att raka mig för summan 4 skr. Kostnadsläget här är med andra ord annorlunda. Men standarden är också väldigt annorlunda. Detta gäller dock inte frisören som vara skickligare än någon annan jag mött. Så noggrann och så skicklig!

Vi har nu undervisat 30 pastorer i tre dagar. Dessa kommer i sin tur att undervisa ytterligare 30 var. Så är tanken. Om det fungerar i praktiken återstår att se. Jag hade lunch med en pastor idag. Hans namn är Man Singh och han är pastor i Surketh, en stad med 200 000 invånare. Jag frågade honom hur det kom sig att han blev kristen och han berättade. För tio år sedan blev han fick han svåra magsmärtor. så småningom förlamades han och fruktade för sitt liv. En dag fick han besök av grannens syster som inte bara berättade för honom om Jesus utan också bad att han skulle bli helbrägda. Han blev helbrägda och tog emot Jesus som Herren! Grannens syster var medlem i en cell och den började snart mångfaldiga sig. De blev så många att inte bara en församling blev till utan två.        Grannens syster är idag medlem i en skara om 250 personer och Man Sing utövar sitt herdeskap i en församling om 150 personer. Han blekmedel andra ord pastor och därför är han med på den utbildning Hans gått i god för och som jag nu medverkar i. Jag måste säga det självklara att detta är fantastiskt.

Imorgon är vi alla lediga. Det betyder att jag kommer att resa till en för mig okänd plats för att predika. Den lär ligga 40 minuters resa härifrån. Vi befinner oss nu i en stad som heter Hetauda. Den ligger cirka 20 mil söder om Katmandu. Jag kommer att bli kvar här ytterligare en vecka för att undervisa om paulinsk teologi. Jag är övertygad om att jag kommer att ha med mig en hel del berättelser efter denna vecka. Vad jag förstod från en annan pastor är det vanligt att de som är besatta av demoner skickar hinduerna till de kristna eftersom bara namnet Jesus tycks hjälpa. Jag borde inte vara förvånad, men målare erkänna att det känns något ovant. Vi predikar visserligen om demoner på till exempel 3 söndagen i Fastan, men tror vi på dem? Och hur driver vi ut dem i sådana fall? Plötsligt blir frågan relevant.

Annars består en del av vår kontakt med Sverige och vårt nöje i att läsa Dag Sandahls blogg. Just idag tvingas vi läsa att Mekane Yesus kyrkan i Etiopien brutit kontakten med Svenska kyrkan på grund av att vi viger homosexuella till ett kristet äktenskap. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag är glad eller ledsen. Överraskad är jag inte. Nu hoppas jag att Mekane Yesus kommer till Sverige. Det var ju ändå EFS och min nu framlidne vän missionären Per Stjärne som grundade kyrkan. Jag ber nu att mission ska komma i retur. Mission i Sverige är vår framtid.