Saulus var inte ensam om att vandra från plats till plats. Det gjorde också Filippos, se kommentaren 8:36–40 och Petrus, v 32. Om vi också fortsättningsvis ska läsa Apostlagärningarna kronologiskt befinner utspelar sig 9:32–12:1 under åren 37-42 e Kr.
9 32 Petrus reste runt i hela området och kom även ner till de heliga som bodde i Lydda. 33 Där träffade han en man vid namn Eneas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. 34 Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och bädda din säng!" Genast steg han upp. 35 Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.
V 32-35 Nu sägs det inte uttryckligen att Petrus reste runt och missionerade, snarare beskrivs hans resande som en inspektionsresa. Han kommer till de heliga, v32 och till en lärjunge i Joppe, v 36 och Lydda, v 38. Här finns med andra ord redan församlingar. I Lydda botas en lam. Lydda heter på hebreiska Lod och är en mycket gammal plats omnämnd redan i 1 Krön 8:12. Staden ligger 40 km nordväst om Jerusalem. År 145 f Kr fördes staden från Samarien till Judéen. Det tyder på att de flesta som bodde där var judar. I urkristen tid var Lydda en huvudort. Berättelsen innehåller de viktiga delar som brukar finnas med när det sker ett under. Eneas hade varit lam i åtta år, han blir omedelbart helad och alla omvände sig.
36 I Joppe fanns en lärjunge som hette Tabita, på grekiska Dorkas, hinden. Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga. 37 Men vid den tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen. 38 Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!" 39 Petrus bröt upp och gick med dem. När han kom fram tog de med honom upp till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de tunikor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var hos dem. 40 Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. 41 Han räckte henne handen och hjälpte henne upp. Därefter kallade han till sig de heliga och änkorna och lät dem se att hon levde. 42 Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 43 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare.
V36-38 Här följer ännu en underberättelse, men nu presenteras den sjuke först. Hon heter Tabita eller Dorkas och bor i Joppe. Staden ligger 15 km nordväst om Lydda, ute vid kusten. På GT:s tid hette staden Jafo och idag heter den Jaffa. Staden har spelat stor roll främst på grund av sin hamn, se 2 Krön 2:16 och Jona 1:3. Vid den här tiden lydde staden under ståthållaren i Caesarea. Här betonas först att hon gjort många barmhärtighetsgärningar, men att hon nu dött. Lukas som var läkare beskriver knappt och precist vad som skett. Normalt sett skulle hon begravas per omgående, men det verka som att liket placerats i väntan på at Petrus skulle komma.
V 39-41 Petrus anländer och får först då veta vad som hänt. Han har varit med om något liknande förut, och handlar såsom Jesus handlade när han uppväckte synagogföreståndarens dotter, Mark 5:35–43.
De båda exemplen är ett tydligt sätt för Lukas att bekräfta Petrus som apostel. Här finns fyra tydliga tecken på hans apostolat. För det första följer undret enligt Jesus exempel. I Mark 5 säger Jesus på grekiska Tahlita coum och Petrus säger här Tabitha coum, 9:40. Det är bara en bokstavs om skiljer de båda utsagorna åt. För det andra sker undret det i Jesus Kristi kraft, 9:34. För det tredje är båda undren tecken på att Jesus frälser, botar. I v 34 och 40 säger Petrus på grekiska anastethi, stå upp, samma ord som användes om Jesus uppståndelse, vilket knappast är en tillfällighet. För det fjärde ledde båda undren till att Jesus blir ärad, v35 och v 42. Människor kom till tro på Herren.
V 42-43 Även den här underberättelsen innehåller delar som det hopplösa läget, det helt oväntade och resultatet att många kom till tro, v 42.
V 43 är intressant på flera sätt. Garvaren Simon har enligt judisk sed ett orent yrke, eftersom han är i beröring med döda djur. Petrus har genom att stanna där brutit mot god sed. Petrus fortsätter på detta sätt att ytterligare öppna dörren för hednamissionen. Garvaren Simon får en central roll i fortsättningen eftersom han omnämns i 10:6, 17f och 32.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar