Huskyrka, del 3

Den tredje delen handlar om att ta vara på de grupper som faktiskt redan existerar. De allra flesta av dem som deltar i smågrupper har ingen förståelse för att de utgör en församling. Det är naturligtvis bekvämt på så sätt att man slipper ta ansvar. Men samtidigt berövas man på så mycket av glädje och växt. Varför inte börja med att uppdatera smågrupperna?

Ta vara på de mindre grupperna

Det kan idag tyckas ogörligt att tala om församlingen eftersom det talas om den på så olika sätt. Men med hjälp av den lutherska bekännelsen kan vi komma en bit; där Guds Ord rent och klart förkunnas och sakramenten rätt förvaltas är församlingen. Det är inte främmande för någon att det redan nu finns bönegrupper, samtalsgrupper, hemgrupper, celler eller husförsamlingar. Är det inte dags att vidga förståelsen av vad det betyder att kristtrogna samlas? Kan inte ämbetsbärarna se till att Guds Ord rent och klart förkunnas också där och att sakramenten förvaltas rätt? Sedan decennier accepterar vi att kristna människor samlas för att läsa ur Bibeln, dela gemenskap och be med och för varandra, men är det inte dags att de också får fira mässan? Är det ett praktiskt problem går det säkert att lösa.

Under mer än etthundra år var konventikelplakatet, 1726-1856, verksamt i vårt avlånga land och det har satt sina spår, men nu lever vi i år 2018! Staten kan inte längre utöva någon tillsyn och det torde till ganska mycket för att domkapitlen skulle ingripa mot mindre grupper. Nej, det är snarare den konstantinska kyrkosynen som fortfarande håller oss fångna. Nu är det dags att tänka nytt. Låt mig göra ett tankeexperiment.

Om mindre grupper bejakas och kan komma samman behöver det inte ta långt tid innan nya ordningar kunde upprättas. Det här kan göras inom Svenska kyrkan. Här är inte platsen att konkret skriva om biskopens eller domkapitlets roll men väl att föreslå att antalet involverade lekmän på en och samma ort gärna får överstiga hundra innan samtal förs med biskopen. Om det blir nödvändigt kan en försöksverksamhet enligt ovan benämnas Fresh Expressions of Church.

Använd hemmen

De första kristna betraktades ganska snart som en sekt inom judendomen. Även om de kristna ville att evangeliet skulle räckas ”först till juden och sedan till greken” fanns det åtminstone tre orsaker till att en avknoppning blev nödvändig. Den blev nödvändig därför att de kristna höll fast vid apostlarnas undervisning, samlades i hemmen och bröt brödet. Det var inte möjligt för dem att överge apostlarnas undervisning och de kunde inte samlas i synagogan för att lovsjunga eller tillbe Jesus från Nasaret, än mindre fira nattvarden. Därför samlades de i hemmen och den ordningen betraktar forskarna som en av de avgörande faktorerna till trons spridning. Det har med andra ord hänt förut.

Idag finns det gott om erfarenheter från andra sammanhang hur det går till när tron ska etableras i hemmen och det är närmast osannolikt att vi så till den grad underskattar dessa. 

Vi har fortfarande kvar rätten att bygga upp, skrev Giertz. Om inte i den lokala kyrkan så i hemmen. De av oss som blivit marginaliserade och som väntar på att elimineras behöver inte förtvivla. Just vi kan börja om från början befriade från allt som tynger. Men vi behöver varandra. Tillsammans behöver vi leva av evangelium, troget hålla fast vid apostlarnas undervisning, gemenskapen, nattvarden och Psaltaren. Vi behöver inte begära vårt utträde ur Svenska kyrkan men befrias från dess förtryck. Vi behöver få vara ”vuxna”, det vill säga döpta, konfirmerade och självgående. Vem kan hindra den lilla gemenskapen från att fira gudstjänst? Utgör inte också den ett ekklesiologiskt subjekt?