Bokförlaget Dialogos har gett ut en oerhört spännande och intressant bok. Den innehåller det stora avslöjandet, det pågående paradigmskiftet. Jag blir både skrämd, glad och upprörd när jag läser om hur det postmoderna paradigmet har slagit igenom i skolvärlden. Men jag känner så väl igen det ifrån Svenska kyrkan och den vetenskapliga presentationen förklarar samtidigt vad som skett och sker i Svenska kyrkan. Den här bloggen syftar inte till att ondgöra mig över Värnamo pastorat som somliga gärna vill tro. Men saken är den att vattnet alltid rinner neråt. Tiderna förändras och när förvirringen tilltar tiger svensken. Men här finns boken som lägger ut texten baserad "på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet". Vad är det för bok? Boken heter
Den har fyra författare Inger Enkvist, professor, Magnus Henreksson, professor, Martin Ingvar professor och Ingrid Wållgren doktorand. Det är en bok jag varmt rekommenderar varje präst och intresserad att läsa. Boken utgår från det enkla faktumet att den svenska skolan befinner sig i en svår kris och gör anspråk på att göra en korrekt analys och att peka på nya vägar. Eftersom många har försökt göra detsamma (utan att lyckas) menar de fyra att Ockhams rakkniv kan användas. Det betyder att man ska söka de enklaste lösningarna och undvika komplicerade eller oprövade teser och metoder. Var börjar de då?
Det är två hypoteser som styr boken. Den första säger att skolans kris kan förklaras av det kunskapsbegrepp och den kunskapssyn som genomsyrar verksamheten. Och den andra hypotesen att skolan använder sig av pedagogiska metoder som inte håller måttet vilket leder till att skolan organiseras på ett ineffektivt sätt. Detta betyder i praktiken att skolans problemlösning inte är att finna i fler anställda, mer pengar, färre elever per klass eller något liknande. Nej, problemet finns i den syn på kunskap och pedagogik som utvecklats sedan 1960-talet och som kulminerar i 1994 års läroplaner (Lpo94 och Lpf94). Om författarna har rätt är politikerna på fel spår. Det krävs inget mindre än en radikal omläggning av själva grunden! Ett paradigmskifte!
Vad har detta med Värnamo pastorat att göra? I allra högsta grad eftersom anställda, inte bara i skolan, utan också i kyrkan är utbildade under den aktuella tiden. Jag minns hur jag i slutet av 1990-talet, jag hade precis börjat i Värnamo, la märke till en helt annan syn på kunskap och pedagogik än jag tidigare varit van vid. Den var slående och jag var frågande när jag mötte konfirmanderna. Där fanns inga förkunskaper annat än undantagsvis. Konfirmanderna visade en helt annan attityd än jag tidigare mött. De var stökiga och hade svårt att koncentrera sig. Jag berättade för flera av kollegorna om min häpnad. När jag nu läst och läser boken ovan når mig ett förklarande ljus.
Det som har hänt sedan 2000-talets början är att praktiskt taget alla yngre än mig anställda uppvisade något liknande. Det gäller självklart inte alla. Under senare år, och det här är säkert ett av flera skäl till mitt avhopp, har jag mött inte bara en avsaknad av "visioner" utan ett rent ointresse av att sätta upp kunskapsmål för verksamheten. Eftersom jag själv undervisar från Bibeln har ointresset varit plågsamt.
Ett annat tecken från slutet av 1990-talet hämtar jag från Alpha-kurserna. Till en början mötte vi ett för mig obegripligt motstånd från stiftet, ett motstånd som sedan tog ut sin rätt i Värnamo pastorat. När Martin Lind var biskop i Linköping förklarade han varför kyrkans skulle vara mot Alpha. Skälet är att kursens metod är "förmedlingsteologi", det vill säga någon försöker förklara för en annan vem Gud är. Detta är fel eftersom tiden säger att var och en själv ska upptäcka vem Gud är. I boken jag läser fann jag ordet "förmedlingspedagogik" och plötsligt ser jag sambandet. Lpo94 är emot vad man föraktfullt kallat "katederundervisning". Visst har jag hört det, men aldrig riktigt förstått varför. Men nu förstår jag. Skolan och kyrkan är verkligen emot "att förmedla kunskap". I stället ska läraren "handleda" eleven i dennes iver att lära. Finns här en motsättning? Ja, säger författarna. Det har ägt rum en förskjutning så att elevens sökande blivit överordnat elevens baskunskaper.
Eftersom denna syn på kunskapen och pedagogiken blev förhärskande var Svenska kyrkan tvungen att göra sig av med konfirmandmaterial, typ Giertz bok Grunden och ersätta den med något betydligt mer ytligt. Konfirmanderna skulle i stället få sitta i ring, tända ljus i kyrkan eller uppleva något outtalat. På mitten av 2010-talet var vi många som inte använde något material alls för det som fanns häll inte måttet.
