Är du en medarbetare?

Vi hade en riktigt bra samling hemma hos Alf Heljemo i veckan. Vi samtalade om vad vi kommit att kalla RIA-Maria, den kurs för socialt utsatta personer som vi på initiativ från Lotta Enoksson och Mariakyrkans folk genomfört två gånger. Då hade någon sagt till deltagarna att livet i Guds rike aldrig tar slut! Deltagarna blev glada över att höra det och nu är frågan hur vi förverkligar detta. Då visade sig följande.

Man mot man
För det första behöver varje människa en handledare eller sponsor som kan utveckla en livslång gemenskap. Människor som tillsammans med andra levt i missbruk och slaveri på olika sätt behöver nya vänner, vänner som de kan lita på. Det räcker inte med gruppterapi av något slag, hon behöver personlig kärlek. Därför ska vi erbjuda dessa vänner just det de behöver, varaktig kärlek och vänskap. Men vi insåg snart att vi behöver göra det med en i taget.

Medarbetare betyder allt
För det andra insåg vi hur enormt viktiga ni är som medarbetare. Utan er stannar verksamheten.

Tyvärr finns det inte tillräckligt många för att vi ska kunna leva upp till våra höga ideal, än mindre utveckla våra verksamheter. Vi behöver många fler frivilliga, blivande medarbetare och medarbetare ibland oss. Skörden är mycken, men arbetarna få, säger Jesus och det stämmer än idag. Under den höst som nu ligger framför oss kommer vi att erbjuda en introduktionskurs och arbetsuppgifter till frivilliga.

Känner du några intresserade?
I nästa nummer av Kyrkstöten kommer alla våra frivilliga, nya människor och folk från gatan att inbjudas till en introduktionskurs Frivillighet som perspektiv. Vi vet att det finns många som vill hjälpa till, om än bara lite och på sina egna villkor. Men alla behövs! Martin Bankel ansvarar tillsammans med Kerstin B och mig för kursen

På vilket sätt medarbetar du i höst?
Vi har för närvarande ett 20-tal cellmedlemmar som medarbetare, de flesta celledare, men behöver många fler. Vår bestämda mening är att varje cellmedlem är en potential medarbetare. De 20 är dessutom ”kontrakterade” för två år och två år har gått nu. Resan till England blir för deltagarna uppmuntran och tack, fortbildning och/eller avslutning. Det är inte meningen att de ska bära för tungt. Vi behöver fylla på med fler personer.

Vi kommer också att ge en pilotkurs dör dem som vill tjäna inom diakonin och en för dem som vill tjäna inom missionen. Vi får med andra ord anledning att återkomma till detta.

c-e-l-l

Den här veckan har vi utvärderat cellernas gemenskap och det har varit mycket lärorikt. Det är ingen hemlighet att det finns celler som kämpar med sina processer. Någon cell kanske till och med säger att vi inte längre är någon cell i ordets rätta bemärkelse. Det är gott så långt därför att det betyder att de har förstått hur det är tänkt att var. Därmed är mycket vunnet.

De flesta som är med i cellerna vet att vi sammanfattar helheten med orden c-e-l-l, det vill säga cellen i centrum, evangelisation, lärjungaskap och ledarträning. När vi i veckan samtalat om detta konstaterade vi bland annat följande.

Vi har definitivt satt cellen i centrum. (Vi hoppas verkligen att alla i din cell är medvetna om detta). De flesta är också införstådda med att lärjungaskapet sker igenom handledarskapet och att vi utövar lärjungaskapet gemensamt. Det år som nu ligger framför oss ska vi koncentrera våra krafter på evangelisation och ledarträning.

Evangelisation
Det är uppenbart för de flesta att cellernas liv bygger på att nya människor kommer till tro. Det går inte bara med att gammelkristna införlivas i cellen, hur välkomna de än är. De är oftast svårast att ”hantera” eftersom många av dem tycker sig redan vara kristna. (Kanske förstår de inte vad det innebär att vandra som lärjungar). Samtidigt är det så olyckligt att vi särskilt i vår tradition inte lärt oss att hjälpa människor till tro. Det finns många till och med i våra gudstjänster som längtar efter visshet om sin frälsning (det är bland annat därför de kommer till gudstjänsterna) och vill komma vidare i sin vandring. Men det finns få som kan hjälpa dem till denna visshet. Därför ska vi redan i höst bjuda in till en kurs i evangelisation. Vi återkommer om detta men kan redan nu säga att de som ska vara med i denna pionjärkurs kommer att handplockas, utifrån Som Fisken i Vattnet och därför är det viktigt att du eller de dina i din cell anmäler intresse att delta i denna kurs till er celledare. Den kommer att äga rum på torsdagskvällar, kanske med början i oktober.

Integrera Guds Ord i ditt liv!

I förra veckobrevet berättade jag om boken The Relational Way där M. Scott Boren betonar LIVET i strukturerna. Det låg ett tag nära till att jag blev missmodig på så sätt att jag tänkte att jag betonat strukturerna på bekostnad av livet. Vilken miss i sådana fall! Nu har jag tänkt vidare och är återigen trygg. ANDENS LIV är viktigast, men om det inte finns strukturer som kan ta vara på och leda livet vidare förspills livet! Vänner gläd er över att vi börjat få ordning på strukturerna – cellen i centrum! Cellen är bärare av allt liv!

Hur integrerar vi Guds Ord?
Boren har en annan tanke som jag vill lyfta fram i detta Veckobrev och det är att undervisningen behöver vara holistisk, eller rättare sagt lärjungaskapet behöver vara holistiskt. Det betyder att undervisningen behöver vara integrerad, passa in i och komma till nytta i ditt liv. Det går inte i framtiden att du hör ett budskap på söndagen och ett annat på onsdagen, ett tredje når dig via Veckobrevet och ett fjärde utgörs av dina egna tankar och studier. Det blir helt enkelt för mycket och du kommer att ta till dig (konsumera) det som passar dig bäst. Eller i värsta fall, det som ur Herrens synvinkel passar dig sämst. Nu har vi emellertid alla möjligheter att ändra på det.

Ett budskap per vecka
Vi kan bestämma oss för att följa Evangeliebokens temata varje vecka. Som ni vet har varje vecka i Kyrkoåret sitt särskilda tema, sina tio texter och det är mycket genomtänkt. Varför inte nöja sig med det?

Det betyder att du

hör Högmässans predikan på söndagen
får ett utkast på samma tema med Veckobrevet samma kväll
får ytterligare några tankar på samma tema på onsdagens mässa
får med Veckobrevet ett utkast ni kan använda er av på cellmötet

Plötsligt är allt integrerad. Denna vecka till exempel handlar om Efterföljelsen. Saken är klar. De tio texterna finna i Psalmboken, men i grund kan du klara dig med söndagens predikan. På söndagen kommer budskapet till dig som kunskap, på onsdagen mer som social gemenskap och på cellmötet handlar det om att samtala om tillämpningen.

Du får ett budskap per vecka, - inte fyra olika. Du har dessutom möjlighet att förbereda dig i god tid eftersom Evangeliebokens tema och texter ligger fast. Att vi har tre årgångar kan vi bortse från för tillfället, temat är fortfarande detsamma. Med det här brevet får du därför en fil som sammanfattar veckans budskap och fortsättningsvis ska jag försöka hålla takten så gott det går.

Läs gärna Comiskeys blogg

I kväll samlas celledarena i Kents zon. Förra gången beklagade de att det fanns "besvärliga" personer i cellerna. Ingenting märkvärdigt med det. Celler är på riktigt. Ända besväret med dem är just det att det handlar om människors, - som sagt. Det ska bli intressant att im morgon få höra hur snacket gick.

För övrigt läser jag vidare i Scott Borens bok och har läst ungefär 4/5-delar. Den är mycket självrannsakande. Jag läser också Joels Comiskeys blogg och har skrivit några kommentareer till honom. Om du vill hittar du den på http://joelcomiskeygroup.com/blog/ Comiskey som kommer till Sverige i maj 2008 är den mest och bäst påläste inom cellkyrkorörelsen. Besök gärna hans blogg!

Det låter inte så revolutionerande i sig och är det inte heller. Om inte HERREN bygger huset arbetar vi förgäves. Kroppen utan ande är död. Bokstaven dödar, men Anden gör levande. Vi känner igen detta, men vi har också sedan vi började med celler fått erfara det på ett nytt sätt. Jag tror alla varit med om att det går trögt eller att det går i stå. Min tanke är inte att med några rader försöka analysera än mindre föreslå åtgärder, men att bidra med en teologisk reflektion och några praktiska tankar.

Cellens fyra relationer
När vi talar om cellens fyra relationer, uppåt, inåt, utåt och framåt är det viktigt att påminna om att LIVET växer i alla fyra relationerna samtidigt. Det är lätt att lura sig själv om vi till exempel förblir vid relationen uppåt och inåt. Då blir gemenskapen som egentligen inte är någon gemenskap utan snarare en flykt från vardagen, garanterat en navelskådargrupp. Vi behöver inte sådana. Här är inte platsen att tala om att nå ut eller att bestämma datum, men att säga något kort om relationen framåt.

