Inkludera laestadianerna

I morgon går jag och röstar på Frimodig kyrka. Om jag bara hittar någon valsedel. Det går nog bra. De är säker hjälpsamma i Sofia församling.

Som ni kanske sett, åtminstone några av er, är jag medmotionär på sammanlagt åtta motioner. Den åttonde är skriven av Elisabeth Sandlund och handlar om laestadianerna. Det har varit en hel del väsen kring samerna i allmänhet, men tyvärr har tycks man ha bortsett från att de flesta är kristna, laestadianer. Därför uppmanar motionen kyrkomötet att inkludera denna väckelserörelse i försoningsprocessen.

Inkludera laestadianska väckelserörelsen  i försoningsprocessen

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att

1. tillsätta en utredning av Svenska kyrkans relation till den laestadianska rörelsen inom Svenska kyrkan,

2. tillse att det i utredningens direktiv ingår att: 

a) identifiera och inleda en fördjupad dialog med såväl företrädare som enskilda tornedalingar, kväner och lantalaiset som räknar sig till den laestadianska rörelsen kring hur dessa upplever sin situation och sina möjligheter att utöva och upprätthålla sin andliga tradition samt verka inom Svenska kyrkan idag,

b) presentera förslag till beslut för att bevara den laestadianska rörelsen inom Svenska kyrkan samt i enlighet med rörelsens andliga tradition skapa förutsättningar för samhörighet och hemvist i Svenska kyrkan,

c) beakta de slutsatser som dragits i tidigare utredningar, såsom SOU 2023:68, Som om vi aldrig funnits, avseende Svenska kyrkans nuvarande och historiska förhållande till de nationella och kyrkliga minoriteter som idag ingår och historiskt har ingått i den laestadianska rörelsen.

Motivering

I mars 2020 tillsatte regeringen en sannings- och försoningskommission i syfte att kartlägga och granska den assimileringspolitik som svenska staten och kyrkan drivit under 1800- och 1900-talen mot tornedalingar, kväner och lantalaiset. Genom en omfattande insamling av vittnesmål, arkivsökningar, forskningsrapporter och dialogmöten med organisationer samt enskilda togs ett unikt material fram. Slutsatser och förslag till insatser som skrevs fram baserades på detta material. I november 2023 överlämnade kommissionen slutligen sitt slutbetänkande till regeringen.

Slutbetänkandet Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset (SOU 2023:68) beskriver statens respektive kyrkans historiska roll i assimileringspolitiken. Utredningen innehåller även överväganden kring ansvar och ansvarsutkrävande.

I slutbetänkandets avslutande del utpekas Svenska kyrkan som en av aktörerna med ett särskilt ansvar för det historiskt inträffade. Ett avsnitt ägnas därför åt att redogöra för kyrkans ansvar samt hur kyrkans företrädare på olika nivåer varit delaktiga och i många fall pådrivande, i den utveckling som bidrog till assimilering och försvenskning av tornedalingar, kväner och lantalaiset.

Svenska kyrkan hör även till de aktörer som kommissionen väljer att adressera specifika uppmaningar till angående åtgärder som behöver vidtas. å ett exemplariskt sätt tog Svenska kyrkan emot det som anfördes i slutbetänkandet. Skyndsamt togs initiativ för att etablera en nära dialog med Svenska Tornedalingars Riksförbund- torniolaaksolaiset (STR-T) och ungdomsförbundet Met Nuoret om den fortsatta försoningsprocessen, vilket var helt i linje med den första uppmaningen som riktades till Svenska kyrkan.

Ett första konkret steg var att genomföra en återbegravning av mänskliga kvarlevor. Återbördandet som skedde i Akamella 2024 blev historiskt, dels för att det var den första i Tornedalen, dels för att det handlade om kvarlevor av både samiska och tornedalska individer.

Under 2025 arrangerar Svenska kyrkan på nationell nivå och Luleå stift tillsammans med minoriteten gemensamma seminarier på flera orter i det meänkielitalande området. I fokus för mötesserien står upplevelser från arbetsstugan och den ska ses som ännu ett gemensamt steg i en försoningsfrämjande process. Synliggörandet av minoritetens språk, kultur och kyrkliga traditioner (som är den andra uppmaningen) pågår för närvarande. I detta arbete har somligt redan gjorts medan annat pågår. Exempelvis ingår bibelöversättningsarbetet som påbörjades av Svenska Bibelsällskapet och Luleå stift för några år sen.

Däremot saknas fortfarande insatser i enlighet med den sista uppmaningen som handlar om relationen till den laestadianska väckelserörelsen. Enligt kommissionen spelade den laestadianska väckelserörelsens existens en avgörande roll för kyrkans agerande i assimileringsprocessen av tornedalingar, kväner och lantalaiset. I kartläggningen framgår att det i motivbilden för statens och kyrkans agerande och ställningstagande för assimilering fanns flera samverkande faktorer. Ett framträdande motiv som förstärkte kyrkans agerande negativt var relationen till laestadianismen.

Väckelsen fick sin upprinnelse i en vanlig församling genom prosten Lars-Levi Laestadius i Karesuandoområdet på 1840-talet. Trots sin pietistiskt präglade spiritualitet och sin kyrkokritiska ton förblev man en väckelserörelse inom Svenska kyrkan. När trycket från assimileringspolitiken ökade i skola och arbetsstuga med införandet av svenska som enda undervisningsspråk bildade väckelserörelsen en motkultur till den officiella sfären. Även i religiös mening blev rörelsen en nödvändig motvikt till det officiella kyrkliga livet och utgjorde en andlig fristad, där minoritetens språk användes och andliga traditioner praktiserades. I flera avseenden utvecklades rörelsen till en gemensam och förenande arena för samer och tornedalingar, kväner och lantalaiset.

Det faktum att människor inom rörelsen kom samman och använde meänkieli som ett gemensamt gudstjänstspråk stärkte samhörigheten mellan dessa grupper under en tid när kyrkan motarbetade dem (SOU 2023:68, s. 650). Laestadianismen är dock ingen homogen andlig rörelse. Den består idag av ett antal olika förgreningar. Inte heller till Svenska kyrkan finns ett gemensamt förhållningssätt. Ofta handlar det om lokala variationer. Kartläggningen visar dock att hos många tornedalingar, kväner och lantalaiset som räknar sig till den laestadianska väckelserörelsen finns olika spänningar som har sin grund i brist på tillit till Svenska kyrkan. I dessa spänningar finns en blandning av teologiska och strukturella frågor, vilket förstärks av erfarenheten av en kyrka som tydligt utövat sin maktposition (SOU 2023:68 s. 475–477).

För att inkludera den laestadianska väckelserörelsen i den pågående försoningsprocessen behöver spänningar, frågor och frustrationer öppet belysas och möten skapas i ögonhöjd. Såväl personer i ledande funktioner som människor på renlavsnivå behöver få göra sina röster hörda.

Ett brett insamlande av tankar, erfarenheter och åsikter behver ske i ålders- och könsöverskridande mötesplatser som inkluderar tornedalingar, kväner, lantalaiset och samer. En fördjupad dialog med den laestadianska rörelsen skulle förstärka både den samiska och den tornedalska försoningsprocessen. Det skulle återställa tilliten till Svenska kyrkan och stärka det rika andliga arv och den mångfald som kyrkan har blivit satt att förvalta.

Vi menar därför att det är av väsentlig betydelse att kyrkostyrelsen tar det första steget att uppmärksamma och värna om den laestadianska väckelserörelsen i den pågående försoningsprocessen.  Frågan är angelägen såväl utifrån behovet av att göra upp med överträdelser som skett i historisk tid, som med avseende på upprättandet av en hållbar och respektfull relation med den laestadianska rörelsen i Svenska kyrkan. Ett lyssnande förhållningssätt kommer att bidra till att etniciteter, språk, kulturer och andliga traditioner kan verka och berika mångfalden nu och framöver i Svenska kyrkan.

Bromma den 29 juli 2025

Elisabeth Sandlund Gäfvert (FK) Leif Nordlander (FK) Berth Löndahl (FK) Hans Weichbrodt (FK) Håkan Sunnliden (FK)

Välsignelse av hem

Som flera av er redan vet har vi nyligen (i somras) flyttat in i vår nya lägenhet på Södermalm. Och i morgon, fredag, kommer 10-15 personer hem till oss därför att vi ska ha välsignelse av vårt hem. Vår kyrkoherde f Magnus Olsson kommer att leda en kortare gudstjänst. Därefter kommer vi att umgås en stund med våra vänner. Vi ser verkligen fram emot detta.

Min gode vän och kollega Stefan Aro har skrivit en motion till kyrkomötet och jag är glad över att, tillsammans med Hans Weichbrodt, få vara medmotionär. Så här lyder motionen:

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att återkomma till kyrkomötet med förslag till ändring i kyrkohandboken som innebär att en ordning för välsignelse av hem införs.

Motivering

I Nya testamentet finns otaliga exempel där Jesus besökte enskilda hem. Vid sådana tillfällen välsignades hemmen ofta genom att sjuka botades, sörjande fick tröst, socialt utstötta upprättades och betryckta befriades från sina bördor. I kyrkans tradition har därför hemvälsignelse praktiserats för att skydda och välsigna dess boenden. En välsignelse av hemmet har oftast formen av en bönestund där man påmints om Guds ord och löften. Man tackar Gud för hemmet och ber om Guds välsignelse över det, för dem som bor där och alla som besöker det.

I vår svenska kulturkrets har hemmet fått förnyat fokus. Hemmet är idag inte bara platsen där vi är folkbokförda, äter och sover utan har kommit att handla om så mycket mer. Många skapar idag sina hem för att spegla den egna identiteten och personligheten. Inredningstrender avlöser varandra och renoveringar har närmast blivit en livsstil och djupast sett en identitetsmarkör.

Präster och diakoner möter emellertid personer som bär på andliga erfarenheter från nyreligiösa strömningar. Inte sällan är det individer som valt bort kristen tro och sedan sökt sig till olika typer av nyandlighet som kontaktar präst eller diakon för själavård och andlig vägledning. En första nyfikenhet som kanske grundade sig i existentiell oro ledde snart till en andlighet man inte kunnat förutse eller förstå vidden av. Oro, rädsla, sömnsvårigheter och ångest kommer ofta i spåren av engagemang i ockulta sammanhang. I extrema lägen kan tvångsmässiga handlingar eller paranormala aktiviteter utlösas och även påverka hemmiljön negativt. Präster och diakoner som möter denna problematik i själavård och enskilda samtal möts även av konkreta förfrågningar om hemvälsignelse. En del pastorat erbjuder välsignelse av hem och informerar även om detta på sina webbplatser, se till exempel https://www.svenskakyrkan.se/knivsta/valsignelse-av-hem.

Svenska kyrkan saknar en officiell ordning för välsignelse av hem. I den evangelisklutherska kyrkan i Finland finns en tradition av hemvälsignelse och där finns också en ordning för denna handling. I anslutning till dop eller flytt till ny bostad kan medlemmar välja att låta prästen välsigna hemmet. Det händer att svenskkyrkliga präster använder den finska ordningen eller ordning från annat samfund.

Ett bifall till motionen ger mod och redskap till fler församlingar i Svenska kyrkan att tillhandahålla hemvälsignelse till medlemsvårdande, kontaktskapande och evange-liserande syften. Ett bifall till en ordning för välsignelse av hem ger också tillfälle att erbjuda präster och diakoner i Svenska kyrkan teologisk fortbildning i befrielsetjänst och själavård som möter ockultism och nyandlighet.

Ett bifall står i samklang med församlingens grundläggande uppgift och dess syfte ”att människor ska komma i tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”, för att citera portal-paragrafen i kyrkoordningen.

Luleå den 29 juli 2025

Stefan Aro (FK) Håkan Sunnliden (FK)

Hans Weichbrodt (FK)

Rösta på Frimodig kyrka

Missionscertifiera församlingar

 

Det finns åtminstone två skäl bakom den här motionen. Det ena är att det väcktes en idé om att missionscertifiera församlingar. Det andra är att nätverket Vägen, där Elisabet Sandlund, är med åstadkommit vad vi kallar Missionsträdet. Sagt och gjort det blev en motion och eftersom den känns så fräsch, angelägen och omöjlig så meddelar jag den nedan i sin helhet.

Förslag till kyrkomötes beslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram ett program för missionscertifiering, som riktar sig till såväl anställda och förtroendevalda som andra engagerade lekmän i församlingarna.

Motivering

Nyfikenheten på och intresset för kristen tro ökar i Sverige, inte minst bland unga människor. Behovet i församlingarna att, i enlighet med vad kyrkoordningen före skriver, leda människor till tro på Jesus Kristus, är stort. Att presentera det glada budskapet för personer som ofta saknar grundläggande kunskaper kräver fantasi, kreativitet och uthållighet. Det faktum att Svenska kyrkan är rikstäckande, välkänd och med dokumenterade låga trösklar innebär ett särskilt ansvar för att ta vara på möjligheterna till en utveckling som kan förändra såväl enskildas liv som hela samhället.

På det internationella planet har Svenska kyrkans arbete efter sammanslagningen av Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen huvudsakligen inriktats på i sig behjärtansvärda biståndsinsatser medan mission i ordets klassiska betydelse satts på undantag.

Sammantaget innebär detta att det är hög tid för en medveten satsning på evangelisation och mission. Det är en uppgift för kyrkans anställda men i hög grad också för varje förtroendevald och engagerad församlingsmedlem så att teologi och personliga vittnesbörd går hand i hand. För att lyckas behövs en välfylld verktygslåda och övning i att använda de metoder som genom historien och i vår tid har visat sig bära frukt.

Arbetet måste utföras lokalt. Men Svenska kyrkan på central nivå har ett ansvar att ge ett verksamt stöd till stift och församlingar. Vi föreslår att ett program tas fram, som när det genomförts resulterar i en missionscertifiering av församlingen som tilldelas ett synligt bevis i form av ett diplom. Programmet, som med fördel kan genomföras i studiecirkelform, bör omfatta såväl teoretiska inslag, om exempelvis teologiska utgångspunkter och svensk missionshistoria, som praktiska övningar. En källa till inspiration är det ”missionsträd” som det svenskkyrkliga nätverket Vägen nyligen lanserat: 

https://vagen.me/Mission/Tree#mission_tree 

Bromma den 22 juli 2025

Elisabeth Sandlund Gäfvert (FK), Berth Löndahl (FK), Hans Weichbrodt (FK) Håkan Sunnliden (FK)

Rösta på Frimodig kyrka

Missionsstrategi

Tyvärr har de flesta i det nuvarande kyrkomötet ganska svaga föreställningar (eller vanföreställningar) av mission och missionens betydelse. Att då tro att Svenska kyrkan har en strategi för hur man ska bedriva mission är långsökt. Visserligen har man omdefinierat begreppet missions så att allt kyrkan gör är mission, men då har man lämnat missionens väsen eller reducerat den till socialt arbete.

Leif Nordlander har skrivit en motion där han föreslår att Svenska kyrkan tar initiativ till ett samtal på ekumenisk bas. Förslaget lyder:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att på ekumenisk bas genom

Sveriges kristna råd och/eller Sveriges Missionsråd ta fram en hållbar strategi för

mission för Sverige.

Vid närmare eftertanke är det svårbegripligt att det inte finns en strategi för hur världens mest sekulära land ska nås med evangelium. Tyvärr är risken stor att det inte finns det eller efter kyrkomötet. 

Ett samtal skulle med nödvändighet se väldigt annorlunda ut i jämförelse med hur det startade för 100 år sedan med ärkebiskop Nathan Söderblom. I vår tid kan man höra begreppet polycentrisk mission. För hundra år sedan utgick missionen till exempel från Sverige till Afrika som då skulle "kristnas". I vår tid är situationen den omvända. De flesta i Afrika verkar vara kristna och de sänder missionärer till Sverige. Vi kanske skulle samtala om hur vi tar emot dessa?

Det handlar inte längre om ett sändande land utan det finns många sändande länder. Alla missionerar alla, men hur då? Här borde finnas mycket att samtala om. Därför är jag, tillsammans med Elisabeth Sandlund, Hans Weichbrodt och Berth Löndahl medmotionär till Leifs motion.

Rösta på Frimodig kyrka!

Guds mission i världen

I dag fick jag mitt röstkort till kyrkovalet. I Sofia församling finns inte Frimodig kyrka (FK) representerat, men någon berättade för mig att man kunde skriva namnet på en blank valsedel. Nåja, det lär ordna sig när jag väl tagit mig till församlingssalen på Borgmästargatan.

Vår gruppledare i FK, Leif Nordlander, har alltid haft ett stort hjärta för missionen. Han har genom åren skrivit ett flertal motioner om mission. I år handlar den om att samverka med andra kyrkors missions engagemang. Han skriver bland annat: 

Konsultationen jag föreslår kan göras med Svenska kyrkan som inbjudare till andra evangelisk-lutherska kyrkor såsom Vereinigte Evangelisch-Lutherische Kirche, Deutschland (VELKD) och American Lutheran Church (ALC) och våra systerkyrkor i Sydafrika, Zimbabwe, Tanzania, Kenya, Liberia och Etiopien. Konsultationen kan eventuellt utvidgas med representanter för de lutherska kyrkorna i Indien och Malaysia som också varit del av svensk mission. Konsultationen kan göras i Sverige eller kanske helst i någon av våra systerkyrkor i Afrika söder om Sahara.

 Så här lyder lyder förslaget till kyrkomötes beslut:
 

Kyrkomötet beslutar att

1. uppdra till kyrkostyrelsen att via Svenska kyrkans internationella verksamhet ta

initiativ till en konsultation med våra systerkyrkor om vårt gemensamma missionsuppdrag,

2. för detta avsätta 20 miljoner kronor utöver rambudget.

  Svenska kyrkan gjorde tidigt stora insatser
för att sprida evangeliet till alla folk.

De 20 miljonerna ska främst användas för att täcka våra systerkyrkors delegater medan Svenska kyrkan, VELKD och ALC får stå för sina egna delegaters kostnader. Konsultationen synes alltmer nödvändig mot bakgrund av västerländska organisationers indragna stöd på många områden i utvecklingsländer.

Det är en behjärtansvärd motion som jag tycker är värd allt stöd. Missionen behöver sättas i gång på nytt i Sverige, både inom- som utomlands. Jag står med som medmotionär.

Rösta på Frimodig kyrka!

Kulturkanon, kvinnliga präster och tio kommentarer

 Aktuellt har tillsammans med andra medier gjort en stor affär av kulturkanon för Sverige – omfattning och innehåll SOU 2025:92 .  Inslaget i Aktuellt blev en storm i ett vattenglas efter att SD-politikerna Jessica Stegrud skrivit en endaste (provokativ) mening i sociala medier. Nu diskuteras hur hennes tweet ska tolkas. Men själva kommentarerna till kanon uteblev så då får vi nog betrakta Stegruds tweet som ett stickspår.

När det kommer till kanon observerade jag att det fanns en avdelning med benämningen "religion". Den intresserade mig och förvånade mig när beslutet om kvinnliga präster räknas till svensk kanon. Jag läste och noterade att motståndet organiserades genom Svenska kyrkans fria synod och Missionsprovinsen. Mycket tveksamt. Kommentaren till beslutet var vidlyftig, saknade delvis relevans och innehöll mindre felaktigheter. Segrarna skriver, som bekant, historien. Undrade då hur vännen och kollegan Dag Sandahl skulle kommentera detta. Nu har jag läst vad han skrivit. Han har tio kommentarer och du kan läsa hans blogg genom att klicka här.

För övrigt tycker jag det är bra att det skapats en kanon, även om jag undrar vad det är för en tid vi lever i när det har ansetts nödvändigt. Håller den svenska kulturen på att inte bara förändras utan försvinna?

Ny prästutbildning

När jag gick prästutbildningen vid Uppsala universitet 1973-1977 var den starkt präglad av den så kallade 68-rörelsen och frågan om kvinnliga präster. Det är också vad jag minns bäst trots att jag vill glömma delar av den. Nåväl, jag brukar inte klaga för mycket över den eftersom jag lärde mig att urskilja. Jag kollade vad jag fick lära mig med Bibeln och äldre ämbetsbröder.

Det var ganska längesedan jag gick utbildningen, men jag har förstått att den inte blivit mer konfessionell. Problemet är bara att Svenska kyrkan är en bekännelsekyrka och utbildningen är sekulär. Det fattas med andra ord något. Nu har Berth i sin tredje motion föreslagit att Svenska kyrkan ska starta en egen utbildning. Jag står gärna med som medmotionär till motionen nr 37.

Förslaget lyder: Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utreda möjligheten att Svenska kyrkan skapar en egen teologisk utbildning och ny högskola för blivande präster.

Johannelund utbildar präster främst för EFS.
De biskopar jag hört tala om den menar att där sker den bästa prästutbildningen. 

På Johannelund lär de utbilda fler präster än Uppsala universitet och Lunds universitet tillsammans. Ändå motarbetar kyrkomötet Johannelund år efter år. Här får studenterna lära sig vad kristen tro är för något. De läser dogmatik, själavård, kyrkohistoria, bibelvetenskap, missionsvetenskap och så vidare.

På de sekulära universiteten kan du skaffa dig en kandidatexamen som leder till prästvigning utan att behöva fördjupa dig i kristen tro. Det är otillräckligt för en präst. Visserligen kan man studera på Johannelund eller varför inte på Församlingsfakulteten i Göteborg, men den senare är än mer underkänd av Svenska kyrkan. Det är dags att Svenska kyrkan skaffar sig en egen prästutbildning.

Rösta på Frimodig kyrka! 

Ekumenisk konsekvensanalys

Det finns i våra teologiska sammanhang sådant som är, eller borde vara, självklart. I kyrkomötet är emellertid ingenting självklart, allra minst sådant som bär Nya testamentets prägel. Bert Löndahl har skrivit en motion där han föreslår att kyrkomötet ska anlägga en ekumeniskt konsekvensanalys på sina beslut, både i kyrkomötet och i kyrkostyrelsen. Att en sådan motion behövs beror på att partipolitik och vindkast i läran snarare styr motionerandet, diskussionerna och i värsta fall besluten. Jag har märkt att så kallat vanligt folk, vanliga kristna, närmast blir chockade över att det är möjligt.

Berths förslag lyder: Kyrkomötet beslutar att

1. en ekumenisk konsekvensanalys ska göras inför beslut i kyrkomötet och kyrkostyrelsen,

2. uppdra till kyrkostyrelsen att utreda hur denna rent praktiskt ska implementeras.

kyrkans skepp - ekumenikens symbol

Det är klart att jag vill stå med som medmotionär på Berths motion. Svenska kyrkan är en bekännelsekyrka och inte en åsikts kyrka som det blivit i alltför många hänseenden. Men det som är och ofta har betraktas som en självklarhet förblir inte alltid en självklarhet. Det är som med demokratin eller varför inte som med själva evangeliet, det behöver tas emot av människorna för att fungera. När man slutar tala om det, när det glöms bort eller av andra skäl mer eller mindre upphör, måste det sägas.

Veckan som ligger bakom oss har vi firat att det är 1700 år sedan nicenska trosbekännelsen blev normerande. Kommer den att överleva några generationer till? Förmodligen, men det kommer inte att förvåna mig om vi får motioner i kyrkomötet som föreslår justeringar i bekännelsen.

I vår tid anses barnkonsekvensanalyser vara självklara, liksom hänsyn till jämlikheten eller miljön. Bra så, men är hänsynen till kristna kyrkor och samfund runt om i världen självklar? Uppenbarligen inte. Det går att ge flera exempel på hur Svenska kyrkan gått och går sitt eget stickspår, gått in på och går på en återvändsgata. Nu får vi se hur det går med den här motionen.

Rösta på Frimodig kyrka!

 

Kyrkans värdegrund?

Nu drar det ihop sig till kyrkoval. Den 21 september är det dags att gå och rösta. Själv tillhör jag numera Sofia församling på Södermalm, men här finns ingen Frimodig kyrka (FK) grupp. Jag antar att jag ändå kan rösta på FK på något sätt.

Med utgången av 2025 avslutar jag definitivt mitt mandat i kyrkomötet. Den här hösten har jag inte heller skrivit någon egen motion, men medverkat i ett par och står med som medmotionär i ytterligare några. Sammanlagt inte färre än åtta motioner, nr 32, 33, 37, 62, 63, 67, 89  och103. Den som vill kan gå in på 

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/kyrkomotet-2025#Motioner

och läsa där. Självklart tycker jag att dessa är bland de viktigaste, mest grundläggande och principiella motionerna i år. Ta till exempel nr 32 om Kyrkans värdegrund. Det är häpnadsväckande att det ens finns ett tal om kyrkans värdegrund. Den kan väl inte vara någon annan än Bibeln eller den heliga Skrift. Bibeln en är kyrkans norm sedan begynnelsen. Att den sedan behöver tolkas är en annan historia.

Berth Löndahl skriver inledningsvis i motionen: 

Av Svenska kyrkans webbsida framgår det att hon har en värdegrund. Men någon sådan har varken kyrkomötet, kyrkostyrelsen eller biskopsmötet antagit. Vad som står på webbsidan är en text skriven av Petra Carlsson Redell, präst och professor i systematisk teologi. 

Förslaget till kyrkomötes beslut lyder: 

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att

1. ta bort texten som i dag finns på Svenska kyrkans webbsida under rubriken ”Kyrkans värdegrund”,

2. tillse att ingen annan värdegrund anges än hänvisning till Bibeln och evangeliet om Jesus Kristus,

3. tillse att den värdegrund som eventuellt ändå kommuniceras ska grundas på evangeliet om Jesus Kristus.

Rösta på Frimodig kyrka!

Ekumenisk lovsångsgudstjänst

Den här veckan firas det ekumeniska året 2025. Det är 1700 år sedan den nicenska trosbekännelsen antogs och det firas naturligtvis av alla kristna kyrkor och samfund i hela världen. I kväll har Kari och jag varit på en ekumenisk lovsångsgudstjänst i Storkyrkan, Gamla Stan. Vi kom till kyrkan omkring klockan 17. Gudstjänsten skulle börja 18. När vi kom fick vi ställa oss i en lång kö. Kyrkportarna hade ännu inte slagits upp. När gudstjänsten sedan började var kyrkan fullsatt.

Storheten med gudstjänsten var att kristna från alla sammanhang möttes. Jag lyssnar numera ofta ganska kritiskt när jag hör predikningar eller ser på kyrkliga uppträdanden. Men den här gången överskuggades det av högtidligheten. Tänka att få vara med i Storkyrkan när den är fullsatt. Tänk att där har firats gudstjänst sedan 1200-talet och nu är alla församlade. Ganska mäktigt i synnerhet när jag tänker på ekumeniska mötet i Stockholm 1925. Det firar med andra ord 100 år i år. Dubbelt firande med andra ord. Den gången predikade ärkebiskopen Natan Söderblom. Den här gången kardinalen Anders Aborelius.

Kari och jag är tacksamma för att vi får vara med i en, helig, allmännelig och apostolisk kyrka och för att vi får se den manifesterad på det här sättet. Sedan är det en annan sak om man skärskådar ett och annat, men det gör jag inte en sådan här kväll.

Kyrkoval och kyrkomöte

 Den här gången skulle ha blivit mitt sista kyrkomöte om inte mitt sista redan hade varit. Oj. då , det blev lite kryptiskt. Förklaringen är enkel. Jag kommer inte att delta i höst eftersom jag lämnat återbud och jag har bett om att inte vara med på någon lista till nästa kyrkoval som hålls den 21 september, Alltså har jag redan gjort mitt sista. Tycker faktiskt att jag gjort mitt efter 12 år i kyrkomötet. Sammantaget blir det rätt många timmar. Var de bortkastade? Det kan jag tycka, men vid närmare eftertanke har de förmodligen ändå bidragit med något. Om inte annat har jag räckt upp handen efter övertygelse.

 

Till nästa session kom det in 129 motioner, ovanligt många. Det kan till dels bero på at vartannat kyrkomöte har under denna sista period gjorts om till tema-möte. Man kan fråga sig varför.

Till den här hösten är jag medmotionär till ett antal motioner, fem om jag minns rätt. Det får jag återkomma till.

 

Fjällgatans café

 Vi människor har många goda stunder framför oss. När vi nu landat på Södermalm och installerat oss kommer vännerna gärna på besök. I dag har Hans och Lotta varit här på lunch, sett vår fina lägenhet och följt med oss på en kortare promenad. Vi fick några timmar tillsammans. Gott umgänge och bra samtal. Kortet togs av kära hustrun när vi intog kaffe på Fjällgatans café. Ni kan själva se hur vi njuter av livet,

Förutom att vi tar emot besök försöker vi göra utflykter för att bättre lära känna sta´n. Jag hittar rätt på Söder, men Stockholm är större än så. I morgon planerar vi en utflykt till Skeppsholmen och Kastellholmen. Planeringen är att vi nu under sommarhalvåret koncentrerar oss på dagsutflykterna för att sedan under vinterhalvåret ta oss an muséerna. 

Mellan varven försöker jag skriva på en kommentar till Efesierbrevet. 

Tanken är inte att fortsättningsvis bara skriva om allt härligt vi gör. Förutom bokskrivandet har jag ett visst engagemang i ett antal angelägna motioner till kyrkomötet som jag vill berätta om. Mer kommer.

Anna Lindhagens täppa

Något kvarter väster om oss, men fortfarande östra Södermalm, finns Anna Lindhagens täppa. Anna Lindhagen (1870-1941) var en verklig filantrop. Hon var född och uppvuxen på Söder. Hon bodde på Fjällgatan 34 där det nu finns ett museum till hennes minne. Det kallas Stigbergets borgarrum. Stigberget är det berg som går från Ersta till Katarina kyrka. Museet är delvis inrett med hennes egna möbler. Jag kunde konstatera att museet håller öppet på söndagar 13-15, inte mer.

Förutom hennes sociala och politiska insatser var hon med om att grunda Naturskyddsföreningen 1909 och föreningen Koloniträdgårdar redan 1906. 

Kari och jag går gärna dit för att sitta ner och njuta en stund av utsikten mot Saltsjön. Trädgårdarna blev till oaser på Södermalm. 

Bloggen avslutas med en bild på en av täpporna. i bakgrunden kan du ana inloppet till Stockholm. Vi har det soligt och varmt i hela Sverige, också här. I morgon blir det nog en utflykt med båt. 

allt gott!

Härliga Stockholm

 Alldeles nyss har vi lämnat av dottern Elisabet och barnbarnet Linn vid stationen. Vi har haft några härliga dagar tillsammans. Elisabet har dessutom hjälpt oss med det ena och det andra. Vi är så tacksamma för våra barn och deras familjer. Nu väntar vi på att de andra kommer i sinom tid.

I går var vi på matchen hela Söder gläder sig åt. Bajen låg under med 02 efter första halvleken och alla 22 000 åskådare hjälptes åt att bua. När de sedan kom in gjorde Bajen 3 mål i andra halvlek. Vilken stämning det blev. Vilken kväll. Roligt att vi fick uppleva det tillsammans.

Bär vi sedan kom hem på kvällen gick Kari och Elisabet upp på Fjällgatan och såg solnedgången. Det var upplevelser som dessa om gjorde att det var lätt att sätta rubriken på dagens blogg.

I morgon blir det tvätt-dag och jag följer gärna med till tvättstugan för att lära mig hur man gör. Det blir hissen rätt ner i källaren och tvättstugan så någon tvätt maskin behöver vi inte längre.

På ett liknande sätt som med tvättmaskinen blev det med bilen. Där vi bor nu behöver vi inte någon bil. Den skulle mest bli et problem. Om vi vill någon gång blir det enklare och lättare på alla sätt att hyra en sådan.

Roligt att få dela det här med er så ytterligare några bloggar på temat är att vänta.

Nu är vi igång

 Hela dagen, från tidig morgon till kväll, har Kari och jag packat upp ett 50-tal flyttlådor. Jag har fått gå skytteltrafik till sopstationen därför att en hel del behövs inte, får inte plats eller på annat sätt blivit över.

I dag kom dessutom en del nya möbler som vi behövde, bland annat ett mindre matbord. Det stora vi hade i Värnamo fick vi göra oss av med. Bilden nedan är tagen mo gästrummet. arbetsrummet eller mini-biblioteket, vad vi ska kalla det. Jag har ju som ni vet gjort mig av med de flesta böckerna.

Mitt på dagen fick ta en lunchpaus på balkongen. Det var härligt med utsikt bort emot Fåfängan även om det inte syns spå bra på bilden på grund av räcket.'

Fram emot kvällen fick vi vårt första besök av Christer och Harriet som vi dråpligt nog var grannar med en gång i Värnamo. De hade med sig en fin blomma och sedan gick vi upp på Fjällgatan och njöt av utsikten en stund. På fredag kommer Elisabet och Linn till oss. de stannar över helgen så nyligen har jag köpt biljetter till matchen på söndag. vi ser mycket fram emot att få ta med dem på 3Arnea.

och kommer hem till Stockholm

 Nu har vi sovit första natten i vår nya hyresrätt. Vi har inte hunnit ställa den i ordning än, men eftersom grejerna kom hit för två veckor sedan och jag tog emot så hann jag göra något. Fortfarande återstår ändå en del arbete. Bilden är tagen från vardagsrummet mot köket som skymtar runt hörnet,

Om man står i köket och ser emot vardagsrummet så ser det ut som nedan. Så du ser att det finns en hel del att göra. Det gör ingenting. Vi tänker börja utforska omgivningarna och så plockar vi upp grejerna när vi är hemma. Fast känner jag Kari och mig själv rätt kommer vi ändå att tillbringa en hel del tid med att packa upp och möblera om.

kl 15 ledde jag högmässan på Gotlandsgatan. Roligt att de vill ha mig med också fortsättningsvis, nu när St Filippus fått sin egen kyrkoherde. Jag hjälper gärna till också fortsättningsvis, men helst med bildandet av smågrupper.

Jag får nog anledning att återkomma så ni inte behöver vara undrande inför fortsättningen.

Nu lämnar vi Värnamo

 

Som jag berättat tidigare flyttade vi från Värnamo till Stockholm den 1 juli. Den här veckan är dottern med familj på Öland och då tillbringar vi veckan i deras hus utanför Värnamo.

I går var vår husförsamling samlad här och kortet visar några av vännerna innan fortsatte med en måltid ute på terrassen. Eftersom det var sista gången på ett bra tag så hade några ordnat med ett rejält knytkalas. Jag måste säga att det är något särskilt att äta tillsammans. Inte bara förätandets skull som ju i och för sig har ett egenvärde. Inte heller sentimentalt därför att det var sista gången. Snarare för att vi mötts varje vecka i mer än tio år Då hinner vi lära känna varandra ganska bra. 

Vännerna gladde sig för vår skull. Vi hade sålt lägenheten i Värnamo bara några timmar innan vi möttes. Det 'r inte självklart enkelt att sälja en lägenhet i Värnamo, men i det här fallet gick det fort, Så nu är det gjort.

Efter måltiden firade vi Herrens måltid. Jag gläder mig fortfarande över domkapitlet i Växjö som gett oss alla ett prejudikat.

Det går bra att fira nattvarden i ett hem om där finns bröd och vin och om prästen blivit kallad, även om han är pensionerad.

Det är något som jag kan rekommendera alla er som längtar efter att se Herren Jesus konkret närvarande i ert hem. 

Blåvand, Danmark

 Det är kallt i vattnet, men det blev ändå bad i havet. Inte alla badade, men några. Det hade förutsagts att det skulle bli regn och det regnade någon eller några timmar, men annars var det soligt om än blåsigt. Hela familjen Sunnliden har haft en fantastisk vecka i Blåvand, Danmark, men jag kommer inte vare sig kunna eller vilja berätta allt. Men ett par bilder kan jag bjuda på.

Vad spelar vädret för roll när man hyrt ett hus med inomhus pool. Gissa om den nyttjades mer eller mindre dygnet runt. 

Minstingen, barnbarnet Elliot sa: "Mormor, kan vi inte göra det här till en tradition?" Mormor klarade sig undan med konstaterandet att man fyller 70 år bara en gång.

Nu är vi hemma och har tagit tag i flytten. Kanske blir det en liten rapport också om den framöver.

23 juni

 För inte så länge sedan skickade jag ut en midsommar hälsning till mina vänner, men här kommer en till eftersom den 23 juni är "den rätta" dagen. Midsommardagen firades tidigare på Johannes döparens dag som alltid infaller 24 juni, se almanackan. Alltså är det Midsommarafton i dag ...

Hur jag firar den? Tillsammans med Kari, barn och barnbarn befinner vi oss i en stuga i Danmark. Kari och jag kom just hem från en stund på stranden, se bilden. Det är en fantastisk känsla att komma till havet även om det just i dag är blåsigt och knappast läge för något bad. Jag kommer absolut ta mig dit igen senare i veckan. Vilka härliga promenader man kan ta på de kilometerlånga stränderna

22 juni

I dag reste hela familjen till Herning i Danmark. Vi befinner oss nämligen i Danmark md hela familjen den här veckan. Och i går fick vi vara med om något mycket speciellt. Victor som i år fyller 50 år, om än senare i höst, fick sin present; ett fallskärmshopp! Bilden är tagen efter landningen.

Eftersom det har gott ett dygn vågar jag påstå, även om jag själv inte har hoppat, att det tycks vara en upplevelse man inte kan glömma. Upplevelsen verkar gå från dödsångest till den ren eufori.

Idén att ge ett fallskärmshopp i present kom från Elisabet som själv, på Nya Zeeland, hoppade för några år sedan. Så klart hon tyckte att också storebror skulle hoppa. Måste vara svårt att dra sig ur om lillasyster utmanar. Släkten är värst.

Jag är glad att jag är så gammal att jag det inte passar mig.

Mitt bibliotek

 Det är ett känt faktum att vi teologer "älskar" våra böcker, våra teologiska framför allt. Och jag har under åren samlat på mig några tusen, se bilden, men nu ska de alla bort. Jag har kanske inte direkt våndats, men ändå dragit på det hela. Men som sagt nu är det dags. Om en timme kommer Karl-Henrik med bil och släpkärra och hämtar allihop. 

Eftersom ryktet redan nått många av er kan jag lika gärna bekräfta att vi ska flytta till en lägenhet i Stockholm. Vi fick den som genom ett mirakel. En fastighetsägare kontaktade oss och erbjöd en nyrenoverad trea med kök. En insatt broder sa: "Håkan, det där händer en gång på miljonen".

Vare sig Kari eller jag är lastgamla, men det känns ändå lite som en "dö 'städning". Och varför inte? Inte mig emot. Förr eller senare ska vi alla lämna jordelivet och då får vi inte ta med oss någonting.

De finns en del böcker som är mig särskilt kära. Jag har till exempel uppemot 40 böcker av min lärofader Gunnar Rosendahl, kyrkoherde i Osby. Några av dem ska jag plocka ut och ta med mig till Stockholm. Vidare ska jag ta med mig Per-Anders Fogelströms böcker i serien Mina drömmars stad. Inte bara de fem utan också de tre som föregår serien. Han har faktiskt berätta hela historien om östra Södermalm eller Bajen-land som som också är ett gångbart namn.

Ändå gläder jag mig över mitt bibliotek. Det ska nämligen till teolog studenternas förening Teofil i Lund. Och då kommer det förhoppningsvis till glädje för blivande präster. Det gläder mig mycket. 

Nu kommer Karl-Henrik om någon timme så mer än så hör blir det inte. Kan ändå nämna att några goda vänner varit när och plockat ut några godbitar dessförinnan.

Ha en bra dag och välkommen tillbaka till bloggen framöver!

Cancelling som en del av woke

 Det kan ha varit ett tiotal år sedan jag först hörde om och anade något av vad woke är. Jag minns att jag undervisade ett antal ungdomar uppe i Transtrand, Sälen och frågade dem om de kände till begreppen cancel och woke. Jag var själv osäker. Jag tänkte att de kanske visste, men nej, det gjorde de inte. Sedan dess har jag stött på begreppen och i mitt undermedvetna levt med dem utan att kunna exemplifiera eller argumentera mot dem. I dag hjälpte Lena Andersson mig med det genom en ledare i Svenska Dagbladet, en lysande sådan som jag hoppas får stort genomslag. Vill du läsa den (rekommenderas) så kan du klicka här.

Hon hävdar att woke, denna förskräckliga ideologi, varit verksam i cirka 15 år och förundras över att den liberala vänstern omedvetet (?) förvandlats till eller medvetet lyckats lägga beslag på woke. 

Lena Andersson skriver att förföljelser av minoriteter är avskyvärda, men att woke inte är dess motsats utan en inverterad (upp och ner vänd) version av det. I woke-läran ingår att betona kön, hudfärg, etnicitet på historiens förövare och vakna inför denna oförrätt. Ansvaret för oförrätterna har ärvts biologiskt och skulden kan inte avskrivas utan måste bekämpas. 

De gamla oförrätterna ska nu brytas. Alltså ger man sig på "arvingarna". Politiskt tycks det fungera som så att man tar parti för "offren", samlar på sig majoriteter och "cancellererar", utestänger (mobbar) dem som säger emot. Det är tämligen utstuderat och undergräver, i sann postmodernistiskt anda, traditionella värderingar. Sättet att agera är inte nytt eftersom jag redan i Nya testamentet läser om kampen mot andefurstarna. Jag har också själv mött fenomenet i såväl Svenska kyrkan som på universitetet.

Med hjälp av woke kan man sålunda identifiera sig med svarta, homosexuella eller, varför inte, förtryckta kvinnor, för att ge exempel. När det är gjort kan man kräva av omgivningen att "ställa upp" på dessa grupper. Vem vill inte ställa sig på de svagas sida? Den som inte erkänner att vita förtryckt svarta och nu tar parti för svarta mot vita gör sig själv en otjänst. 

Den som inte erkänner att varje människa själv bestämmer över sitt kön och sin sexualitet blir en fiende och kan diskrimineras. När woke-ideologin vunnit mark blir det tämligen omöjligt att "tycka något annat". Att tycka något annat är fel. Det är fel att vara emot en utsvävande livsstil, mot abort eller tro att Bibeln äger giltighet och så vidare (mina tankar). Lena Andersson skriver:

Vi var inte ålagda i lag att älska Pride och regnbågssymboler, men det var suspekt att inte göra det. Så ser hegemoni ut, tusen osynliga trådar som binder och gör det kostsamt att inta en negativ - eller bara ointresserad - hållning till folks livsstilsval. Ointresse klassades som osynliggörande av de utsatta, att inte erkänna dem.

Andersson förklarar för mig hur det gick till. Det tidigare idealet var att vi skulle tolerera varandra, men nu räcker inte det. Inom woke bytte man bort tolerans mot erkänna. Det räcker inte med att du tolererar, respekterar eller säger dig älska utan du ska erkänna. Om du inte gör det är du utanför och ska hållas utanför. 

I Wikipedia läser jag: 

Woke är en politisk term som uppstått i USA som beskriver en medvetenhet om frågor som rör jämlikhet mellan olika etniciteter och genus, samt social rättvisa, diskriminering och rasism. Det kommer från uttrycket "stay woke" på afroamerikansk engelska, ungefär "stay awake".

När jag googlar begreppet ser jag också att Josef  Fransson (SD) 23 september 2024 lämnat in en motion till riksdagen där han ber att: 

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att utreda hur vi kan motverka woke-ideologi på svenska universitet och högskolor och tillkännager detta för regeringen.

Plötsligt förstår jag Donald Trumps kamp mot Harvard University. 

Ledaren bekräftar vad många konservativa och klassiskt kristna kan vittna om och väcker många tankar. Jag skriver inte mer om detta nu, men rekommenderar ledaren. 

Triptyk

 Det är några månader sedan jag förärades ett exemplar av Kristoffer CH Wahlunds senaste bok Triptyk tre moderna apokalypser. Jag mötte honom och hans familj i samband med högmässan på Gotlandsgatan och lärde mig genast att uppskatta dem. Kristoffer hjälpte oss senare i gång med vårt informations- och nyhetsbrev. Han är författare till professionen och har skrivit flera böcker. Hans språk är inte alltid så lätt tillgängligt, men ändå lysande. Värd att läsa bara av det skälet. Du kan beställa boken här adlibris.

Nu blev jag påmind om boken dels genom mejl växling med författaren, dels genom att han omnämndes i Dag Sandahls Dagslända från 21 maj 2025. Dag skriver, som jag tror ni känner till, oftast skarpsinnigt kritiskt om Svenska kyrkan i allmänhet och biskoparna, som han kallar Plussarna (på grund av plustecknet de bär på magen), i synnerhet. Inte sällan i apokalyptisk anda. Det var nog därför Dag citerade Kristoiffer när denne förklarade till vilka han vänder sig:  

Till alla heliga – alla veliga
Till alla förvirrade, alla bort-trillade
Till alla uträknade –
alla sluträknade; nedräknade, alla felräknade.
Alla felbalanserade, livschansade – 
det är till er jag skriver.
Det är till er jag vänder mig.

Dag benämner Kristoffer som en begåvad skribent driven av ”verklighetssinne” och glädjen att stiga in i Verkligheten. Dag fortsätter: "Inte är det konstigt att jag gillar vad de åstadkommer. Det här är människor vars ord gör att jag ser världen lite på nytt."

Det tyckte jag var värt en blogg.

Ha en god fortsättning på den här dagen!

jag återkommer!

Håkan

MAGA

 Sitter just nu på SJ:s Lounge i Stockholm, läser, ber och filosoferar om vart annat. Det är ett par timmar kvar innan jag ska leda högmässan  S:t Filippus. Gick och hämtade SvD och fastnade för dagens ledare. Är du intresserad av världs skeendet rekommenderar jag den. Det är första gången jag läser vad Ann Applebaum profeterade om för ett antal år sedan. 

Ledarskribenten Mattias Svensson menar att den amerikanska MAGA-högerns världsbild sammanfaller med Rysslands.  Putin har ju länge profilerat sig och Ryssland som ett värn för traditionella familjevärden och kristen tro, och en kämpe mot hbtq-rättigheter, woke och liberalism som påstås rasera västvärlden, skriver Svensson. Han fortsätter med en rad exempel.

Det syns mig klart och tydligt att analysen stämmer tämligen väl. Jag orkar inte nu, med datorn i knät, sitta och redogöra för hela ledaren, men läsvärd var den definitivt. Kanske måste västerländska kristna ta sig en funderare p hur de ska förhålla sig framöver. Även om folk i allmänhet, inklusive kristna, inte bryr sig särskilt, borde det vara en angelägenhet för samfunds ledningarna att orientera sig i den nya världsordningen. Vad betyder den för kyrkan?

Är det för övrigt inte biskoparnas sak och deras representanter kyrkoherdarnas sak att beskydda och vägleda hjorden? När jag läser min Bibel ser jag att Jesus har en hel del att säga om den yttersta tiden.

Politiker som provocerar

 Det händer mycket inom politiken just nu. Det kan inte ha undgått någon. Jag är ingen politiker och tänker förmodligen inte särskilt politiskt heller, men jag följer nyheterna tämligen nära. I den förra bloggen nämnde jag om Ann Applebaum och skrev några rader om arbetet på en ny världsordning. Idag verkar det som att den bloggen är än mer aktuell.

I kväll, i samband med rapporteringen från debaclet i Vita huset och  nämndes om en ny världsordning där USA, Ryssland och Kina ska dela samarbeta som de oemotsagda härskarna. EU räknades helt och hållet bort.

Förbereder sig de tre stora makterna för ett tredje världskrig? Trump antydde det, men utsåg Zelenskyj som syndabocken. På samma sätt gjorde Ryssland i kväll. 

Oavsett hur det går med saken är tonen ytterst obehaglig. Hur kan politiker på den nivån prata på det här sättet? Förstår de inte att de avslöjar sig? De provocerar varandra i syfte att vinna fred ... eller krig. Politiker är människor. Förvisso älskade av Gud, men också syndare.

Det ska bli synnerligen intressant att följa de europeiska ledarna under de närmaste dygnen för nu hastar det. Går det, i det här fallet, att övervinna det onda med det goda?

Slava Ukraini

Det har som sagt blivit en del politik på sistone. Framför allt läste jag Ann Applebaums böcker. Och tänk nu får vi se det hända framför ögonen på oss. Det ska bli intressant att se om Trumps idé håller, Trumps idé? Ja, jag uppfattar det som att han verkligen vill åstadkomma en världsordning. Den bygger på Trump, Putin och Xi Jinping, det vill säga USA, Ryssland och Kina. USA tar sig rätten att lägga beslag på Kanada och Grönland, Ryssland på Ukraina, Georgien med flera tidigare sovjetiska stater och Kina på Taiwan, Macao och Hongkong i alla fall till att börja med. Kan de tre giganterna bara komma överens finns det ingen som kan hindra dem. 

Nu väntar jag med spänning på hur Europa ska svara.

För övrigt vill jag bara nämna att jag gjort om lite bland mina hemsidor. Tagit bort några och lagt till andra.

Ska försöka skriva lite oftare framöver. Ha en god helg!

Autokrati

 Det har blivit mycket politik nu i övergången från 2024 till 2025. Det började med att jag lyssnade till Katarina Barrling när hon under endast 19 minuter sammanfattade den svenska protestantismens utveckling. Jag hörde eller såg föreläsningen på Axess TV för några månader sedan och visste att jag måste läsa boken. Vill du få en snabb sammanfattning utan att läsa boken ska du lyssna til föredraget. Det kan du göra genom att klicka här.

Sedan gick det av bara farten att läsa Ann Applebaum. Efter att ha läst hennes senaste bok, se bilden nedan, sa jag till Kari att jag inte skulle bli förvånad om det en dag meddelades att hon "försvunnit". Hon är helt orädd när hon berättar hur Ryssland, Kina, Turkiet (sic!), afrikanska och sydamerikanska länder samarbetar mot väst. Dessa självstyrande autokratier, tidigare kallade diktaturer, samarbetar med det enda målet; att behålla makten och att utöva den i andra länder utan att själva bli utsatta.  Autokratierna använder sig av det demokratiska snacket. De kräver sitt "självbestämmande" och sina "rättigheter". USA, eller för all del EU, får inte lägga sig i.

Det är stundtals ganska skrämmande läsning. Kanske inte förvånad, men plötsligt så blev det mer än mina egna konspiratoriska idéer. Det kom så nära och blev så riktigt. 

Det fanns en tid då Sverige var neutralt och samarbetade både hit och dit. Jag undrar hur det ska gå nu när "öst" samverkar med varandra för att kunna stå emot "väst"? Visserligen har vi gått med i NATO, men livet är större än så. Det handlar om politik och ekonomi. då verkar allt vara möjligt.

En modern form av religiositet

 Så har jag läst ut Barrlings läsvärda bok som jag särskilt rekommendera den som vill förstå varför det ser ut som det ser ut i Sverige vad beträffar religionen. Under de två senaste decennierna har det kommit en rad avhandlingar, artiklar och böcker i ämnet så ingen skulle behöva vara okunnig om vad som hänt. Ändå är det viktigt att sprida hur särskilt (S) lyckats samspela med historien. Inte minst är det viktigt att se och förstå de metoder som använts. Jag tänker på hur en enda tes, till exempel den om allas lika värde, kan sättas, drivas och hur motståndare kan hängas ut. Boken är emellanåt nästan humoristisk. Jag ler igenkännande när jag läser:

Tänk om det är så svensk socialdemokrati tog över religionens roll, och kom att utvecklas till en modern form av svenskprotestantism? Kanske var det så att de fromma svenskarna fortsatte att vara fromma, men genom tron på socialdemokrati? Plötsligt kommer då Socialdemokraternas ledare i annat ljus; Per Albin Hansson som patriarken som pekade ut svenskarna som ett folk utvalt till rättvisa och jämlikhet; Tage Erlander som den omtyckte kyrkoherden; Olof Palme som den brinnande väckelsepredikanten; Göran Persson som våran prost, fryntlig med en räv bakom örat. Slutligen finner vi Magdalena Andersson: en modern statskyrkopräst med modern uppsyn och både ekonomiska redovisningar och värdegrundsdokument i ordning. Hon behöver inte bära prästkrage, den syns ändå.

Samtidigt har Barrlings bok en underton av hopp. Hon låter mig förstå att religiositeten är konstant, att den inte alls upphört utan snarare tvärtom när som helst kan väckas till liv igen. För närvarande präglas Sverige av sekulära värderingar. Det behövs inga gudaväsen eller helgon, men i själva verket lever vi med sådana hela tiden. I själva verket kan tillvaron förstås som en av sekulär form färgad av religion. 

Det finns därmed hela tiden en möjlighet att knyta an till människan och hennes andliga behov. Det kanhända att Svenska kyrkan inte är Guds redskap för kommande år, men Han kan besöka oss och komma till tals med oss också på andra sätt.

God fortsättning

Vill börja med att önska er alla en god fortsättning på det nya året 2025.

Oh, vad det är skönt med lediga dagar ... Visserligen har vi varit i Stockholm några dagar, men jag har ändå innan vi for dit läst ut Barrlings bok. Får avsluta mina kommentarer till den i nästa blogg. Plus att jag i dag har avslutat läsningen av Ann Applebaums senaste bok Autokrati AB. Får väl skriva något om denna avslöjande bok innan jag lämnar tillbaka den till biblioteken efter helgen.

Men som sagt; god fortsättning på det nya året!