En ny dag. Jag har tagit mig ner till jobbet för att sortera upp en del Kyrkomötespapper innan jag tar mig hem och packar om. Reser ju till Israel om 2,5 timmar. det ska bli skönt att få komma dit. Vi reser genom Bibeln, först Gamla Testemantet, Abraham, Beer Sheva, Sinai, den brinnande busken, uttåget, de tio budorden och sedan noorut Tabernaklet, Salomos koppargruvor, Döda havet, En Gedi, Massada, Almog, vidare till Jerusalem där Gamla Testamentet fullbordas. Sedan till Betlehem, Jordandalen norrut, Genesarets sjö med byarna runtomkring, Nasaret och avslutning på Karmels berg med utsikt över Harmageddon, det vill säga i Uppenbarelseboken, där Nya Testamentet fullbordas (?). Det är en sådan förmån att få göra en sådan resa.
Sedan börjar kyrkomötet sjunka in. Det som förvånar mig är att kyrkomötet röstar ner de viktigaste, mest centrala och bästa motionerna, sådan som rör vid vårt centrala uppdrag, vid bekännelsen, analyserna, missionen och strategierna. Jag kan uppriktigt sagt inte förstå det. Jag måste försöka skaffa mig den förståelsen. Däremot ägnar man massor av tid åt HBT, svordomar och könsord. Det motioneras om "det klingande kulturarvet", "vägskyltar vid stiftsgränserna" och "mötestider och flygresor" och "beredskap mot sekter". Jag säger inte att något av detta är oviktigt och jag tycker att man ska få motionera om vadsomhelst, men det måste ju finnas proportioner. Tänk om våra gudstjänstfirare visste att allt det de lever, tror och verkar för bara viftas bort med orden: "Tack för ett vänligt bemötande i utskottet ... " och sedan avslag. Vad är det som gör att det blir så? Jag vet inte.
Dag rekommenderade Göran Häggs bok Gud i Sverige, så jag köpte den och läste den på tåget på vägen hem, särskilt den sista delen. Skrämmande träffsäkert. Skakande läsning. I hans sammanfattning beklagar han det religiösa tillståndet och inställningen i Sverige genom att jämför K-G Hammar och Helge Fossmo. Jo, ja tackar. Men läsvärt var det och jag ska gärna återkomma till "den ohederlige Hammar", som Hägg uttrycker det. Hammar har många lärjungar i kyrkomötet.
Nej, nu går tiden. Jag kommer alldeles strax att lägga kyrkomötet bakom mig. Som jag brukar svar när folk frågar: Mycket roligt, men meningslöst. Ungefär som det faktum att Bajen slog Kalmar och nu ska spela final på Söderstadion mot Helsingborg den 13 november. Men det finns viktigare saker att göra.
Ha det så bra så hörs vi igen efter den 9 november då vi åter är hemma.
lördag, oktober 30, 2010
fredag, oktober 29, 2010
Nu går jag till sista sessionen
Kommer just från lunchen som intogs i lokaler där jag tidigare arbetat - Den kristna bokstuga. Det måste ha varit mellan åren 1974-1978, kanske. Nu har jag kanske en kvart på mig. Jag läste just kommenterna till gårdagens blogg. Det är möjligt att jag har ett och annat sakfel, - omedvetet. Ber i sådanafall om ursäkt för det. För att bli mer exakt får man läsa protokoll. Det hade jag nog haft som underlag om jag skrivit en uppsats, men är lite för krävande för en blogg.
Karin, roligt att hon läser min blogg, undrar vad som är roligt med debatten om nolltolerans mot svordomar och könsord. Det är naturligtvis de dråpliga konsekvenserna, de arga förespråkarna för nymoralism och de dolda känsloutfallen. Men humorn kan ju vara olika. Det erkänner jag. Annars menar jag att motionen rör vid principiella frågeställningar. Men det får jag försöka skriva något om senare.
Roligt var det också att få argumentera för Jan-Anders och min egen motion om att ledamöterna skulle erhålla ett ex av SvK Bekännelseskrifter och våra ekumeniska överenskommelser. Extra roligt var det att få vara med i några replikskiften. När nervositeten släpper och det spontana förlöses kan det sägas mycket roligt utan att det behöver vara raljerande eller oförskämt. Jag föredrar understatments, ironi och det mer subtila sättet att uttrycka mig. Men också det är olika.
Oj, nu ringer klockan och jag måste gå tillbaka till stol 102 för att rösta om de olika motionerna. Avslag på det mesta som vanligt, förmodar jag. Vi får se vad partierna bestämt sig för. Jag ber att få återkomma, men lovar inte exakt när eftersom jag reser till Israel på lördag.
Allt gott önskar jag mina läsare.
Karin, roligt att hon läser min blogg, undrar vad som är roligt med debatten om nolltolerans mot svordomar och könsord. Det är naturligtvis de dråpliga konsekvenserna, de arga förespråkarna för nymoralism och de dolda känsloutfallen. Men humorn kan ju vara olika. Det erkänner jag. Annars menar jag att motionen rör vid principiella frågeställningar. Men det får jag försöka skriva något om senare.
Roligt var det också att få argumentera för Jan-Anders och min egen motion om att ledamöterna skulle erhålla ett ex av SvK Bekännelseskrifter och våra ekumeniska överenskommelser. Extra roligt var det att få vara med i några replikskiften. När nervositeten släpper och det spontana förlöses kan det sägas mycket roligt utan att det behöver vara raljerande eller oförskämt. Jag föredrar understatments, ironi och det mer subtila sättet att uttrycka mig. Men också det är olika.
Oj, nu ringer klockan och jag måste gå tillbaka till stol 102 för att rösta om de olika motionerna. Avslag på det mesta som vanligt, förmodar jag. Vi får se vad partierna bestämt sig för. Jag ber att få återkomma, men lovar inte exakt när eftersom jag reser till Israel på lördag.
Allt gott önskar jag mina läsare.
torsdag, oktober 28, 2010
Nu har samtliga Frimodig kyrkas talare varit i talarstolen
Tredje dagen går mot sitt slut och jag lär mig något nytt varje dag. Somligt till glädje annat till ... mindre glädje. Det är tydligt att besluten de facto tas redan i utskottsarbetet, det vill säga första veckan. Det som sker i plenum är visserligen att saker och ting diskuteras, ifrågasätts och motiveras, men besluten följer i regel utskottens förslag. Skälet är naturligtvis att partierna gjort upp innan plenum hur de ska rösta. Inte desto mindre kan nya argument tillföras och ifrågasättanden ha viss framgång. Någon gång leder det hela till votering och rösträkning. Idag skulle vi besluta om församlingstillhörighet. Vi är ganska många som vill ha fri församlingstillhörighet något som strider mot territorialprincipen. Rösträknigen i denna fråga utföll så att 130 var emot denna motion men 116 var faktiskt för. Alltså kommer motionen igen nästa år och det kan det ha skett några förksjutningar som gör att den går igenom då.
En annan votering var den om öppet nattvardsbord. Det blev en ganska lång diskussion men det hela slutade med avslag. När det gäller om församlingarna ska få bedriva verksamhet genom näringsverksamhet hade utskottet föreslagit bifall. Församlingar ska kunna göra detta också vad gäller begravningsverksamheten. Denna motion gick igenom till min glädje. Nu kan vi arbeta vidare genom sociala företag vilket jag tycker är bra. Dock skulle några detaljer ytterligare utredas. Så långt besluten.
Idag har vi diskuterat några motioner som ska beslutas om imorgon. De viktigaste är den om kyrkliga utbildningar, Utbildning i HBT-frågor, forskning kring sekulariseringsprocessen och en motion om mission och evangelisering. Det var flera personer som ville att vi ska förorda prästutbildningen på Johannelund som är ifrågasatt. Någon menade att vi inte skulle driva några sär-intressen. Ett konstigt argument tycker jag. Prästutbildningen kan väl inte vara ett sär-intresse.
När det kom till HBT-utbildningen taldes det mycket. Alla kyrkomötesledamöter bör genomgå en sådan utbildning, enligt motionärerna. Det är en process som måste fortsätta menade andra. Det står och väger. Saken är naturligtvis den att vi alla måste tänka och tycka likadant, enkligt motionärerna. Vi har dåliga erfarenheter av detta från Växjö stift. Men här står det och väger och det skulle inte förvåna mig om motionen går igenom. Vår gruppledare Bertil Murray gjorde lysande bra ifrån sig och utmanade motionärena till att gå från utbildning till samtal, men det verkar de inte vilja. Det blir säkert rösträkning imorgon och då får vi se hur var och en röstar.
Dag Sandahl och Kjell Pettersson gjorde en jätteinsats vad gäller sekulariseringsprocessen. Om vi kan djupforska kring den kanske vi kan förstå vart Svenska kyrkan är på väg, vad som väntar runt hörnet. Men de flesta tycker inte om det. Det kan få konsekvenser för oss. Den viktigaste invändningen var att andra forskar kring detta. Men som bröderna sa: Förr i tiden bedrev Svenska kyrkan en betydande forskning. Idag är vi på defensiven. I denna motion och den om mission och evangelisation var 9 talare anmälda och 7 av dessa var från FK. Det kan du kära läsare tolka både positivt och negativt. Ur FK:s synpunkt är det positivt att vi är så aktiva. Faktum är att samtliga av våra 13 ledamöter har entrat talarstolen. Det finns ingen annan grupp som har 100% på detta sätt aktiva ledamöter. Den som röstar på FK får mycket motion för pengarna, som någon uttryckte det. Beslut tas imorgon.
Imorgon ska vi både diskutera och besluta om de motioner som hör hemma i ekonomi- och egendomsutskottet, ekumenikutskottet och kyrkorättsutskottet. När det gäller ekumenikmotionerna kommer FK att vara aktiva igen, likaså när det gäller kyrkorättsutskottet. Till det senare hör motionen om nolltolerans mot svordomar och könsord och Jan-Anders Eklunds och min motion om Bekännelsen. Jag har filat på mitt inlägg i kväll. Den förra motionen lär bli känslosam och rolig. Och ta lång tid. kanske blir det votering. Vi får se. Den om Bekännelsen lär gå ganska snabbt. Vi får se om det blir någon mer än jag som talar för den. Är det inte lite underligt att motioner om HBT-frågor och könsord tar timmar, medan den om vår bekännelse sannolikt är avklarad på en kvart?
Sedan avslutas kyrkomötet med mässa i Domkyrkan. Biskop Brunne är celebrant. Jag tror inte att jag hinner gå dit. Jag måste blogga och packa innan tåget går hem. Det är mycket nu. Sov gott.
En annan votering var den om öppet nattvardsbord. Det blev en ganska lång diskussion men det hela slutade med avslag. När det gäller om församlingarna ska få bedriva verksamhet genom näringsverksamhet hade utskottet föreslagit bifall. Församlingar ska kunna göra detta också vad gäller begravningsverksamheten. Denna motion gick igenom till min glädje. Nu kan vi arbeta vidare genom sociala företag vilket jag tycker är bra. Dock skulle några detaljer ytterligare utredas. Så långt besluten.
Idag har vi diskuterat några motioner som ska beslutas om imorgon. De viktigaste är den om kyrkliga utbildningar, Utbildning i HBT-frågor, forskning kring sekulariseringsprocessen och en motion om mission och evangelisering. Det var flera personer som ville att vi ska förorda prästutbildningen på Johannelund som är ifrågasatt. Någon menade att vi inte skulle driva några sär-intressen. Ett konstigt argument tycker jag. Prästutbildningen kan väl inte vara ett sär-intresse.
När det kom till HBT-utbildningen taldes det mycket. Alla kyrkomötesledamöter bör genomgå en sådan utbildning, enligt motionärerna. Det är en process som måste fortsätta menade andra. Det står och väger. Saken är naturligtvis den att vi alla måste tänka och tycka likadant, enkligt motionärerna. Vi har dåliga erfarenheter av detta från Växjö stift. Men här står det och väger och det skulle inte förvåna mig om motionen går igenom. Vår gruppledare Bertil Murray gjorde lysande bra ifrån sig och utmanade motionärena till att gå från utbildning till samtal, men det verkar de inte vilja. Det blir säkert rösträkning imorgon och då får vi se hur var och en röstar.
Dag Sandahl och Kjell Pettersson gjorde en jätteinsats vad gäller sekulariseringsprocessen. Om vi kan djupforska kring den kanske vi kan förstå vart Svenska kyrkan är på väg, vad som väntar runt hörnet. Men de flesta tycker inte om det. Det kan få konsekvenser för oss. Den viktigaste invändningen var att andra forskar kring detta. Men som bröderna sa: Förr i tiden bedrev Svenska kyrkan en betydande forskning. Idag är vi på defensiven. I denna motion och den om mission och evangelisation var 9 talare anmälda och 7 av dessa var från FK. Det kan du kära läsare tolka både positivt och negativt. Ur FK:s synpunkt är det positivt att vi är så aktiva. Faktum är att samtliga av våra 13 ledamöter har entrat talarstolen. Det finns ingen annan grupp som har 100% på detta sätt aktiva ledamöter. Den som röstar på FK får mycket motion för pengarna, som någon uttryckte det. Beslut tas imorgon.
Imorgon ska vi både diskutera och besluta om de motioner som hör hemma i ekonomi- och egendomsutskottet, ekumenikutskottet och kyrkorättsutskottet. När det gäller ekumenikmotionerna kommer FK att vara aktiva igen, likaså när det gäller kyrkorättsutskottet. Till det senare hör motionen om nolltolerans mot svordomar och könsord och Jan-Anders Eklunds och min motion om Bekännelsen. Jag har filat på mitt inlägg i kväll. Den förra motionen lär bli känslosam och rolig. Och ta lång tid. kanske blir det votering. Vi får se. Den om Bekännelsen lär gå ganska snabbt. Vi får se om det blir någon mer än jag som talar för den. Är det inte lite underligt att motioner om HBT-frågor och könsord tar timmar, medan den om vår bekännelse sannolikt är avklarad på en kvart?
Sedan avslutas kyrkomötet med mässa i Domkyrkan. Biskop Brunne är celebrant. Jag tror inte att jag hinner gå dit. Jag måste blogga och packa innan tåget går hem. Det är mycket nu. Sov gott.
onsdag, oktober 27, 2010
Kyrkomötets teologiska kompetens
Så är den andra dagen till ända. Den började med viss besvikelse. Vi fick visserligen vara med om att välja in Eva Hamberg i Läronämnden, men också Anna-karin Hammar. Vi borde ha kunnat tala mer i denna sak, påtalat avsaknaden av Bibel och bekännelse som kriterium, ställt frågor och markerat. Nu får vi leva med detta. Trösten är att vi har viss insyn i Läronämnden och att vi kan få in lite reservationer om det behövs, men en teologiskt starkare kompetens hade varit bra. nu styrs nämnden helt av liberalteologerna. Vi får se vart det tar vägen med till exempel den nya Kyrkohandboken. Jag bävar.
Idag har vi tagit sju beslut. Ett av dem hade särskilt intresse för mig. Det handlade om att riva upp vigselbeslutet. Vi tog det till rösträkning eftersom vi ville se hur landet ligger och vilka personer som fortfarande är tveksamma. Det blev 119 som röstade ner förslaget och 19 som bejakade motionen. 30 valde att avstå. Det var ett bättre resultat än jag vågat hoppas och det finns anledning att fortsätta att driva frågan. Dels behöver vi få in detta med att det finns minst två hedervärda synsätt i Kyrkoordningen och dels behöver vi få bort vigselplikten. Men det får vänta till nästa års kyrkomöte. Det finns särskild anlening eftersom Kyrkans Tidning idag låter meddela att arbetsgivarna börjat ställa krav på dem som söker tjänster. De löften som har avgetts tidigare är tomma i praktiken. Vi känner igen mönstret.
Det andra beslutet som gick till rösträkning handlade om att vi ska ha en ny psalmbok. Det förslaget röstades ner med 121 röster mot 120. 6 avstod. Här hade alla röster den största betydelse. Jag menar att vi kan väl sjunga vilka psalmer vi vill utan att behöva en ny psalmbok. En ny psalmbok blir bara en ny och sedan är det dags igen. Det tillägg vi nu använder oss av kan väl kompletteras efter eget befinnande.
