söndag, januari 27, 2019

Apg 8:36-40


8 36 När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?" 38 Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. 39 När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje. 40 Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea.

V 36-40 Hovmannen kom till tro och bad att få bli döpt. Det skedde också med omedelbar verkan. Det påstås att de första kristna var måna om att de som ville bli döpta verkligen omvände sig och kunde bekänna Jesus som Herren. De ville inte att det som visat sig hos Simon Magern skulle upprepas. I den tidiga kyrkan kom därför frågan om dophinder att ställas.

Vi lägger märke till att det fattas en vers i våra bibelöversättningar, v 37. Det beror på att i en något senare handskrift finns ett tillägg som lyder: ”Om du tror av hela ditt hjärta kan det ske” Hovmannen svarade: ”Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.” Denna vers kan knappast ha funnit tidigare för att sedan ha plockats bort. Den har i stället lagts till. Det är sannolikt att den versen är ett utdrag ur den allra första dopbekännelsen, ett ord som funnits med vid den kristna dopgudstjänsten.

Irenaeus, en av de tre antignostiska fäderna, skriver att hovmannen efter hemkomsten verkade som missionär i Etiopien. Filippos själv fortsatte att ”gå omkring och predika evangelium”. Jag lägger märke till uttrycket därför att det står på samma sätt i 8:4 där berättelsen om Filippos börjar. Uttrycket får mig att associera till den judiska trosbekännelsen, hebreiska shema i 5 Mos 6:4-9 där det heter:

Och du skall älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft. Dessa ord som jag idag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat. Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig …

Det hjärtat är fullt av talar munnen, lärde Jesus oss. Att evangelisera är inte att driva en kampanj eller höja rösten, utan något vi gör när vi går omkring …

Nu har vi gått från Jerusalem till Samarien. Strax ska vi fortsätta vår vandring genom Apostlagärningarna, men då vidare till hedningarna. Vi kan så här långt dra fem slutsatser om evangelisation.

  1. För det första handlar Evangeliet, det goda budskapet, om att och hur Guds rike har kommit till oss. Det kommit genom Jesus Kristus, se 8:12, 35. Detta är det enda evangelium som finns.

  1. För det andra kom människor till tro och fick del av evangeliet. Det betyder att de döptes och fick den Helig Ande, 8:12, 36 ff.

  1. För det tredje resulterade det i stor glädje, 8:8 och 39.

  1. För det fjärde riktar sig evangeliet till alla människor utan undantag. Här finns samaritanerna, halv-judiska och halv-hedniska asiater och här finns en eunuck, en svart afrikan. De var av olika ras, kom från olika kulturer och dyrkade Gud på olika sätt. Men de fick del av ett och samma evangelium, för det finns bara ett.

  1. För det femte varierar metoderna därför att i Samarien hade det hållits större möten med den etiopiske hovmannen kom till tro genom ett personligt samtal. Filippos har, ledd av den Helig Ande, öppnat dörren för vidare mission.

Och därmed ska vi lära känna Saulus något närmare, se hur han började vittna om sin nyfunna tro och studera hur Petrus fick vara med om hednamissionens slutliga genombrott, kapitel 9-12.

Inga kommentarer: