Det har varit en lugn vecka. Även om mors död kunde uppfattas som ett bönesvar finns det mycket att reflektera över. Mor blev 95 år och längtade hem till Herren sedan åtminstone ett halvår tillbaka. Jag vet att hon också längtade efter att återigen få se far. Bara en sådan sak ställer frågor som inte går att besvara utan vidare. När döden, om än omskriven i goda termer som "vår himmelska födelse", "porten till himlen" eller "sådden", kommer nära skojar vi inte bort den. Vi har respekt för döden om vi än inte tror på den.
Begravningen blir nästa fredag.
Idag har jag varit ute hos Claes och Elisabeth. De bor bara några kilometer utanför Värnamo, men befinner sig med barnen på Öland för närvarande. Jag mediterade och läste färdigt Ulf Lundells bok Vardagar. Att läsa den boken skänker gott om material för vidare tankar. Lite underligt kan tyckas eftersom hans bok närmast är en dagbok. Sida upp och sida ner berättar han om vardagliga händelser som att städa huset, få bilen till reparatören eller om hur flyttfåglarna anländer eller ger sig av. Men han återger också dagsaktuella politiska händelser där läsaren kan känna igen sig.
Boken präglas emellertid av hans sökande efter mening. Lundell reflekterar, oftast något uppgivet, men ändå. Han har ingenting till övers för religionen som mest talar till honom om krig och översitteri. Jag kan förstå honom och än av de filosofer han återger heter Francis Picabia. Jag hade aldrig hört talas om denne, men Lundell citerar honom med orden:
Begravningen blir nästa fredag.
Idag har jag varit ute hos Claes och Elisabeth. De bor bara några kilometer utanför Värnamo, men befinner sig med barnen på Öland för närvarande. Jag mediterade och läste färdigt Ulf Lundells bok Vardagar. Att läsa den boken skänker gott om material för vidare tankar. Lite underligt kan tyckas eftersom hans bok närmast är en dagbok. Sida upp och sida ner berättar han om vardagliga händelser som att städa huset, få bilen till reparatören eller om hur flyttfåglarna anländer eller ger sig av. Men han återger också dagsaktuella politiska händelser där läsaren kan känna igen sig.
Boken präglas emellertid av hans sökande efter mening. Lundell reflekterar, oftast något uppgivet, men ändå. Han har ingenting till övers för religionen som mest talar till honom om krig och översitteri. Jag kan förstå honom och än av de filosofer han återger heter Francis Picabia. Jag hade aldrig hört talas om denne, men Lundell citerar honom med orden:
Gud finns överallt - utom i kyrkorna
Det kan inte hjälpas, men just de orden dröjer sig kvar hos mig. Har själv många gånger tänkt att just kyrkorna med sina verksamheter kan vara de största hindren för många sökande människor. Det är en obehaglig tanke, kanske just därför att den är sann. Har själv sagt många gånger att "vore det inte för de kristna skulle vi haft väckelse för längesedan". Jag kanske har sagt det något skämtsamt, men också dem orden ekar alltfort i mitt inre.
Det är gott att veta att allt vilar i Guds händer - för det tror jag verkligen, både död och liv. Jag ställer nu in Ulf Lundell i bokhyllan, men det är inte omöjligt att jag tar fram den emellanåt igen. Jag minns att citatet ovan är från sidan 309.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar