Det sker mycket gott i det osynliga när det kommer till smågrupperna. Så det finns skäl att återkomma till hur man kan tänka kring dem. Tills vidare ber jag att endast få hänvisa till en introduktion under rubriken: Vad är syftet med missionella smågrupper? Klicka här.
I dag har jag läst igenom Landet som glömde Gud. Boken är skriven av Per Ewert och utgår från hans forskning. Den blev för mig en fördjupning av Jesper Bengtssons bok. Inget nytt i sak, men en utmärkt beskrivning av Socialdemokratisk politik i allmänhet och kyrkopolitik i synnerhet. Inriktningen slogs fast redan vid bildandet 1897, men sedan tog det hundra år att genomföra den. Eftersom Per Ewert sysslat med detta under flera år har han inte bara kunnat visa hur det gick till utan också lyckats servera en rad utmärkande citat.
Det finns särskilt tre personer som sticker ut när det gäller att driva på avkristningen och de är Alva Myrdal, Stellan Arvidsson och Olof Palme. Med avkristningen som mål lyckades man förs undergräva kyrkans makt för att sedan införa humanismen i skolväsendet och avslutningsvis upplösa familjen som ideal. Jag vet att det låter generaliserande, men det var så det gick till.
Sverige hade i slutet på 1900-talet den lägsta siffran i Västeuropa för gudstro och gudstjänst besök.
När det gäller förvandlingen av skolan uppmuntrade (S) för att sedan utgå från upproret mot makthavare i allmänhet. De olika reformer som genomfördes syftade till att frigöra individen, inte bara från kyrkan utan också från skolans grepp och sedan även genom att söndra familjen. Även om jag inte läste så mycket nytt kan jag efter att jag lagt ifrån mig boken tycka att den är rätt ruggig. Kanske beror det på att just min årgång utsattes för försöksskolan. Jag gick Grundskolan 1959-1968. Åren i skolan präglades av elevernas egen-intresse (vilket ofta var måttligt) och av att jag som individ skulle fostras i och av klassen. Individen hade företräde, men bara inom ramarna för den utlagda politiken.
Därför gläder jag mig över att Tidö-regeringen försöker återupprätta skolans uppdrag att ge eleverna kunskap. Jag tror förvisso att den individualisering (S) förespråkar är god, men medlet ska nog vara ordning och reda i klassen. Inte grupptryck.
Vad som hände med kyrkan är så uppenbart att jag tills vidare lämnar det därhän.
Ja, det finns mycket att säga om utvecklingen och om Per Ewerts bok. Den som intresserar sig kan låna boken på biblioteket och efter att ha tagit sig igenom den glädja sig åt en god översikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar