8 36 När de nu
färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här
finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?" 38 Han befallde att vagnen skulle
stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte
honom. 39 När de kom upp ur
vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer.
Han fortsatte sin resa, full av glädje. 40 Filippus kom till
Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna
tills han nådde Caesarea.
V 36-40 Hovmannen kom till tro och bad att få bli döpt. Det skedde
också med omedelbar verkan. Det påstås att de första kristna var måna om att de
som ville bli döpta verkligen omvände sig och kunde bekänna Jesus som Herren.
De ville inte att det som visat sig hos Simon Magern skulle upprepas. I den
tidiga kyrkan kom därför frågan om dophinder att ställas.
Vi lägger märke till att det fattas
en vers i våra bibelöversättningar, v 37. Det beror på att i en något senare
handskrift finns ett tillägg som lyder: ”Om du tror av hela ditt hjärta kan det
ske” Hovmannen svarade: ”Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.” Denna vers
kan knappast ha funnit tidigare för att sedan ha plockats bort. Den har i
stället lagts till. Det är sannolikt att den versen är ett utdrag ur den allra
första dopbekännelsen, ett ord som funnits med vid den kristna dopgudstjänsten.
Irenaeus, en av de tre
antignostiska fäderna, skriver att hovmannen efter hemkomsten verkade som
missionär i Etiopien. Filippos själv fortsatte att ”gå omkring och predika
evangelium”. Jag lägger märke till uttrycket därför att det står på samma sätt
i 8:4 där berättelsen om Filippos börjar. Uttrycket får mig att associera till
den judiska trosbekännelsen, hebreiska shema
i 5 Mos 6:4-9 där det heter:
Och du
skall älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all
din kraft. Dessa ord som jag idag ger dig befallning om, skall du lägga på
hjärtat. Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i
ditt hus och när du går på vägen, när
du lägger dig …
Det hjärtat är fullt av talar
munnen, lärde Jesus oss. Att evangelisera är inte att driva en kampanj eller
höja rösten, utan något vi gör när vi går omkring …
Nu har vi gått från Jerusalem till
Samarien. Strax ska vi fortsätta vår vandring genom Apostlagärningarna, men då
vidare till hedningarna. Vi kan så här långt dra fem slutsatser om
evangelisation.
- För det första handlar Evangeliet, det goda
budskapet, om att och hur Guds rike har kommit till oss. Det kommit genom
Jesus Kristus, se 8:12, 35. Detta är det enda evangelium som finns.
- För det andra kom människor till tro och fick del
av evangeliet. Det betyder att de döptes och fick den Helig Ande, 8:12, 36
ff.
- För det tredje resulterade det i stor glädje, 8:8
och 39.
- För det fjärde riktar sig evangeliet till alla
människor utan undantag. Här finns samaritanerna, halv-judiska och
halv-hedniska asiater och här finns en eunuck, en svart afrikan. De var av
olika ras, kom från olika kulturer och dyrkade Gud på olika sätt. Men de
fick del av ett och samma evangelium, för det finns bara ett.
- För det femte varierar metoderna därför att i
Samarien hade det hållits större möten med den etiopiske hovmannen kom
till tro genom ett personligt samtal. Filippos har, ledd av den Helig Ande,
öppnat dörren för vidare mission.
Och därmed ska vi lära känna Saulus
något närmare, se hur han började vittna om sin nyfunna tro och studera hur
Petrus fick vara med om hednamissionens slutliga genombrott, kapitel 9-12.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar