De andliga disciplinerna

Så var vi återigen på svensk mark och vi kan på nytt konstatera att borta är bra, men hemma bäst. Vi behöver rekreation och vila varje vecka och miljöombyte kan ibland vara nästintill nödvändigt, men livet består inte bara av sådant. Nu har vi en lång och intensiv höst framför oss och det ska bli inspirerande att ta sig an den. Den inspirationen håller vi vid liv genom de andliga disciplinerna, något som är lika viktigt som söndagens rekreation och vila.

De andliga disciplinerna eller nådemedlen?
I vår tradition använder vi sällan uttrycket de andliga disciplinerna. Vi är livrädda för religiös lagiskhet, för att ställa krav och moralisera över andras liv och vill gärna göra sådant som faller oss in. Men det är lätt att på det sättet kasta ut barnet med badvattnet. Vad menar vi då med de andliga disciplinerna? Vi menar framför allt den personliga andakten (Tysta rummet), fasthållandet vid bönerna, bibelstudium, meditation och fasta. I vår tradition kallas dessa för nådemedel och de är de medel genom vilka vi umgås med Gud.

Det tar ett liv att utveckla dessa discipliner. Det har funnits tider i mitt liv då dessa ”övningar” har utgjort ett betydande ok i mitt liv, mer till skada kan synas än till nytta. Det har funnits tider då utövandet av nådemedlen gjort mig glad, men också självgod. Det har funnits tider då jag övat så oregelbundet att satan fått mig att tvivla på tron.

Att umgås med Gud
De andliga disciplinerna är inte vårt sätt att vinna frälsningen, utan vårt sätt att umgås med Gud. Gud kommer till oss när vi är inför Honom. Han beskyddar oss, vägleder eller talar till oss och fyller våra hjärtan med frid, tillförsikt och glädje. Gud ger oss kraft att stå emot världens likformighet, dess tristess och meningslösa jagande efter vind. I stället förenar Han oss med andra lärjungar bygger sin familj, kropp och armé och blåser in sin Helige Ande ibland oss. Vilken underbar Gud vi har!

Nästa blogg
Som du kanske noterat har jag fått reaktioner på tidigare bloggar, framför allt om cellernas förhållande till församlingen. Detta är jag glad för och ska försöka bevaka bloggen ofta. Inom de närmast veckorna ska jag försöka skriva ner några tankar kring cellerna och församlingen.

SEMESTER

Den sista veckan har flera kommenterat denna blogg. Jag vill därför bara medela att jag är bortrest till och med 3 september. Det är inte så att jag lagt av. Jag återkommer.

Nådens gåvor - ett utkst för cellmötet

Det var mycket relativt mycket folk i Värnamo kyrka denna söndag. Vi fick lyssna till tre texter som alla handlade om oss som kollektiv. Den här veckan kan sammanfattas under rubriken:

Nådens gåvor - våra gåvor

I den första texten, 2 Mos 19:3-8, talas om Guds folk som ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör Herren. I den andra texten, Rom 12:3-8, heter det att vi är en enda kropp, men att vi har olika gåvor att bidra med och i evangeliet, Matt 18:18-22, står bland annat att läsa att Herren Jesus är mitt ibland när oss när vi är några stycken.

Prästen i Värnamo kyrka gav oss den första punkten: Vi är gåvor till varandra. Det händer regelbundet att cellmedlemmar betraktar varandra som problem. Livet är inte utan svårigheter och ingen människa är fullkomlig, tvärtom finns det många sårade och skadade människor. Men vem är den som sätter sig till doms över andra? Är inte vår uppgift att hjälpa och vägleda varandra?

Varje cellmedlem har ett mått av tro, men riskerar att tänka för högt om sig själv eller att tänka för lågt om sig själv. Vilket av dessa två diken föredrar du? Är det rimligt att vi i förtroende hjälper varandra på den här punkten? Ta gärna en stund för att samtala om detta.

