Klockan är 12, mitt på dagen och kyrkorättsutskottet har arbetat färdigt för den här gången. Nu blir det lunch med vännerna i Frimodig kyrka, kanske på Domtrappkällaren. Vi får se. Sedan får jag väl gå och dra runt lite grann eftersom avslutningen, ajouneringen av den första sessionen, börjar först kl 16.00. Sedan går tåget från Uppsala 17.09. Så ser den dagen ut.
Det slog mig i morse att i seminariet om folkkyrkan igår kvll diskuterades väldigt mycket om folket medan knappast något sades om kyrkan. Kanske signifikativt. När jag deltar i kyrkomötet så här en hel vecka blir det tydligt, ja, övertydligt att denna verksamhet har väldigt lite att göra med Kristi kyrka. Naturligtvis vet jag att strukturer är viktiga, pengar är bra och att makten måste förvaltas, men när vi aldrig, säger praktiskt taget aldrig, talar om trons innehåll innefinner sig en märvärdig, nästan overklig känsla. Det brukar sägas att det andliga livet snarare hör hemma på lokalnivå, om den inte helt förpassas till den privatra sfären.
Det är klart att tron endast kan förverkligas i de nära relationerna. Det är där den hör hemma och där den kommer till uttryck, men i samma utsträckning som den finns i hjärtat kunde den väl få komma till uttryck också i arbetet med skrivelser och motioner. Eller är det för mycket begärt? Kanske skulle vi då aldrig komma överens? Det är viktigt för ordföranden i utskottet att säga att detta står vi alla bakom. Inte deso mindre blir det en del reservationer. Bland annat när det gäller hur mycket vi ska få för förlorad arbetsinkomst och i arvoden. Där hamnar en reservation på 2 %, en annan på 3 % och en tredje på 4 %. Så talar vi i världens rikaste kyrka. Rikast i vilket avseende då, frågade Fredrik Sidenvall och så brast vi återigen ut i skratt.
På måndag har Frimodig kyrka en samling i Växjö. Jag hade tänkt åka dit, berätta och försöka svara på frågor. Kanske möter jag några av er där?
Nu måste jag gå tillbaka till vännerna och så får det bli en låååång lunch någonstans.
Det slog mig i morse att i seminariet om folkkyrkan igår kvll diskuterades väldigt mycket om folket medan knappast något sades om kyrkan. Kanske signifikativt. När jag deltar i kyrkomötet så här en hel vecka blir det tydligt, ja, övertydligt att denna verksamhet har väldigt lite att göra med Kristi kyrka. Naturligtvis vet jag att strukturer är viktiga, pengar är bra och att makten måste förvaltas, men när vi aldrig, säger praktiskt taget aldrig, talar om trons innehåll innefinner sig en märvärdig, nästan overklig känsla. Det brukar sägas att det andliga livet snarare hör hemma på lokalnivå, om den inte helt förpassas till den privatra sfären.
Det är klart att tron endast kan förverkligas i de nära relationerna. Det är där den hör hemma och där den kommer till uttryck, men i samma utsträckning som den finns i hjärtat kunde den väl få komma till uttryck också i arbetet med skrivelser och motioner. Eller är det för mycket begärt? Kanske skulle vi då aldrig komma överens? Det är viktigt för ordföranden i utskottet att säga att detta står vi alla bakom. Inte deso mindre blir det en del reservationer. Bland annat när det gäller hur mycket vi ska få för förlorad arbetsinkomst och i arvoden. Där hamnar en reservation på 2 %, en annan på 3 % och en tredje på 4 %. Så talar vi i världens rikaste kyrka. Rikast i vilket avseende då, frågade Fredrik Sidenvall och så brast vi återigen ut i skratt.
På måndag har Frimodig kyrka en samling i Växjö. Jag hade tänkt åka dit, berätta och försöka svara på frågor. Kanske möter jag några av er där?
Nu måste jag gå tillbaka till vännerna och så får det bli en låååång lunch någonstans.
4 kommentarer:
Men valet av matställe säger väl också en del, eller? Är du en del av det eller står du fri? /Magnus Olsson
JAG läste dina kommentarer och tänkte på att Dag Sandahl skrev ungefär samma funderingar. Och likartade hade vi här i Linköpings prästerskap i veckan. Sammanträden, förvaltning, ekonomi - allt det där behövs men när pratar vi tro i Svenska Kyrkan? Tack för tankarna Håkan. !
“Solving the pastoral problems that present themselves in your dioceses must never limit itself to organizational questions, however important these may be. This [approach] risks placing an emphasis on seeking efficiency through a sort of 'bureaucratization of pastoral care,' focused on structures, organizations and programs, ones which can become 'self-referential,' at the exclusive use of the members of those structures. These would have scarce impact on the life of Christians who are distanced from regular practice [of the faith]. Instead, evangelization requires starting from the encounter with the Lord, within a dialogue rooted in prayer, which then concentrates on the witness of giving itself toward the end of helping the people of our time to recognize and discover anew the signs of the presence of God.”
–Pope Benedict XVI
Ad Limina Address to the Bishops of Western France
Castel Gandolfo
21 September 2012
Oj, tänkte inte vara anonym, det är alltså Lars-Gunnar Sommarbäck som citerar påven
Skicka en kommentar