Julen tycks komma fortare och fortare för varje år. Det är naturligtvis en högst subjektiv känsla, men ändå verklig. Vid 13 kommer Claes och Elisabet (vår dotter) för att äta lunch med oss. 15 går Kari och jag till Församlingshemmet för att fira jul med ett 80-tal vänner. Det ska bli roligt att få träffa dem just på julafton. Vid 17 ska jag besöka ortopeden på Värnamo Sjukhus och 18 läsa julevangeliet, sjunga några psalmer och tillbe Frälsaren. Sedan blir det tillbaka till Församlingshemmet och därefter går Kari och jag hem för att dela en stund med varandra i tacksamhet över att Gud har kommit till oss. Och i tacksamhet för våra barn och barnbarn. Inte heller ska jag glömma mor och far i Katrineholm.
Vid 23 börjar så årets stora julnattsmässa. Den är alltid festlig. Fullsatt kyrka betyder knappt 700 personer och alla hemmavarande präster och diakoner i fullt arbete med att tjäna Gud och människor med Honom som vilar i krubban. Men trots att kl nu bara är 12 har ett visst vemod redan infunnit sig. I Kyrkans tidning hade KG Hammar en betraktelse över evengeliet som utvecklade sig till motsatsen. I SvD fortsatte krönikören på samma tema. KG Hammar talade om "den kristna konstruktionen" och Thomas Gür skrev att det inte spelade någon roll om nattens firande var historiskt förankrat eller ej. Det är möjligheten att genom handling förverkliga idéer till verklighet som är det viktiga, visste han. Jag fick ett mail från en gammal barndomskamrat för några veckor sedan. Hon är tillsammans med en Värnamobo och kommer hit till julen. Hon undrade när vi firade gudstjänst och ville gärna komma för att få "lite hopp inför framtiden". Nu ber jag till Gud att jag aldrig ska komma på skam, aldrig överge Honom som en gång för längesedan kom till mig utan kunna hålla ut i en värld fylld av mörker och lögn.
Kyrkan firar jul därför att Gud har blivit människa. Han som av evighet är Gud har i denna natt antagit mänsklig natur. Genom sin mänskliga natur kunde han lida och dö tillsammans med oss och genom sin gudomliga natur kunde han uppväckas från de döda och föda oss till ett levande hopp. Vår tro, vårt hopp och vår kärlek må vara subjektiv, men den är född ur och förankrad i en obejktiv verklighet. Det är sannerligen något att fira! God jul alla vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar