Nyss hemkommen från Mariakyrkan, en före detta distrikts-kyrka inom Värnamo församling. Det var arkitekten Anders Berglund som ritat ett flertal kyrkbyggnader i södra Sverige som ritade Mariakyrkan och som byggde 1977. Kyrkorummet är inrymt i en putsad basilika liknande byggnadskropp med kor i öster, ett sidoskepp i norr samt ingång och vapenhus integrerade i församlings delen. Kyrkan reser sig över torget med en karaktäristiskt svängd tak kontur och ett där bredvid fristående klocktorn.
1981 var jag fortfarande skolpräst i Stockholm när några kollegor och goda vänner hörde av sig från Värnamo. De ville bestämt att jag skulle komma till Mariakyrkan och ansvara för ungdomsarbetet och så blev det. Det var inspirerande eftersom prästerna bad och hoppades på väckelse i distriktet. På den tiden var Christer Fjordevik distriktspräst och tillsammans med en skara kristna syskon arbetade de upp en underbar gudstjänst. Det hände regelbundet att kyrkan var i det närmaste fullsatt. Jag fick vara med i knappt två år och har mycket att berätta från de åren främst om bibelundervisning, bön, ungdomsarbetet och lovsång. Karis och min tid blev alltför kort.
När vi sedan kom tillbaka till Värnamo 2004 hade Magnus Lind ett mycket lovande arbete. Han var distriktspräst fram till dess han tvingades sluta. Nu förändrades mycket till det sämre. Det skulle ske en nedmontering av arbetet. Ekonomin var så dålig, sades det, att vi nog måste sälja kyrkan. Alfa-arbetet lades ner, cellerna upphörde och inget ko i dess ställe. Så förra året kunde alla gudstjänster ställas in med hjälp av pandemin och försäljningen av kyrkan genomföras. Det är möjligt att inge bryr sig, men det hade varit fint om den neråtgående spiralen kunde bevaras som ett minne. Här finns mycket som bli kyrkohistoriskt intressant och som beskriver hur en församling läggs ner eftersom Svenska kyrkans "ekonomi" är så dålig.
I dag var jag i Mariakyrkan och firade högmässan med de nya ägarna, den Romersk-katolska Marie födelses församling. Flera av våra vänner sedan tidigare har konverterat och fler lär göra det.
Jag gick dit väl medveten om att jag inte anses värdig att ta emot sakramentet. Jag satt kvar i bänken, men utan att känna mig utanför. Kyrkan är en och större än Marie födelses församling in Värnamo. Jag går gärna dit igen bara för att paradoxalt nog få känna att jag tillhör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar