Nu har jag fått några erkännande för min artikel. Det gläder mig. Här kommer nu den fjärde och sista delen av fyra som vill befrämja bildandet av husförsamlingar. Sedan är det bara att sätta igång.
Pastoraten finns kvar i folkkyrkan
Den lundensiska syn på gudstjänstgemenskap som KG Hammar och Gustaf Wingren drev köper jag inte. Om de och andra kunde tala om splittring och dessutom använda det som ett hot mot de bekännelsetrogna behöver vi i stället tala om mångfald. Det finns ingenting i vår tid som säger att vi måste ha gudstjänstgemenskap med alla för att kyrkan ska hållas ihop. Det hör till vår tid att människor själva väljer var de vill fira sin gudstjänst i synnerhet gäller det städerna. Denna utveckling är också synlig i det så kallade clearingsystemet som innebär att människor själva väljer plats för sina kyrkliga handlingar. Vistelsebegreppet är ett annat fenomen som vittnar om hur pastoratsgränserna inte längre är absoluta. Det finns anledning att justera i Kyrkoordningen så att pastoraten får vara territoriella områden med ansvar för administration, personalkostnader, byggnader, lokaler och ha omsorgen om kyrkogårdar. Pastoraten kan gärna betraktas som missionsfält och samtidigt vara paraplyorganisationer för ett gränslöst antal mindre grupper.
Fastna inte i gårdagen
Biskopen Fredrik Modéus har disputerat på avhandlingen Gudstjänstgemenskap i folkkyrkan. Den pekar mot framtidens Svenska kyrka. Biskopen avslutar avhandlingen med fyra kyrkorättsliga följder. Kyrkomötet behöver, för det första, flytta den grundläggande uppgiften att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva mission och diakoni från församlingsnivå till gudstjänstnivå. För det andra behöver språkbruket förändras i både Lag om Svenska kyrkan och Kyrkoordningen, från att med ordet församling avse ett territoriellt område … till att istället avse gudstjänstgemenskapen. För det tredje skulle tillhörighetsbegreppet kunna flyttas till nationell nivå. Den enskilde skulle då som exempel kunna säga: ”jag tillhör Svenska kyrkan i Värnamo” oavsett vilket hus hon eller han firar gudstjänst i. För det fjärde kunde gudstjänstgemenskapen inom sig utse representanter till beslutande organ. Det är troligt att det kan ta tid innan sådana förändringar kan göras. Men vem har bestämt att vi måste fastna i gårdagen?
Pastoraten finns kvar i folkkyrkan
Den lundensiska syn på gudstjänstgemenskap som KG Hammar och Gustaf Wingren drev köper jag inte. Om de och andra kunde tala om splittring och dessutom använda det som ett hot mot de bekännelsetrogna behöver vi i stället tala om mångfald. Det finns ingenting i vår tid som säger att vi måste ha gudstjänstgemenskap med alla för att kyrkan ska hållas ihop. Det hör till vår tid att människor själva väljer var de vill fira sin gudstjänst i synnerhet gäller det städerna. Denna utveckling är också synlig i det så kallade clearingsystemet som innebär att människor själva väljer plats för sina kyrkliga handlingar. Vistelsebegreppet är ett annat fenomen som vittnar om hur pastoratsgränserna inte längre är absoluta. Det finns anledning att justera i Kyrkoordningen så att pastoraten får vara territoriella områden med ansvar för administration, personalkostnader, byggnader, lokaler och ha omsorgen om kyrkogårdar. Pastoraten kan gärna betraktas som missionsfält och samtidigt vara paraplyorganisationer för ett gränslöst antal mindre grupper.
Fastna inte i gårdagen
Biskopen Fredrik Modéus har disputerat på avhandlingen Gudstjänstgemenskap i folkkyrkan. Den pekar mot framtidens Svenska kyrka. Biskopen avslutar avhandlingen med fyra kyrkorättsliga följder. Kyrkomötet behöver, för det första, flytta den grundläggande uppgiften att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva mission och diakoni från församlingsnivå till gudstjänstnivå. För det andra behöver språkbruket förändras i både Lag om Svenska kyrkan och Kyrkoordningen, från att med ordet församling avse ett territoriellt område … till att istället avse gudstjänstgemenskapen. För det tredje skulle tillhörighetsbegreppet kunna flyttas till nationell nivå. Den enskilde skulle då som exempel kunna säga: ”jag tillhör Svenska kyrkan i Värnamo” oavsett vilket hus hon eller han firar gudstjänst i. För det fjärde kunde gudstjänstgemenskapen inom sig utse representanter till beslutande organ. Det är troligt att det kan ta tid innan sådana förändringar kan göras. Men vem har bestämt att vi måste fastna i gårdagen?
Billing, Einar. De heligas gemenskap, 2 uppl, Uppsala: Sveriges Kristliga
Studentrörelsers förlag 1919.
Billing, Einar. Den svenska folkkyrkan, Uppsala: Sveriges Kristliga
Studentrörelsers förlag 1930.
En ny bok kyrkan, Borås: NORMA bokförlag 1989.
Sandahl, Dag. En annan kyrka, Litauen: GAudete förlag 2018.
Stark, Rodney. The Triumph of
Christianity, USA: HarperOne 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar