Apg 9:23-31

²³ Efter en tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, ²⁴ men Saulus fick reda på deras plan. Dag och natt höll de vakt vid portarna för att döda honom, ²⁵ men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter muren i en korg. ²⁶ När han kom till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge. 

V 23-25 Judarna kom överens om att röja Saulus ur vägen. Paulus berättar själv om flykten från Damaskus i 2 Kor 11:32 f, men där är det inte judarna som vill röja honom ur vägen utan nabatéernas kung Aretas.[1] Judarna och kung Aretas kan i och för sig ha samarbetat, jämför med 17:5 ff och 18:12 ff.

V 26 Enligt Gal 1:17 for Saulus direkt till Arabien efter sin omvändelse och predikade där. Där står ingenting om att han flydde till Jerusalem. Tvärtom han for inte till Jerusalem.

Vanligtvis syftar ordet Arabien på det område vi idag kallar för Saudiarabien det vill säga sydöst om Israel, men Paulus låter sannolikt ordet Arabien i Galaterbrevet syfta på området strax söder om Damaskus, där kung den arabiske stamkungen Aretas regerade, i förhållande till Syd Arabien blir det i sådana fall Nord Arabien. Det är svårt att veta exakt vad som hände Saulus efter hans omvändelse. De uppgifter vi har enligt ovan är så pass oklara vid en jämförelse att bibelforskarna drar lite olika slutsatser. Kanske fick Paulus svårt motstånd i Arabien och vände tillbaka till Damaskus som han säger i Gal 1:17 med kung Aretas efter sig. I sådana fall har någonstans gått tre år mellan vad som beskrivs i v 20, 23 och v 26?

Hur som helst nämner Lukas att Saulus kom till Jerusalem första gången omedelbart efter sin omvändelse eller efter tre år. Men lärjungarna tog inte emot honom så i den meningen var han kanske ändå inte där. Oavsett tiden berättar Lukas nedan om hur Saulus kom till Jerusalem.

²⁷ Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn. ²⁸ Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. ²⁹ Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. ³⁰ När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus. ³¹ Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.

V 27 Vi har tidigare läst om Barnabas, se kommentaren till 4:36. Du kan läsa mer om honom när du kommer till 11:19ff, 13:1ff, och 15:1ff. Det är Barnabas som tar sig an Saulus och presenterar honom för apostlarna. Vid det här laget torde de ha hört en del om honom, i alla fall om det gått tre år efter hans omvändelse. Men lärjungarna i Jerusalem hade inte mött Saulus sedan han var med och stenade Stefanus och de var rädda för honom. Lukas säger att Saulus inte fick kontakt med lärjungarna. I det skedet tar sig Barnabas an Saulus och låter honom enligt Paulus i Gal 1:19 få kontakt med åtminstone Petrus och Jakob, ledarna i Jerusalem. Barnabas förklarar för Petrus och Jakob att Paulus har

1. sett Jesus som uppstånden
2. Jesus har talat till honom under tre dagar
3. Paulus har bevisat äktheten i sin omvändelse under tre år

V 28-30 Saulus fick absolut förtroende. Dock läser vi att de grekisktalande judarna, det vill säga Stefanus målgrupp, inte ville ha med Saulus att göra. De var så aggressiva mot Saulus att lärjungarna fick ta honom till Caesarea vid havet och därifrån tillbaka till hemstaden Tarsus. Detta ska då ha skett tre år efter Saulus omvändelse.

V 31 Nu får församlingen, grekiska ekklesia i ental äntligen lugn och ro. Det sägs om församlingen att den blev uppbyggd, grekiska oikodoumene. Här används bilden av ett tempelbygge om församlingen, jämför 1 Kor 3:11, 16f och 1 Petr 2:4 ff. Ordet står i passivum för att markera att det är Gud som bygger, jämför Matt 16:18. 

Kanske kan vi förstå v 31b som ett summarium. Här nämns fem kännetecken. Den lever i fred, gudsfruktan, tillväxt, tröst och stöd. Härmed får vi lämna Saulus och i stället läsa om Petrus och hednamissionen. 

---

[1] Aretas IV var kung över nabatéernas mellan åren 9-40 e Kr. Han hade sitt residens i Petra. En av hans döttrar blev gift med Herodes Antipas, tetrarken över Galiléen och Peréen mellan åren 4-39 e kr. Aretas skilde sig från henne och gifte sig med sin svägerska Herodias, känd från Matt 14:11 ff. Det är troligt att Damaskus stod under nabateisk överhöghet de här åren. 

På väg till Filippinerna

Kära läsare. Nu blir det tyst en dryg vecka på bloggen. Tidigt i morgon bitti reser jag till Filippinerna. I tjänsten? Ja, det kan man säga. Det är visserligen många år sedan, kanske 20-25 år sedan, jag var där senast. Men då visste jag inte att en broder från Hjälmseryd fortsatte att verka därnere. Men det har han. I 20 år har han rest och tjänat. Så en dag var han med mig till Israel och berättade vad som hänt under alla dessa år. Och jag fascinerades.

Rickard sa att filippinarna ofta frågade efter Victor, Kari och mig och tyckte bestämt att jag skulle följa med ner någon gång. De skulle uppskatta det och jag kan känna att arbetet burit frukt, komma ner och se den och glädjas. Det ska bli roligt att komma dit igen. Victor har med sig en god vän så tillsammans med är vi tre personer plus Rickard som vi träffar i Manilla på lördag kväll eller om det blir på söndag.

Vi kommer att besöka Bambang som ligger på norra Luzon och där vi undervisade och understödde en framväxande bibelskola ekonomiskt.

Vi kommer hem nästa söndag, den 16 februari. Då återkommer jag med en lite rapport.

PS Glöm inte att besöka www.sunnliden.se och vår Bibelskola on-line DS

Apg 9:17-22

9 ¹⁷ Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saulus, min broder! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande." ¹⁸ Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt. ¹⁹ Sedan åt han och fick nya krafter.

V 17-19a Nu lyder Ananias och i några korta satser beskriver Lukas hur Ananias går dit, hur Saulus blir seende och fylls med den Helig Ande. Först skriver Lukas att han ska bli uppfylld med Anden, men sedan i v 18 står det att han Saulus blev döpt och, underförstått, då blev fylld med Anden. Därmed kan Saulus avbryta sin fasta.

Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus. Det verkar med andra ord ha funnits en församling på plats eller åtminstone en skara kristna. Det kan ha varit några av de kristna som flytt från Jerusalem, men också sådana som var bofasta där. Det verkar som att Ananias var en sådan, jämför 22:12.

Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, ²⁰ och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. ²¹ Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar det namnet? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" ²² Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.

V 19b-20 Saulus kunde inte vara tyst om det som hänt honom utan berättade för alla vad han varit med om. Han predikade, grekiska keryssein, med ens i synagogorna att Jesus är Guds Son. Det fanns flera synagogor i Damaskus, se 9:2. De lärjungar som fanns var förmodligen medlemmar i dessa synagogor.

När det heter att Jesus är Guds Son menar Lukas att Jesus är uppstånden från de döda och sitter på Faderns högra sida. I GT kan Guds son stavas med litet s eftersom termen kan syfta på Israels barn som kollektiv. Det judiska folket är Guds son enligt 2 Mos 4:22 och Hos 11:1, men termen kan också syfta på till exempel kung David som i 2 Sam 7:14. Termen är med andra ord vid till en början, ja oklar. Men det kom att ändra sig.

I Ps 2:7 syftar termen på vem? Den första förståelsen är att den syftar på Israels barn, men psalmen i sin helhet kom senare att syfta på en särskild Messias. Det var så de första kristna uppfattade den och därmed blev termen en beteckning på Jesus. Det är framför allt Matteus som menar att Jesus är Guds Son med stort S. När vi läste Matteusevangeliet kunde vi se att berättelsen börjar med detta, 1:1 och slutar med det, 28:19. Se också Matt 4:3, 6, 8:29, 14:33, 16:16, 26:63, 27:40, 43 och v 54. Synoptikerna, Matteus, Markus och Lukas fyller termen med nytt innehåll och läser son-ställena i GT som om de handlade om Jesus.  Denna utveckling fortsatte så att man inom Kyrkan senare kom att förstå Guds Son som den andra personen i gudomen, jämför Matt 28:19.

