Tåget var försenat så det är först nu jag kommit hem från Stiftstyrelsens sammanträde. Det var ett ganska intressant sammanträde. Det är framför allt två punkter jag tänker på. Den första bävade jag för, men det hade jag inte behövt. Förslaget till remissvar var utmärkt. Kyrkostyrelsen vill lägga till ett kapitel i Kyrkordningen (KO) med rubriken Ekumenik och hade skickat ut ett förslag som vi skulle skriva remiss på. Vi konstaterade följande:
1. Det är positivt att ekumeniken får ett eget kapitel. Det betyder att Svenska kyrkan betonar ekumeniken. Ekumeniken hör till Svenska kyrkans identitet. Vi definierar inte bara oss själva utan den andre hjälper till med det, till exempel Mekane Yesus kyrkan.
2. Därför bör kapitlet inte få nummer 59 och placeras sist i KO, utan som vi föreslår komma som kapitel nummer 2 och därmed höra till vår egen positionsbestämning.
3. Förslaget menar att det är nog för kyrkans enhet att vara överens om Confessio Augustana (CA), art 7. Växjö stift menar att hela CA ska vara vägledande för ekumeniken. CA tillkom för att skriva ner vad vi är överens om.
4. Stiftstyrelsen menade vidare att Joh 17:21, Jesu översteprästerliga förbön, ska finnas med i texten och beskriva vår önskan "att bli ett".
5. Stiftstyrelsen menade vidare att ekumeniken ska beskrivas med orden gudstjänst, diakoni och mission. Helst vill vi att det också skrivs ut vilka ekumeniska dokument som gäller, det vill säga BEM-dokumentet, gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran och Borgå-dokumentet.
Vid lunchen var det någon som frågade vem i Kyrkans hus som hade gjort utredningen. Det är nämligen en en-mans utredning och vem denne är borde redovisas eftersom det säger en del. Men det kan väl någon ta reda på? Frågan kommer upp i höstens kyrkomöte och då måste Frimodig kyrka vara med och argumentera för vad jag redogjort för ovan. Ingenting är säkert när (S) och (C) ska bestämma hur vi ska bedriva ekumenik.
Den andra frågan hamnade bland övriga ärenden. Det var Dag Sandahl som var upprörd över att en studiedag kring konceptet Tilltro blivit inställd. Det visar sig att intresset är alltför klent på Öland eller att stiftsarbetarna gjort ett alldeles för dåligt jobb. Det var mycket intressant att se reaktionerna. Det verkar som att alla vill att detta koncept ska fungera väl. Men kanske är det så att Stiftstyrelsen nu och framöver kommer att förstå varför det kallas för koncept och inte för projekt. Det är inget projekt som Dag antydde, utan ett koncept. Det blir vad vi gör det till. Mer än så kan det aldrig fungera. Det är detta som är det nya. Det svåra. Här behövs naturligtvis undervisning och inspiration plus en mängd villiga lärjungahjärtan. Finns de? Vi får se.
1. Det är positivt att ekumeniken får ett eget kapitel. Det betyder att Svenska kyrkan betonar ekumeniken. Ekumeniken hör till Svenska kyrkans identitet. Vi definierar inte bara oss själva utan den andre hjälper till med det, till exempel Mekane Yesus kyrkan.
2. Därför bör kapitlet inte få nummer 59 och placeras sist i KO, utan som vi föreslår komma som kapitel nummer 2 och därmed höra till vår egen positionsbestämning.
3. Förslaget menar att det är nog för kyrkans enhet att vara överens om Confessio Augustana (CA), art 7. Växjö stift menar att hela CA ska vara vägledande för ekumeniken. CA tillkom för att skriva ner vad vi är överens om.
4. Stiftstyrelsen menade vidare att Joh 17:21, Jesu översteprästerliga förbön, ska finnas med i texten och beskriva vår önskan "att bli ett".
5. Stiftstyrelsen menade vidare att ekumeniken ska beskrivas med orden gudstjänst, diakoni och mission. Helst vill vi att det också skrivs ut vilka ekumeniska dokument som gäller, det vill säga BEM-dokumentet, gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran och Borgå-dokumentet.
Vid lunchen var det någon som frågade vem i Kyrkans hus som hade gjort utredningen. Det är nämligen en en-mans utredning och vem denne är borde redovisas eftersom det säger en del. Men det kan väl någon ta reda på? Frågan kommer upp i höstens kyrkomöte och då måste Frimodig kyrka vara med och argumentera för vad jag redogjort för ovan. Ingenting är säkert när (S) och (C) ska bestämma hur vi ska bedriva ekumenik.
Den andra frågan hamnade bland övriga ärenden. Det var Dag Sandahl som var upprörd över att en studiedag kring konceptet Tilltro blivit inställd. Det visar sig att intresset är alltför klent på Öland eller att stiftsarbetarna gjort ett alldeles för dåligt jobb. Det var mycket intressant att se reaktionerna. Det verkar som att alla vill att detta koncept ska fungera väl. Men kanske är det så att Stiftstyrelsen nu och framöver kommer att förstå varför det kallas för koncept och inte för projekt. Det är inget projekt som Dag antydde, utan ett koncept. Det blir vad vi gör det till. Mer än så kan det aldrig fungera. Det är detta som är det nya. Det svåra. Här behövs naturligtvis undervisning och inspiration plus en mängd villiga lärjungahjärtan. Finns de? Vi får se.
3 kommentarer:
Hej Håkan!
Jag har en liten fråga: vad menas egentligen med "ekumeniska dokument som gäller"? BEM-dokumentet är väl inte på något sätt antaget av Svenska kyrkan? Däremot brukar Svenska kyrkans svar på BEM-dokumentet lyftas fram som ett av "andra av Svenska kyrkan bejakade dokument" som det talas om i KO:s portalparagraf.
Alltså: vad menas med "ekumeniska dokument som gäller"?
Erik T
Berättigad fråga. Det finns ett antal dokument som brukar lyftas fram. Jag minns att de räknades upp i en debatt i kyrkomötet när man argumenterade mot att ledamöterna skulle få ett ex av Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Jag kan inte svara klart på din fråga, men just det är väl i sådana fall skälet till att de borde nämnas i ekumenikkapitlet. Om de inte finns borde det också bli tydligt.
Nu har jag inte läst remissen, men om det står som du skriver -
Förslaget menar att det är nog för kyrkans enhet att vara överens om Confessio Augustana (CA), art 7.
- är det skumt. Från vår sida sett kan vi erkänna att kyrkan är fullt ut närvarande (och som vi därmed erkänner som en del av den kyrka vi också anser oss vara en del av) i ett samfund, där Ordet rent och klart förkunnas, och sakramenten rätt förvaltas, också om detta andra samfund menar att det finns ytterligare kriterier som också måste vara uppfyllda - biskoplig vigningssuccession, särskilda avtal eller vad det nu kan vara. Från vår sida sett är sådant ovidkommande, och bryter inte enheten utan förblindar bara dem som lägger till dessa ytterligare hinder.
Så här måste man nog passa sig så att det inte blir skrivningar som kan tolkas så att kyrkoenheten förutsätter ömsesidiga erkännanden eller avtal. Sådant hör till mänsklig rätt, och är på inget sätt konstituerande för kyrkans sanna enhet. Enheten i den enda heliga allmänneliga apostoliska blir till genom evangeliet - också om "motparten" inte erkänner det (d.v.s oss!). Hanterandet av Provinsen i Lund och Göteborg visar på att det finns krafter som förstår CA7 på annat sätt än Melanchton avsåg.
Men det är kanske tydligare skrivet än referatet visade?
Skicka en kommentar