Ny bok!

Så har den äntligen kommit - lagom till OAS-mötet! Boken som handlar om hur alternativa rörelser i kyrkans historia. Redan från början bestod kyrkan av en mångfald grupper, små församlingar, olika traditioner och inriktningar. Det var sannerligen inte lätt för någon kejsare att kontrollera alla dessa även om det gjordes många försök. 

Tyvärr kom också själva kyrkan att samarbeta med staten i försöken att få kontroll över de kristna. Det var först sedan kyrkan blivit statskyrka som man fick ordning på ämbeten och bekännelser som kunde definiera den kristna tro men samtidigt kom dessa att exkludera dem som inte var med på noterna. Jag påstår inte att saken utvecklades fel. Absolut inte. Jag tror på den helige Ande, men att det var många, långa och svåra processer står helt klart. Det står också klart att politik och våld varit mycket användbara. Inte bara under antiken under kanske än mer under Medeltiden och Reformationen. För att inte tala om vår tid. Hur som helst är det mycket spännande och nyttigt att skaffa sig en översikt av det hela.

Vänner och inte bara fiender har åsamkat Herren Jesus mycket lidande.
I sitt testamentet låter Jesus oss förstå att alla kristna hör samman.
Men också att vi, hans jordiska kropp, delar hans lidanden. 

Boken har självklart brister, men den har fått goda omdömen av olika personer. Carl-Erik Sahlberg, som själv är disputerad just i kyrkohistoria, tycker att boken visar på stor kunskap. Han tycker att jag varit noggrann och målmedveten. Sådant är roligt att höra. En annan doktor, i dogmatik, och god vän, Hans Sundberg, tycker att min förklaringsmodell är lysande. Jag använder mig av makt-termer. Det har alltid funnits majoritets- och minoritetskyrkor. Och det har alltid varit spänningar dem emellan.

Och ändå menar jag att Kyrkan är en. Den sanna kyrkan uppvisar fortfarande en mångfald av grupper, traditioner och inriktningar. Djupast sett, menar jag, skulle dessa vara till för varandra. Husförsamlingsplanteraren Richard Cruz i Helsingborg skriver om sina egna förebilder:

Tyvärr möttes dessa rörelser alltför ofta av fördömanden och kontroll vilket ibland ledde till isolering och sekterism. Tänk om det finns en bättre och mer Jesuslik väg som välkomnar det nya Gud gör?

Det tror jag, men kanske blir den synlig först på gräsrotsnivå?