Vidare har vi förberett 21 motioner. Det ska beslutas om dem imorgon. Här fick vi en lång diskussion om att nattvardsbordet ska vara öppet för odöpta, det vill säga inte längre vara de döptas måltid. Diskussionen böljade fram och tillbaka och jag tycker den teologiska inkompetensen blev uppenbar. Det är sannerligen riskfyllt med ett kyrkomöte som inte har grundläggande insikter ens om ordningen dop nattvard. Besluten verkar kunna ta vägen vartsomhelst. Nu tror jag inte att detta går igenom imorgon eftersom varken Läronämnden eller utskottet bejakar detta, men säker kan man inte vara.
En annan viktig motion handlar om församlingens möjligheter att arbeta genom att driva näringsverksamhet, till exempel begravningsverksamhet. Också detta uppfattar jag som osäkert. Själv tycker jag det är själklart att vi måste förnya oss, men det kan dröja på grund av juridiken. Vi får se hur det går.
En tredje motion handlade om församlingstillhörighet. Ska enskilda människor få välja församling? Här yrkas på avslag, men det är konstigt. Vi får, som Kjell Pettersson i FK påpekade, välja i vilken församling vi vill bli döpta, fira gudstjänst, bli vigda och begravda, men inte vilken vi får tillhöra. Kanske är denna motion särskilt viktigt för storstadborna, men även för troende ansvarstagande människor. Jag tror tiden talar för denna motion. Vi får se hur det beslutas imorgon. Jag får återkomma då.
FK har upprepade gånger medverkat i dessa diskussioner och det är bra att vi vågar stå upp och tala även om vi inte kan få igenom våra synpunkter. Så småningom behöver vi reformera kyrkomötet i sin helhet. Gör om valproceduren, minska antalet ledamöter och stärk den teologiska kompetensen. Men som sagt vi har fyra år på oss.
Sov gott.
Idag har vi tagit sju beslut. Ett av dem hade särskilt intresse för mig. Det handlade om att riva upp vigselbeslutet. Vi tog det till rösträkning eftersom vi ville se hur landet ligger och vilka personer som fortfarande är tveksamma. Det blev 119 som röstade ner förslaget och 19 som bejakade motionen. 30 valde att avstå. Det var ett bättre resultat än jag vågat hoppas och det finns anledning att fortsätta att driva frågan. Dels behöver vi få in detta med att det finns minst två hedervärda synsätt i Kyrkoordningen och dels behöver vi få bort vigselplikten. Men det får vänta till nästa års kyrkomöte. Det finns särskild anlening eftersom Kyrkans Tidning idag låter meddela att arbetsgivarna börjat ställa krav på dem som söker tjänster. De löften som har avgetts tidigare är tomma i praktiken. Vi känner igen mönstret.
Det andra beslutet som gick till rösträkning handlade om att vi ska ha en ny psalmbok. Det förslaget röstades ner med 121 röster mot 120. 6 avstod. Här hade alla röster den största betydelse. Jag menar att vi kan väl sjunga vilka psalmer vi vill utan att behöva en ny psalmbok. En ny psalmbok blir bara en ny och sedan är det dags igen. Det tillägg vi nu använder oss av kan väl kompletteras efter eget befinnande.
Vidare har vi förberett 21 motioner. Det ska beslutas om dem imorgon. Här fick vi en lång diskussion om att nattvardsbordet ska vara öppet för odöpta, det vill säga inte längre vara de döptas måltid. Diskussionen böljade fram och tillbaka och jag tycker den teologiska inkompetensen blev uppenbar. Det är sannerligen riskfyllt med ett kyrkomöte som inte har grundläggande insikter ens om ordningen dop nattvard. Besluten verkar kunna ta vägen vartsomhelst. Nu tror jag inte att detta går igenom imorgon eftersom varken Läronämnden eller utskottet bejakar detta, men säker kan man inte vara.
En annan viktig motion handlar om församlingens möjligheter att arbeta genom att driva näringsverksamhet, till exempel begravningsverksamhet. Också detta uppfattar jag som osäkert. Själv tycker jag det är själklart att vi måste förnya oss, men det kan dröja på grund av juridiken. Vi får se hur det går.
En tredje motion handlade om församlingstillhörighet. Ska enskilda människor få välja församling? Här yrkas på avslag, men det är konstigt. Vi får, som Kjell Pettersson i FK påpekade, välja i vilken församling vi vill bli döpta, fira gudstjänst, bli vigda och begravda, men inte vilken vi får tillhöra. Kanske är denna motion särskilt viktigt för storstadborna, men även för troende ansvarstagande människor. Jag tror tiden talar för denna motion. Vi får se hur det beslutas imorgon. Jag får återkomma då.
FK har upprepade gånger medverkat i dessa diskussioner och det är bra att vi vågar stå upp och tala även om vi inte kan få igenom våra synpunkter. Så småningom behöver vi reformera kyrkomötet i sin helhet. Gör om valproceduren, minska antalet ledamöter och stärk den teologiska kompetensen. Men som sagt vi har fyra år på oss.
Sov gott.
tisdag, oktober 26, 2010
Frimodig kyrka agerar
Så är första dagen av andra sessionen över och det är dags för en kortare rapport. Det är inte helt enkelt att få med alla intryck, men några reflektioner i denna sena timma. Allmänintrycket efter den första dagens plenum är att det hela var i stort sett politiskt korrekt. Inte särskilt mycket teologi här, men tre kommentarer vill jag göra.
För det första började det hela med val till Läronämnden. Av olika skäl kom det för oss i Frimodig kyrka nästan lite överumplande. Tråkigt med tanke på att detta är ett viktigt val. Läronämnden är Svenska kyrkans hjärna och borde bestå av mycket teologiskt kompetenta människor. Tyvärr blev det inte så om man nu vill ha konservativ representation. Genom någon sorts kompromiss kom professorn i religionsociologi Eva Hamberg med. Det var i och för sig gott, men annars består Läronämnden av idel liberaler. Dag Sandahl påtalade detta och vi får försöka motionera om detta viktiga val till nästa år.
För det andra behandlades en motion som ville att kyrkomötet skulle rekommendera samtliga församlingar i Svenska kyrkan att använda sig av glutenfritt bröd och alkoholfritt vin i nattvarden. Här blev det ganska många inlägg. De liberala argumenterade uteslutande ur ett socialpolitiskt perspektiv. Nattvarden handlar helt om alkolister. Dessa tillsammans med barnen står i centrum. Någon menade till och med att det enligt svensk lag är förbjudet att ge alkohol till minderåriga. Man tar sig för pannan. De konservativa menade att frågeställningen egentligen är teologisk. Hur viktiga är instiftelseorden? Var går gränsen för vad som är nattvard och vad som inte är det? Två helt olika diskusssioner med andra ord, och som vanligt framstår de konservativa som människofientliga. Kanske måste vi försöka hitta andra vägar än de strikt teologiska. Hur det nu ska gå till.
För det tredje hade Frimodig kyrka (FK) i alla frimodighet föreslagit att vi skulle riva upp vigselbeslutet. Vi var fyra talare i detta angelägna ämne. Tre från Frimodig kyrka och en försvarare från utskottet. De tre från FK var Dan Sarkar, undertecknad och Berit Simonsson. Det var naturligtvis Mission Impossible, men ändå viktigt. Jag meddelade kyrkomötet att jag kommer att ansöka om fribrev från kammarkollegiet. Om inte Svenska kyrkan kan hjälpa mig kanske Kammarkollegiet kan, resonerade jag. Även om våra inlägg inte hade någon framgång tyckte jag mig lägga märke till en talande tystnad. Jag tror saken kommer upp igen och igen och igen.
