Har varit borta några dagar men är åter på plats. Nu vill jag önska er alla en god fortsättning på detta nya år. Som alltid är morgondagen ett oskrivet blad och det är lite spännande. Vi vet inte hur länge vi får vara kvar och därför gäller det att ta vara på dagen.
I morse kom Kyrkans Tidning, nr 1/19 och som vanligt är innehållet blandat. Det kan inte hjälpas att jag särskilt lägger märke till Svenska kyrkans svårigheter. Kanske beror det på att jag kan kyrkan ganska bra inifrån efter alla dessa år och det är ganska lätt att förutspå framtiden. Det enda glädjande med de dåliga nyheterna är att självinsikten tycks öka. Det är helt nödvändigt att så sker. Den här gången var det särskilt två nyheter som stannat kvar hos mig.
Den första talar om att Skanör-Falsterbos kyrkoherde som avskedades efter sju sorger och åtta bedrövelser avskedades på felaktiga grunder. Lunds domkapitel har utrett saken och menar att kyrkoherden ska få fortsätta. Då säger kyrkorådets ordförande att det struntar vi i. Domkapitlet har ingenting att säga till om i denna sak. Deras beslut saknar betydelse! Ska man skratta eller gråta? Jag föredrar att skratta. Då hotar domkapitlet med att slå samman Skanör-Falsterbo med grannförsamlingen Höllviken. Domkapitlet kan göra detta med tvång. Vi får se hur det slutar.
Den andra nyheten är inte heller ny men måhända än allvarligare. Förre direktorn vid Svenska teologiska institutet i Jerusalem Göran Larsson har skrivit en debattartikel. Den är inte bara ett rop utan lika mycket en vädjan till Svenska kyrkan att inte fullständigt förskingra det arv som är nerlagt vid institutet. Den som känner Göran Larsson vet att han aldrig tar till övertoner. Han är en av de mest ödmjuka, anspråkslösa och finkänsliga personer jag känner. Och när han nu skriver en kritisk debattartikel, han som har byggt upp och lett verksamheten i mer än 15 år, finns det anledning att lyssna. Vi är många som har gråtit över utvecklingen inom Svenska kyrkan när det gäller synen på Israel och den judisk-kristna dialogen. Svenska kyrkan har sedan många år tagit ensidig ställning för Palestina och det på ett sådant sätt att man tagit ställning emot Israel. Det hjälper inte hur många motioner det har skrivits till kyrkomötet i ärendet.
Problemet är att Svenska kyrkans ensidiga attityd mot Israel sannolikt har andliga konsekvenser. Jag undrar om vi kommer att få se någon ändring i saken. Det kan vara något att ha med i sina förböner för Svenska kyrkan framöver.
Nej, jag slår igen Kyrkans Tidning för den här gången.
I stället har jag ägnat dagen åt att skriva manus. Inte till Evangelium enligt Matteus. Det är klart och inskickat. Kommentaren kommer att ges ut i två delar. Den blir för tjock och för dyr och för svår att sälja annars. Nej, istället har mina planer på att verka för en digital Bibelskola börjat ta form. Jag har skrivit 4 videoclips av tilltänkta 74, men bara detta att jag har kommit igång är spännande. Videorna som var för sig 'är på cirka 10 minuter ska kunna ses på www.sunnliden.se, på Youtube och andra liknande sammanhang. Det är äldste sonen Victor som ska se till att det fungerar. Mitt jobb blir att skriva och framföra manus. Redan nu arbetar jag på att en fortsättning. Tanken är att clipsen ska kunna användas i en folkhögskolekurs, men detta får jag återkomma till senare eftersom förhandlingar pågår.
Det var allt för ikväll.
I morse kom Kyrkans Tidning, nr 1/19 och som vanligt är innehållet blandat. Det kan inte hjälpas att jag särskilt lägger märke till Svenska kyrkans svårigheter. Kanske beror det på att jag kan kyrkan ganska bra inifrån efter alla dessa år och det är ganska lätt att förutspå framtiden. Det enda glädjande med de dåliga nyheterna är att självinsikten tycks öka. Det är helt nödvändigt att så sker. Den här gången var det särskilt två nyheter som stannat kvar hos mig.
Den första talar om att Skanör-Falsterbos kyrkoherde som avskedades efter sju sorger och åtta bedrövelser avskedades på felaktiga grunder. Lunds domkapitel har utrett saken och menar att kyrkoherden ska få fortsätta. Då säger kyrkorådets ordförande att det struntar vi i. Domkapitlet har ingenting att säga till om i denna sak. Deras beslut saknar betydelse! Ska man skratta eller gråta? Jag föredrar att skratta. Då hotar domkapitlet med att slå samman Skanör-Falsterbo med grannförsamlingen Höllviken. Domkapitlet kan göra detta med tvång. Vi får se hur det slutar.
Den andra nyheten är inte heller ny men måhända än allvarligare. Förre direktorn vid Svenska teologiska institutet i Jerusalem Göran Larsson har skrivit en debattartikel. Den är inte bara ett rop utan lika mycket en vädjan till Svenska kyrkan att inte fullständigt förskingra det arv som är nerlagt vid institutet. Den som känner Göran Larsson vet att han aldrig tar till övertoner. Han är en av de mest ödmjuka, anspråkslösa och finkänsliga personer jag känner. Och när han nu skriver en kritisk debattartikel, han som har byggt upp och lett verksamheten i mer än 15 år, finns det anledning att lyssna. Vi är många som har gråtit över utvecklingen inom Svenska kyrkan när det gäller synen på Israel och den judisk-kristna dialogen. Svenska kyrkan har sedan många år tagit ensidig ställning för Palestina och det på ett sådant sätt att man tagit ställning emot Israel. Det hjälper inte hur många motioner det har skrivits till kyrkomötet i ärendet.
Problemet är att Svenska kyrkans ensidiga attityd mot Israel sannolikt har andliga konsekvenser. Jag undrar om vi kommer att få se någon ändring i saken. Det kan vara något att ha med i sina förböner för Svenska kyrkan framöver.
Nej, jag slår igen Kyrkans Tidning för den här gången.
I stället har jag ägnat dagen åt att skriva manus. Inte till Evangelium enligt Matteus. Det är klart och inskickat. Kommentaren kommer att ges ut i två delar. Den blir för tjock och för dyr och för svår att sälja annars. Nej, istället har mina planer på att verka för en digital Bibelskola börjat ta form. Jag har skrivit 4 videoclips av tilltänkta 74, men bara detta att jag har kommit igång är spännande. Videorna som var för sig 'är på cirka 10 minuter ska kunna ses på www.sunnliden.se, på Youtube och andra liknande sammanhang. Det är äldste sonen Victor som ska se till att det fungerar. Mitt jobb blir att skriva och framföra manus. Redan nu arbetar jag på att en fortsättning. Tanken är att clipsen ska kunna användas i en folkhögskolekurs, men detta får jag återkomma till senare eftersom förhandlingar pågår.
Det var allt för ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar