Hur går det med den nya församlingen?

 Det händer regelbundet att jag får frågan hur det går med församlings planteringen i Stockholm. Det är alltid lika svårt att svara. Vad ska jag säga? Jag brukar svara med att det går dåligt - då upphör i regel frågandet. Men är det inte kul att de frågar? Jo, delvis.

När det kommer till nya församlingar är frågan mycket komplex. De som frågar mig kommer ofta från en miljö där svaret ligger i frågan. Man har en bild av saken som man tror är biblisk. Man använder  ofta en världslig måttstock som om saken gick att betygsätta i form av antal människor, bra lokal och där begreppet framgångsrik är viktigt. Men talade inte Jesus om att var två eller tre är samlade i hans namn, det sista är viktigt, där är han. Om Jesus är där är hela Kyrkan där ... Nej, jag tänker inte på detta Jesus-ord som ett tröstord för att få är samlade. Jag tänker på det som om han är närvarande och vill handla med oss. 

Ett skäl till att det är svårt är att bilda en ny församling är den utbredda individualiseringen. Inte minst bekännande  kristna är väldigt trygga i att saker och ting är som de alltid har varit. Man kan beklaga sig över att sekulariseringen har gått hårt åt svenskarna, men själv är man inte så villig att bryta med tidsandan eller prioritera om livet. Kan det vara så att pandemin medverkat till att zappandet mellan gudstjänsterna tilltagit i negativ mening. Inte bara att vi inte kunde mötas fysiskt utan också att vi kan zappa mellan gudstjänsterna. Har vår nyfikenhet gjort att vi blandar samman religion och underhållning? 

Det finns faktorer hos oss människor som hindrar oss från att ta nya steg. Jag tänkte avsluta mitt föredrag på lördag med att nämna några sådana. 

Det första hindret är vår brist på insikt. Förförståelsen eller okunskapen om vad en församling faktiskt är. Jag tycker mig se att fördomarna är otaliga. Hur definierar vi församlingen? Är den bibliska församlingen föredömlig? Duger inte den jag är med i? Också här gör sig den världsliga måttstocken gällande. Den konstantinska föreställningen med en byggnad, en anställd och en publik dominerar fortfarande. 

Ett annat hinder blir därför vår villighet eller avsaknad av villighet. Många kristna är ointresserade av olika skäl, teologiska, sociologiska, ekonomiska eller kanske psykologiska. Man kan vara nyfiken och besöka en gudstjänst, men som en sann konsument väljer man sedan något annat. Det finns flera hinder och kanske ska jag återkomma till dem. Just nu vill jag inte bli gnällig, men saken har brunnit inom mig under många år. Och jag vill verkligen att det ska uppstå nya små församlingar. Jag får återkomma till saken.

I morgon reser jag till Södermalm för kyrkodagen på lördag. Har du möjlighet och vill är du välkommen.

På söndag är det 5 söndagen o fastan. Då hoppas vi alla kan avsätta tid för gudstjänst. Ha en bra dag!

Gotlandsgatan 44-46

 Dags att skriva några rader igen. Det kan tyckas att jag bara skriver om mig själv och det är delvis sant. När jag nu tagit upp bloggandet igen är inte syftet längre att kritisera Svenska kyrkan. Det behövs liksom inte. Det klarar den så bra själv. I stället vill jag göra vad jag kan för att bidra till bildandet av nya församlingar, små församlingar. Det är den nya inriktningen på bloggen som också får tjänstgöra som en dagbok för mig.

På lördag är det dags igen för en resa till Stockholm. Den här gången är det dags för vår första kyrkodag och vi som vill se församlingen St Filippus växa fram gläder oss mycket åt den. Den kommer gå av stapeln på Gotlandsgatan 44, på lördag 2 april kl 14-18. 

kl 14 föreläser professorn i semitiska språk Mats Eskhult över ämnet Synagogans uppkomst och betydelse. Det blir en mycket intressant föreläsning eftersom det inte är helt klart när synagogan institutionaliserades. Men mest intressant därför att de första kristna sannolikt firade synagogala gudstjänster.

Efter föreläsningen blir det servering och samtal. Jag kommer att se till att det finns ett bokbord på plats, åtminstone med mina egna böcker.

kl 16.15 får vi den andra föreläsningen En levande församling där jag åtminstone får introducera det ämne som kommer att fungera som ett tema under något eller några år framöver. Också efter detta föredrag blir det samtal.

kl 18 avslutas dagen med vesper.

För den som något känner till Södermalm ligger Gotlandsgatan som en tvärgata till Götgatan, den stora gatan som går från Slussen till Skanstull. Om du kommer med T-banan går du av vid Skanstull, uppgången närmast Slussen och väl uppe på Götgatan korsar du den vid We are one church som är det nya namnet på gamla Södermalmskyrkan. Till vänster om den går en trappa upp till Gotlandsgatan och vi kommer att stå på gatan vid nr 46 och hälsa dig välkommen. Det är inte mer än 50 meter efter att du kommit upp för trappen. 

Välkommen!

Stockholm som missionsfält

Tänk, vad skönt att få vara igång med undervisningen igen. Jag menar med människor av kött och blod framför sig. De båda dagarna i Frälsningsarméns Tempel har gjort mig gott. Under lördagen var vi ett 20-tal och i dag i söndagens gudstjänst får vi nog tredubbla den siffra. Egentligen saknar siffran betydelse eftersom det är lättare att tala med en mindre samling människor än med större skaror. I det senare fallet blir det mer att predika. och det gjorde jag i dag. I FA följer man inte alltid Evangelieboken så jag kunde undervisa utifrån episteltexten om Abraham som hoppades.

När det heter att Abraham hoppades betyder det ingenting annat än att han trodde på Gud. Utifrån min kommentar till 1 Korintierbrevet kunde jag sedan förklara brevets olika problemställning med att hoppet kastar ljus över alla våra problem.

Tyvärr är det alldeles för ofta så att vi glömmer att hoppas på Gud och i stället fastnar vi i problemen.

Jag hann inte mer än att återvända till Gotlandsgatan på Södermalm där jag sitter nu förrän nya kallelse r från Stockholm damp ner i min dator. Tänk att jag får ha Stockholm som missionsfält! Nästa helg ska jag hit igen, men det återkommer jag till.

Templet, Östermalm, Stockholm

Puh, så har jag fått undan en del innan jag om några timmar beger mig till huvudstaden. Passar på att avsluta med att informera om att Bibelskolan-on-line nu har 680 "elever" eller prenumeranter som YouTube kallar dem. Förhoppningsvis har du också upptäckt att även om man inte tittar på alla klipp, de är 97 stycken, så kan man gå till spellistan och därifrån först välja ämne (GT, NT, kyrkohistoria, dogmatik eller homiletik) och sedan välja en av 15 lektioner. 

Bibelskolan har också några grupper som studerar. Själv handleder jag dryga 20-talet ungdomar genom hela bibelskolan, men det finns också andra som använder den i mindre sammanhang.

Redan från strat fann vi ett samarbete med TV16, en liten ideell organisation som också vill förmedla Guds ord såsom vår svensk kyrkliga tradition en gång tog emot det. Uppgiften är både stor och viktig. Den som vill hålla fast vid den kristna läran får det svårt, mycket svårt och vi behöver varandra mer än någonsin. Förra söndagen hade jag förmånen att få predika i Helga Trefaldighets församling i Alvesta och samma helg hade TV16 årsmötet där jag kunde hålla ett föredrag om vår viktiga kallelse. 

Helga Trefaldighet är en församling som bildats med stöd av Missionsprovinsen. Den har funnits en längre tid, består av många barnfamiljer och firar högmässa varje söndag. Kyrkoherden heter Simeon Appell och han leder även arbetet med nya församlings planteringar. Jag är glad över att få vara med i det arbetet. Vi behöver många nya församlingar i vårt avlånga land. Själv tror jag mest på små församlingar, inte gärna större än ett 60-tal personer. Här ser jag att vi kan uppmuntra alla er läsare att gå den vägen. Mer om det vi något annat tillfälle.

Nu får jag packa ihop och bege mig norrut. Jag ska undervisa i Templet (sic) i Stockholm. Templet är namnet på Frälsningsarméns huvudkontor på Östermalm. Undervisningen börjar i morgon och jag har lovat 12.30, 14.30 och 16.00 och 18,30. Hoppas jag orkar. Sedan är det gudstjänst på söndagen kl 11.00. Kjell Karlsten har jag aldrig träffat, men ser fram emot att göra det. Han har också varit med länge och bland annat tjänat i FA på Gotland i 27 år. Han är emellertid stockholmare i grund, bor och verkar där idag Han leder den numera rikskände Sebastian Staksets diakonala arbete. Han leder detta tillsammans med sin fru som jag inte heller har träffat. Ser fram  emot en spännande helg och kanske kan jag berätta mer om den när jag kommer hem.

så önskar jag dig en god helg - i Jesus namn!

 

Ny bibelkommentar - Filipperbrevet

Sitter just och putsar på det sista i en ny kommentar. Den överraskade mig av ett särskilt skäl. De så kallade fångenskaps breven Ef, Fil, Kol och brevet till Filemon har traditionellt klumpats ihop och Rom har gjorts till avsändningsort. Och eftersom jag gett ut mina kommentarer i kronologisk ordning, senast 1 Korintierbrevet trodde jag det var dags för 2 Korintierbrevet. 

MEN fortsatta studier fick mig på andra tankar. Nu tror jag att Filipperbrevet är skrivet från fängelset i Efesus år 55 e Kr och strax därefter Brevet till Filemon.

Det tog lite tid innan jag vågade ansluta mig till forskare som Bonnie B. Thurston och René Kieffer, men när valet väl var gjort känns det rätt och riktigt. Thurston var en ny bekantskap för mig. Bonnie Bowman Thurston (1952–) var professor i Nya testamentet vid Pittsburgh Theological Seminary. Hon disputerade på Thomas Merton och drog sig tillbaka år 2002 för att leva i ensamhet. Hon har skrivit ett antal böcker för flera olika universitet. Hon ger intryck av att vara mycket kunnig i det grekiska språket och det gör att också jag tvingats fördjupa mig i det. Det framgår förmodligen av att jag oftare än i tidigare kommentarer återgett de grekiska orden. Hon har skrivit den kommentar till Filipperbrevet jag främst använt mig av. Kommentaren en ingår i serien Sacra pagina och i den ingår även kommentaren av Brevet till Filemon. Den skrevs av Judith M. Ryan som jag presenterar närmare i kommentaren till Filemon. De båda breven präglas av att Paulus är fånge, grekiska doulos. Ordet betyder slav eller tjänare. Begreppet är centralt vid den här tiden när upp emot en tredjedel av befolkningen kunde ha varit slavar.

Min gode vän, TD Hans Sundberg, har skrivit ett särskilt appendix om slaveriet. Det visade sig att slavkulturen var mycket påtaglig i den miljö Paulus verkat i. Jag riktar härmed mitt varma tack till Hans för hans bidrag.

Kallelserna är tillbaka

Nu när restriktionerna för pandemin gått mot sitt slut har mycket skjutit fart igen. Kallelserna har kommit tillbaka och jag har fullt upp med att hinna med allt. För några veckor sedan undervisade jag om Roten som bär dig i Skillingaryd. jag hade tre pass på lördagen och söndagen. Helgen var välbesökt och mycket uppskattad som jag uppfattade det. Tänk vad viktigt det är att förklara grunderna och huvuddragen med vår relation till det judiska folket. Det är gott att undervisningen om Israel blivit populär under de senaste decennierna även om inte allt är av godo.

Det är fortfarande så att den större delen av svensk kristenhet är fast förankrad i ersättnings teologin. Det är kanske inte s underligt efter 1500 år. I det perspektivet har ändå mycket förändrats och de flesta troende har fått upp ögonen för villfarelsen. Däremot ser jag en annan villfarelse göra sig gällande. Den kallas för två-vägs teologi och syftar på dem som lör att det finns två vägar till himlen, en för det judiska folket och en för hednafolken. Tyvärr lär vi få se mer av den så uppgiften att undervisa om vår relation till det judiska folket får prioriteras. Den undervisningen har till stor del att göra med hur vi läser och förstår vår bibel. 

Det gick inte mer än en vecka så fick jag vara med om att samla människor till högmässa i Linköping. Men finns det inte redan tillräckligt stort utbud i Linköping, frågar någon? Jo, det kan man tycka, men Missionsprovinsens särskilda kallelse har varit och är att hålla fast vid den kristna bekännelsen. En huvuduppgift blir då att bevara och undervisa om det särskilda prästämbetet och att predika Guds ord oförvanskat och rätt förvalta sakramenten. Det kan inte vara någon nyhet för någon läsare av denna blogg att Svenska kyrkan glidit långt ner på det sluttande planet. Missionsprovinsen har här en väldigt viktig uppgift. Kyrkodagen i Linköping var på lördagen och på söndagen fortsatte jag med att celebrera i St Filippus, Stockholm.

Som om det inte räckte med de regelbundna resorna till Stockholm var jag också där för att undervisa i Credos ungdomsutbildning, CU. Där får jag vara med i en tre-årig undervisning där vi går igenom Bibelskolan-on-line och de 75 videoklipp som finns där.. Det är en fantastisk uppgift att få vara med och följa dessa drygt 20 ungdomar  under så lång tid.

Bilden är tagen på CREDOS lägergård i
Transtrand, Sälen  augusti 2021

Från Ukraina till Israel

Sedan många år tillbaka försöker jag följa med vad som händer inom Kristna Ambassaden. Jag minns hur vi i mitten av 1980-talet samlade in pengar för att hjälpa inte minst judar från Ryssland och Ukraina till Israel. Det var stora summor och mycket arbete som v kände glädje över. Idag kan jag glädja mig igen över det.

Så är det tydligen dags igen. Många flyr Ukraina som ni vet och jag tycker mig ana ändens tid på ett särskilt sätt. Så här skriver Gitten Öholm som är ordförande i Kristna Ambassaden, Sverige,. Jag återger det gärna.

Idag har det första flyget anlänt till Israel med 300 judiska krigsflyktingar till säkerheten i Israel. 
De kommer nu att placeras i integrations centra och hotell i flera månader medan de anpassar sig
till det nya liv i det judiska hemlandet. 
 

ICEJ tillhandahåller medel för att hjälpa Jewish Agency med hela evakueringen Aliyah-processen inklusive utgifterna för busstransporter ut ur Ukraina, tillfälligt skydd i grannländerna , all nödvändig medicinsk vård.
 
Hittills har ca 3 500 ukrainska judar ansökt om brådskande immigration till Israel sedan kriget började, men siffrorna förväntas snabbt stiga till 10 000.
 
Vill du stå med i den här nödhjälps insatsen så märk din gåva "ukrainska judarna"   
 
Swish  123 032 5910     eller plusgiro 720276-5

Låt oss regelbundet ha med våra syskon i Ukraina i våra böner.

Män och kvinnor är jämlika, men olika

 Nu har Olof Edsinger skrivit färdigt sina artiklar om relationen mellan män och kvinnor. De fem delarna har publicerats i tidningen Världen idag den 1/2, 8/2, 15/2, 22/2 och 1/3. För oss som är bibelläsare är det inte några radikala tankar han för fram, men det är så bra att det skrivs om vad det är att vara man eller kvinna. Det är faktiskt inte samma sak.

I den femte och avslutande artikeln sammanfattar han med fyra punkter som jag gärna återger här eftersom de mer eller mindre återger den bibliska förståelsen.

1. för det första tror en kristen på den goda skapelsen. Vår tid kännetecknas av att den inte gör det och det är en stor del av förklaringen till att det ser ut som det gör. Gud har uppenbarat för oss att människan skapades till hans avbild, till man och kvinna.

2. för det andra innebär det att män och kvinnor är jämlika, men olika. Vi är lika inför Gud, men biologiskt och psykologiskt är vi olika. Det är inte sant att jämlikheten betyder att de biologiska könen saknar betydelse, att de skulle vara resultatet av en social konstruktion. Gud gör varje del i sin skapelse unik och män och kvinnor kompletterar varandra. 

3. för det tredje förtjänar äktenskapet särskild uppmärksamhet. Enligt biblisk tro är kärleken till och troheten mot medmänniskan central. Det är inte själviskheten som är överordnad, snarare underordnandet i den meningen att vi håller andra högra än oss själva. I vår tid vill jag mena att det är extra viktigt att män behandlar kvinnor bättre än sig själva. Detta är vad äktenskapet skulle ge uttryck för.

4. den fjärde punkten Edsinger lyfter fram är korsets väg. Korsets väg talas det enligt min mening alldeles för lite om. Det är tråkigt eftersom det är en verklighet för alla människor. Korset är paradoxalt, men genom att lära känna det och dess betydelse klarnar mycket i våra liv. Tack Olof Edsingfer för dessa artiklar.