Det var skönt att komma hem igen efter i och för sig ett bra dygn på OAS-mötet i Varberg. Båda mina seminarier var till min glädje fullbelagda. Det betyder ett 40-tal på varje samling. Men jag insåg ganska snart att ämnet inte bara var intressant utan också lite förvirrande. Det verkar som att de kristtrogna inte har tänkt igenom att kyrkan mår bra av motståndsrörelser. Dessutom förväxlas dessa motståndsrörelser med så kallade förnyelserörelser. Många nya tankar väcktes med andra ord och någon undrade varför jag alls talade över ett ämne som detta. Det upprörde mig inte men talade till mig om nödvändigheten av att ett uppvaknande. Så detta kanske var en början för många.
Det var ett av mina misstag när det gällde cellkyrkan inom Svenska kyrkan att jag underskattade motkrafterna. Jag tror man ska räkna med att all förnyelse inom Svenska kyrkan är oönskad. Det är därför det blir så fel att de kristtrogna finner sig i situationen och hoppas på bättre tider. Det kommer inga bättre tider.
För övrigt fick jag glädjen att gå med kollegorna i festhögmässans stora procession. En god högmässa är alltid en god högmässa oavsett, men eftersom de inte längre är självklara är det tacksamt att få vara med i högmässa som denna.
De böcker jag skrivit under det senaste året fanns på konferensens bokbord. Det såldes naturligtvis en del men det är inte lätt att sticka ut när det handlar om hundratals titlar. Dessutom tror jag att de som vill läsa skaffar sig de böcker de vill ha när de vill ha dem och inte vid sådana här särskilda tillfällen. Men visst är det bra att det går att handla kristen litteratur på en konferens. Skam vore annars.
Det var längesedan jag var med OAS-möten. Jag har inte känt något behov av dem, men när jag nu var det uppskattade jag det mycket. Hela arrangemanget är i sig fantastiskt, både logistiskt och andligt. Men ska jag vara helt ärlig har jag svårt att inte se det än större perspektivet med vardagen, den sekulariserade kyrkan och djävulen, världen och vårt eget kött. I det läget räcker det inte att för en stund glädja sig över ett bra arrangemang.
Förhoppningsvis har OAS och andra liknande fester större betydelse än jag förmår se.
Jo, em sak till innan jag slutar; Jag rekommenderar Havanna Hotel i Varberg. Det var en angenäm kulturell upplevelse. Helt Kuba-inspirerat och därför mycket speciellt. Tyvärr hade jag inte möjlighet att använda bassängen i källare, men jag kan tänka mig att ta mig dit vid annat tillfälle. Hotellet drivs av riktiga entusiaster. Du kan läsa mer om det genom att klicka här.
I morgon börjar en ny arbetsvecka. Veckan börjar idag, söndag, men arbetsveckan i morgon måndag ... Då ska jag göra färdigt en artikel till SPT. Ska bli kul.
Det var ett av mina misstag när det gällde cellkyrkan inom Svenska kyrkan att jag underskattade motkrafterna. Jag tror man ska räkna med att all förnyelse inom Svenska kyrkan är oönskad. Det är därför det blir så fel att de kristtrogna finner sig i situationen och hoppas på bättre tider. Det kommer inga bättre tider.
För övrigt fick jag glädjen att gå med kollegorna i festhögmässans stora procession. En god högmässa är alltid en god högmässa oavsett, men eftersom de inte längre är självklara är det tacksamt att få vara med i högmässa som denna.
De böcker jag skrivit under det senaste året fanns på konferensens bokbord. Det såldes naturligtvis en del men det är inte lätt att sticka ut när det handlar om hundratals titlar. Dessutom tror jag att de som vill läsa skaffar sig de böcker de vill ha när de vill ha dem och inte vid sådana här särskilda tillfällen. Men visst är det bra att det går att handla kristen litteratur på en konferens. Skam vore annars.
Det var längesedan jag var med OAS-möten. Jag har inte känt något behov av dem, men när jag nu var det uppskattade jag det mycket. Hela arrangemanget är i sig fantastiskt, både logistiskt och andligt. Men ska jag vara helt ärlig har jag svårt att inte se det än större perspektivet med vardagen, den sekulariserade kyrkan och djävulen, världen och vårt eget kött. I det läget räcker det inte att för en stund glädja sig över ett bra arrangemang.
Förhoppningsvis har OAS och andra liknande fester större betydelse än jag förmår se.
Jo, em sak till innan jag slutar; Jag rekommenderar Havanna Hotel i Varberg. Det var en angenäm kulturell upplevelse. Helt Kuba-inspirerat och därför mycket speciellt. Tyvärr hade jag inte möjlighet att använda bassängen i källare, men jag kan tänka mig att ta mig dit vid annat tillfälle. Hotellet drivs av riktiga entusiaster. Du kan läsa mer om det genom att klicka här.
I morgon börjar en ny arbetsvecka. Veckan börjar idag, söndag, men arbetsveckan i morgon måndag ... Då ska jag göra färdigt en artikel till SPT. Ska bli kul.
4 kommentarer:
Det var förvånande att du, som förr ordnade bibelskola i Hjälmseryd, inte ser värdet av OAS-dagarna, som ju har många likheter med det du ordnade själv då.
Nja, inte riktigt så. Jag är positiv till OAS-dagarna men har synpunkter.
1) Bibelskolan i Hjälmseryd var på 1980-talet. Nu är det 2018! Tiderna har förändrats. Behoven och utmaningarna är annorlunda.
2) Jag tror OAS behöver uppdatera sin kallelse så vi hjälper människor till vardagsgemenskap och vardagstjänst.
Stig Walldin
Berit Simonsson betonade i sitt föredrag, att den kristna tron levs ut i vardagen.
Tyvärr fungerar väl alla konferenser som ett slags elexir. Det blir ett sätt att övervintra därhemma.
Den som "smakat" välsignelsen av fungerande andlig vardagsgemenskap - smågrupper - husförsamlingar - vill ha den tillbaka. Vi behöver både och. Vi kommer nog förr eller senare inse att vi faktiskt behöver varandra, vi är jordens mest individualistiska land, mest ensamma, mest oberoende, men det är svårt att bryta den kulturen.
Skicka en kommentar