Äntligen. Jag hade inte mycket mer än skrivit förra bloggen förrän jag lyckats iakkta nya framsteg för det nya paradigmet. Det var i morse, alltså dagens Dagen, jag fann en artikel från Saron i Göteborg. Det är en pingstförsamling som består av 1250 medlemmar och nu har de "tillåtit" folk att bilda husförsamlingar. Det s'gs i artikeln att att de nu har sju husförsamlingar. Varje församlling leds av ett team och varje vecka samlas de till den stora församlingens gemensamma gudstjänst. Denna församlings svarar mot vad jag hittills kallat för zonsamling, i England kallas det för pastorate eller cluster. (OBS cluster är i sin tur en samling av tre-sex hushåll). Här tror tror jag mig ana framtiden. Är detta möjligt inom Svenska kyrkan? Varför inte?
Sedan för det andra fick jag idag besök av en god kollega som arbetar som präst inom en Svenska kyrkan. Han har varit på samma plats som distriktspräst i 27 år och är mycket omtyckt. När vi samtalade med varandra berättade han hur lekmännen bildat en förening som "godkänts", som bett att få vara remissinstans till kyrkorådet och vars medlemmar alla är troende och deltar i samma gudstjänst. Föreningen har den förtjänsten att medlemmarna är trygga och inte behöver rädas de ockupationsmakter som invaderat Svenska kyrkan.
Med andra ord; det håller på att hända!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar