Sverige - landet utanför

1 september! Tänk vad tiden går. Vart tog augusti vägen? 

Nu har Kari och jag tillbringat något över en vecka i Branäs och det har blivit tid för läsning. Just nu läser jag en intressant bok som skildrar Andra världskrigets slutfas. Det är historikern Henrik Berggren som skrivit en trilogi om Landet utanför, det vill säga Sverige som landet utanför kriget. Jag läser den tredje delen med underrubriken Sverige och kriget 1943-1945. I den delen beskriver vad som händer i Sverige dag för dag, månad för månad. Han har gjort en imponerande research med material från arkiv, från regeringskansliet, Sveriges Radio, privata brevsamlingar, offentliga tryck, filmer, tidningar, tidskrifter och naturligtvis massor med litteratur.

Idag har jag läst åttio sidor om tiden juli-december 1944 och kriget går mot sitt slut. Det är mycket att ta in.

Berggren skrev inledningsvis att denna tredje del har varit den svåraste att analysera och berätta om. Varför? Jo, därför att det i stor utsträckning saknas sekundär litteratur. Det verkar som att  svenskarna tappade intresset för kriget i och med att det tog slut. Eller som jag förstår det; man ville inte tala om hur Sverige agerat. 1941- 42 hade praktiskt taget helt och hållet handlat om eftergiftspolitik. Genom att göra eftergifter med Tyskland lyckades man hålla Sverige utanför kriget. Ärligt talat rådde ett vänskapsförhållande mellan Sverige och Tyskland. Hitler fick därför aldrig något skäl att invadera Sverige. De hade mer att vinna genom vår vänskap. Vid den här tiden verkar det som att de flesta trodde att Hitler skulle lyckas upprätta sitt tusenårsrike. Bäst att hålla Hitler på gott humör.

Hitler hade invaderat Norge och placerat 300 000 soldater där och sett till att Quisling kunde leda landet åt dem. Norge hade inga möjligheter att själva försvara sig, men hade en stark motståndsrörelse.

Finland tvingades att direkt samarbeta med Hitler för att kunna stå emot Sovjetunionen. Det handlade om landets överlevnad. Men, som sagt, Sverige klarade att hålla sig utanför - genom att kompromissa! Det blev emellertid svårare och när USA och de andra västmakterna kom överens om att besegra Hitler kom Sverige i kläm.

Idag har jag läst om hur pjäsen Köpmannen i Venedig av Shakespeare spelades och diskuterade i Sverige, om hur Zara Leander behandlades, om Astrid Lindgrens krigsdagbok och om hur hon i sin ansökan hos Bonniers beskrev Pippi Långstrump som en "übermensch" med väldig makt. Bonniers ville inte ge ut boken. Astrid Lindgren fick avslag på sin ansökan. 

Jag har läst om Dagen D då de allierade landsteg i Normandie. Visste du att landstigningen fick skjutas upp en dag på grund av dåligt väder så den kom att ske på den 6 juni (Sveriges flaggdag). Över engelska kanalen strävade den största flottan världen sett: 5 000 landstigningsfartyg ,ed 132 000 soldater eskorterade av sex slagskepp, l 23 kryssare, 104 jagare, 152 eskortfartyg samt 277 minsvepare. Samtidigt väntade tusentals stridsflyg på att få lyfta i gryningen.

Jag har läst om Ingmar Bermans genombrott med filmen Hets, om Karl Gerhard och naturligtvis om Raoul Wallenberg,

han som brukar kallas "den svenske hjälten". Sanningen var den att denne Wallenbergare inte var den mest framgångsrike. Han hade inte åstadkommit särskilt mycket i sitt 31-åriga liv, skriver Berggren, förrän han skickades till Budapest, den 7 juli 1944, för att bistå judarna. Nytt för mig var att det inte var Sverige utan USA som engagerade, bistod och betalade honom.

Men han gjorde en heroisk insats i för judarna i Budapest. Här kom han till sin rätt och han utvidgade arbetet med att rädda judar. Redan i augusti hade han skaffat sig ett 40-tal medarbetare och i september 250, familjer medräknade. Hur slutade det för Wallenberg? Det får vi se i morgon.