Har just kommit hem från en intressant personalresa. Temat för i år var tydligt. Den handlade om onekligen om döden. Men jag ska redan från början säga att det var en bra personalresa. Våra personalresor är vad jag förstår frivilliga men praktiskt taget alla var med. Vi var 41 personer. Det var två som var förhindrade. Redan det är ett gott betyg. Stämningen har varit god och för vår del var det nog första gången som kyrkogårdsfolket och de i församlingsvårdande tjänst inte delades upp i två grupper utan vi var alla med på allt.
Resan gick till Kalmar med stopp i Nybro på hemvägen. I Nybro besökte vi Rydéns i Nybro. Rydéns började tillverka begravningskistor 1904. Några år senare i samband med att spanska sjukan härjade tog tillverkningen fart. När verksamheten kulminerade var de mer än 100 anställda. Idag är det runt 50 som tillverkar kistorna. Rundvandringen började med sågningen av del olika delarna och så fick vi se hur kistan sattes ihop av kunnig personal. Det tillverkades handtag, det fanerades och kistorna kläddes inuti för att sedan paketeras och köras ut. Rydéns tillverkar ungefär 120 kistor per dag och förmodar jag de säljer ungefär lika många per dag. Med tanke på att det dör ungefär 260-300 personer per dag så har de ungefär en tredjedel av marknaden. Det var helt klart en välskött fabrik med goda och långa anor.
I Kalmar besökte vi först norra kyrkogården och också där fick vi en rejäl rundvandring. Naturligtvis fick vi se verkstäderna med allt vad som hör till dem. Och sedan ut i solen för ett par timmars promenad. En stor del av kyrkogården är klädd av rododendron och även om de inte blommar än förstod vi att den måste utgöra en enastående prakt när de väl blommar. Kyrkogården är värd ett besök under de veckorna bara av det skälet. Vår guide talade inspirerat om hur de samarbetade med teatern och skolorna. De vill att kyrkogården ska vara ett naturligt inslag i stadens kulturutbud. Regelbundet ordnas föreställningar där "döda" personer uppträder och berättar om sina liv. Barnen får tillverka fågelholkar som sätts upp runtomkring och där har anlagts en stor fiskdamm som bara den "drar" en del folk. Mot slutet av vandringen fick vi se minneslundar utmärkta med färgade glas stoder. I Värnamo har vi en minnesplats som består av en stenhög där varje sten bär namnet på en avliden. Det här var något liknande men mer färggrant. Jag såg också några gravstenar som var helt i genomskinligt glas.
Vi kunde också se hur det blir allt vanligare med fotografier på gravstenarna. "Detta är något som kommer mer och mer", berättade guiden. Den personliga utformningen blir allt viktigare. Nu väcktes en del frågor inom mig eftersom jag vet att detta är sant, men inte hade riktigt klart för mig hur det uppmuntrades. Det visade sig också att några av glaskonstnärerna gärna gjorde special designade gravstenar. De var rena konstverken och jag förstod att det finns business bakom detta i glasriket.
Efter att ha bjudits på öländska kroppskakor tog vi oss vidare till den södra kyrkogården där den privata judiska kyrkogården nu ska integreras med kyrkogårdsförvaltningen. För övrigt fann jag den vara mer av traditionellt snitt än den norra. De flesta av oss var nog ganska trötta efter en heldag utomhus. I alla fall vi som inte är vana att vistas utomhus. Det blåste duktigt på den södra kyrkogården som ligger vid stranden av havet med Öland på andra sidan. Jag imponerades av den duktiga personalen och fick plötsligt en vision: "Framtidens kyrka - med de döda i centrum." Jag sökte den inte. Den bara infann sig.
Innan vi reste hem besökte vi också Kalmar Domkyrka, en fantastiskt vacker kyrka efter renoveringen. Ljus och med mycket rymd, väl värd ett besök. Kollegan Anders Johansson berättade om renoveringen och visade sitt kontor som är inbyggt i ett av tornen. Han kunde berätta att ungefär 2 000 personer ligger begravda under golvet.
Resan gick till Kalmar med stopp i Nybro på hemvägen. I Nybro besökte vi Rydéns i Nybro. Rydéns började tillverka begravningskistor 1904. Några år senare i samband med att spanska sjukan härjade tog tillverkningen fart. När verksamheten kulminerade var de mer än 100 anställda. Idag är det runt 50 som tillverkar kistorna. Rundvandringen började med sågningen av del olika delarna och så fick vi se hur kistan sattes ihop av kunnig personal. Det tillverkades handtag, det fanerades och kistorna kläddes inuti för att sedan paketeras och köras ut. Rydéns tillverkar ungefär 120 kistor per dag och förmodar jag de säljer ungefär lika många per dag. Med tanke på att det dör ungefär 260-300 personer per dag så har de ungefär en tredjedel av marknaden. Det var helt klart en välskött fabrik med goda och långa anor.
I Kalmar besökte vi först norra kyrkogården och också där fick vi en rejäl rundvandring. Naturligtvis fick vi se verkstäderna med allt vad som hör till dem. Och sedan ut i solen för ett par timmars promenad. En stor del av kyrkogården är klädd av rododendron och även om de inte blommar än förstod vi att den måste utgöra en enastående prakt när de väl blommar. Kyrkogården är värd ett besök under de veckorna bara av det skälet. Vår guide talade inspirerat om hur de samarbetade med teatern och skolorna. De vill att kyrkogården ska vara ett naturligt inslag i stadens kulturutbud. Regelbundet ordnas föreställningar där "döda" personer uppträder och berättar om sina liv. Barnen får tillverka fågelholkar som sätts upp runtomkring och där har anlagts en stor fiskdamm som bara den "drar" en del folk. Mot slutet av vandringen fick vi se minneslundar utmärkta med färgade glas stoder. I Värnamo har vi en minnesplats som består av en stenhög där varje sten bär namnet på en avliden. Det här var något liknande men mer färggrant. Jag såg också några gravstenar som var helt i genomskinligt glas.
Vi kunde också se hur det blir allt vanligare med fotografier på gravstenarna. "Detta är något som kommer mer och mer", berättade guiden. Den personliga utformningen blir allt viktigare. Nu väcktes en del frågor inom mig eftersom jag vet att detta är sant, men inte hade riktigt klart för mig hur det uppmuntrades. Det visade sig också att några av glaskonstnärerna gärna gjorde special designade gravstenar. De var rena konstverken och jag förstod att det finns business bakom detta i glasriket.
Efter att ha bjudits på öländska kroppskakor tog vi oss vidare till den södra kyrkogården där den privata judiska kyrkogården nu ska integreras med kyrkogårdsförvaltningen. För övrigt fann jag den vara mer av traditionellt snitt än den norra. De flesta av oss var nog ganska trötta efter en heldag utomhus. I alla fall vi som inte är vana att vistas utomhus. Det blåste duktigt på den södra kyrkogården som ligger vid stranden av havet med Öland på andra sidan. Jag imponerades av den duktiga personalen och fick plötsligt en vision: "Framtidens kyrka - med de döda i centrum." Jag sökte den inte. Den bara infann sig.
Innan vi reste hem besökte vi också Kalmar Domkyrka, en fantastiskt vacker kyrka efter renoveringen. Ljus och med mycket rymd, väl värd ett besök. Kollegan Anders Johansson berättade om renoveringen och visade sitt kontor som är inbyggt i ett av tornen. Han kunde berätta att ungefär 2 000 personer ligger begravda under golvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar