Raoul Wallenberg

 Jo, då - nu har jag läst ut boken Landet utanför, med stor behållning. Jag förundras över att jag inte under min uppväxt vare sig hemma eller i skolan fått större insikter i Andra världskriget. Jag kan svagt minnas att mor och far talat något om detta. Kriget skedde ändå under deras tid. De var 20-25 år gamla då det utspelade sig. Frågan är om det inte var än sämre beställt med informationen i skolan. Och i den utsträckning vi fick lära något - hur var det vinklat? Hur såg analysen ut och vilka lärdomar skulle vi dra?

Kunskapen om krigets mekanismer borde vara viktig allmän kunskap. Om jag fått veta så lite hur lite har då inte mina barn eller barnbarn fått veta? När kriget väl tog slut firades det på gatorna i våra nordiska länder, men somliga svenskar tyckte inte att vi hade något att fira. Vi bidrog ju inte till någon seger!

Innan jag berättar vad Berggren skriver om Wallenbergs öde vill jag visa hur det ser ut utanför vårt fönster. Det är inte ofta man an se hela regnbågen, dessutom så lågt (eller om det är vi som befinner oss så högt).

Utan tvekan fängslades Wallenberg i Ljublankafängelset i Moskva. Men varför? Vilken var hans skuld? Berggren anger sex orsaker. 

För det första betraktades Wallenberg suspekt på grund av sitt efternamn. Han tillhörde en familj av storkapitalister som gjort och gjorde affärer med tyskarna. 

För det andra fruktade Stalin att de allierade skulle lura honom genom att sluta en separat fred med tyskarna. 

För det tredje hade svenskarna organiserat transporter av betydelsefulla flyktingar från Baltikum undan Sovjetmakten. Det var med andra ord en blandning av sammanträffanden och felaktigheter som sannolikt kunde ha retts ut om det funnits en god vilja. Men den goda viljan stod inte högt i kurs i Moskva under den här tiden, skriver Berggren. 

Så det fjärde Berggren anger som orsak var, för att citera från Pravda, hade "Sverige gömt undan förrädare som flytt de baltiska folkens hämnd". Svenskarna hade dessutom en alltför mjuk inställning till nazismen. 

Den femte orsaken var det svenska utrikesdepartementets passivitet. Det fanns inget intresse för att bråka med Sovjet på grund av Wallenberg. Det fanns andra svenskar som var mer intressanta.

Den sjätte och kanske viktigaste orsaken var nog att Sovjet var medvetet om att de handlat fel och i vanlig ordning ville de inte erkänna att man spärrat in en svensk diplomat i strid med den immunitet som reglerat internationella relationer i århundraden.

I stället valde Sovjet att sprida en lögn. Wallenberg och de ryska officerare som skulle ta honom till Moskva hade dödats av högerextremister redan i Ungern. I det läget gjorde den svenske ambassadören i Moskva ett fatalt misstag. Han bad Sovjets UD att bekräfta Wallenbergs död (utan att be om några bevis). Och det gjorde de. Därmed blev den sovjetiska lögnen en svensk sanning.

Jag citerar Berggrens slutsats:

Raoul Wallenberg dog i fångenskap i Moskva sommaren 1947. De sovjetiska myndigheterna erkände tio år senare att man haft Wallenberg i förvar men hävdade att han dött i en hjärtattack. Mer sannolikt är att han avrättades. Det fortsatte att komma vittnesmål från personer som hävdade att han var vid liv. De svenska diplomatiska insatserna för att ta reda på vad som hänt med Wallenberg förblev halvhjärtade. I mars 2016 dödförklarades han officiellt av den svenska skattemyndigheten.

I dag menar man att Wallenberg räddade ett hundratusental judar, men betalade med sitt liv. Jo, han var svensk och han var en hjälte.