V 21-22 När Saulus predikade ökade naturligtvis spänningen mellan judar, judekristna och andra fromma, se också 14:1f, 17:2ff, 18:4ff och 19:8ff. Det blev stora och svåra diskussioner kring Saulus budskap. De visste inte vad de skulle tro samtidigt som Saulus uppträdde med ”allt större kraft”, v 22. Saulus vann diskussionerna, men det är en annan sak att vinna människors hjärtan. Efter någon tid beslöt judarna att försöka röja Saulus ur vägen och vi förstår att de försökte med samma metod som judarna i Jerusalem då de skulle röja Stefanus ur vägen. Men det var inte dags för Saulus att bli martyr – ännu. Hans missionsgärning börjar med att dem han tidigare förföljt fick rädda honom ur staden.

Apg 9:7-16

9 ⁷ Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen.

⁸ Saulus reste sig upp från marken, och när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i Damaskus. ⁹ Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.

Saulus omvändelse är häpnadsväckande i sig, inte minst med tanke på att han var en av förföljarna, men också viktigt för Kyrkans fortsatta historia. Lukas berättar därför om Saulus omvändelse tre gånger, här och i 22:4-16 och 26:12-18. Berättelserna skiljer sig något åt. I nedanstående berättelse betonas inte kallelsen till missionär så mycket som kallelsen till martyr, v 15 f.

I Damaskus som låg i den romerska provinsen Syrien bodde ungefär 100 000 människor vid den här tiden. Staden hade länge varit ett centrum på grund av sitt strategiska läge utefter den karavanväg som gick mellan Mesopotamien och Egypten. Just vid den här tiden tycks nabatéernas kung Aretas haft ett visst inflytande, se 2 Kor 11:32 f. Den judiske historieskrivaren Josefus berättar att mellan 10 och 20 000 judar bodde i staden, det vill säga en femtedel av befolkningen. Rakt igenom Damaskus gick en berömd gata, Raka gatan i öst-västlig riktning. Gatan var på båda sidor omsluten av pelarhallar och vid de båda ändarna hade det uppförts praktfulla portar.

Här i staden Damaskus bodde Ananias.

9 ¹⁰ I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre." ¹¹ Då sade Herren till honom: "Res dig och gå till Raka gatan och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus, för han ber. ¹² I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen." ¹³ Ananias svarade: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. ¹⁴ Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn." ¹⁵ Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn. ¹⁶ Och jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull."

V 10 Ananias var alltså inte flykting från Jerusalem, men hade ändå hört talas om Saulus och förföljelsen där. Det betyder att det fanns kristna i Damaskus innan förföljelsen i Jerusalem bröt ut. De som flydde kunde med andra ord fly hit. Det finns ingen berättelse i Nya Testamentet om hur de kristna kommit hit, vilket i och för sig inte är underligt. Vi vet inte heller någonting hur församlingarna i Rom eller Alexandria bildades trots att de är de två största. Redan efter Pingstdagen kan den kristna tron ha spridit sig mycket snabbt.

Herren uppenbarar sig för Ananias i en syn, grekiska horama. Ordet talar om för oss att Ananias får denna syn i ett vaket tillstånd. Samma ord finner vi i 7:31, 9:10, 12, 10:3, 17, 19, 11:5, 12:9, 16:9 och 18:9. Synen kan vara förbunden med en extatisk upplevelse. I v 10 läser vi igen kyrie, men här är det fråga om en tydlig Kristus-bekännelse. Ananias får detaljerade instruktioner för att han ska bli övertygad.

V 11-12 Notisen att Saulus ber kan verka överflödig, eftersom han är rabbin fostrad i judisk bönetradition. Det är klart att han ber, men han ber nu ”i Jesu namn”. Det är fråga om en kristen bön. Av v 9 framgick att Saulus gick in i en botfasta, av v 11 att han är i bön och i v 12 att han tar emot en syn, underförstått varade den i tre dagar.

V 13-16 Ananias värjer sig mot Herrens ord. Det finns inget hädiskt i detta. Det är många som värjt sig mot Herrens ord. Tvärtom har Ananias starka skäl för att avstå. Vi har tidigare löst om de troende, lärjungarna, om vägen och nu läser vi om de heliga. Uttrycken är synonyma. De heliga är de avskilda. Herren talar därför ännu en gång till Ananias och låter denne få veta på viket sätt Han tänkt bruka Saulus, förföljaren ska själv bli förföljd.

Den nästan fanatiska svenska sekularismen

Hur interagerar religionen med de andra samhällssfärerna, frågar Susanna Popova i samtalet med Eli Gönder. Och Gönder säger det jag tycker är självklart men som ändå förnekas; nämligen att religionen finns i alla sfärerna. Det är därför det är så viktigt att religionen får sin rätta plats i människors hjärtan men också i relationen till staten och samhället.

Popova undrar hur väger framåt ser ut för religionen i Sverige och Gönder svarar med att den kommer att växa i betydelse. Men hör hur han säger det:

Den nästan fanatiska svenska sekularismen har provocerat fram en motreaktion. Till det kommer ofta ett naturligt andligt behov hos människor, som inte nöjer sig med yoga.

Så är det säkert. Det finns fler än Gönder som sagt detsamma. Tänk bara på Joel Halldorfs resonemang om Guds återkomst. Förresten talade redan biskop Martin Lönnebo om denna helighetens återkomst, och Magnus Malm och David Thurfjell och ... Det är förunderligt att i synnerhet svenska journalister inte förstått detta. Eller kanske har de det, men de saknar ord och begrepp.

När Popova frågar hur vi svenskar har tagit emot dem som kommit till vårt land svarar Gönder frankt: "På absolut sämsta sätt. Jämfört med andra länder i världen har vi gjort alla fel samtidigt." Han är inte nådig, men menar vad han säger. Han fortsätter med att säga "Sverige bedriver mer multikulturell politik än något annat land i Europa. Det uppmuntrar i princip människor att inte anpassa sig till svenska normer."

Jag trodde aldrig jag skulle få höra något liknande genom svensk media. Då har jag ändå följt debatten rätt noga och sett att några svenska journalister stuckit ut med sin tro. Och jag har glatt mig storligen över dem, men detta överträffar allt. Här har våra biskopar något att lära. Varför inte kalla in Eli Gönder på de svenska prästutbildningarna, fortbildningar och till ett samtal i biskopsmötet?

Susanna Popova borde vara rätt tagen efter den här intervjun och fråga sig själv vad kan jag göra mer för att rätta till saken. När det gäller hur svenska journalister i allmänhet bevakar religionens roll i Sverige svara Gönder:

Svenska journalister är i det närmaste helt oförmögna att diskutera eller rapportera om religion på ett rimligt och relevant sätt. Sverige har överlag ingen egentlig förmåga att hantera religiösa frågor. Det finns helt enkelt inget språk, som gör religion eller religiösa uttryck begripliga ...

Och så jämför Gönder till exempel med idrotten. Jag har alltid förundrat mig över den enorma plats idrotten tar media i anspråk. Som om idrotten vore människans allra viktigaste sfär. Så är det inte. Men kanske religionen hör dit? Tänk om idrotten och religiones skulle byta plats med varandra när det gäller utrymmet i media. Då skulle vi få se Aktuellt, väder och religion, företrädesvis kristendom eftersom det är den svenska religionen.

Förstår vi vilka vi är?

En annan fråga Susanna Popova ställer handlar om religionens intolerans. Finns sådan intolerans kvar i vårt mångkulturella land?

Gönder besvarar frågan jakande, men motiverar det annorlunda. Han menar att det snarare beror på den "mänskliga naturens instinktiva behov av att se sin egen uppfattning som bättre än andras." När hörde du någon, säger någon, argumentera med hjälp av den mänskliga naturen? Jag bara frågar.

Men Gönder stannar inte vid den mänskliga naturen utan på fråga fortsätter han med att tala om hur två stora kulturer och religioner krockar med varandra. Sverige är ett "kristet" land men nu får vi in "muslimsk" tro och tradition. Nog har jag förstått att många vill se detta som en tillgång och andra som ett hot. Hur är det då? Gönder säger att: "Sverige har länge varit förskonat från krig och konflikter, sådant som skärper eller förtydligar den egna identiteten. Det gör Sverige svagt i mötet med identiteter som är tydliga i sin karaktär, och som därmed vet att ta plats och ställa krav." Här anar jag att det finns klara skäl för svenskar att förhålla sig till islam men att vi är i underläge. Och då kan man reagera på två sätt. Antingen försöker vi omfamna eller försöker vi skjuta muslimer ifrån oss. Men det handlar inte om att göra rätt eller fel. Frågan är om vi förstår oss själva. Förstår vi vilka vi är? Förstår vi vad vi vill? Om inte är det inte enkelt vare sig att stärkas i den egna identiteten eller stå emot andra. Men är det inte bra med ett mångkulturellt samhälle?

Det händer allt oftare att våra politiker talar om svenska värderingar samtidigt som det står klart att de inte ens själva vet vad det är. Som om det inte räckte säger Gönder att svenskarnas migrationspolitik, svenskarnas multikulturella projekt, bör omprövas. "Det är inte rimligt att ha en multikulturell vision och finansiera organisationer just för att de ställer sig vid sidan om normen och samtidigt tro att integrationen ska lyckas". Med Gönders resonemang är våra politiker ute och cyklar. I alla fall de vänsterliberala. Det skulle vara intressant att höra lite mer från Annie Lööf (C) om hur våra svenska värderingar ska förstås i relation till deras muslimska värderingar.

Vidare talar Gönder om religionens betydelse i Sverige och om dess roll i media. Men för att du ska kunna hänga med och hinna smälta sparar jag det till i morgon. Men det kan vara värt att redan nu påminna om att religionen hör samman med statskonst, näringsliv, konst, civilsamhälle och vetenskap. Om inte religionen fungerar kommer det att påverka de övriga fem sfärerna negativt. Jo,jo.

Vad andra människor tycker och tänker

I SvD pågår en artikelserie av högsta intresse. Personligen tycker jag det något av det mest intressanta jag läst på mycket länge. Hur många gånger har jag inte frågat mig vem som egentligen styr Sverige. Det verkar knappast vara politikerna. Möjligen näringslivet eller varför inte journalisterna?

När jag studerade vid universitetet lärde jag mig ordet hegemoni och insåg att det förmodligen är ett antal personer eller intressen beroende av varandra som kommer överens. SvD ger mig mer kött på benen när de skriver utifrån de så kallade Zetterbergsamtalen. Zetterberg?

Hans L Zetterberg var en framstående sociolog som sysslade just med dessa frågor. Vem är det som bestämmer och hans forskning visar att det framför allt är sex sfärer som samverkar. De är

• statskonst
• näringsliv
• konst
• religion
• civilsamhälle
• vetenskap

I praktiken betyder det att var och en av dessa måste fungera i sig. De behöver dessutom balansera varandra. Ingen kan köra sitt eget race. 

I måndags fick Fil Dr och nästan gode vännen Eli Gönder svara för religionens område. Och vilken intervju! Så matnyttig! Du kan läsa den i sin helhet genom att klicka här.

Den första frågan Susanna Popova ställde var om Gönder kunde urskilja religionens avtryck i Sverige, - från Asa-tron, via katolicismen och reformationen fram till våra dagar. Gönder svarade att det tydligaste avtrycket har nog protestantismens stått för i den meningen att "besattheten av vad andra människor tycker och tänker" framstår som vår tids husförhör. När han blev ombedd att närmare beskriva vad han menar säger han att "framför allt är det genom journalistiken och journalister som ser sig som den moderna tidens präster". Sedan ger Gönder exempel på hur journalister kan ställa frågor som dels kan vara personliga, dels kan placera människor utanför normen. Till exempel frågor om feminism och homofobi. Vad tänker du? Vad tycker du? Detta är inget annat än den gamla sortens husförhör, att ta reda på vad andra tänker och tycker.

Sedan avslutar jag med Gönders ord om husförhören. "Det är en gammal kristen tradition att bry sig mer om vad människor tänker, än vad de gör. Tro istället för gärningar. Både inkvisitionen och husförhören ägnade sig åt att kontrollera om människor gör rätt eller fel."

Jag tror aldrig jag hört sådan träffsäkra analyser eller mött någon som talat på det sättet som Gönder gör. Och detta är bara början. En annan fråga är vilken betydelse religionen har idag. Rent praktiskt. På vilket sätt påverkar den vardagen? Jag fortsätter imorgon.