Dan Sarkar, präst i Broby, skrev förtjänstfullt en motion till årets kyrkomöte. Dan menar att vi ska riva upp vigselbeslutet och återgå till tidigare ordningar. Man kan väl säga att motionen redan från början hade oddsen emot sig, men hursomhelst måste motionen behandlas. Och det ska beslutas om den i slutet av denna månad. Nu på morgonen har jag läst Gudstjänstutskottets betänkande, det som utgör underlag för kommande beslut. Här gör jag några intressanta iakttagelser.
För det första utgår betänkandet från att Riksdagen den 1 april 2009 (sic!)beslutat "om ny äktenskapslag, enligt vilken institutet och begreppet äktenskap omfattar också par av samma kön." Detta är med andra ord skälet till det förra kyrkomötets beslut, inte teologisk reflektion. Staten har ändrat definitionen på begreppet äktenskap och Svenska kyrkan har bejakat detta. Redan detta är hårresande, menar jag. Hur har Svenska kyrkan löst detta? Jo, det ryms nu "olika syn på äktenskapet" inom Svenska kyrkan. Dessa olika syner behöver nog presenteras närmare än vad som skett hittills, enligt min mening. Kanske ska vi ha en motion nästa år där någon får i uppdrag att teologiskt presentera dessa?
För det andra konstateras i betänkandet att ingen präst kan tvingas viga mot sin övertygelse. Samtidigt sägs klart och tydligt att det ingår i arbetsuppgifterna. Hur löser vi då detta? Jo, biskoparna lägger över detta på kyrkoherdarna som ju är arbetsledare. Det är alltså kyrkoherden jag ska ge mig på för att slippa att viga. Jag tror jag snarast ska göra det.
För det tredje konstateras att Kammarkollegiet har tillmötesgått enskilda prästers begäran att få slippa "vigselrätten". Och så skriver utskottet: "Konsekvensen av dessa beslut blir huruvida det är möjligt att vara kvar som präst i Svenska kyrkan utan att ha vigselbehörighet." Och så kommer påståendet som blev min rubrik: "Den frågan är ännu inte avgjord." Det betyder troligen att ingen kan bli präst fortsättningsvis om hon/han inte är beredd att viga par av samma kön. Ingen kan slippa "vigselrätten". Alla som konstrar får ta fajten med sin kyrkoherde, det vill säga det politiskt valda Kyrkofullmäktige. Eller också blir det tvärtom; Alla kan få slippa viga också fortsättningsvis. Striden är med andra ord inte över ännu. Nu gäller det först att tala med Kyrkoherden, Kyrkonämnnden och Kyrkofullmäktige i Värnamo församling. Sedan gäller det att tala i kyrkomötets plenum i slutet av oktober.
Till sist gäller det nu att skriva minst två motioner i ärendet till nästa års kyrkomöte, en där Svenska kyrkan teologiskt får förklara hur vi kan ha två diamentralt motsatta syner på äktenskapet och hur det kommer sig att den enskilde prästen ska avgöra det. Den andra motionen borde handla om att skriva in påståendet att vi har två olika syner i själva Kyrkoordningen. Går inte det är det nog bara en tidsfråga innan vi bara har en syn på äktenskapet; nämligen statens.
5 kommentarer:
Den ena motionen är redan skriven!
www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=674500
Tack Jan-Anders. Jag ser att ärendet gicks igenom ganska rejält förra året. Jag hade inte läst detta. Den ärexakta sidan är
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=675028
Jag får ta och läsa det lite senare. Bara en fråga: Kan du se några andra, oprövade infallasvinklar. Vi måste få hålla frågan levande. Som det är nu är det hela trots det omfattande materialet ganska dunkelt.
Jag såg på slutet att Dag invänt att utskottet INTE hanterat frågan teologiskt utan bara kyrkorättsligt. Men det är ju det jag är ute efter.
Äktenskapsfrågan har skrivits teologiska hyllmeter om. Men uppenbarligen behövs mer HBT-kompetens.
Tycker också att det blir knepigt om nu kyrkan ska innehålla två syner, men att präster bara får ha den ena. Det var inte vad kyrkomötet sa förra året.
Jag var en av dem som sa att på sikt kommer det att bli svårt att prästviga motståndare till enkönade äktenskap, men att det måste vara en övergångsperiod likt den i ämbetsfrågan.
Man kan nog säga att de kollegor i Göteborg som avsagt sig har väckt en sovande björn och retat upp en och annan som nu gör livet än mer surt för er som är tveksamma (så sa alltid mina gammalkyrkliga förebilder i Göteborg eftersom man inte ska uttala sig tvärsäkert i andliga frågor) eller rentav motståndare till reformen.
Den HBT-utbildning jag förslår är ett led i att vi kan fortsätta prata inte bara kyrkorätt utan teologi vilket skulle gynna kyrkan i stort.
Bara några tankar, ska inte ta upp mer plats hos dig nu.
Tack Karin för ditt inlägg. Jag var själv inte med förra året och hade inte koll att det fanns så mycket dokumenterat som Jan-Anders visade. Men jag håller på att skriva ut det just nu och ska läsa igenom de 55 sidorna. Här finns uppenbarligen något att göra rent kyrkorättsligt, men framför allt som du påpekar teologiskt. Inte minst har en sådan broder som Dag Sandahl hävdat det sedan 1979. Det har inte varit lätt att väcka teologiska frågor, en kanske har tiden gått så långt att intresseet för teologi nu vaknar. Detta är en fråga vi kan driva gemensamt.
Yes. Och som jag menar, inte bara teologi för teologer utan för människor i allmänhet som finns i våra sammanhang: förtroendevalda, andra anställda och volontärer.
Skicka en kommentar