Kvällen avslutade med stiftsmiddag hos Ärkebiskopen och jag placerades tillsammans med bland andra några ledamöter från Sverigedemokraterna och en moderat. Vi förde ett artigt, men också inspirerande samtal. Det visade sig att de i sak höll med mig om vigselbeslutets olycka. Men de sa ingenting i plenum. Detta är kännetecknande. Frimodig kyrka möts med stor respekt och ledamöterna lyssnar när vi talar. Jag tror vi hade minst tio inlägg denna första dag och jag tror att vi kommer att vinna mark allteftersom veckan och åren går. Jag är positiv när det gäller framtiden, även om jag numera inte bara tänker på kyrkomötet som "det så kallade kyrkomötet" utan också om Läronämnden som "den så kallade Läronämnden".
Nu blir det god natt och fortsättning följer i morgon.
För det första började det hela med val till Läronämnden. Av olika skäl kom det för oss i Frimodig kyrka nästan lite överumplande. Tråkigt med tanke på att detta är ett viktigt val. Läronämnden är Svenska kyrkans hjärna och borde bestå av mycket teologiskt kompetenta människor. Tyvärr blev det inte så om man nu vill ha konservativ representation. Genom någon sorts kompromiss kom professorn i religionsociologi Eva Hamberg med. Det var i och för sig gott, men annars består Läronämnden av idel liberaler. Dag Sandahl påtalade detta och vi får försöka motionera om detta viktiga val till nästa år.
För det andra behandlades en motion som ville att kyrkomötet skulle rekommendera samtliga församlingar i Svenska kyrkan att använda sig av glutenfritt bröd och alkoholfritt vin i nattvarden. Här blev det ganska många inlägg. De liberala argumenterade uteslutande ur ett socialpolitiskt perspektiv. Nattvarden handlar helt om alkolister. Dessa tillsammans med barnen står i centrum. Någon menade till och med att det enligt svensk lag är förbjudet att ge alkohol till minderåriga. Man tar sig för pannan. De konservativa menade att frågeställningen egentligen är teologisk. Hur viktiga är instiftelseorden? Var går gränsen för vad som är nattvard och vad som inte är det? Två helt olika diskusssioner med andra ord, och som vanligt framstår de konservativa som människofientliga. Kanske måste vi försöka hitta andra vägar än de strikt teologiska. Hur det nu ska gå till.
För det tredje hade Frimodig kyrka (FK) i alla frimodighet föreslagit att vi skulle riva upp vigselbeslutet. Vi var fyra talare i detta angelägna ämne. Tre från Frimodig kyrka och en försvarare från utskottet. De tre från FK var Dan Sarkar, undertecknad och Berit Simonsson. Det var naturligtvis Mission Impossible, men ändå viktigt. Jag meddelade kyrkomötet att jag kommer att ansöka om fribrev från kammarkollegiet. Om inte Svenska kyrkan kan hjälpa mig kanske Kammarkollegiet kan, resonerade jag. Även om våra inlägg inte hade någon framgång tyckte jag mig lägga märke till en talande tystnad. Jag tror saken kommer upp igen och igen och igen.
Kvällen avslutade med stiftsmiddag hos Ärkebiskopen och jag placerades tillsammans med bland andra några ledamöter från Sverigedemokraterna och en moderat. Vi förde ett artigt, men också inspirerande samtal. Det visade sig att de i sak höll med mig om vigselbeslutets olycka. Men de sa ingenting i plenum. Detta är kännetecknande. Frimodig kyrka möts med stor respekt och ledamöterna lyssnar när vi talar. Jag tror vi hade minst tio inlägg denna första dag och jag tror att vi kommer att vinna mark allteftersom veckan och åren går. Jag är positiv när det gäller framtiden, även om jag numera inte bara tänker på kyrkomötet som "det så kallade kyrkomötet" utan också om Läronämnden som "den så kallade Läronämnden".
Nu blir det god natt och fortsättning följer i morgon.
måndag, oktober 25, 2010
Det är mycket nu, som han sa.
Det är en timme kvar tills tåget mot Uppsala går via Alvesta, Södertälje till Uppsala, framme vid 20.30. Det är dags för kyrkomöte, andra sessionen. Det ska bli gott att möta vännerna igen, prata lite och trivas i största allmänhet. Jag har en känsla av att Frimodig kyrka har några ledamöter som kommer att synas i talarstolen under veckan. Ska återkomma till detta under kvällarna framöver. Mötet börjar på tisdagmorgon och direktsänds här för dem som vill titta. Det är mer än en som frågat hur det var att komma till Kyrkomötet första gången. "Jo, tackar som frågar", svarar jag, "alldeles förträffligt trevligt, - men meningslöst." Det där sista är kanske inte helt sant, men så är det när man slår ur underläge. Det är påtagligt hur politikerna överskattar sig själva särskilt i teologiska spörsmål. De tror inte Kyrkan klarar sig utan dem, i alla fall inte ur demokratiskt synvinkel. Nåja, den som lever får se.
Har ägnat förmiddagen åt kära hustrun, men nu har hon åkt till sitt. Nu blir vi borta från varandra en knapp vecka. Jag kommer hem sent fredag och reser sedan på lördagen till Israel med en grupp om 20 personer. Kommer sedan hem söndagen den 8 november. Då fyller förresten äldste sonen år. Tänk att han blir 35 år! Det är inte klokt vad tiden går.
Det ska bli skönt att sätta sig på tåget. Då ska jag fundera vidare på apokastasisläran, läran om alltings försoning. Sedan ska jag naturligtvis läsa utskottens betänkanden. Det har inte blivit så mycket av det tidigare. Skicka några sms och sedan förbereda mig som reseledare i Israel. Det är mycket nu, som han sa.
Nej, nu måste jag ta och packa resväskan. Värst vad jag blivit personlig nuförtiden eller så beror det bara på att jag inte hade något annat att skriva om. Ska försöka återkomma på kvällarna efter dagens plenum.
P.S. Tur att jag bara har 3 minuters promenad till tåget. D.S.
Har ägnat förmiddagen åt kära hustrun, men nu har hon åkt till sitt. Nu blir vi borta från varandra en knapp vecka. Jag kommer hem sent fredag och reser sedan på lördagen till Israel med en grupp om 20 personer. Kommer sedan hem söndagen den 8 november. Då fyller förresten äldste sonen år. Tänk att han blir 35 år! Det är inte klokt vad tiden går.
Det ska bli skönt att sätta sig på tåget. Då ska jag fundera vidare på apokastasisläran, läran om alltings försoning. Sedan ska jag naturligtvis läsa utskottens betänkanden. Det har inte blivit så mycket av det tidigare. Skicka några sms och sedan förbereda mig som reseledare i Israel. Det är mycket nu, som han sa.
Nej, nu måste jag ta och packa resväskan. Värst vad jag blivit personlig nuförtiden eller så beror det bara på att jag inte hade något annat att skriva om. Ska försöka återkomma på kvällarna efter dagens plenum.
P.S. Tur att jag bara har 3 minuters promenad till tåget. D.S.
söndag, oktober 24, 2010
Något om Allförsoningsläran
Skönt att vara hemma igen - om än bara några timmar. Jag har varit på Shalom över Israel, en konferens i Västerås. Det var en god konferens som jag uppskattade mycket. Mitt ämne var Israels hopp och jag ska tillstå att det var längesedan jag la ner så mycket tid på att förbereda mig. Det är ett stort ämne som väcker många existentiella frågor. Första passet höll jag mig helt och hållet till Bibeln. Jag talade om Israels plats och betydelse och om hur den kvarstår även efter att Kyrkan tagit över stafettpinnen. Kyrkan bär ut budskapet till alla folk och Israel ser på och inväntar resultatet. I ändens tid hittar de två varandra. Så långt är det tämligen oproblematiskt. Jag tycker också att det finns mycket goda skälv för ett jordiskt Messiasrike, ett tusenårsrike är. Det som inom teologin kallas för messianismen, kiliasmem (grekiska för tusen) eller millenium (latin för tusen). Även om det inte är nödvändigt.
