Apg 9:23-31

²³ Efter en tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, ²⁴ men Saulus fick reda på deras plan. Dag och natt höll de vakt vid portarna för att döda honom, ²⁵ men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter muren i en korg. ²⁶ När han kom till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge. 

V 23-25 Judarna kom överens om att röja Saulus ur vägen. Paulus berättar själv om flykten från Damaskus i 2 Kor 11:32 f, men där är det inte judarna som vill röja honom ur vägen utan nabatéernas kung Aretas.[1] Judarna och kung Aretas kan i och för sig ha samarbetat, jämför med 17:5 ff och 18:12 ff.

V 26 Enligt Gal 1:17 for Saulus direkt till Arabien efter sin omvändelse och predikade där. Där står ingenting om att han flydde till Jerusalem. Tvärtom han for inte till Jerusalem.

Vanligtvis syftar ordet Arabien på det område vi idag kallar för Saudiarabien det vill säga sydöst om Israel, men Paulus låter sannolikt ordet Arabien i Galaterbrevet syfta på området strax söder om Damaskus, där kung den arabiske stamkungen Aretas regerade, i förhållande till Syd Arabien blir det i sådana fall Nord Arabien. Det är svårt att veta exakt vad som hände Saulus efter hans omvändelse. De uppgifter vi har enligt ovan är så pass oklara vid en jämförelse att bibelforskarna drar lite olika slutsatser. Kanske fick Paulus svårt motstånd i Arabien och vände tillbaka till Damaskus som han säger i Gal 1:17 med kung Aretas efter sig. I sådana fall har någonstans gått tre år mellan vad som beskrivs i v 20, 23 och v 26?

Hur som helst nämner Lukas att Saulus kom till Jerusalem första gången omedelbart efter sin omvändelse eller efter tre år. Men lärjungarna tog inte emot honom så i den meningen var han kanske ändå inte där. Oavsett tiden berättar Lukas nedan om hur Saulus kom till Jerusalem.

²⁷ Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn. ²⁸ Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. ²⁹ Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. ³⁰ När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus. ³¹ Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.

V 27 Vi har tidigare läst om Barnabas, se kommentaren till 4:36. Du kan läsa mer om honom när du kommer till 11:19ff, 13:1ff, och 15:1ff. Det är Barnabas som tar sig an Saulus och presenterar honom för apostlarna. Vid det här laget torde de ha hört en del om honom, i alla fall om det gått tre år efter hans omvändelse. Men lärjungarna i Jerusalem hade inte mött Saulus sedan han var med och stenade Stefanus och de var rädda för honom. Lukas säger att Saulus inte fick kontakt med lärjungarna. I det skedet tar sig Barnabas an Saulus och låter honom enligt Paulus i Gal 1:19 få kontakt med åtminstone Petrus och Jakob, ledarna i Jerusalem. Barnabas förklarar för Petrus och Jakob att Paulus har

1. sett Jesus som uppstånden
2. Jesus har talat till honom under tre dagar
3. Paulus har bevisat äktheten i sin omvändelse under tre år

V 28-30 Saulus fick absolut förtroende. Dock läser vi att de grekisktalande judarna, det vill säga Stefanus målgrupp, inte ville ha med Saulus att göra. De var så aggressiva mot Saulus att lärjungarna fick ta honom till Caesarea vid havet och därifrån tillbaka till hemstaden Tarsus. Detta ska då ha skett tre år efter Saulus omvändelse.

V 31 Nu får församlingen, grekiska ekklesia i ental äntligen lugn och ro. Det sägs om församlingen att den blev uppbyggd, grekiska oikodoumene. Här används bilden av ett tempelbygge om församlingen, jämför 1 Kor 3:11, 16f och 1 Petr 2:4 ff. Ordet står i passivum för att markera att det är Gud som bygger, jämför Matt 16:18. 

Kanske kan vi förstå v 31b som ett summarium. Här nämns fem kännetecken. Den lever i fred, gudsfruktan, tillväxt, tröst och stöd. Härmed får vi lämna Saulus och i stället läsa om Petrus och hednamissionen. 

---

[1] Aretas IV var kung över nabatéernas mellan åren 9-40 e Kr. Han hade sitt residens i Petra. En av hans döttrar blev gift med Herodes Antipas, tetrarken över Galiléen och Peréen mellan åren 4-39 e kr. Aretas skilde sig från henne och gifte sig med sin svägerska Herodias, känd från Matt 14:11 ff. Det är troligt att Damaskus stod under nabateisk överhöghet de här åren.