I dag firades högmässan i Gamla Hjelmseryds kyrka. Det var en mycket god stund. F Folke (T Olofsson) celebrerade och F Mikael (Löwegren) assisterade. Vi fick sjunga de mest underbarast och för dagen mest träffsäkra psalmerna. Där var ganska många för-samlade och alla mycket väl förtrogna med mässans ordning. Därför blev psalmsången ett riktigt lyft i synnerhet eftersom där sjungs a capella. I Gamla Hjelmseryd finns ingen kantor, än mindre någon organist, varför F Jonas (Nilsson) endast ger oss ton ifrån orgeln innan det sjungs ut. Också förstås alla verserna på alla psalmerna. Inga kortvarianter här inte.
F Folke hävdade bland annat att det kan vara oriktigt att tala om Kristi Förklarings dag som en söndag i den festlösa delen av Kyrkans år. Dagen är en av de vackraste festdagar Kyrkan har. Det är gott att höra en predikan som handlar oavkortat om Jesus Kristus.
Efter Högmässan höll F Folke en föreläsning om den helige Ande. Att han kan sin dogmatik behöver jag inte berätta för er som känner honom.
När jag lyssnade till föredraget blev det allt klarare (apropå förklarings dag) att orden ... och Sonen ... kan vara direkt missvisande. Trosbekännelsens ord (nicaenum) lyder: "Vi tror ock på den helige Ande, som utgår av Fadern och Sonen ... (på latin filioque)". För de läsare som inte hänger med i denna utläggning kan jag säga att de två orden avvisades av den östliga delen av kyrkan men togs senare, trots detta, in av den västliga delen, det vill säga avvisades av de ortodoxa men togs in av den Romersk-katolska kyrkan. Är detta viktigt? Det var så pass viktigt att kyrkan i öst och kyrkan i väst gick åt var sitt håll år 1054.
F Folke delade med sig av sina undersökningar. Jag hade inte riktigt klart för mig att det gått cirka 150 år innan väst fogade in de två orden. Däremot visste jag att ett skäl troligen är att orden påverkar vår förståelse av Gud och att den västliga förståelsen är kopplad till det västerländska sättet att tänka hierarkiskt. I öst tänker man sig Gud som en gemenskap medan Han i väst mer blivit Fadern - Sonen - Anden - kyrkan - påven -... Här förlorade vi vår förståelse av gemenskapens betydelse. I stället fick vi mer över- och underordnande, befallning och lydnad.
Kyrkan hävdade förvisso att Sonen är född men inte Anden! F Folke menade att Anden utgår från Fadern i evighet men i tiden är Anden sänd av Sonen. Han skilde mellan de två perspektiven, evigheten och tiden. Vad jag förstår betyder det att Anden inte kan underordnas Sonen utan i sig är fri. Det hindrar inte att Sonen förmedlar Anden eller som vi säger döper i den helige Ande. Ja, ungefär så gick samtalet.
När samtalet var slut pratade jag med en broder som också sitter i kyrkomötet om än för KD. Jag frågade honom på fullt allvar om vi inte tillsammans skulle lägga en motion att Svenska kyrkan tar bort orden "och Sonen" så vi i ekumenisk anda närmar oss den mer ursprungliga förståelsen. Jodå, han var inte oäven. Nu är det för kort tid att förankra detta i våra respektive grupper men kanske till nästa år. Det vore intressant, men samtidigt riskfyllt att väcka frågan. Det skulle ju innebära en förskjutning i vår bekännelse och vem vet - då kanske andra vill göra andra förändringar i vår gemensamma tro. Vi får se vart detta tar vägen.
Plötsligt blev VM-finalen lite avslagen. Vilket ståhej, som vore den viktig. Det ska bli skönt att redan i morgon få ägna sig åt något oviktigt; Bajens match mot Elfsborg! I morgon kl 19.
F Folke hävdade bland annat att det kan vara oriktigt att tala om Kristi Förklarings dag som en söndag i den festlösa delen av Kyrkans år. Dagen är en av de vackraste festdagar Kyrkan har. Det är gott att höra en predikan som handlar oavkortat om Jesus Kristus.
Efter Högmässan höll F Folke en föreläsning om den helige Ande. Att han kan sin dogmatik behöver jag inte berätta för er som känner honom.
När jag lyssnade till föredraget blev det allt klarare (apropå förklarings dag) att orden ... och Sonen ... kan vara direkt missvisande. Trosbekännelsens ord (nicaenum) lyder: "Vi tror ock på den helige Ande, som utgår av Fadern och Sonen ... (på latin filioque)". För de läsare som inte hänger med i denna utläggning kan jag säga att de två orden avvisades av den östliga delen av kyrkan men togs senare, trots detta, in av den västliga delen, det vill säga avvisades av de ortodoxa men togs in av den Romersk-katolska kyrkan. Är detta viktigt? Det var så pass viktigt att kyrkan i öst och kyrkan i väst gick åt var sitt håll år 1054.
F Folke delade med sig av sina undersökningar. Jag hade inte riktigt klart för mig att det gått cirka 150 år innan väst fogade in de två orden. Däremot visste jag att ett skäl troligen är att orden påverkar vår förståelse av Gud och att den västliga förståelsen är kopplad till det västerländska sättet att tänka hierarkiskt. I öst tänker man sig Gud som en gemenskap medan Han i väst mer blivit Fadern - Sonen - Anden - kyrkan - påven -... Här förlorade vi vår förståelse av gemenskapens betydelse. I stället fick vi mer över- och underordnande, befallning och lydnad.
Kyrkan hävdade förvisso att Sonen är född men inte Anden! F Folke menade att Anden utgår från Fadern i evighet men i tiden är Anden sänd av Sonen. Han skilde mellan de två perspektiven, evigheten och tiden. Vad jag förstår betyder det att Anden inte kan underordnas Sonen utan i sig är fri. Det hindrar inte att Sonen förmedlar Anden eller som vi säger döper i den helige Ande. Ja, ungefär så gick samtalet.
När samtalet var slut pratade jag med en broder som också sitter i kyrkomötet om än för KD. Jag frågade honom på fullt allvar om vi inte tillsammans skulle lägga en motion att Svenska kyrkan tar bort orden "och Sonen" så vi i ekumenisk anda närmar oss den mer ursprungliga förståelsen. Jodå, han var inte oäven. Nu är det för kort tid att förankra detta i våra respektive grupper men kanske till nästa år. Det vore intressant, men samtidigt riskfyllt att väcka frågan. Det skulle ju innebära en förskjutning i vår bekännelse och vem vet - då kanske andra vill göra andra förändringar i vår gemensamma tro. Vi får se vart detta tar vägen.
Plötsligt blev VM-finalen lite avslagen. Vilket ståhej, som vore den viktig. Det ska bli skönt att redan i morgon få ägna sig åt något oviktigt; Bajens match mot Elfsborg! I morgon kl 19.
2 kommentarer:
Sommarens/FTOs bäst avvägda psalmförslag i en gudstjänstgemenskap som gläder sig över att få komma samman?!
332:1-2, 165, 166, 400, 332:4-5
Mvh Jonas Nilsson
Det finns även frågor kring kristologin där vissa östkyrkor har en annan kristologi, men men där man nu finner vägar till varandra. Kan inte se att det tjänar något till att ändra trosbekännelsen i detta avseende. För de lutherska trosgemenskaperna tror jag det är bättre att t ex fundera över vilka böcker som utgör kanon och sakramentens antal.
Jonas M
Skicka en kommentar