Generalsekreteraren i Kyrkans hus, Helén Ottosson Lovén, har gett enhetschefen på kyrkokansliets rättsavdelning i uppdrag att utreda om det finns oklarheter i kyrkoordningen (KO). Detta med anledning av Imbergs påkragning. Det är bråttom, bråttom läser jag i Kyrkans tidning nr 45/2019. Bråttom? Det är bara djävulen som har bråttom, ty hans tid är kort. Så har jag lärt mig i alla fall. Får man önska sig en julklapp?
Jag önskar att kyrkokansliet kommer fram till att KO behöver göras om i grund!
Det handlar inte bara om ämbetet även om det är en väsentlig fråga. Samtalet om påkragning behöver komma upp av flera skäl, men än viktigare är att synen på bibeln och bekännelsen kommer till ytan. Det är nämligen dessa grundläggande dokument som har fått stryka på foten. Det går inte att ta bort Kyrkans grund och tro att det inte ska märkas. Om Svenska kyrkan underskattar i tur och ordning bekännelsen, bibeln och Herren Jesus själv kan den inte bestå.
Advokaten Andreas Stenkar Karlgren skriver en fantastik insiktsfull artikel i Kyrkans tidning. Den har rubriken "Därför en lättnad för hela Svenska kyrkan". Du kan läsa hela artikeln genom att klicka här.
Karlgren
1) visar att opposition mot Svenska kyrkan är en grundbult i en evangelisk-luthersk kyrka. Tror jag det. Martin Luther menade så. Det var inte tillåtet att vara illojal mot påven på det sätt Luther var och därför blev det viktigt för den lutherska kyrkan att slå vakt om den oppositionella rätten.
2) drar slutsatsen att Svenska kyrkan måste tåla oppositionen så länge den är en evangelisk-luthersk kyrkan. Om kyrkan ska avvika från den lutherska friheten behöver den vända sig till riksdagen för att få ett sådant tillstånd.
3) menar att prästen som lovat att vara trogen mot Guds ord måste sätta bibeln och bekännelsen före kyrkoordningen. Om inte detta gäller är det fara å färde.
4) skriver att det inte går att lösa "problemet" kyrkorättsligt utan att det är en teologisk utmaning att lösa ämbetsfrågan. Jag vill lägger till: och många andra frågor.
5) låter oss få veta att Imberg tyckt att det är fruktansvärt att leva som en minoritet som alla bara väntar på ... ska dö ut. Problemet är nämligen att man väntar ut ett problem som aldrig tar slut.
Det är obehagligt att läsa om Svenska kyrkans oförmåga att hantera ett teologiskt problem. Nu har man skjutit på det i mer än sextio år. Det kan väl inte vara möjligt att kyrkan ska gå från att ha tagit bort samvetsklausulen, infört yrkesförbud och tvingat folk att skriva under ett papper och avkraga till att förhöra, bötfälla, fängsla och exkommunicera? Efter att själv ha levt med denna häxjakt i mer än fyrtio år börjar jag undra.
Jag önskar att kyrkokansliet kommer fram till att KO behöver göras om i grund!
Det handlar inte bara om ämbetet även om det är en väsentlig fråga. Samtalet om påkragning behöver komma upp av flera skäl, men än viktigare är att synen på bibeln och bekännelsen kommer till ytan. Det är nämligen dessa grundläggande dokument som har fått stryka på foten. Det går inte att ta bort Kyrkans grund och tro att det inte ska märkas. Om Svenska kyrkan underskattar i tur och ordning bekännelsen, bibeln och Herren Jesus själv kan den inte bestå.
Advokaten Andreas Stenkar Karlgren skriver en fantastik insiktsfull artikel i Kyrkans tidning. Den har rubriken "Därför en lättnad för hela Svenska kyrkan". Du kan läsa hela artikeln genom att klicka här.
Karlgren
1) visar att opposition mot Svenska kyrkan är en grundbult i en evangelisk-luthersk kyrka. Tror jag det. Martin Luther menade så. Det var inte tillåtet att vara illojal mot påven på det sätt Luther var och därför blev det viktigt för den lutherska kyrkan att slå vakt om den oppositionella rätten.
2) drar slutsatsen att Svenska kyrkan måste tåla oppositionen så länge den är en evangelisk-luthersk kyrkan. Om kyrkan ska avvika från den lutherska friheten behöver den vända sig till riksdagen för att få ett sådant tillstånd.
3) menar att prästen som lovat att vara trogen mot Guds ord måste sätta bibeln och bekännelsen före kyrkoordningen. Om inte detta gäller är det fara å färde.
4) skriver att det inte går att lösa "problemet" kyrkorättsligt utan att det är en teologisk utmaning att lösa ämbetsfrågan. Jag vill lägger till: och många andra frågor.
5) låter oss få veta att Imberg tyckt att det är fruktansvärt att leva som en minoritet som alla bara väntar på ... ska dö ut. Problemet är nämligen att man väntar ut ett problem som aldrig tar slut.
Det är obehagligt att läsa om Svenska kyrkans oförmåga att hantera ett teologiskt problem. Nu har man skjutit på det i mer än sextio år. Det kan väl inte vara möjligt att kyrkan ska gå från att ha tagit bort samvetsklausulen, infört yrkesförbud och tvingat folk att skriva under ett papper och avkraga till att förhöra, bötfälla, fängsla och exkommunicera? Efter att själv ha levt med denna häxjakt i mer än fyrtio år börjar jag undra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar