Kyrkans Tidning, nr 36/10 innehåller ett reportage från Framtidsforum i Piteå. Här berättas om ett samtal mellan domprosten Karin Burstrand och biskopen Hans Stiglund. Enligt tidningen var det ett "gripande samtal". Vad det handlade om? Jo, om hur biskop Hans gjorde frågan om Kyrkans Ämbete till en perifier fråga, "en icke-fråga". Han tyckte att det var för mycket ståhej om Kyrkans ämbete och frågade sig själv: "Hur mycket ska det få kosta mig, dig och kyrkan?" När jag läser vidare står svaret klart: Inte för mycket.
Då infinner sig naturligtvis nästa fråga: Vad handlar tron om egentligen? Det var också den fråga biskop Hans brottades med och som ledde till att frågan om apostlarnas ställning blev perifier, en icke-fråga. På frågan om vad det är att tro får vi emellertid inte något svar. Min omedelbara reflektion blir att kanske det är upp till var och en av oss att tro? Jag vet inte vad biskop Hans tror, men biskop kunde han bli. Så han måste väl vara kvalificerad att representera apostlarna förmodar jag även om han inte tror på dem. Men det stannar inte vid ovisshet. På en punkt talar han självsäkert. Biskop Hans vet att vi kvinnoprästmotståndare "odlar förakt mot andra" och undrar "Var kommer denna intolerans ifrån?" När han ställt frågan får han stående ovationer från de rörda åhörarna. Det känns tungt nu.
3 kommentarer:
Det känns tungt idag skriver du. Jesu efterföljare har i alla tider haft det tungt. Precis som Jesus blev förföljd, bespottad, hånad så kommer också Jesus sanna efterföljare att bli sårade och slagna i denna värld. Det är precis som det ska vara. Jesu lärjungar slöt sig samman då de såg en tro som står emot Guds ord stegra på kommando. Deras fromma själar bad alla böner när de såg förfallet accepterat i vida kretsar, också inom dåtidens prästerskap. Vi behöver förstå det mörka för att finna det ljusa. Därför behöver kristna varandra. Man kan (kanske) förklara biskopens beslut så att han träffade en kvinna i domprosten. Vem kan klandra honom för det? Det verkar som om biskopens kognitiva sinnesförmåga förstärktes och till den grad hittils okänt av vännerna som kände honom. Men strunt i det nu. Frågan kvarstår dock: Ska kyrkan vara en vindflöjel eller en vägvisare för människorna? Kyrkans fromhet är uppenbarligen tvetydig.
Dagmar O
Tack Dagmar för hälsningen. Du har helt rätt och jag förväntar mig inte heller något annat. Men det kan kännas tungt och för lärjungar eller just därför att vi är lärjungar. Det var någon mer som reagerade på mitt inlägg men jag förklarade lugnande att tungsintheten inte är tillfällig. Den är ett konstant tillstånd många av oss som är anställda i Svenska kyrkan lever i. Dock inte av.
Dagmar.
Jaha, kan det ha varit så? Beteendet tyder på hjärnans omedvetna aktivitet. När man trycker på "shut" stänger operativsystemet ner sig helt oväntat, och går ner i "sleep-läge". Vad händer då? Skärmen dimmas ner. Man ser ingen bild. Då är "moderkortet" inte längre helt kompatibelt.Då gäller det att uppdatera data från basstationen innan allt fungerar som det ska. Avstängning fungerar alltid vid dylika situationer. Det blir bara så pinsamt och genant när det händer på fel plats. Näää, det blir bara så fel.
Jan Olovsson
Skicka en kommentar