En ny dag. Jag har tagit mig ner till jobbet för att sortera upp en del Kyrkomötespapper innan jag tar mig hem och packar om. Reser ju till Israel om 2,5 timmar. det ska bli skönt att få komma dit. Vi reser genom Bibeln, först Gamla Testemantet, Abraham, Beer Sheva, Sinai, den brinnande busken, uttåget, de tio budorden och sedan noorut Tabernaklet, Salomos koppargruvor, Döda havet, En Gedi, Massada, Almog, vidare till Jerusalem där Gamla Testamentet fullbordas. Sedan till Betlehem, Jordandalen norrut, Genesarets sjö med byarna runtomkring, Nasaret och avslutning på Karmels berg med utsikt över Harmageddon, det vill säga i Uppenbarelseboken, där Nya Testamentet fullbordas (?). Det är en sådan förmån att få göra en sådan resa.
Sedan börjar kyrkomötet sjunka in. Det som förvånar mig är att kyrkomötet röstar ner de viktigaste, mest centrala och bästa motionerna, sådan som rör vid vårt centrala uppdrag, vid bekännelsen, analyserna, missionen och strategierna. Jag kan uppriktigt sagt inte förstå det. Jag måste försöka skaffa mig den förståelsen. Däremot ägnar man massor av tid åt HBT, svordomar och könsord. Det motioneras om "det klingande kulturarvet", "vägskyltar vid stiftsgränserna" och "mötestider och flygresor" och "beredskap mot sekter". Jag säger inte att något av detta är oviktigt och jag tycker att man ska få motionera om vadsomhelst, men det måste ju finnas proportioner. Tänk om våra gudstjänstfirare visste att allt det de lever, tror och verkar för bara viftas bort med orden: "Tack för ett vänligt bemötande i utskottet ... " och sedan avslag. Vad är det som gör att det blir så? Jag vet inte.
Dag rekommenderade Göran Häggs bok Gud i Sverige, så jag köpte den och läste den på tåget på vägen hem, särskilt den sista delen. Skrämmande träffsäkert. Skakande läsning. I hans sammanfattning beklagar han det religiösa tillståndet och inställningen i Sverige genom att jämför K-G Hammar och Helge Fossmo. Jo, ja tackar. Men läsvärt var det och jag ska gärna återkomma till "den ohederlige Hammar", som Hägg uttrycker det. Hammar har många lärjungar i kyrkomötet.
Nej, nu går tiden. Jag kommer alldeles strax att lägga kyrkomötet bakom mig. Som jag brukar svar när folk frågar: Mycket roligt, men meningslöst. Ungefär som det faktum att Bajen slog Kalmar och nu ska spela final på Söderstadion mot Helsingborg den 13 november. Men det finns viktigare saker att göra.
Ha det så bra så hörs vi igen efter den 9 november då vi åter är hemma.
4 kommentarer:
Hej Håkan!
Mitt intryck är att ingen tycker att bekännelsen är oviktig. Men det finns, åtminstone hos mig, en djup respekt för att Läronämnden, teologiska kommittén och Biskopsmötet liksom "sköter" den saken.
Ang bekännelseskrifterna, så tror jag som Mikael Mogren sa, att det inte är alls säkert att de blir lästa bara för att vi får dem. Men en kortare bok om vår bekännelse finns ju, vi delar ut den till våra förtroendevalda lokalt. Det skulle kosta 75 tkr att distribuera tegelstenen till alla - och som verbumskribent skulle jag givetvis jubla - men varifrån tar vi pengarna?
För mig var det en besvikelse att kyrkomötet sa nej till att förkorta kyrkomötet med en dag och att det blev sänkning av mandatstödet med 5% istället för 10%. Nu har kyrkostyrelsen att hantera en neddragning på 1,3 miljoner kronor på något annat ställe för att få budgeten att gå ihop. Det är redan bekymmersamt på kyrkokansliet, och det hade varit bättre att kyrkomötet drar ner på sina egna kostnader. Därför tyckte jag inte att jag kunde stödja en boksatsning på 75 tkr även om ändamålet är ytterst viktigt.
Det om bekännelseskrifterna...de finns ju på nätet också.
Att de frågor som gränsar till pastoralt hanterande tror jag det engageras mer i eftersom man tycker att man kan påverka mer där, utan att biskoparna går upp och slår näven i talarstolen.
Hoppas nu att det går bra på resan, och välkommen in på min blogg också.
Fridens liljor /Karin
Hej Karin. Roligt att du besöker min blogg emellanåt. Jag tror vi skulle kunna ha goda samtal även om vi gissningsvis har olika utgångspunkter. Men just det kan stimulera. En grundläggande fråga kan vara: Kan vi veta något om Gud?
Som du förstår är mitt förtroende för Läronämnden och de andra mycket litet. Faktiskt så litet att jag knappast betraktar dem som auktoriteter alls. Jag kan leva med att det ser ut som det gör, men önskar radikala förändringar i en mer konservativ riktning. Som det är nu får vi göra det bästa av situationen i det lokala arbetet. Det är en uppgift större än man först tänker.
Nej, nu ska jag leta upp din blogg och se vad som står att läsa där. Kanske skulle du skriva en gästblogg hos mig någon gång. Jag bestämmer ämnet och sedan skriver jag en hos dig. Du bestämmer ämnet ...
Fint att det gick bra på resan! Men vad oprofessionellt av tidningen. Hoppas att de ändrar sina rutiner.
Ja - gärna gästbloggväxling! Får jag bestämma först? Svårt eftersom jag inte riktigt känner dig. Men en fråga som jag är nyfiken på är hur din väg till prästämbetet såg ut? Om du inte tycker det blir för personligt?
Karin
Karin - är det bäst om jag skriver en vanlig word-fil som jag mailar till dig så kan du lägga ut texten när det passar dig? Sedan skulle jag vilja att du skriver något här, kanske på ett liknande tema. Fast jag är mest intresserad av hur du kan veta något om Gud? så börja fundera nu.
Skicka en kommentar