Skönt att vara hemma igen - om än bara några timmar. Jag har varit på Shalom över Israel, en konferens i Västerås. Det var en god konferens som jag uppskattade mycket. Mitt ämne var Israels hopp och jag ska tillstå att det var längesedan jag la ner så mycket tid på att förbereda mig. Det är ett stort ämne som väcker många existentiella frågor. Första passet höll jag mig helt och hållet till Bibeln. Jag talade om Israels plats och betydelse och om hur den kvarstår även efter att Kyrkan tagit över stafettpinnen. Kyrkan bär ut budskapet till alla folk och Israel ser på och inväntar resultatet. I ändens tid hittar de två varandra. Så långt är det tämligen oproblematiskt. Jag tycker också att det finns mycket goda skälv för ett jordiskt Messiasrike, ett tusenårsrike är. Det som inom teologin kallas för messianismen, kiliasmem (grekiska för tusen) eller millenium (latin för tusen). Även om det inte är nödvändigt.
Men i det andra passet blev det värre. Då talada jag om hur Guds hopp förverkligas genom evangelium, om Domen, om himmel och helvete och slutligen presenterade jag hoppet om alltings försoning (grekiska apokastasis). Jag tror att dessa frågor kommer att tilldra sig ett allt större intresse. Inte bara därför att vi är människor utan också därför att vi människor behöver mönster för att tolka vår livssituation. Vi lever i en tid när världspolitiken tränger in i våra vardagsrum och det är knappast tillräckligt att bara tro på TV-hallåan. Men det blev ganska tyst i salen när jag talade om detta. Det kan finnas flera skäl till det. Jag tror att de flesta lyssnar intensivt, ställer frågor till sig själva, vet inte vad de ska tro, men gärna vill höra mer. Som vanligt blev tiden lite för kort, men nu har jag tillräckligt med material för att ta denna undervisningen om det eskatologiska hoppet vidare till andra sammanhang. Jag återkommer med andra ord.
6 kommentarer:
Det är skillnad på HOPPET om apokastasis och risken för en själv att det bara är en fantasi - eller hur? ,skriver jag inspirerad av Hans Urs von Baltasars bok "Dare we hope-that all men be saved". Har du f ö läst den (även han) katolske teologen Bernhard McGinns bok "Antichrist - Two tousand years of fascination with evil"? McGinn skriver på ett så poetiskt sätt att bara det är en ren njutning att ta del av. Där ges "lite" tankar kring kilistiskt tänkande och en hel del varningar för att överdriva i talet om tidens slut.
Tack Emma! Ska försöka skaffa dessa så småningom. Som jag skrev tror jag att vi behöver arbeta med dessa frågor. Inte för att lösa dem men för att vi behöver tala om dem. Och ha goda argument. Gott att se att du uppfattar fascinationen och försiktigheten på en och samma gång.
Guds hopp förverkligas genom evangelium. Gillar! fint att du tar upp apokatastasisläran. Den glöms bort ibland.
Läste Surprised by hope av Tom Wright och fann den mycket intressant. Insåg sedan att norrmannen Erling Utnem redan varit inne på samma spår i boken En gång blir jorden ny
Hej Håkan!
För någon vecka sen la jag upp embryot till en blogg i ämnet.:
http://absoluteall.blogspot.se/
Under större delen av mitt liv har jag funderat på de inbyggda motsättningar som den traditionella förkunnelsen om livet efter detta fört med sej och sen ett antal år har jag inte "kunnat undgå" att bli saligare i takt med växande insikt och rentav uppenbarelse om att Guds vilja, plan och verk är s.a.s. skrivna i förväg i största möjliga utsträckning och inkluderar alla människor.
Det budskap om "en glädje för hela folket" som herdarna fick ta del av får idag många kristna att mest uppvisa karakteristika som utmärkte "den kvarvarande brodern" och de vingårdsarbetare som kämpat hela dagen i motsats till eftersläntrarna.
Guds gravt underskattade vilja har naturligtvis större genomslagskraft än vår egen så kulturellt, emotionellt och hormonellt beroende viljestyrka. Nåden "överflödar desto mer" inte mindre som vår tradition bjuder,
Vad som förbryllat och frustrerat mej är med den ovilja och ibland direkt misstro många annars präktiga kristna visar den mängd av direkta bibelcitat som jag och naturligtvis många andra hänvisar till i det här ämnet.
Väl medveten om motargumenten kan jag numera inte annat än komma till slutsatsen att ingen, absolut ingen, kommer att befinna sej i en evig skilsmässa från Gud/Fadern när Han till slut ska bli "allt i alla", en sanning som finns representerad i både GT och Nt på ett flertal ställen och som finns implicit i Paulus hela undervisning.
Och vilken ställning man nu än tar i frågan får man försöka att på ett rimligt sätt hantera, och helst tro på de stora antal bibelställen som innehåller "alla" och "allting" och då anger omfattningen av Jesu´ försoning.
Mvh,
Stig.OE Hedman
Skicka en kommentar