Vi har olika gåvor, skriver Paulus och ger ett antal exempel. Men alla är inte medvetna om sina gåvor och förstår inte hur de ska användas. Därför behöver vi hjälpa varandra att upptäcka vår livsuppgift. Du kan återvända till förra veckans utkast för att få hjälp med detta. Prästens andra punkt var idag att våra gåvor är till för andra! Så enkelt, så mitt i prick och så svårt. Våra samlade gåvor ska ges till dem som ännu inte har kommit till tro. Varje cell ska ha en plan för hur den gemensamt ska kunna ge nåden vidare till andra. Om vi tror på den Helige Ande, Hjälparen, alls, kan vi vara säkra på att Jesus vill visa det när vi söker svar från Honom.

Den tredje punkten i det här utkastet är att Jesus Kristus är Guds gåva till oss. Han är mitt ibland oss. Är vi medvetna om hur nära han är? Varför är Jesus mitt ibland oss? Tror du att era cellmöten är så bra att han inte vill missa dem? Eller tror du han är närvarande för att hjälpa er i hans vilja? Det finns alla skäl till att ta emot instruktionerna för fortsatt tjänst direkt från honom som är mitt ibland oss. Ge er inte förrän den plan som Herren har just för er står klar för er! Det är inte bara avgörande för cellens överlevnad, utan avgörande för hur Herren ska kunna använda er. Ni är hans kropp!

Samtalsfrågor:

Är cellen till för mig? Eller jag till för cellen? Hur du än svarar på dessa frågor följer en tredje: Hur märks det?
Vilka gåvor har den som i kväll sitter till vänster om dig? Hur tror du att denne kan tjäna?
Ta en stund i bön och samtal för att lägga upp en plan på hur era gåvor ska kunna ges vidare.
Skriv ner planen i några huvudpunkter som ni kan återvända till och när det behövs justera. Tag hjälp av oikos-listan och av er coach/zonledare.

Det är nödvändigt med goda medarbetare/förvaltare

Goda medarbetare
Vikten av goda medarbetare går inte att understryka tillräckligt mycket. Tyvärr har just lekmännen behandlats styvmoderligt inom Svenska kyrkan, inte alls att jämföra med det värde de tillmätts i frikyrkorna. Det finns historiska förklaringar till det. I början på 1900-talet, i samband med industrialiseringen, försökte Svenska kyrkan bättra på det hela. Det lyckades till dels, men efter 1950-talet kom det mest att handla om lekmännen som förtroendevalda och det hela slutade med att kyrkan skulle vara demokratisk.

Goda förvaltare
När Paulus talar om församlingen talar han ofta om att vi alla är lemmar i Kristi kropp. Petrus talar gärna om oss som levande stenar i Guds tempel. När den kristna gemenskapen växer blir dessa bilder återigen aktuella. I Värnamo församling kan vi tala om tre huvudgrupper. Vi syftar på vigningstjänsten (präster/diakoner), förtroendevalda och lekmän, fast kanske i omvänd ordning. Vi kan ytterligare dela in lekmännen i frivilliga, blivande medarbetare och medarbetare (de senare utbildade). Så ser strategin ut.

Tre böcker om min livssituation

Idag är första dagen på semestern. Skönt. Det känns som att jag behöver det nu. Då har jag påassat på att avsluta några av de böcker som blivit liggande. Den första har tagit ett halvår att läsa. Det är Owe Wikströms bok Sonjas godhet. Sonja är den goda i motstats till Raskolnikov som är den onda i Dostojekvskis roman Brott och Straff. Wikström skrev boken det år han drabbats av hjärtinfarkt och under ett år har han samlat material där han tänker på och berättar om medmänsklighet. Djupast sett är det en bok om den goda moralen. Boken ska läsas läångsamt. Låt det ta ett halvår.

Den andra boken jag läst färdigt är skriven av Anna Kåver Att leva ett liv, inte vinna ett krig - om acceptans. Denna bok tillsammans med den tredje jag kommer att avsluta i veckan och som är skriven av Åsa Nilsonne. Den heter Vem är det som bestämmer i ditt liv? - om medveten närvaro. De två hör ihop och sorterar under ämnet dialektisk beteendeterapi, en förvetenskaplig våg inom kognitiv beteendeterapi. De är präglade av buddistisk filosofi och faktum är; de är mycket läsvärda, särskilt för den som vill reflektera över sin egen livssituation. Jag anser inte att de strider mot kristen tro, eftersom det buddistiska tänkandet i hög grad är en fråga om metod, särskilt dessa båda böcker. Innehållet, som den kristna tron, får du och jag stä för själva.