Sitter i loungen på flygplatsen i Katmandu. Det är en timme kvar innan vi måste gå till gaten och jag har fått låna Sundbergs I-Padtor. Hinner med andra ord skriva några rader. Det ska bli gott att komma hem till gumman och än en gång få träffa vännerna i Värnamo församling - förutsatt att resan hem går bra. Det tar 23 timmar från Katmandu till Värnamo. Själva flyget tar 14 timmar.
Nej, Sven-Åke, vi kom aldrig till Mustang och för den delen knappt till någon annan plats heller. Vi har tillbringat två veckor i en lokal tillsammans med ett 30-tal blivande pastorer. Vi har undervisat och samtalat med dem åtta timmar per dag, sedan har de fått läxa och vi har fått förbereda oss för nästa dag. Jag hoppas att alla kära svenskar som frågar efter tecken och under förstår att arbetet på missionsfältet i regel består av hårt arbete. Men jag har träffat personer som berättat för mig hur de har kommit till tro. Och emellanåt häpnar jag. En av pastorerna visade upp ett stort och fult ärr på bröstkorgen. Jesus hade stoppat blodflödet på hans cancer-tumör som torkade ut och föll av.
Kursen har hållits på en plats som heter Hetauvda. Jag skrev 20 mil söder om Katmandu, men det var troligen miles. Faktum är ändå att bilresan tog fem timmar. Vi reste över bergen, en svindlande färd som får hela Liseberg att framstå som en barnkarusell.
Idag har vi vilat på hotellet närmast flygplatsen. Det var skönt och är i alla fall en nära början på den stundande resan. Det tar nog några dagar att få det hela på plats, men vi har ägnat dagen åt att utvärdera veckorna. Vi behöver göra en del förändringar. Nepaleserna är inte lika organiserade som vi och jag tror det var nästan 20 pastorer som var med den här gången, men inte i den första i november. Tanken är ju att vi ska träna samma 30 under en tre-års period. Nu får vi analysera det hela och se hur vi bäst tar det hela vidare. Nu har vi talat till ett 50-tal. Jag hoppas vi kan få ordning på detta och att vi får ekonomi för fortsättningen. Detta är ett tros-projekt som är helt beroende av församlingars engagemang och vi behöver mer stöd än vi har för närvarande. Om du eller din församling är intresserade får ni mr än gärna höra av er till mig.
Nu börjar det låta i högtalarna så et är väl bäst att jag avslutar och försöker iväg det här. Ha det bra allihop och väl mött igen - kanske på söndag eller varför inte redan på lördag? Jag kommer hem till de mina tidigt lördageftermiddag.
Nej, Sven-Åke, vi kom aldrig till Mustang och för den delen knappt till någon annan plats heller. Vi har tillbringat två veckor i en lokal tillsammans med ett 30-tal blivande pastorer. Vi har undervisat och samtalat med dem åtta timmar per dag, sedan har de fått läxa och vi har fått förbereda oss för nästa dag. Jag hoppas att alla kära svenskar som frågar efter tecken och under förstår att arbetet på missionsfältet i regel består av hårt arbete. Men jag har träffat personer som berättat för mig hur de har kommit till tro. Och emellanåt häpnar jag. En av pastorerna visade upp ett stort och fult ärr på bröstkorgen. Jesus hade stoppat blodflödet på hans cancer-tumör som torkade ut och föll av.
Kursen har hållits på en plats som heter Hetauvda. Jag skrev 20 mil söder om Katmandu, men det var troligen miles. Faktum är ändå att bilresan tog fem timmar. Vi reste över bergen, en svindlande färd som får hela Liseberg att framstå som en barnkarusell.
Idag har vi vilat på hotellet närmast flygplatsen. Det var skönt och är i alla fall en nära början på den stundande resan. Det tar nog några dagar att få det hela på plats, men vi har ägnat dagen åt att utvärdera veckorna. Vi behöver göra en del förändringar. Nepaleserna är inte lika organiserade som vi och jag tror det var nästan 20 pastorer som var med den här gången, men inte i den första i november. Tanken är ju att vi ska träna samma 30 under en tre-års period. Nu får vi analysera det hela och se hur vi bäst tar det hela vidare. Nu har vi talat till ett 50-tal. Jag hoppas vi kan få ordning på detta och att vi får ekonomi för fortsättningen. Detta är ett tros-projekt som är helt beroende av församlingars engagemang och vi behöver mer stöd än vi har för närvarande. Om du eller din församling är intresserade får ni mr än gärna höra av er till mig.
Nu börjar det låta i högtalarna så et är väl bäst att jag avslutar och försöker iväg det här. Ha det bra allihop och väl mött igen - kanske på söndag eller varför inte redan på lördag? Jag kommer hem till de mina tidigt lördageftermiddag.
1 kommentar:
Fantastiskt! Jesus verkar där hans evangelium får vara fullödigt och inte budlöst! Hoppas du skriver mer om ANDRAS erfarenheter av HUR Jesus verkar. Sådant stärker tro och behöver höras i väst där det konstantinska experimentet att skapa en kristen hedendom gått i krasch och därmed har människor kastat av sig oket. Ur dess ruiner kallar Gud tempelmänniskor som kan bära fram hela världens synd som SIN till han som ensam kan lida ut den i sin egen person för att visa att tro är Kristus själv och rättfärdighet är inte blott en tillräknad gåva utan en kraft till sinnesändring vilken alltid föregår syndaförlåtelse. / Magnus Olsson
Skicka en kommentar