onsdag, mars 04, 2009
En ny församling eller inte ...
Det är väl det jag har känt på mig alltmer! Nu bildas en församling inom församlingen som får tilgång till kyrkbyggnaden. Jag läste idag i Dagen om S:ta Klara i Stockholm. S:ta Klaras Vänner är en förening inom EFS som fungerar som ett organiserat stöd för gudstjänstfirarna i Klara kyrka. Carl-Erik Sahlberg har sedan några år tillbaka väckt fråganom de inte kunde få ta över gudstjänstfirandet helt och hållet så sparar Domkyrkoförsamlingen ett par miljoner. Kyrkorådet har nu ställt sig posititvt. Jag är ganska säker på attom de kristna kunde organisera sig i församlingar skulle det få stor betydelse på många sätt. Må det ske på plats efter plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har grubblat mycket och länge på det här med att tillhöra en församling i dessa tider då inget är som förr. Om man som jag bor på en plats med få uttalat kristna, med lågt gudstjänstdeltagande, en liten EFS-förening och en ännu mindre SMK-församling, då kan det bli knepigare med hur man ska agera. Bor man i ett större samhälle, där det finns både kyrkobesökare och gudstjänstutbud, kan det vara enklare. Då kan man kanske ”välja” en gemenskap, eller i värsta fall vandra runt. Tomrummet efter en blir inte ens märkbart.
Men när man normalt är åtta personer, då är det svårare att utebli. Det känns svårt att överge de få som finns när man vet vilka de är och kan se deras kroppar i kyrkbänken. Dessutom kan jag känna ett ansvar för de som sällan går, för sorgehus och liknande. Om inte JAG går, varför skulle då de gå? Var det inte viktigare?
Men, igen, när kyrkan i stort ser ut att lämna den väg jag går, hur gör jag då? Om min lokala kyrka skulle förändras mycket skulle jag nog söka mig en annan gemenskap, men än så länge är förkunnelsen god. Och hur gör EFS-föreningar? Vilken lojalitet ska man ha?
Jag tror inte för egen del på argumentet att för min själs överlevnad byta gemenskap. Efter alla år av GOD undervisning och vana vid bibelläsning bör jag ha möjlighet att föda mig där. Några vänner för bön och bibelstudier finns också. Så återstår ett ansvar för andra. Hur långt håller det?
Tycker det här är svårt. Samtidigt känns det nödvändigt att fundera på och samtala om. Kanske är bloggen ett bra forum??
Hej Sigrid,
Det är verkligen inga lätta frågor vi talar om. Som du säkert lade märke till använde jag ordet församling i mycket vid bemärkelse, som de första kristna också gjorde. Gemenskapen kan se helt olika ut, MEN den behöver bejaka andra kristna på orten på riktigt.
Den avgörande insikten är väl att vi inte kan leva som isolerade kristna, inte privata utan att vi behöver varandra. Om det är eller blir en överlevnadssak att dela livet med andra måste väl det gå före lojaliteter mot något som ingenting betyder i praktiken.
Skicka en kommentar