Våga lyda Andens röst – bilda nya celler
När vi tänker på att gå framåt tänker vi risk. Vi går in på ny mark. Det här är som stödet från zonledaren eller coachen blir så viktigt. Jag fastnade att Scott Boren menar att en grupp är som mest öppen, för andra enklast att ansluta till vid två tillfällen, när den bildas och efter konfliktfasen, det vill säga när den nystartar. Vi vet alla att celler mångfaldigar sig. Boren visar på sju olika sätt:

1 Vi ombildar oss till två nya celler
2 Celledaren tillsammans med två eller tre andra bildar en ny cell. Den blivande fortsätter med det trygga gänget.
3 Den blivande celledaren berättar om sina tankar och frågar vilka som vill vara med och bild en ny cell.
4 Vilka som helst av medlemmarna bildar en ny cell.
5 Två personer från en cell och två från en annan bildar en ny, tredje cell.
6 Några från en cell går med i en annan så att den kan nystarta.
7 Några bildar en sub-grupp (typ Alpha) som sedan kan komma med i cellen eller övergå till en egen cell.

Det är möjligt att dessa tankar väcker nya frågor, men vi får väl prata med varandra då!

Vilken demokrati hör hemma i kyrkan?

För några veckor sedan skrev Christian Braw om socialdemokratisk kyrkopolitik, - ett känsligt ämne minst sagt. Braw stack ut hakan ordentligt och påstod till exempel personer som Tage Erlander, Carl Lidbom och Tage G Pettersson inte hyllade mänskliga rättigheter och mycket väl kunde tänka sig att köra över minoritetsgrupper också inom Svenska kyrkan (vilket de ju också gjort).

Braw fick svar på tal i Kyrkans Tidning (nr 25/26 07) av en professor i statvetenskap vid namn Ulf Bjereld. Denne antydde mer eller mindre att Braw var förvirrad.

Idag svarade Braw kort men om möjligt mer kärnfullt än brukligt. Han visade att det finns två sorters demokrati, den som är byggd på folksuveräniteten och den som är byggd på naturrätten. Svensk demokrati(genomförd som socialdemokratisk) bygger på folksuveräniteten. Braw har i andra sammanhang framhävt att det finns en dogm i Sverige; De flesta har rätt! Och sedan lägger han till; Problemet är bara att det inte är sant. Det slog mig att den svenska grundlagen börjar med orden: All makt utgår från folket ... Vår demokrati bygger på majoritetens vilja, inte på rätten, det vill säga mänskliga rättigheter.

Vi brottas med ett stort och allvarligt problem i kyrkan och det är att politikerna infört folksuveränitet i Svenska kyrkan. Vi borde ha en demokrati som håller sig inom ramarna det vill säga inom Kristi Kyrkas ramar. Det ser mörkt ut just nu.

Vart är vi på väg?

I fredags, lagom till att vi reste till Stockholm kom min licentiatavhandling Framväxten av en Postmoderns kyrkomodell? med Posten, vilket gladde mig mycket i synnerhet eftersom Posten försinkat den med två veckor. Avhandlingen finns på bokbordet i Värnamo kyrka men kommer senare att läggas ut på nätet.

Var befinner sig svensk kristenhet?
Det märkliga är att avhandlingen som ligger ungefär 10 år framåt i tiden med svenska mått mätt redan känns förlegad. De senaste böckerna jag läst på området heter The Relational Way skriven av Scott Boren, USA och The Forgotten Ways skriven av Michael Hirsch, Australien. De handlar mycket mer om den kristnes livsstil än om modeller. Det är genom våra liv som vi ska vinna världen. Jag ber till Gud att det inte ska behöva ta 20 år innan vi svenskar nått dit.

När jag läser i synnerhet svensk kristen massmedia ser jag hur grundläggande frågor om Gud i allmänhet, Treenigheten i synnerhet, kyrkofädernas dogmbildning och liknande frågor kommer upp till ytan. Kanske är det ett gott tecken. Vidare ser jag i DAGEN en kritisk artikel om lovsång och TV rapporterar om hur Svenska kyrkan köper ut sina präster för att slippa dem. Det som skrämmer mig något är att jag tror mig veta att få lekmän har möjlighet att hantera dessa frågor. De har helt enkelt inte tillräckligt med kunskaper i teologi.

Viktigast av allt
De teologiska insikterna är helt avgörande när vi ska pröva det som sker i vår värld. När vi blivit kristna behöver vi fördjupa våra insikter i varför just de 27 böckerna ingår i Nya Testamentet. Varför är de mer heliga än andra böcker från samma tid? Vi behöver förstå att läran om Treenigheten, om synden eller om sakramenten finns i apostlarnas undervisning och inte är ett påhitt av kyrkofäderna. Vi behöver vänja oss vid de karismatiska gåvornas förhållande till det skrivna Ordet med mera. Men hur många hanterar detta på ett rimligt sätt?

Nästa cellmöte
Hur ser dina cellmedlemmar på sig själva? I vilken utsträckning vill de följa Jesus? Hur ser de på sin framtid? Vart befinner de sig om ett år? Vilket pris är de beredda att betala för det? Ta gärna upp dessa frågor i nästa cellmöte.

I Jesus / Kari och Håkan