Apg 9:7-16

9 ⁷ Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen.

⁸ Saulus reste sig upp från marken, och när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i Damaskus. ⁹ Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.

Saulus omvändelse är häpnadsväckande i sig, inte minst med tanke på att han var en av förföljarna, men också viktigt för Kyrkans fortsatta historia. Lukas berättar därför om Saulus omvändelse tre gånger, här och i 22:4-16 och 26:12-18. Berättelserna skiljer sig något åt. I nedanstående berättelse betonas inte kallelsen till missionär så mycket som kallelsen till martyr, v 15 f.

I Damaskus som låg i den romerska provinsen Syrien bodde ungefär 100 000 människor vid den här tiden. Staden hade länge varit ett centrum på grund av sitt strategiska läge utefter den karavanväg som gick mellan Mesopotamien och Egypten. Just vid den här tiden tycks nabatéernas kung Aretas haft ett visst inflytande, se 2 Kor 11:32 f. Den judiske historieskrivaren Josefus berättar att mellan 10 och 20 000 judar bodde i staden, det vill säga en femtedel av befolkningen. Rakt igenom Damaskus gick en berömd gata, Raka gatan i öst-västlig riktning. Gatan var på båda sidor omsluten av pelarhallar och vid de båda ändarna hade det uppförts praktfulla portar.

Här i staden Damaskus bodde Ananias.

9 ¹⁰ I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre." ¹¹ Då sade Herren till honom: "Res dig och gå till Raka gatan och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus, för han ber. ¹² I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen." ¹³ Ananias svarade: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. ¹⁴ Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn." ¹⁵ Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn. ¹⁶ Och jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull."

V 10 Ananias var alltså inte flykting från Jerusalem, men hade ändå hört talas om Saulus och förföljelsen där. Det betyder att det fanns kristna i Damaskus innan förföljelsen i Jerusalem bröt ut. De som flydde kunde med andra ord fly hit. Det finns ingen berättelse i Nya Testamentet om hur de kristna kommit hit, vilket i och för sig inte är underligt. Vi vet inte heller någonting hur församlingarna i Rom eller Alexandria bildades trots att de är de två största. Redan efter Pingstdagen kan den kristna tron ha spridit sig mycket snabbt.

Herren uppenbarar sig för Ananias i en syn, grekiska horama. Ordet talar om för oss att Ananias får denna syn i ett vaket tillstånd. Samma ord finner vi i 7:31, 9:10, 12, 10:3, 17, 19, 11:5, 12:9, 16:9 och 18:9. Synen kan vara förbunden med en extatisk upplevelse. I v 10 läser vi igen kyrie, men här är det fråga om en tydlig Kristus-bekännelse. Ananias får detaljerade instruktioner för att han ska bli övertygad.

V 11-12 Notisen att Saulus ber kan verka överflödig, eftersom han är rabbin fostrad i judisk bönetradition. Det är klart att han ber, men han ber nu ”i Jesu namn”. Det är fråga om en kristen bön. Av v 9 framgick att Saulus gick in i en botfasta, av v 11 att han är i bön och i v 12 att han tar emot en syn, underförstått varade den i tre dagar.

V 13-16 Ananias värjer sig mot Herrens ord. Det finns inget hädiskt i detta. Det är många som värjt sig mot Herrens ord. Tvärtom har Ananias starka skäl för att avstå. Vi har tidigare löst om de troende, lärjungarna, om vägen och nu läser vi om de heliga. Uttrycken är synonyma. De heliga är de avskilda. Herren talar därför ännu en gång till Ananias och låter denne få veta på viket sätt Han tänkt bruka Saulus, förföljaren ska själv bli förföljd.