Detta var endast en inledning. Fler bloggar kommer.
Kunskapssynen och pedagogiken - varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas.
Den har fyra författare Inger Enkvist, professor, Magnus Henreksson, professor, Martin Ingvar professor och Ingrid Wållgren doktorand. Det är en bok jag varmt rekommenderar varje präst och intresserad att läsa. Boken utgår från det enkla faktumet att den svenska skolan befinner sig i en svår kris och gör anspråk på att göra en korrekt analys och att peka på nya vägar. Eftersom många har försökt göra detsamma (utan att lyckas) menar de fyra att Ockhams rakkniv kan användas. Det betyder att man ska söka de enklaste lösningarna och undvika komplicerade eller oprövade teser och metoder. Var börjar de då?
Det är två hypoteser som styr boken. Den första säger att skolans kris kan förklaras av det kunskapsbegrepp och den kunskapssyn som genomsyrar verksamheten. Och den andra hypotesen att skolan använder sig av pedagogiska metoder som inte håller måttet vilket leder till att skolan organiseras på ett ineffektivt sätt. Detta betyder i praktiken att skolans problemlösning inte är att finna i fler anställda, mer pengar, färre elever per klass eller något liknande. Nej, problemet finns i den syn på kunskap och pedagogik som utvecklats sedan 1960-talet och som kulminerar i 1994 års läroplaner (Lpo94 och Lpf94). Om författarna har rätt är politikerna på fel spår. Det krävs inget mindre än en radikal omläggning av själva grunden! Ett paradigmskifte!
Vad har detta med Värnamo pastorat att göra? I allra högsta grad eftersom anställda, inte bara i skolan, utan också i kyrkan är utbildade under den aktuella tiden. Jag minns hur jag i slutet av 1990-talet, jag hade precis börjat i Värnamo, la märke till en helt annan syn på kunskap och pedagogik än jag tidigare varit van vid. Den var slående och jag var frågande när jag mötte konfirmanderna. Där fanns inga förkunskaper annat än undantagsvis. Konfirmanderna visade en helt annan attityd än jag tidigare mött. De var stökiga och hade svårt att koncentrera sig. Jag berättade för flera av kollegorna om min häpnad. När jag nu läst och läser boken ovan når mig ett förklarande ljus.
Det som har hänt sedan 2000-talets början är att praktiskt taget alla yngre än mig anställda uppvisade något liknande. Det gäller självklart inte alla. Under senare år, och det här är säkert ett av flera skäl till mitt avhopp, har jag mött inte bara en avsaknad av "visioner" utan ett rent ointresse av att sätta upp kunskapsmål för verksamheten. Eftersom jag själv undervisar från Bibeln har ointresset varit plågsamt.
Ett annat tecken från slutet av 1990-talet hämtar jag från Alpha-kurserna. Till en början mötte vi ett för mig obegripligt motstånd från stiftet, ett motstånd som sedan tog ut sin rätt i Värnamo pastorat. När Martin Lind var biskop i Linköping förklarade han varför kyrkans skulle vara mot Alpha. Skälet är att kursens metod är "förmedlingsteologi", det vill säga någon försöker förklara för en annan vem Gud är. Detta är fel eftersom tiden säger att var och en själv ska upptäcka vem Gud är. I boken jag läser fann jag ordet "förmedlingspedagogik" och plötsligt ser jag sambandet. Lpo94 är emot vad man föraktfullt kallat "katederundervisning". Visst har jag hört det, men aldrig riktigt förstått varför. Men nu förstår jag. Skolan och kyrkan är verkligen emot "att förmedla kunskap". I stället ska läraren "handleda" eleven i dennes iver att lära. Finns här en motsättning? Ja, säger författarna. Det har ägt rum en förskjutning så att elevens sökande blivit överordnat elevens baskunskaper.
Eftersom denna syn på kunskapen och pedagogiken blev förhärskande var Svenska kyrkan tvungen att göra sig av med konfirmandmaterial, typ Giertz bok Grunden och ersätta den med något betydligt mer ytligt. Konfirmanderna skulle i stället få sitta i ring, tända ljus i kyrkan eller uppleva något outtalat. På mitten av 2010-talet var vi många som inte använde något material alls för det som fanns häll inte måttet.
Detta var endast en inledning. Fler bloggar kommer.
3 kommentarer:
Jodå, inte bara kyrkan har påverkats. Kunskapssynen har också influerat hela vården, äldreomsorgen -synen på människan/ brukaren Vården är evidensbaserad, processinriktad. Man vårdar inte, man genomför processer på olika nivåer, processägare, processchef, processdirektör osv Astrid
En sk nominalistisk kunskapssyn har satt vår västliga traditionella realistiska bakom lås och bom. Men längtan efter sanning river stängslet.
Jonas Nilsson
ignorans och historielöshet banar vägen för fascism. Det är farligt det som nu sker.
Skicka en kommentar