Apg 9:17-22

9 ¹⁷ Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saulus, min broder! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande." ¹⁸ Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt. ¹⁹ Sedan åt han och fick nya krafter.

V 17-19a Nu lyder Ananias och i några korta satser beskriver Lukas hur Ananias går dit, hur Saulus blir seende och fylls med den Helig Ande. Först skriver Lukas att han ska bli uppfylld med Anden, men sedan i v 18 står det att han Saulus blev döpt och, underförstått, då blev fylld med Anden. Därmed kan Saulus avbryta sin fasta.

Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus. Det verkar med andra ord ha funnits en församling på plats eller åtminstone en skara kristna. Det kan ha varit några av de kristna som flytt från Jerusalem, men också sådana som var bofasta där. Det verkar som att Ananias var en sådan, jämför 22:12.

Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, ²⁰ och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. ²¹ Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar det namnet? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" ²² Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.

V 19b-20 Saulus kunde inte vara tyst om det som hänt honom utan berättade för alla vad han varit med om. Han predikade, grekiska keryssein, med ens i synagogorna att Jesus är Guds Son. Det fanns flera synagogor i Damaskus, se 9:2. De lärjungar som fanns var förmodligen medlemmar i dessa synagogor.

När det heter att Jesus är Guds Son menar Lukas att Jesus är uppstånden från de döda och sitter på Faderns högra sida. I GT kan Guds son stavas med litet s eftersom termen kan syfta på Israels barn som kollektiv. Det judiska folket är Guds son enligt 2 Mos 4:22 och Hos 11:1, men termen kan också syfta på till exempel kung David som i 2 Sam 7:14. Termen är med andra ord vid till en början, ja oklar. Men det kom att ändra sig.

I Ps 2:7 syftar termen på vem? Den första förståelsen är att den syftar på Israels barn, men psalmen i sin helhet kom senare att syfta på en särskild Messias. Det var så de första kristna uppfattade den och därmed blev termen en beteckning på Jesus. Det är framför allt Matteus som menar att Jesus är Guds Son med stort S. När vi läste Matteusevangeliet kunde vi se att berättelsen börjar med detta, 1:1 och slutar med det, 28:19. Se också Matt 4:3, 6, 8:29, 14:33, 16:16, 26:63, 27:40, 43 och v 54. Synoptikerna, Matteus, Markus och Lukas fyller termen med nytt innehåll och läser son-ställena i GT som om de handlade om Jesus.  Denna utveckling fortsatte så att man inom Kyrkan senare kom att förstå Guds Son som den andra personen i gudomen, jämför Matt 28:19.

V 21-22 När Saulus predikade ökade naturligtvis spänningen mellan judar, judekristna och andra fromma, se också 14:1f, 17:2ff, 18:4ff och 19:8ff. Det blev stora och svåra diskussioner kring Saulus budskap. De visste inte vad de skulle tro samtidigt som Saulus uppträdde med ”allt större kraft”, v 22. Saulus vann diskussionerna, men det är en annan sak att vinna människors hjärtan. Efter någon tid beslöt judarna att försöka röja Saulus ur vägen och vi förstår att de försökte med samma metod som judarna i Jerusalem då de skulle röja Stefanus ur vägen. Men det var inte dags för Saulus att bli martyr – ännu. Hans missionsgärning börjar med att dem han tidigare förföljt fick rädda honom ur staden.