Det är i våra dagar högst relevant att fråga vad Svenska kyrkan håller på med. Avståndstagandet mot allt vad som liknar väckelse, karismatik eller hög kyrklighet har jag levt med i hela mitt liv. På den punkten vet jag mycket väl vad som ogillas, men nu blir oginheten bli alltmer synlig och besvärande.
Det är inte längre bara Laestadianerna, EFS eller Missionsprovinsen som betraktas med oblida ögon. Nu drar man även åt svångremmen för de sina. Jag tänker på biskop Johan, Birgitta Ed och hennes medarbetare på Fållökna. Och när det börjar dra finns det genast människor, också präster, som börjar bygga upp motståndet. I det senaste numret av Kyrkans tidning har ändå docenten och präst kollegan Klas Hansson försökt ställa saker och ting i ordning. Du kan läsa hans redogörelsen här. Den är läs- och tänkvärd.
Ännu ett exempel är Strängnäs stiftets ovilja att godkänna öken mässan. Den anses avvika från Svenska kyrkans ordning. Jo, kan så vara, men den som är noggrann kan också se ett och annat övrigt som också avviker från Svenska kyrkans ordning. Varför plötsligt bli så noggrann när det gäller människor som vill fira den heliga mässan på ett så seriöst och påtagligt sätt som gestaltas i öken mässan? Är man rädd för att det ska sprida sig? Man kan verkligen fråga sig vad Svenska kyrkan håller på med.
För övrigt har jag i dag blivit ombedd att leda dagens högmässa i Missionsprovinsens sammanhang. Så nu går jag dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar