Låt ditt rike komma

Det finns en föreställning bland oss kristna att "vi har det", tror jag.  Det är kyrkan som förvaltar Guds hemlighet. Naturligtvis ansvarar vi för att ge budskapet vidare, förvaltar sakramenten och äger det levande hoppet. Vi har många skäl att vara glada och stolta, men glöm inte bort att det endast sker genom Guds nåd. Utan att Gud verkar blir det ingenting. Det vore nog nyttigt för oss att bli påminda om hur beroende vi är av Gud.

Guds rike är större än kyrkan. Kyrkan är endast Guds ofullkomliga redskap. Jesus predikade att Guds rike hade kommit med honom, det vill säga Guds herravälde. Och han uppmanar oss att söka Guds rike, det vill säga Guds herravälde. Med andra ord; be att Gud får regera i våra liv och i gemenskapen. Vi kan be att Guds vilja sker men han själv bestämmer när, var och hur. Gud är fullständigt suverän i sitt rike. Det är hans rike. Han ensam gör att säden växer och mognar.

Vi kan likt änkan vädja dag och natt, vi kan försöka inta Guds rike, försöka likt de visa jungfrurna vara beredda. Vi kan vara tjänarna som gör vad vi ska göra för att vara färdiga när Herren kommer. Men vi kan inte ta oss någonting. Det är han som kommer med riket och som ger oss riket. Han överlämnar det och bestämmer vem eller vilka som får ta del av det. Gud är den suveräne, omutlige, fri och omöjlig att rubba. Det finns ingen människa som administrerar Guds rike.

Jesus sa till Nikodemus att om han inte föds på nytt kan han inte se Guds rike. Guds rike är osynligt. Nikodemus förstod inte hur han kunde födas på nytt men vi som varit med om det vet att vi inte födde oss själva på nytt. När vi förstod vem Jesus är och såg upp mot honom där han korsfästs och förstod att det skedde för vår skull - då föddes vi på nytt. Vi såg något av Guds herravälde och blev delaktiga av det. Vi blev medborgare i Guds rike.

Så började det och så fortsätter det. Vi ber: låt ditt rike komma.

2 Korintierbrevet

Vill med dessa rader bara meddela mina läsare att 2 Korintierbrevet nu är tillgängligt. Det var visserligen ett tag sedan jag avslutade genomgången av brevet, men det är först nu det av olika anledningar blivit tillgängligt på nätet. Del 29 fattas då det blev något fel på inspelningen, men jag ska försöka spela in 12:1-7 inom det snaraste så undervisningen om Pauli törntagg också kommer med i genomgången. På pastoratets hemsida hittar du också kompendiet till undervisningen. Det finns upptryckt och du kan beställa det till en kostnad av 100;- plus frakt.

Håll till godo!

Guds rike är här

Det är mycket med kyrkan nu. Ja, inte  med Svenska kyrkan så mycket som med Kristi kyrka. Jag håller på att avsluta Hans Küngs bok The Church. Det är ingen bok man skyndar igenom precis och på måndag går tiden för fjärrlånet ut. Puh. Finns det någon därute som vet hur man kan få tag på ett ex? Jag skulle gärna ha ett exemplar i min bokhylla. Jag lånade boken för jag ville fördjupa min förståelse av koinonia i Nya Testamentet och jag har inte blivit besviken.  Men boken tar ett helhetsgrepp på ekklesiologin och måste vara en klassiker i ordets rätta mening.

I går var jag tillsammans med en av talesmännen i Värnamo koinonia hos biskop Fredrik. Han presenterade sin avhandling och vi samtalade om den. Som jag sagt tidigare gör han en bra genomgång av Svenska kyrkans 1900-tals ekklesiologi. Han visar på ett tydligt sätt nödvändigheten att ta sig ur den låsning Svenska kyrkan befinnet sig i, nödvändigheten att få en förnyad syn på territorialförsamlingen och att öppna dörren för nya gemenskaper. När vetenskapsmannen Fredrik talar om gudstjänstgemenskaper begränsar han sig inte till kyrkohandboken, men när jag ställer frågor till biskopen backar han något. I det förra håller han sig till teologi och i det senare blir det organisation och kyrkorätt. Så blir såväl nödvändigheten och svårigheten uppenbar. Denna arma kyrka.

