Dopseden idag, om dopet, del 3.

Med åren har jag blivit alltmer kritisk till Svenska kyrkans sätt att praktisera dop. Det är klart att vi vill se många döpta, det vill säga många bli lärjungar, men det är ju just det som inte sker. För det första kommer långt ifrån alla döpta ens tillbaka till konfirmationsundervisningen. För det andra som en prästkollega bryskt uttryckte saken: "Ingenstans står det skrivet att vi är kallade att döpa hedningarnas barn". Så sant som det är sagt. Det är enligt min mening ett minimikrav att familjen firar gudstjänst. För det tredje hörde jag att man in Italien på 4-500-talet slutade döpa barn av det skälet att tron inte var förhanden. Inga barn döptes under ett antal år därför att man ville sätta en ny, mer kristen kultur innan man på nytt började döpa barn. Nåja, nu var det inte mig det handla om utan biskoparnas dopbrev. Vad skriver de om saken?

Inledningsvis ställer också biskoparna frågan varför barnen ska döpas alls. De ställer frågan, men menar att det är församlingens sak att diskutera och hitta en passande dopsed eller doppastoral. Vi behöver reflektera över hur och när vi bjuder in till dop, skriver de. I vanlig ordning menar de att dopet är ett bra uttryck för "Guds förekommande nåd" och det är förvisso sant, men är det ett bra argument? Vågar vi tro att undervisning, tro, omvändelse och efterföljelse följer efteråt? Det går väl att ta fram statistik på sådant? Men det förslaget har jag aldrig hört framföras. Det stannar vid reflektioner och förekommande nåd. Jag vågar inte tro att vi kommer längre än så, men däremot att dopsiffrorna kan komma att sjunka av sig självt.

I förlängningen av "den förekommande nåden" för biskoparna fram ett argument som delvis är nytt. Det handlar om hänsynen till alla dem som tillhör en annan religion, de som är muslimer, judar, hinduer etc. Hur bereder vi plats för dem, frågar biskoparna? De måste också få känna sig välkomna i Svenska kyrkan.

Ytterligare en delvis ny aspekt förs fram. Sverige är världens mest sekulariserade land. Biskoparnas positiva tolkning blir då att de som faktiskt frågar efter dopet gör de av eget val. De vill verkligen bli döpta. "Vi behöver diskutera hur vi kan bejaka synen på tron som en individuell angelägenhet, samtidigt som vi värnar det om gemensamma", skriver biskoparna. Här tycker jag biskoparna har lämnat Kyrkans tro. Svenska kyrkan ska väl knappast vara mottagare av individernas tro? De fortsätter med att skriva: "Församlingens uppgift är att koppla samman den tro som redan finns där med kyrkans tradition och tro". Det här är sådant där typiskt flummigt uttryck som säkert kommer att användas för att bejaka människors tro i allmänhet. Det låter så rätt, men kan bli så fel. Även om det inte är så biskoparna skriver eller i bästa fall inte ens menar. Här behövs inte bara diskussioner utan också teologisk klarhet.

Avslutningsvis konstaterar jag att det ställs många i och för sig viktiga och relevanta frågor, men det kommer ju inga svar. Än mindre några anvisningar. I nästa del behandlar biskoparna teologiska frågor.