Tack för uppmuntran och kommentarer. Flera av er har bidragit med tankar kring dopet och jag tänkte kommentera dem, men det har liksom inte riktigt hunnits med. Jag har laddat ner Anna-Karin Hammars avhandling och ska titta närmare på den framöver. Men jag tycker att själva utgångspunkten, tesen eller grundtanken är tveksam. Hon tycks hävda att frälsningen gäller hela skapelsen och i förlängningen blir inte dopet nödvändigt. Det räcker så att säga med att vi är frälsta.
Ett andra frågetecken som behöver rätas ut är detta att barnen döps på sin egen tro. I Skriften hade inte barnen någon självständig ställning, men de ingick i hushållet. Det var hushållet i sin helhet som lät döpa sig. Det var föräldrarna eller fadern som gick i god för att barnet fick en kristen miljö. Hushållets var den första kyrkan. Men tydligen hävdas här och där att barnet har en egen tro. Ja, på skapelsens plan kanske. Alla hedningar har också en tro, men att det skulle tro oavhängigt miljön verkar fortfarande tveksamt i mina ögon. Menar ni verkligen att vi ska döpa hedningarnas barn? Inte döpte väl apostlarna barn utan att hushållet var med?
Det kanske trots allt är så att dopet behöver diskuteras. Det lär väl bli en diskussion som hörts förut även om den måste anpassas till vår situation.
Annars är jag mest upptagen med ekklesiologin i struktur-utredningen Närhet och samverkan. Den ska behandlas och beslutas om på höstens kyrkomöte. Men redan i morgon sätter ledamöterna från Frimodig kyrka i gång. Under tre dagar ska vi behandla ämnet ur åtta olika synvinklar. Jag har fått äran att inleda med ekklesiologin i utredningen. Som ni säkert kan ana 'är den i det närmaste obefintlig i utredningen eller åtminstone väl dold. Jag tror Frimodig kyrka kommer att arbeta för att stärka församlingarna snarare än pastoraten. Men det lär jag återkomma till. Jag är tillbaka på torsdag. Nu går jag och packar väskan.
4 kommentarer:
f. Håkan,
"Hedningarnas barn" skriver du. Vilka hedningar avser du då? Det torde ju vara oerhört ovanligt att två odöpta föräldrar låter döpa barnen. Genom dopet skiljs vi av till ett liv som en lem i Kristi kropp. De krav detta ställer på oss klarar ingen av oss att leva upp till. Vi bara misslyckas i varierande grad.
Eftersom dopet så vitt vi vet är nödvändigt för frälsningen är det en stor grymhet att förvägra att döpa någon enda, stor eller liten, som själv eller genom ombud ber att få bli döpt. Dessutom är ju dopet starten på människans liv som kristen och inte målet eller ens ett delmål. Att ställa höga krav på teologisk kunskap och renlärighet hos katukemerna blir ju lite som att kräva att man klarar 2,30 innan man får börja träna höjdhopp.
Jag tror förresten biskop Bo Giertz har skrivit något bra om det pastorala problemet med dödsfall hos odöpta barn. Som jag minns det så var poängen att vi naturligtvis inte kan vara säkra på att Gud i sin oändliga nåd inte ger dem tillträde till himmelriket ändå. Men några garantier ges inte. Det måste stanna vid en förhoppning.
Passa på och lämna en korrekt förklaring angående kap 14 Korintherbrevet - var det Paulus som fick en profetisk uppgift -eller var det något annat.
De som kom fram till ett annat beslut var bestämt Kyrkomötet-
Jag för min del tänkte i lite andra banor när jag skrev kommentaren till förra inlägget. Jag håller med om att man inte ska döpa hedningars barn. På missionsfältet blir ju det aldrig aktuellt. Därmed kan sägas att det åtminstone inte är oproblematiskt med den ordning som råder i Svenska kyrkan där man bara kan "beställa" dop, trots att många inte ens tycks ha tanken att se till att barnet får kristen undervisning.
Jag var mer inne på frågan om huruvida spädbarnet som döps också får (inte har) tro, den tomma handen,som tar emot gåvan.
Gunnar Andersson
Leif,
Jag höll på att tappa bort din fundering om 1 Kor 14. Det har jag nu inte gjort, men jag är inte säker på att jag förstår vad du åsyftar. Kan du utveckla vad du menar?
Jag håller på att djupstudera 1 Kor, men är bara i kap 12 än så länge.
Skicka en kommentar