Ändå tror jag fast att det finns lösningar, men då behöver vi vända oss till den Helige Ande som Gud har gett oss i hjärtat. Och den Helige Ande verkar i människors liv. Den andliga makten ligger inte hos kyrkopolitikerna utan hos de troende. Vi behöver få se en förskjutning från makthavarna till folket. Om folket bara ville se detta och handla därefter. Ja, men, invänder några, finns det inte kyrkopolitiker som är troende? Självklart, men då har de att ledas av Anden som alla andra troende. Det går inte längre att låta sin tjänst utgå från den representativa demokratin, att fortsätta administrera den pågående inre sekulariseringen.

Lösningen är att den Helige Ande får vara drivkraften och att organisationen tjänar Guds rike, en organisation som inte försvårar utan som underlättar för ... de mindre, fria gemenskaperna. En liten gemenskap behöver en liten organisation.

Jag tror inte de minsta gemenskaperna,  som celler och husgruppet, är lösningen. Det är först när de kommer samman som medelstora gemenskaper, som husförsamlingar delaktiga i uppdraget att fira gudstjänst, bedriva undervisning, mission och diakoni som koinonian förverkligas. Måtte den tiden komma snart. Var det npgon som sa; den är redan här? 

Guds rike

I fredags möttes ett 100-tal kristtrogna för att möta Gud och varandra. Jag fick glädjen att dela ett Guds ord från Apg 2:46f som handlar om hur de första kristna prisade Gud.

... och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

Hur kom det sig att de var så översvallande glada? Det heter till och med att många sålde mark och hus för att dela med sig till de fattiga. I 5 Mos 15:4 står att läsa att när Israels barn kommer in i Löfteslandet ska där inte finnas några som lider nöd. Guds eskatologiska välsignelse ska förse dem med allt de behöver och mer därtill.  De första kristna trodde att de genom tron på Jesus nått Löfteslandet, att Gud uppfyllt löftena i Jesus och att vi nu bara behöver säga vårt Amen. Så trodde Paulus också 30 år senare.

Jesus predikade att Guds rike kommit med honom. Detta rike kan beskrivas med hjälp av fem punkter.

1. Guds rike är NU. Inte igår. Inte i morgon. Detta är fortfarande det budskap vi har att förkunna.  Vi ska säga: Saliga är de fattiga, ty dem hör himmelriket till, saliga är de sörjande, ty de ska bli tröstade, saliga är de de som hungrar, ty de ska bli mättade ...

2. I Guds rike regerar Gud helt och hållet. Här finns inga mänskliga lagar eller förordningar.  Här styr inte ekonomin eller överskottet av byggnader.Här råder den Helige Ande som inte känner några lagar andra än frihetens lag. Den Helige Ande frågar inte om lov. Anden verkar när, var och hur han vill.

3. Guds rike är andligt.  Kyrkor och samfund är historiska företeelser behäftade med synd, elände och allehanda tillkortakommanden. Guds rike består inte i ord utan i kraft. Guds rike består inte i mat eller dryck utan i rättfärdighet, frid och glädje.

4. Guds rike frälsar syndare. I Guds rike finns inga orättfärdiga utan endast kallade, utvalda heliga människor som ständigt tackar Gud för att Han sände sin Son.

5. Gud rike leder till radikala omvändelser. När Ordet träffar hjärtan kan ingen vara likgiltig, ingen kan förhålla sig neutral. En kristen människa lever i ödmjukhet i hem, skola och på arbetsplatser. Hon kämpar den goda kampen.

Som om detta inte räckte fick jag också dela en nyupptäckt. Kristi kyrka eller för all del lokala gemenskaper växer inte per automatik. De växer i samma takt som lydnaden upprättas. Här finns ett stort antal skrivna böcker som behöver revideras. Det är inte ofta vi talar eller skriver om trons lydnad, den Paulus arbetade för att upprätta. Kanske finns det anledning att återkomma till just detta. 

Med eller utan samvetsklausul

I går var jag på två ställen samtidigt. Kl 19 samlades ett 100-tal vänner från olika sammanhang till lovsång och tillbedjan. Smågrupperna i Värnamo träffas 2 gånger varje år för att tacka Gud och för att se varandra. Det blev en god stund under dryga två timmar.  Samtidigt visade TV 4 nyheter och sände ett inslag med anledning av kyrkomötet vars första session just avsluts. Här fanns en motion som menade att det var dags att ta bort samvetsklausulen knuten till vigslar. Faktum är att kyrkomötet 2009 slog fast att det finns två hedervärda åsikter om äktenskap. När det slagits fast var det inte svårt att få igenom beslutet att viga samkönat.

Men nu är det tydligen dags att ändra på det. Det ska bara få finnas en hedervärd åsikt. Kyrkans lära ska inte längre betraktas som hedervärd med andra ord. TV-journalisten frågade mig vad jag tyckte om det. Jag svarade att jag tycker det är dåligt eftersom i normala fall ingångna avtal ska hållas. Nå, detta klipptes bort. I stället bestod inslaget av ett reportage med kyrkoherden som själv ingått samkönat inslag. Han menade att kyrkan, han menade Svenska kyrkan,  fattat beslut om samkönade äktenskap och att prästerna i densamma nu har att hålla sig till fattade beslut. Men det var väl inte helt riktigt? Det var staten som ändrade äktenskapsbalken och kyrkan bestämde att det finns två hedervärda åsikter.

Jag påtalade detta enkla faktum för TV-journalisten men det klipptes bort. Vidare underströk jag att jag inte är homofob utan fullt ut accepterar att staten fattat sitt beslut och ändrat i balken. Men staten har inte ändrat den allmänneliga kyrkans tro. Läran om äktenskapet finns kvar. TV inslaget fick med att jag sagt att de flesta människor vet att Gud skapade människan till man och kvinna, att de tu skall bli ett kött och att Gud välsignat detta med barn. Det kom med och så hoppas jag ha fått ut lite enkel undervisning om äktenskapet till svenska folket. Alltid något om än inslaget inte var till min fördel.

De ringde, ovetandes om TV-inslaget, från norska DAGEN i samma ärende. Det norska kyrkomötet vill nu gå samma väg och de undrade hur jag såg på utvecklingen.  Intervjun publiceras på måndag har jag fått veta.

Kyrkans inre sekularisering fortsätter med oförminskad fart. Politikerna bestämmer farten och användet sig av politiska metoder. Hur skulle de kunna göra annars? Nu kanske inte motionen går igenom,  men då återkommer den säkert nästa år och nästa och nästa tills den går igenom. Kyrkan i ordets rätta mening har ingenting att sätta emot. Svaga kyrkoledare viker ner sig eftersom vare sig ämbetet eller äktenskapet är sakrament i Svenska kyrkan. Men säga vad man vill har de ändå betraktats som sakramentala handlingar. De finns ännu så länge med i Kyrkohandboken. Men visst skevar det ordentligt?

Desto roligare har det varit i dag då jag haft kyrklig vigsel - igen!  Eller som det heter i Kyrkohandboken "Välsignelse över ingånget äktenskap". En broder har gift sig med en vietnamesiska. På papperet är hon buddist men han tillhör Svenska kyrkan och nu ville de efter sin vigsel i Vietnam ha den Treenige Gudens välsignelse. Sådant vill jag inte förhindra och även om jag saknar svenska statens vigselförordnande kan jag tillmötesgå en sådan önskan.