Men i det andra passet blev det värre. Då talada jag om hur Guds hopp förverkligas genom evangelium, om Domen, om himmel och helvete och slutligen presenterade jag hoppet om alltings försoning (grekiska apokastasis). Jag tror att dessa frågor kommer att tilldra sig ett allt större intresse. Inte bara därför att vi är människor utan också därför att vi människor behöver mönster för att tolka vår livssituation. Vi lever i en tid när världspolitiken tränger in i våra vardagsrum och det är knappast tillräckligt att bara tro på TV-hallåan. Men det blev ganska tyst i salen när jag talade om detta. Det kan finnas flera skäl till det. Jag tror att de flesta lyssnar intensivt, ställer frågor till sig själva, vet inte vad de ska tro, men gärna vill höra mer. Som vanligt blev tiden lite för kort, men nu har jag tillräckligt med material för att ta denna undervisningen om det eskatologiska hoppet vidare till andra sammanhang. Jag återkommer med andra ord.
Men i det andra passet blev det värre. Då talada jag om hur Guds hopp förverkligas genom evangelium, om Domen, om himmel och helvete och slutligen presenterade jag hoppet om alltings försoning (grekiska apokastasis). Jag tror att dessa frågor kommer att tilldra sig ett allt större intresse. Inte bara därför att vi är människor utan också därför att vi människor behöver mönster för att tolka vår livssituation. Vi lever i en tid när världspolitiken tränger in i våra vardagsrum och det är knappast tillräckligt att bara tro på TV-hallåan. Men det blev ganska tyst i salen när jag talade om detta. Det kan finnas flera skäl till det. Jag tror att de flesta lyssnar intensivt, ställer frågor till sig själva, vet inte vad de ska tro, men gärna vill höra mer. Som vanligt blev tiden lite för kort, men nu har jag tillräckligt med material för att ta denna undervisningen om det eskatologiska hoppet vidare till andra sammanhang. Jag återkommer med andra ord.
fredag, oktober 22, 2010
Vägra vigsel - en politisk handling
Idag kom Kyrkans Tidning, nr 42/10, med allt vad det innebär. Kunde konstatera att min blogg var omnämnd där och det var ju roligt. Det handlar om vigselrätten. Domkapitlet i Göteborg har nu tagit tag i saken. Det har efter sammanträde beslutat att skriva brev till de präster som fått fribrev av Kammarkollegiet. De frågar (mina formuleringar):
1. Du är inte skyldig att förrätta vigsel. Vilka skäl har du då för att avstå vigseluppdraget?
2. Vilka konsekvenser får detta för din församling?
3. Vilka konsekvenser får det för dina kollegor?
4. Inser du att din tjänstbarhet som präst förändras i och med att du inte längre kan förrätta vigslar inom Svenska kyrkan?
Kan det vara så att Domkapitlet försöker få prästerna att förstå att de gjort fel? Att känna skuld för sitt handlande? Biskop Persenius gjorde ett rejält utfall mot dessa präster när han fick veta att de fått fribrev. I samma Kyrkans Tidning skriver han under rubriken En onödig osolidarisk vigselvägran. Där låter han påskina att ingen förändring har ägt rum eftersom kyrkan alltid vigt på statens uppdrag. Vidare anklagar han prästerna för att använda staten mot den kyrka de säger sig tjäna. Vidare att det är osolidariskt mot andra präster och att man i stället borde verka politiskt. Jag undrar om inte biskoparna borde ha tänkt på detta innan de tog beslutet i kyrkomötet att införa enkönade vigslar? Men låt mig få kommentera en sak i taget.
För det första. Jag är inte skyldig att förrätta vigsel, så varför kan jag då inte Svenska kyrkan låta mig slippa? Kommer kyrkoherdarna att ge oss fribrev om vi vill ha ett sådant? Varför bråka med dem som vill slippa?
För det andra. Om vi inför civilvigslar får alla gå till borgmästaren. Sedan kan kyrkan viga med sin egen definition av vad en vigsel är och på sina egna villkor eftersom kyrkan är skild från staten.
För det tredje. Konsekvenserna för kollegorna ser väldigt olika ut från plats till plats. Det ska väl inte arbetstagaren (den enskilde prästen) behöva bekymra sig om. Det är kontraktsprostens sak eller till sist statens sak att ordna med vigselförrättare.
För det fjärde förändras min "tjänstbarhet" (sic! ett nytt ord)mycket litet. Om jag inte har vigselrätt behöver jag inte "vägra" några vigslar. Det tjänar alla på. Om Svenska kyrkan sätter sin egen bekännelse i första rummet förändras ingenting. Då kan jag viga dem som först har varit hos borgmästaren och registrerat sig.
Problemet, och det borde biskop Persenius förstå, är att staten definierar vad ett äktenskap är och den definitionen strider mot bekännelsen. Att vi tidigare varit statens tjänare, när vi var statskyrka, är knappast ett argument för att fortsätta vara det, - under nuvarande förutsättningar.
Biskop Persenius menar att vi i stället ska gå den politiska vägen, men är det inte just det vi gör i en politiserad kyrka? Att vägra vigsel är plötsligt en politisk handling och ett sätt att påskynda utvecklingen mot civiläktenskap.
Det får räcka för den här bloggen, men jag kommer fortsätta att bevaka det som sker. Apropå Domkapitel. Domkapitlet i Linköping har också tagit tag i nattvardstvånget. Du kan läsa om det på Dag Sandahls blogg. Vart är vi på väg? Vigseltvång? Nattvardstvång? Arma kyrka!
---
Själv är jag på väg till Västerås över helgen för att tala om den yttersta tiden. Jag ska inte använda mig av exemplen ovan utan hålla mig till Bibeln. Sedan blir det Kyrkomöte nästa vecka. Då ska jag försöka rapportera varje dag från det. Jag kommer hem sent fredagkväll och reser med en grupp till Israel på lördagen. Jag känner på mig att det blir en god avkoppling från min vardag. Trevlig helg!
1. Du är inte skyldig att förrätta vigsel. Vilka skäl har du då för att avstå vigseluppdraget?
2. Vilka konsekvenser får detta för din församling?
3. Vilka konsekvenser får det för dina kollegor?
4. Inser du att din tjänstbarhet som präst förändras i och med att du inte längre kan förrätta vigslar inom Svenska kyrkan?
Kan det vara så att Domkapitlet försöker få prästerna att förstå att de gjort fel? Att känna skuld för sitt handlande? Biskop Persenius gjorde ett rejält utfall mot dessa präster när han fick veta att de fått fribrev. I samma Kyrkans Tidning skriver han under rubriken En onödig osolidarisk vigselvägran. Där låter han påskina att ingen förändring har ägt rum eftersom kyrkan alltid vigt på statens uppdrag. Vidare anklagar han prästerna för att använda staten mot den kyrka de säger sig tjäna. Vidare att det är osolidariskt mot andra präster och att man i stället borde verka politiskt. Jag undrar om inte biskoparna borde ha tänkt på detta innan de tog beslutet i kyrkomötet att införa enkönade vigslar? Men låt mig få kommentera en sak i taget.
För det första. Jag är inte skyldig att förrätta vigsel, så varför kan jag då inte Svenska kyrkan låta mig slippa? Kommer kyrkoherdarna att ge oss fribrev om vi vill ha ett sådant? Varför bråka med dem som vill slippa?
För det andra. Om vi inför civilvigslar får alla gå till borgmästaren. Sedan kan kyrkan viga med sin egen definition av vad en vigsel är och på sina egna villkor eftersom kyrkan är skild från staten.
För det tredje. Konsekvenserna för kollegorna ser väldigt olika ut från plats till plats. Det ska väl inte arbetstagaren (den enskilde prästen) behöva bekymra sig om. Det är kontraktsprostens sak eller till sist statens sak att ordna med vigselförrättare.
För det fjärde förändras min "tjänstbarhet" (sic! ett nytt ord)mycket litet. Om jag inte har vigselrätt behöver jag inte "vägra" några vigslar. Det tjänar alla på. Om Svenska kyrkan sätter sin egen bekännelse i första rummet förändras ingenting. Då kan jag viga dem som först har varit hos borgmästaren och registrerat sig.
Problemet, och det borde biskop Persenius förstå, är att staten definierar vad ett äktenskap är och den definitionen strider mot bekännelsen. Att vi tidigare varit statens tjänare, när vi var statskyrka, är knappast ett argument för att fortsätta vara det, - under nuvarande förutsättningar.