Det verkar som att jag också fortsättningsvis får räkna med att bli brukad i hanteringen av äktenskap. Med eller utan samvetsklausul. Tänk så det kan gå.

Modéus avhandling

Värnamo koinonia formaliserades 1 söndagen efter Trettondagen 2015 genom att vi gav varandra löften. Samma år i april månad doktorerade biskopen i Växjö stift, Fredrik Modéus, på en avhandling som gränsar till vårt ämne. I den konstaterar han tillsammans med Ola Sigurdsson och biskop Sven Thidevall att det har skett en förskjutning i synen på territorialförsamlingen. Det så kallade clearingsystemet och vistelsebegreppet anges som exempel på bakomliggande orsaker. Till dessa går också att hänvisa till den strukturförändring som nyligen genomförts.

När det gäller spänningen mellan statskyrka och frikyrka konstaterar Modéus att läget är låst, men att det är helt nödvändigt att ta sig ur denna otidsenliga fadäs. I sin avhandling försöker Modéus visa vägar samtidigt som han håller sig inom de ramar staten bestämt. Däri ligger avhandlingens begränsning. Tänk om den Helige Ande inte håller sig inom de lagar staten har bestämt?

I avhandlingen använder sig Modéus av en bild hämtad från Biskop Ragnar Persenius bok Nådens budbärare: Persenius talar om folkkyrkan som en öppen famn men fortsätter att säga att när någon går in genom dörren ska denna person tas emot, omfamnas och inneslutas. Det är ett sätt att på en och samma gång tala om öppenhet och avgränsning. Inom folkkyrkan har betonats att erbjudandet ska räckas alla. Bra, så långt. Men sedan, något mindre betonat, har det talats om att det ska tas emot. Och då bli det svårt. Sigurdsson tar ytterligare ett steg när han skriver att nåden också ska gestaltas.

Modéus talar om sex kärnvärden. Med mina ord handlar de om 1) att budskapet ska räckas alla, 2) att vi ska ha en inkluderande ambition, 3) men också att vi förväntar oss ett gensvar och 4) att vi respekterar människors ställningstaganden. 5) Vi ska gestalta en synlig gemenskap samtidigt som 6) vi bevarar öppenheten.

Denna gemenskap är Guds folk, Kristi kropp och Andens tempel. Dess kännetecken är att den är en, helig, allmännelig och apostolisk. När det gäller dessa klassiska kännetecken vill jag göra ett förtydligande, detsamma och självklara som gäller begreppet sakrament. Kännetecknen liksom sakramenten förutsätter nämligen att Gud är verksam i och genom dem. Det är med andra ord inte möjligt att använda dessa kännetecken eller ord i apologetiskt syfte, i syfte att styra bort andra. Vi får aldrig glömma eller ta för självklart att Jesus Kristus personifierar det vi talar om och att det är med honom vi är förenade.

När koinonian lever efter budskapet, i gudstjänsten, vittnar med sina liv och har andras bästa för ögonen är den en fullvärdig församling, menar Modéus. Biskopen formulerar sig på följande sätt:

De som samlas är en gemenskap av heliga (koinonia) 

som har sitt centrum i gemenskapen i heliga ting (leitourgia), 

utrustas genom förkunnelsen (kerygma) 

och sänds med uppgiften att vittna (missio/martyria) 

och att tjäna (diakonia).

Nu undrar jag bara om det är vetenskapsmannen eller biskopen som vurmar för nya församlingar, husförsamlingar eller koinonior. Men det får jag veta tids nog.

16 veckan efter Trefaldighet

De första kristna döpte på påsknatten, helst i gryningen till Påskdagen Detta med Jesu försoningsdöd och uppståndelse utgör grunden för den nya skapelsen. Denna dag kallas för lilla Påskdagen och idag ska Melvin döpas för att så fogas in i Kristi kyrka. Paulus skriver: Någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd (av Gud) Jesus Kristus. (1 Kor 3:11) I dagens evangelium ser vi något av

Guds härlighet

1.      Jesus hade ännu inte kommit

a)      Kapitlet börjar med att Lasarus har dött. Jesus befinner sig många mil därifrån när han får veta att Lasarus ligger för döden, men han dröjer ändå kvar. ”Min tid har ännu inte kommit”. Fyra dagar senare anländer Jesus till Betania. Marta möter honom och Jesus säger: ”Jag Är uppståndelsen och livet”, något Marta inte visste. Sedan hämtar hon sin sörjande syster Maria.

b)      Den moderna människan önskar gärna att få slippa olyckor, sjukdom och död Vi ska få slippa sorg – ”huvudsaken är hälsan”- och så blir lycka en massa inte, inte sjuk, inte fattig, inte hungrig … För är man det kan man inte vara lycklig?! Så fel. Olyckor, sjukdom och död hör till livsvillkoren och förstår vi inte det kan vi inte heller få ordning på vad som är meningsfullt och sant. Dagens evangelium lär oss att en rätt relation till Gud, sig själv och andra är det bästa.

c)      Innan Jesus kom och innan vi visste vem han är levde vi ”utan Gud och utan hopp” i världen. De goda nyheterna är att Jesus har kommit och förklarat för oss vem Gud är och hur vi ska få frid med Gud.

2.      Jesus blir upprörd och skakad i sitt inre

a)      Nu kommer Jesus till Betania och han visar medlidande. Han älskar sin nu döde vän Lasarus och sörjer med systrarna. Det står att han gråter. I detta medlidande ser vi en glimt av Guds härlighet. Vi har en Gud som sörjer med oss, som gråter och mer än så. Han var upprörd och skakad i sitt inre.

b)     Han var än mer sårad senare i Getsemane och på Golgata kors. Där, i lidande, sorg och gråt visar Gud sin härlighet och där lades en juridisk grund för Gud att handla på nytt med oss människor. Så länge vi inte var försonade med Gud fanns inga möjligheter för den Helige att närma sig oss människor. Men efter Jesu försoningsdöd och uppståndelse är det ordnat. Det finns en förbindelse mellan Gud och människan genom Jesus Kristus. Nu är det fullt möjligt för Gud att komma till oss, göra oss delaktiga av sig själv och ge oss liv av sitt liv. Eller för att vara helt tydlig; vi får del av Jesu Kristi uppståndelse, död och lidande. För se död och lidande går inte att undvika så länge vi är fångna i den fallna världen.

c)      I dagens evangelium ser vi en glimt av Guds härlighet, av den Gud som öppnar en väg för oss för att vi ska leva om än tills vidare i en fallen värld.

3.      Jesus sade: ”Ta bort stenen”

a)      Efter att Gud har kommit till oss, och Jesus betalat priset i sin död och uppståndelse, har Gud en väg till oss. Efter uppståndelsen från de döda har Gud möjlighet att upprätta en rätt relation och göra oss delaktiga av himmelen.

b)      Guds gåva är förvisso befrielse och upprättelse, men så länge vi befinner oss i den fallna världen, främst hans närvaro i svårigheter och motgångar.

c)      Gud vill komma till Melvin (oss), ta bort stenen som håller oss instängda och låta Jesus befria oss. Gud har juridisk rätt att komma till oss och Han vill göra det. Och det är så vi ska förstå texten. Inte bara att Lasarus skulle slippa döden, eller hans systrar sorgen. Nej, Jesu gärning visar att Gud vill komma till oss, förvandla vår livssituation och låta oss uppstå till evigt liv.

Idag tecknas Melvin, en gång för alla, med korsets tecken, tecknet som visar oss att allt det Gud gjort för oss genom Jesus Kristus har han gjort för oss.