Biskop Persenius menar att vi i stället ska gå den politiska vägen, men är det inte just det vi gör i en politiserad kyrka? Att vägra vigsel är plötsligt en politisk handling och ett sätt att påskynda utvecklingen mot civiläktenskap.
Det får räcka för den här bloggen, men jag kommer fortsätta att bevaka det som sker. Apropå Domkapitel. Domkapitlet i Linköping har också tagit tag i nattvardstvånget. Du kan läsa om det på Dag Sandahls blogg. Vart är vi på väg? Vigseltvång? Nattvardstvång? Arma kyrka!
---
Själv är jag på väg till Västerås över helgen för att tala om den yttersta tiden. Jag ska inte använda mig av exemplen ovan utan hålla mig till Bibeln. Sedan blir det Kyrkomöte nästa vecka. Då ska jag försöka rapportera varje dag från det. Jag kommer hem sent fredagkväll och reser med en grupp till Israel på lördagen. Jag känner på mig att det blir en god avkoppling från min vardag. Trevlig helg!
tisdag, oktober 12, 2010
Spridda tankar
Det har varit och är en intensiv vecka för min del. I lördags var jag på Flämslätts stiftsgård utanför Skara och höll föredrag. Det var Lekmannakåren i Skara stift som samlades. Jag ställde frågan om det är rimligt att tro på en framtid för denna typ av föreningar i framtiden. Jag försökte också ge förslag till lösningar. En sådan är att lekmannaklåren börjar betrakta sig själv som en församling och börjar göra det den är kallad till.
Igår kom en rejäl bibba med papper från Kyrkomötet. Ska ta tag i det mellan varven. På kvällen hade jag en samling med de vänner som ska resa med mig till Israel direkt efter Kyrkomötet. Jag ser fram emot den resan.
Idag har jag haft begravning och senare undervisat i Värnamo kyrka från 1 Kor 3:10-15 om församlingen som en byggnad, närmare bestämt Jerusalems tempel. Paulus ger oss fantastiska insikter i detta kapitel om hur vi ska tänka och bygga församling efter Guds mönsterbild. Det är skrämmande att jämföra hans undervisning med vår, samtidigt som han ger oss en underbar inbjudan till en helig gemenskap.
Imorgon blir det sjukhuset och några sjukbesök, lite planering och mässa på kvällen. Dagarna går fort vill jag lova.
På fredag, lördag och söndag far jag till Broby församling. De har en kombinerad Alpha- och församlingshelg. Då kommer jag att undervisa om celler och om hur Gud bygger sin församling. Det får väl bli en kombination av Flämslätt, celler och Värnamo kyrka. Jag ser fram emot det.
Jag har också hunnit läsa några bloggar. En präst i Lunds stift skrev en debattartikel i Dagens Nyheter med anledning av SD:s uttåg ur Storkyrkan. Jag tycker den var bra så jag länkar till den. Jag kan bara hålla med artikelförfattaren. Jag har sett tillräckligt för at tinte göra det. Nej, nu måste jag gå och se matchen. Holland spelar mot Sverige. Sedan blir det godnatt och sov gott.
Igår kom en rejäl bibba med papper från Kyrkomötet. Ska ta tag i det mellan varven. På kvällen hade jag en samling med de vänner som ska resa med mig till Israel direkt efter Kyrkomötet. Jag ser fram emot den resan.
Idag har jag haft begravning och senare undervisat i Värnamo kyrka från 1 Kor 3:10-15 om församlingen som en byggnad, närmare bestämt Jerusalems tempel. Paulus ger oss fantastiska insikter i detta kapitel om hur vi ska tänka och bygga församling efter Guds mönsterbild. Det är skrämmande att jämföra hans undervisning med vår, samtidigt som han ger oss en underbar inbjudan till en helig gemenskap.
Imorgon blir det sjukhuset och några sjukbesök, lite planering och mässa på kvällen. Dagarna går fort vill jag lova.
På fredag, lördag och söndag far jag till Broby församling. De har en kombinerad Alpha- och församlingshelg. Då kommer jag att undervisa om celler och om hur Gud bygger sin församling. Det får väl bli en kombination av Flämslätt, celler och Värnamo kyrka. Jag ser fram emot det.
Jag har också hunnit läsa några bloggar. En präst i Lunds stift skrev en debattartikel i Dagens Nyheter med anledning av SD:s uttåg ur Storkyrkan. Jag tycker den var bra så jag länkar till den. Jag kan bara hålla med artikelförfattaren. Jag har sett tillräckligt för at tinte göra det. Nej, nu måste jag gå och se matchen. Holland spelar mot Sverige. Sedan blir det godnatt och sov gott.
söndag, oktober 10, 2010
"Frågan är ännu inte avgjord"
Dan Sarkar, präst i Broby, skrev förtjänstfullt en motion till årets kyrkomöte. Dan menar att vi ska riva upp vigselbeslutet och återgå till tidigare ordningar. Man kan väl säga att motionen redan från början hade oddsen emot sig, men hursomhelst måste motionen behandlas. Och det ska beslutas om den i slutet av denna månad. Nu på morgonen har jag läst Gudstjänstutskottets betänkande, det som utgör underlag för kommande beslut. Här gör jag några intressanta iakttagelser.
För det första utgår betänkandet från att Riksdagen den 1 april 2009 (sic!)beslutat "om ny äktenskapslag, enligt vilken institutet och begreppet äktenskap omfattar också par av samma kön." Detta är med andra ord skälet till det förra kyrkomötets beslut, inte teologisk reflektion. Staten har ändrat definitionen på begreppet äktenskap och Svenska kyrkan har bejakat detta. Redan detta är hårresande, menar jag. Hur har Svenska kyrkan löst detta? Jo, det ryms nu "olika syn på äktenskapet" inom Svenska kyrkan. Dessa olika syner behöver nog presenteras närmare än vad som skett hittills, enligt min mening. Kanske ska vi ha en motion nästa år där någon får i uppdrag att teologiskt presentera dessa?
För det andra konstateras i betänkandet att ingen präst kan tvingas viga mot sin övertygelse. Samtidigt sägs klart och tydligt att det ingår i arbetsuppgifterna. Hur löser vi då detta? Jo, biskoparna lägger över detta på kyrkoherdarna som ju är arbetsledare. Det är alltså kyrkoherden jag ska ge mig på för att slippa att viga. Jag tror jag snarast ska göra det.
För det tredje konstateras att Kammarkollegiet har tillmötesgått enskilda prästers begäran att få slippa "vigselrätten". Och så skriver utskottet: "Konsekvensen av dessa beslut blir huruvida det är möjligt att vara kvar som präst i Svenska kyrkan utan att ha vigselbehörighet." Och så kommer påståendet som blev min rubrik: "Den frågan är ännu inte avgjord." Det betyder troligen att ingen kan bli präst fortsättningsvis om hon/han inte är beredd att viga par av samma kön. Ingen kan slippa "vigselrätten". Alla som konstrar får ta fajten med sin kyrkoherde, det vill säga det politiskt valda Kyrkofullmäktige. Eller också blir det tvärtom; Alla kan få slippa viga också fortsättningsvis. Striden är med andra ord inte över ännu. Nu gäller det först att tala med Kyrkoherden, Kyrkonämnnden och Kyrkofullmäktige i Värnamo församling. Sedan gäller det att tala i kyrkomötets plenum i slutet av oktober.
Till sist gäller det nu att skriva minst två motioner i ärendet till nästa års kyrkomöte, en där Svenska kyrkan teologiskt får förklara hur vi kan ha två diamentralt motsatta syner på äktenskapet och hur det kommer sig att den enskilde prästen ska avgöra det. Den andra motionen borde handla om att skriva in påståendet att vi har två olika syner i själva Kyrkoordningen. Går inte det är det nog bara en tidsfråga innan vi bara har en syn på äktenskapet; nämligen statens.
För det första utgår betänkandet från att Riksdagen den 1 april 2009 (sic!)beslutat "om ny äktenskapslag, enligt vilken institutet och begreppet äktenskap omfattar också par av samma kön." Detta är med andra ord skälet till det förra kyrkomötets beslut, inte teologisk reflektion. Staten har ändrat definitionen på begreppet äktenskap och Svenska kyrkan har bejakat detta. Redan detta är hårresande, menar jag. Hur har Svenska kyrkan löst detta? Jo, det ryms nu "olika syn på äktenskapet" inom Svenska kyrkan. Dessa olika syner behöver nog presenteras närmare än vad som skett hittills, enligt min mening. Kanske ska vi ha en motion nästa år där någon får i uppdrag att teologiskt presentera dessa?
För det andra konstateras i betänkandet att ingen präst kan tvingas viga mot sin övertygelse. Samtidigt sägs klart och tydligt att det ingår i arbetsuppgifterna. Hur löser vi då detta? Jo, biskoparna lägger över detta på kyrkoherdarna som ju är arbetsledare. Det är alltså kyrkoherden jag ska ge mig på för att slippa att viga. Jag tror jag snarast ska göra det.
För det tredje konstateras att Kammarkollegiet har tillmötesgått enskilda prästers begäran att få slippa "vigselrätten". Och så skriver utskottet: "Konsekvensen av dessa beslut blir huruvida det är möjligt att vara kvar som präst i Svenska kyrkan utan att ha vigselbehörighet." Och så kommer påståendet som blev min rubrik: "Den frågan är ännu inte avgjord." Det betyder troligen att ingen kan bli präst fortsättningsvis om hon/han inte är beredd att viga par av samma kön. Ingen kan slippa "vigselrätten". Alla som konstrar får ta fajten med sin kyrkoherde, det vill säga det politiskt valda Kyrkofullmäktige. Eller också blir det tvärtom; Alla kan få slippa viga också fortsättningsvis. Striden är med andra ord inte över ännu. Nu gäller det först att tala med Kyrkoherden, Kyrkonämnnden och Kyrkofullmäktige i Värnamo församling. Sedan gäller det att tala i kyrkomötets plenum i slutet av oktober.
Till sist gäller det nu att skriva minst två motioner i ärendet till nästa års kyrkomöte, en där Svenska kyrkan teologiskt får förklara hur vi kan ha två diamentralt motsatta syner på äktenskapet och hur det kommer sig att den enskilde prästen ska avgöra det. Den andra motionen borde handla om att skriva in påståendet att vi har två olika syner i själva Kyrkoordningen. Går inte det är det nog bara en tidsfråga innan vi bara har en syn på äktenskapet; nämligen statens.
fredag, oktober 08, 2010
Vad gör jag nu med "vigselrätten"?
Den nya äktenskapsbalken innebär att staten formulerar vad ett äktenskap är. När jag
läser informationen på Regereingskansliet s definition av ett äktenskap står det klart vad ett sådant innebär:
"Äktenskap ingås mellan två personer. Från och med den 1 maj 2009 gäller nya regler som rör äktenskap. Två personer av samma kön kan ingå äktenskap på samma villkor som par av olika kön. Bestämmelserna i äktenskapsbalken gäller alla par oavsett makarnas kön. "
Jag läser vidare om hur en vigsel kan gå till:
"Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra. Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man?
(Svar: Ja.)
Jag förklarar er nu för äkta makar."
Mer än så behövs inte. Jag har inga problem med detta, men inbilla mig inte att detta är en kristen vigselgudstjänst. Det är ett civiläktenskap. Vem kan nu förätta en sådan akt? Svar; Den som är förordnad av Kammarkollegiet. Regeringskansliet fortsätter med att upplysa mig och obs att kursiveringen är min.
"Det finns ingen skyldighet att förrätta vigsel för ett trossamfund eller den som är behörig vigselförrättare inom ett trossamfund. Det innebär att det kan förekomma att en vigsel som ett par önskar sig inom ett visst trossamfund inte kan äga rum där, även om paret uppfyller äktenskapsbalkens krav. Det kan till exempel vara situationer där trosuppfattningar hos trossamfundet eller vigselförrättaren hindrar en vigsel för att parterna inte utövar samma religion eller för att en av parterna är skild."
Detta används nu som ett argument av Svenska kyrkan mot mig som vill avstå från att vara vigselförättare. Man säger: Du måste vara vigselförättare just för att du inte måste förätta någon vigsel. Det här köpte inte Kammarkollegiet. De gav fribrev till tre präster i Göteborgs stift. Jag vill följa dem i fotspåren. MEN nu ryktas det inom Svenska kyrkan att dessa präster inte kan fullgöra sitt arbete. Det blir svårt för dem att söka nya tjänster för vem vill ha präster som inte kan viga? Det kan komma att hotas med avsked. Det är med andra ord inte Kammarkollegiet som är bekymret utan Svenska kyrkan.
Jag har ännu inte bett Kammarkollegiet om fribrev eftersom jag förstår att Svenska kyrkan kommer att jaga mig i försök att slå mig till marken. Jag behöver avvakta. Jag behöver få se hur Svenska kyrkan tänker hantera det faktum att ingen tvingar mig, förutom Svenska kyrkan. Vart är Svenska kyrkan på väg när den låter staten definiera vad ett (kristet) äktenskap är och ovanpå det tvinga där staten friar?
läser informationen på Regereingskansliet s definition av ett äktenskap står det klart vad ett sådant innebär:
"Äktenskap ingås mellan två personer. Från och med den 1 maj 2009 gäller nya regler som rör äktenskap. Två personer av samma kön kan ingå äktenskap på samma villkor som par av olika kön. Bestämmelserna i äktenskapsbalken gäller alla par oavsett makarnas kön. "
Jag läser vidare om hur en vigsel kan gå till:
"Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra. Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man?
(Svar: Ja.)
Jag förklarar er nu för äkta makar."
Mer än så behövs inte. Jag har inga problem med detta, men inbilla mig inte att detta är en kristen vigselgudstjänst. Det är ett civiläktenskap. Vem kan nu förätta en sådan akt? Svar; Den som är förordnad av Kammarkollegiet. Regeringskansliet fortsätter med att upplysa mig och obs att kursiveringen är min.
"Det finns ingen skyldighet att förrätta vigsel för ett trossamfund eller den som är behörig vigselförrättare inom ett trossamfund. Det innebär att det kan förekomma att en vigsel som ett par önskar sig inom ett visst trossamfund inte kan äga rum där, även om paret uppfyller äktenskapsbalkens krav. Det kan till exempel vara situationer där trosuppfattningar hos trossamfundet eller vigselförrättaren hindrar en vigsel för att parterna inte utövar samma religion eller för att en av parterna är skild."
Detta används nu som ett argument av Svenska kyrkan mot mig som vill avstå från att vara vigselförättare. Man säger: Du måste vara vigselförättare just för att du inte måste förätta någon vigsel. Det här köpte inte Kammarkollegiet. De gav fribrev till tre präster i Göteborgs stift. Jag vill följa dem i fotspåren. MEN nu ryktas det inom Svenska kyrkan att dessa präster inte kan fullgöra sitt arbete. Det blir svårt för dem att söka nya tjänster för vem vill ha präster som inte kan viga? Det kan komma att hotas med avsked. Det är med andra ord inte Kammarkollegiet som är bekymret utan Svenska kyrkan.
Jag har ännu inte bett Kammarkollegiet om fribrev eftersom jag förstår att Svenska kyrkan kommer att jaga mig i försök att slå mig till marken. Jag behöver avvakta. Jag behöver få se hur Svenska kyrkan tänker hantera det faktum att ingen tvingar mig, förutom Svenska kyrkan. Vart är Svenska kyrkan på väg när den låter staten definiera vad ett (kristet) äktenskap är och ovanpå det tvinga där staten friar?
söndag, oktober 03, 2010
Striden i kyrkomötet
Nu har det gått några dygn sedan jag kom hem från kyrkomötet. Några har frågat om det var svårt, andra hur jag kunnat stå ut. Men jag är vid gott mod som ni säkert märkt och ser fram emot kommande sessioner. Jag har redan fått några nya vänner och redan kunnat bidra med något litet. Det känns som en förmån att få vara med. Nå, undrar någon; är det inte lite kämpigt också? Jo, naturligtvis, men den kamp vi har att utkämpa är inte mot kött eller blod, som Paulus skriver, utan mot makter och härskare i himlarymderna, det vill säga mot tankebyggnader, antikristliga kulturer, härskarstrukturer etc. Att vara en kristen innebär att vi blir varse denna kamp. Vi får se den, men framför allt får vi lära oss hur vi strider. Detta är ett stort och viktigt område för varje kristen.
I vanlig ordning samlades de heliga idag till Högmässa. Vi lyssnade till Ordet och tog emot Sakramentet. Det var den helige Mikaels dag. Vi fick höra en god utläggning om hur änglarna strider för oss. Så nu har jag lagt en länk till "min församling", det vill säga Värnamo pastorat. Den ligger överst här till höger. Där kan du gå in och klicka dig fram till den predikan vi fick lyssna till. Den handlade om hur änglarna strider på vår sida.
Det är nog så tyvärr att de flesta kristna i dagens Sverige är ganska oskickliga för strid. Somliga klarar inte striden i sina egna liv, än mindre är medvetandet om den större strid som pågår i vårt land. Vi kommer nog att tvingas lära oss detta. Gud är Treenig och kan karaktäriseras på följande sätt:
Fadern, hos honom är vi barn och tillsammans utgör vi en familj. Vi talar ofta om det, inte minst i samband med dop och själavård.
Sonen, i vilken vi är inlemmade i en och samma kropp. Här är vi i gemenskap med honom och med varandra. Högmässan är tänkt att återspegla detta, om det än sker klent, genom celler förbättras oddsen betydligt.
Anden, är vår lärare och tröstare. I Anden är vi en Guds armé och Bibeln är full med undervisning om vad detta innebär. Striden går långt utöver oss själva och vi är beroende av varandra för att kunna strida framgångsrikt.
Kyrkomötesledmöter är också indragna i denna strid. Inte alla förstår det. Inte alla bryr sig. Några kämpar på fel sätt och andra frestas till uppgivenhet. Så är det att vara människa, men Kyrkomötet ger också goda möjligheter att lära sig strida på ett kristligt sätt. Vår kyrkoherde gav oss fem sätt genom vilka vi kan växa till och utrustas. Den som vill kan klicka sig dit. Själv går jag nog och lägger mig att sova. Sov gott allesammans!
I vanlig ordning samlades de heliga idag till Högmässa. Vi lyssnade till Ordet och tog emot Sakramentet. Det var den helige Mikaels dag. Vi fick höra en god utläggning om hur änglarna strider för oss. Så nu har jag lagt en länk till "min församling", det vill säga Värnamo pastorat. Den ligger överst här till höger. Där kan du gå in och klicka dig fram till den predikan vi fick lyssna till. Den handlade om hur änglarna strider på vår sida.
Det är nog så tyvärr att de flesta kristna i dagens Sverige är ganska oskickliga för strid. Somliga klarar inte striden i sina egna liv, än mindre är medvetandet om den större strid som pågår i vårt land. Vi kommer nog att tvingas lära oss detta. Gud är Treenig och kan karaktäriseras på följande sätt:
Fadern, hos honom är vi barn och tillsammans utgör vi en familj. Vi talar ofta om det, inte minst i samband med dop och själavård.
Sonen, i vilken vi är inlemmade i en och samma kropp. Här är vi i gemenskap med honom och med varandra. Högmässan är tänkt att återspegla detta, om det än sker klent, genom celler förbättras oddsen betydligt.
Anden, är vår lärare och tröstare. I Anden är vi en Guds armé och Bibeln är full med undervisning om vad detta innebär. Striden går långt utöver oss själva och vi är beroende av varandra för att kunna strida framgångsrikt.
Kyrkomötesledmöter är också indragna i denna strid. Inte alla förstår det. Inte alla bryr sig. Några kämpar på fel sätt och andra frestas till uppgivenhet. Så är det att vara människa, men Kyrkomötet ger också goda möjligheter att lära sig strida på ett kristligt sätt. Vår kyrkoherde gav oss fem sätt genom vilka vi kan växa till och utrustas. Den som vill kan klicka sig dit. Själv går jag nog och lägger mig att sova. Sov gott allesammans!
fredag, oktober 01, 2010
Nåd utöver nåd i Kyrkomötet
Nu är det en halvtimme kvar till sista passet. Om jag minns rätt kallas det bara avslutning. Den första veckan är avklarad och Frimodig kyrka är mer frimodig än någonsin. Vår gruppledare Bertil Murray sammanfattade våra glädjerapporter från utskottsarbetet. Han sa; Det var som när Jesu lärjungar hade sänts ut två och två. De kom tillbaka med stor glädje. Ingenting hade fattats dem. (Det hör till saken att vi är just tolv ledamöter med Bertil som ledare) MEN, tillade han, gläd er inte över att andarna är er underdåniga, utan över att era namn är skrivna i Livets bok. Det var en rörande sammanfattning.
Kan ni tänka er; Utan att ha kunnat erövra några platser i kraft av egna mandat har vi deltagit i alla utskotten + att vi igår fick med Dag Sandahl som ersättare i Kyrkostyrelsen. Vi är alla medvetna om att detta är en gåva, nåd utöver nåd. Den platsen betyder oerhört mycket. Många avgörande inriktningar sker just i Kyrkostyrelsen. Det var detta jag hoppades på när jag igår skrev att vi hade förhoppningar. Ett av de stora partierna gav oss en ersättarplats. Vi vet inte varför.
Jag har också sett att det skrivits både i Dagen, Världen Idag och Kyrkans Tidning om Kyrkomötet. Kanske inte så konstigt, men där har KD:s handlande hängts ut. Jag tror att de får det tufft framöver. Nu säger de visserligen att de inte är KD, utan en opolitisk grupp kristdemokrater inom Svenska kyrkan, men i praktiken har de visat att de är politiker rakt igenom. Det hindrar inte att vi i vissa frågor kan hitta varandra, men det hoppas jag vi kan inom alla partier.
Nu blir det snart att resa hem till Värnamo, smälta något och sedan ladda för nästa session. Saken är annars den att vi som grupp redan laddar för nästa år! Vi har lärt oss mycket och har en hel del mycket intressanta motioner på gång till nästa år. Jag tycker det vore fint om vi alltmer kunde styra över intresset åt det teologiska hållet. Vi behöver på nytt ta upp grundfrågorna; Vem är Fadern? Vem är Jesus och den Helige Ande? Hur förhåller sig bekännelsen till dessa tre? Kan man fira gudstjänst utan att gudstjänsten relaterar till gemenskapen? Och så vidare, och så vidare ...
Kan ni tänka er; Utan att ha kunnat erövra några platser i kraft av egna mandat har vi deltagit i alla utskotten + att vi igår fick med Dag Sandahl som ersättare i Kyrkostyrelsen. Vi är alla medvetna om att detta är en gåva, nåd utöver nåd. Den platsen betyder oerhört mycket. Många avgörande inriktningar sker just i Kyrkostyrelsen. Det var detta jag hoppades på när jag igår skrev att vi hade förhoppningar. Ett av de stora partierna gav oss en ersättarplats. Vi vet inte varför.
Jag har också sett att det skrivits både i Dagen, Världen Idag och Kyrkans Tidning om Kyrkomötet. Kanske inte så konstigt, men där har KD:s handlande hängts ut. Jag tror att de får det tufft framöver. Nu säger de visserligen att de inte är KD, utan en opolitisk grupp kristdemokrater inom Svenska kyrkan, men i praktiken har de visat att de är politiker rakt igenom. Det hindrar inte att vi i vissa frågor kan hitta varandra, men det hoppas jag vi kan inom alla partier.
Nu blir det snart att resa hem till Värnamo, smälta något och sedan ladda för nästa session. Saken är annars den att vi som grupp redan laddar för nästa år! Vi har lärt oss mycket och har en hel del mycket intressanta motioner på gång till nästa år. Jag tycker det vore fint om vi alltmer kunde styra över intresset åt det teologiska hållet. Vi behöver på nytt ta upp grundfrågorna; Vem är Fadern? Vem är Jesus och den Helige Ande? Hur förhåller sig bekännelsen till dessa tre? Kan man fira gudstjänst utan att gudstjänsten relaterar till gemenskapen? Och så vidare, och så vidare ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)